Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

När sorgen slår till

Jag tänker på Alexander varenda dag. På ett eller annat sätt.

På varför han inte fick leva. På vem han skulle blivit.

Hur han skulle sett ut. Hans ögonfärg.

På hur stolt jag är över att få vara hans mamma.

Hur jag vill att han alltid ska räknas med oss.

Han är en av våran familj.

På hur lika han och Novalie var när de föddes.

Hur han absolut valde den absolut bästaste lillasystern på jorden.

Han finns alltid inom mig.

Det är så fruktansvärt orättvist, att han fick ett hjärtfel.

Och att de var så stort att han inte ens kunde räddas,

Så jävla orättvist. Och sen kommer man till de där knepiga.

Hade han stannat hade inte Novalie vart här idag med oss.

Att leva i en familj där en saknas. Det går inte att beskriva.

Det är verkligen som om en pusselbit saknas. Vi är inte hela.

Jag vet inte om jag fortfarande är i chock tillstånd, jag kan väl inte redan

”gått vidare”/ ”glömt” / ”kommit till ro” med att han är borta.!!?

Det är inte sorgen i att han är borta som gör så ont.

Det är allt de där jag INTE gjorde.

Så klart hade jag önskat att han var här hos oss, levade.

Men jag blir så ledsen över att efter han dog.

När han låg på mitt bröst, när han tog de sista andetagen, hur han

svävade iväg, och blev kallare och kallare.

Att vi bara jaha nu var han borta, nu åker vi hem.

Att vi inte ”tog hand” om honom.

Jag ville inte hålla honom efter.

Men sköterskan som tog emot han, höll honom som vilken bebis som helst.

Jag känner mig som värdens sämsta mamma, att jag inte höll i min son.

Jag ville inte ta på honom kläderna vi valt, som var alldeles för stora.

Jag hade, om jag visste, tagit mig tid för att välja rätt kläder.

Förmodligen tagit någon vi hade redan köpt hem.

Det gör ont och jag blir såå ledsen att vi inte åkte ner när de hämtade honom i kistan.

Jag skulle ju lägga ner honom där, jag skulle bädda ner honom,

fixa med alla gosedjur och snuttar. Att vi inte la ner något från Vincent.

Att vi inte tog något ”familje foto” eller syskonfoto.

Jag vet, att då orkade jag inte det. Det jag gjorde då var de jag orkade.

Men fan va jag ångrar att vi inte gjorde allt de där, och de värsta är att vi kan inte

gå tillbaka i tiden och gör om. Bara fortsätta framåt.

Och jag finner ingen ”tröst” i, att jag gjorde de jag orkade då, för jag har bara

sån jävla ångest över allt jag inte gjorde.

Jag vet inte hur jag ska gå vidare från de.

 

Nu ikväll åkte jag iväg till Alexander. Fick sådan sorg och ångest.

När jag går på gångbanan mot kyrkan känner jag att de luktar kallt,

liksom snö, vinter. Det luktar gott iaf.

Travar fram för det är inte skottat sista biten. Inga fotspår leder till Alexander.

Ingen har varit där, inte ens jag. Det har varit så otroligt kallt och blåsigt.

Nu ikväll var det bara 1 minus med det var snorkallt ändå.

Jag borstar bort en del av snön som landat framför stenen.

Plockar bort de gamla blommorna och lägger dit nya. Tänder två ljus.

Ställer mig och bara blundar. Det är väldigt lugnt och tyst där.

Bara ljudet av vinden och några enstaka bilar som åker förbi på stora vägen.

Varje gång jag kommer till Alexander, så är de knappt så jag vill gå där ifrån.

Jag vill stanna, och bara vara. Få vara ifred. Gråta.

Så jobbigt att gå därifrån för jag vet inte nästa gång jag kommer tillbaka.

Jag kan inte föreställa mig hur jag kommer känna om ett år, 5 år, 10 år, 30 år.

För nu har det gått 1 år, 2 månader, 1 vecka och 5 dagar.

Och det känns som det var en evighet sen fast ändå inte,

utan som det var förra veckan.

 

Jag lovar att Novalie känner Alexander, hon vet vem han är.

Vi har en tavla i hallen på Alexander och när jag stått där med Novalie

tittar hon på honom.  Och Vincent ska veta att han är världens bästa

storebror till två småsyskon. Vi ska prata om Alexander.

Han är en del av våran familj och han är och kommer aldrig bli bort glömt!

Jag pratar jätte gärna om honom, han är mitt barn lika mycket som

Vincent och Novalie. <3 Jag älskar er till månen och tillbaka!

 

IMG_4300

23 feb hand

28467770_10155942880212110_6287260718894940160_n

28471256_10155942880192110_1842450221620002816_n

28468766_10155942880172110_6677024925082976256_n

28471584_10155942880027110_1410050356120911872_n

 




Kommentera


sex + 7 =