Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
Add Comment Register
28
maj

En annorlunda morsdag….

Skrivet av den 28/5/17 - 20:02

Hela dagen har jag lyckats hålla skenet uppe.

Men nu brast de.

Tänkte fira denna dag.

Att få vara Vincents mamma är underbart.

Men att ett av mina barn inte är här, det är så jävla orättvist.

Så fel. Du kom i december, skulle kommit i februari.

Oavsett så skulle du vara i min famn nu! Men nej.

En stor pussel bit fattas, det går inte att få detta pussel helt,

det kommer alltid vara trasigt.

Idag var bara en påminnelse om att du inte var här hos mig.

Firat en jul utan dig, firat ett nytt år utan dig,

firat en påsk utan dig, firat din storebrors 2-års dag utan dig.

Jag har satt upp en mur i min själ, för att skydda mig,

för att de inte ska göra så jävla ont. Jag kan fortfarande inte

egentligen förstå varför det gick som det gick.

Varför drabbade detta oss…. Samtidigt som jag tänker

att de finns människor som går igenom så mycket mer jobbiga

och hemska saker.

Va hände!? Varför?

Jag kan ibland tänka på hur jag inte orkar mer.

Att jag kanske skulle komma till dig.

Men egentligen är det ju inte så jag tänker, det handlar

bara om att jag egentligen vill att du ska vara hos oss.

Din bror är mitt allt och du är våran vackra skyddsängel

som jag önska från botten av mitt hjärta att du skulle få leva.

Jag blir ledsen när jag tittar på bilder på dig, när du fått komma upp

från din kuvös upp till mitt bröst.

Det känns som jag glömt av hur det kändes när du låg där.

Jag vill inte glömma… Jag vill minnas hur det var när du låg där.

Att läkarna och sköterskorna sa hur mkt bättre du mådde när

du fick ligga på mig eller din fars bröst.

Det lilla hopp man kände då. Tron på mirakel….

Jag är så glad att jag gick till ett medium.

Att jag fick lite ro i mitt sinne, att få ”veta” att du hade det bra.

Att du var trygg i min farmors famn.

Att du inte var ensam.

Och jag kan inte släppa de hon sa. Att du och jag hade sets i ett

tidigare liv. Och att du viste hela tiden att du inte skulle få stanna.

Och även om vi inte förstår varför nu så kommer vi göra det sen.

Ibland är det faktiskt en tröst men ibland så känner jag va fan

spelar det för roll. Du är inte här, varför!?

Jag har ofta sagt att när det händer nånting att allt har en mening

och att de löser sig. Men jag undrar hur detta kan ha en mening.

Och vad ska lösa sig nu, hur ska det lösa sig.

Jag är 27 år gammal och jag har begravt ett av mina barn.

Jag letar gravsten. Jag har även ”bokat” min egen gravplats.

27 år gammal med en annan syn på livet. Det kan jag säga.

 

Tänkte skriva ett inlägg här om dagen men orkade inte.

Jag tänkte iaf skriva om vilken ångest och skam jag kände

för att jag inte vart hos dig på så länge.

Det finns inget rätt och fel att känna.

Jag har jobbat, varit sjuk och planerat kalas för Vincent.

Så när vi gick förbi dig i fredags under våran promenad

blev jag så otroligt rörd. Jag visste att mina släktingar vart

där innan kalaset för V och lämnat blommor.

Men det hade även lämnat en kort där det stod

”Vi firar din bror Vincent idag, men vi har inte glömt dig”

Å när jag läste de så forsade mina tårar. Så fint.

Det betydde så mycket för mig.

Samtidigt som jag blev så ledsen då jag bara vill sätta upp

en gravsten. Så man kan pynta och göra fint.

Nu var det så mkt gräs runt om kring alla nallar och änglar.

Efter vi hade vart där släppte det lite av den jobbiga känslan.

Och jag och Niklas har kommit fram till vilken sten de ska bli.

Men de e ju så mkt mer än de. Sten sort, kvalitet, färg på text,

vad ska det stå osv. Men känns ändå skönt att stenen är bestämt.

18787969_10155131442032110_1793742642_n

IMG_2967

15935849_10154712146567110_411443069_n

15934708_10154712144612110_1019626631_n

Din bror ger mig så mycket styrka men även du gör mig stark.

18741292_10155128456832110_415188773_n

18741390_10155134774937110_1853986335_n

Mamma älskar er <3

 

Publicerad i Min ängel,Vincent | Inga kommentarer


20
maj

Min älskade 2-åring

Skrivet av den 20/5/17 - 19:49

Sitter i soffan och tar det lugnt nu.

Gubben gick över till grannen och barnet är lagt.

V somnade fort och utan några bekymmer idag,

antagligen så tagen av värmen och vart mkt med kalas.

Även igår somnade han okej, och han sov till och med hela

natten inne i sin säng. Inte hänt på säkert 3 veckor.

Han har ju de sista blivit jätte svår att söva och

vaknar alltid mitt i natten och varken jag eller Niklas

orkar ta någon strid så han får sova mellan oss. <3

Och lite mysigt är det, haha ibland iaf när han inte ligger

på min sida av sängen och pötter ur mig och

bara jag slipper en fot i nyllet lr ett slag :p

En underbar känsla att få vakna upp på morgonen

och se honom ligga och susa sött bredvid.

Det har verkligen varit en varm vecka.

Vi måste köpa sommar kläder till V har jag upptäckt.

Nu är han redan två år.

Vart tar tiden vägen.

Han blev så glad för sina presenter,

vet knappt vilka han ska leka med.

Men  kan ju säga att han älskar att leka med

sina bilar. Stora som små.

18624792_10155113467082110_759131855_n

18600751_10155113467077110_1184387022_n

18579373_10155113467047110_1218985035_n

18624530_10155113467062110_1093723368_n

Och jag kan inte hjälpa det.

Har så dåligt samvete bara för jag har

koncentrerat mig på V.

Inte just att jag umgåtts med honom,

men saker runt om kring.

Ordnat och donat inför hans kalas nu i helgen.

Har då inte haft ”tid” till att besöka Alexander.

Har så dåligt samvete för jag inte varit där på länge.

Och fortfarande sår han utan sten.

Nästa månad har det gått 6 månader.

Ett helt halv år sedan han födes och vände om.

Alltså det är helt sanslöst.

För att jag ska orka tror jag att jag lever lite

som i en bubbla.

Inte förnekelse, men nästan.

Känns inte som vi har gått igenom detta.

Men ändå så ligger det i bakgrunden och går som en film.

Som spelas om och om igen.

Man känner sig tom.

Det är något som saknas.

Man kommer aldrig känna sig hel.

Det kommer alltid att fattas en pusselbit.

<3 Alexander <3

Publicerad i Min ängel,Vincent | Inga kommentarer


24
april

Min ängel i de blå

Skrivet av den 24/4/17 - 21:22

Älskade Alexander.

Idag jobbade jag med en kollega som även hon förlorat ett barn,

fast på ett annat viss.

Man känner skillnad på prata med någon som också

förlorat ett barn än någon som inte gjort det.

Man förstår varandra lite i varandras sorg även om den

kan vara mkt olik.

En konstig känsla är när man själv står helt stilla,

man ser allt röra på sig, en bil åker förbi, en familj är ute och gå,

en cyklist som svepte förbi, allt rör sig, lever vidare men själv så står

man helt stilla. Både i sinnet och i kroppen.

Jag undrar hur du skulle ha låtit, hur dina ögon skulle sett ut.

Hade du varit lik din bror, sovit lika lite som han gjorde när han var bebis.

Jag saknar att inte få amma. För denna gången skulle jag minsann

försöka mitt allra bästa och visa att jag visst kunde.

Känns så betungade att inte få hålla om dig. Jag vill vara dig nära,

känna dina andetag. Lukta dig i nacken. Se på dig när du sover.

Jag känner så mkt ångest/ånger.

Så mkt jag hade velat gjort annorlunda efter du gick bort.

Jag vet att jag och din pappa gjorde så gott vi kunde.

Vi gjorde de vi orkade då.

Du tog dina sista andetag på mitt bröst.

Jag viskade att det var okej.

Men när det var dags att säga adjö, så ville jag inte hålla dig.

Jag kunde inte med men jag ångrar det idag. Tänkt om jag kunde

få hållt min lilla pojk. Du låg ju endast på mig.

Jag hade velat ha mer bilder på dig. Men jag kunde inte med och ta

bilder på dit skal som jag då tänkte.

Jag orkade inte då följa med för att lägga över dig från kylbädden

till kistan. Nu ångrar jag mig.

Jag har en jobbig hemskt känsla/tanke.

Jag vet att de får ju så klart inte göra så men efter som jag inte såg med egna ögon

så kan jag ju inte veta.

Kistan var ju så fruktansvärt liten, och jag kan inte förstå hur alla gosedjur fick plats.

Jag tänker att, tänkt om alla inte fick plast, vilken kasta de iväg då. Tog de den som vi

gav till dig. Den som Vincent har en lika dan av. Bara för att jag inte var med

när du blev förflyttad.

Det spelar ingen roll om folk säger att de får inte göra något sådant,

jag var inte där och bekräfta och såg att de kom med.

Jag måste ju förlita mig på det.

När jag åkta hem från jobbet satte jag på låten som spelade på

din begravning – You are not alone med Frida Amundsen

Jag funderade på om jag skulle åka förbi dig när jag ändå var så nära,

men det var ju så dåligt väder. Snö blandat regn och blåst.

Men när jag kom till korsningen så svängde jag in.

Åkte upp till parkeringen och öppnade dörren och gick ut.

Det hade slutat regna och snöa. Det blåste endast lite grann.

Det är fint och lugnt där.

Jag hade ingen tändare med mig så jag kunde inte tända något ljus.

Jag och min kollega pratade om tecken. De hade fjärilar, vi har hare.

Såg en hare både innan och efter du gick bort.

Jag minns att jag blev så fruktansvärt besviken när mina vänner följde med

till din grav för att tända ljus för dig <3

Då såg de en hare. Men jag hann inte se den.

Min kollega sa så fint att det var säker så att du ville visa mina vänner

hur glad du var att de hade följt med mig. Ja så var det nog <3

Tänk om du kunde fått se din storebror, eller du ser säker från himlen,

vakar över oss. Men hur busig han är. Alldeles tokig och underbar.

På så vis är jag glad att du finns där och vakar över honom.

Han ska få höra om dig när han blir större. <3

Han är och kommer vara en så stolt storebror.

18155484_10155037953067110_1764592081_n

Du fattas oss <3

 

Publicerad i Min ängel | Inga kommentarer


21
april

uppdatering, utvecklingsfasen

Skrivet av den 21/4/17 - 8:43

Missade ju massor igår.

På senaste tre veckorna har han verkligen växt till sig.

Han har börjat säga mer ord.

Typ taktor, mamma, pappa, mommo, hej, guuka, papika, kakor,

akta dej, nej, mhm,  oj, aje.

Förmodligen något mer men kommer inte på mer nu :p

Han har börjat förklara på sitt sätt vad som hänt.

Han återberättar om han tex varit dum och slagit och att

man inte får göra så. Så han har börjat förstå lite mer nu.

Han älskar verkligen djur. Vill klappa och prata med grannkatten

så fort vi går ut. Blir jätte sur om han måste gå in och pratar sedan

om katten jätte länge efteråt. Och pappas hund.

Vi har även börjat plocka bort nappen. Så får han bara använda

den när han ska vila/sova. Annars använder han den precis hela tiden,

förutom när han äter. Det går hyfsat bra. Han är duktig på att om

man säger, kan mamma/pappa få nappen nu?, så får man den.

Men han går och pekar på munnen ofta, vill då ha nappen.

Han får ha den om han skadat sig lr är sjuk också, men annars

ska vi använda den så lite som möjligt.

Och nu är det mindre än en månad kvar så fyller han 2 år <3

IMG_1006

Publicerad i Vincent | Inga kommentarer


20
april

Utvecklingsfas

Skrivet av den 20/4/17 - 20:09

Funderar på om V är i en slags utvecklingsfas nu.

Blivit mer och mer svår sövd. Han vill inte riktigt lägga sig

på kvällen, han kommer inte till ro. Gör vi som vi brukar

så gallskriker han nästan. Så då tar vi upp honom så får han sitta

men oss i soffan och mysa så gör vi ett nytt försök lite senare.

Så var det idag. Då fick han sitta med far sin medan jag lagade

lite sen middag. Men så kom V ut till mig, kolla vad jag gjorde

och så sa jag att nu är det snart läggdags.

Så gick han. Jag trodde han gick till Niklas. Så när jag gick

för att kolla till dem så var inte V där och jag frågade N vart V var.

Då hade han gått och lagt sig i våran säng. Somnade faktiskt där

vilket inte brukar hända.

Nu det sista när han somnat i sitt rum så har han vaknat på natten,

och hade det vart som förut så kunde man gå in och bara ge honom nappen

och lägga honom ner på kudden så somnade han om sen.

Men nu skriker han bara <3

Känns som han vill ha mkt närhet också.

Våran påsk blev ju rolig. V fick magsjuka torsdagkväll.

Som tur är verkar han vara som mig och N. Kortvarigt.

Så började redan återhämta sig på fredagen.

Vi har klarat oss än.

Dock fick jag så ont i magen igår, hållt i sig idag med.

Fick sytt två mössor mellan kramperna.

18052794_10155025942567110_1904715435_n

18052633_10155025942592110_1473312976_n

18051931_10155025942587110_520826113_n

 

 

Publicerad i Mamma livet,Vincent | Inga kommentarer


10
april

Den perfekta stenen?

Skrivet av den 10/4/17 - 20:25

Tittar på stenar nästan varje dag.

Känns så jobbigt att inte hitta Den stenen.

Står mellan 3 alt

  1. Hjärta av något slag
  2. Nalle
  3. En måne med en liten nalle i

Velar fram och tillbaka. Ena stunder tänker jag

hjärta. Ja okej, men vilket hjärta!?

Ett liggande, en lutande, ett hjärta i en sten?

Nä men en nalle kanske. Ja visst. Eller, ska

vi välja lilla nallen i månen.

Just för tillfället lutar det mot månen.

Jag får tankar som tänk om jag inte blir nöjd.

Men även som min sambo sa, man blir nog också

van när man går till graven och stenen står där.

Det måste kännas rätt. Sen det jobbiga beslutet om

vad ska det stå på stenen!? Vill att de ska se stiligt ut,

inte kladdigt men vill ändå få skrivet de jag vill ha skrivet.

Mammas och Pappas ängel

Älskade ängel

Älskad och saknad

Nä jag blir tokig.

Och det ”sjuka” i allt detta. Detta är min vardag.

Och även om detta hänt oss så fortsätter jorden att snurra.

Vi lever vårat liv. Folk lever sitt liv.

Jag tror att för att vi vart med om detta hemska så har vi

en annan verklighetsuppfattning. Eller vad man ska säga.

Jag vet inte vad det är för känsla eller tanke jag får när jag

ser kvinnor gå ut med sin graviditet i tidigt skede.

Allt jag kan tänka oj, hoppas de inte blir missfall.

Eller när de köps vagn i v. 15, massa kläder osv

då tänker jag oj hoppas den inte dör i magen nu bara.

Jag vill inte vara negativ och absolut inte dömande

men kan inte hjälpa att tanker leder dit.

Att vara glad och positiv tills de händer något

om det nu skulle göra det.

Det är inte roligt och gå runt att vara rädd och orolig.

Men iaf. Har varit hos Alexander och påsk-pyntat lite mer.

Planterat lite påskliljor också.

Det fattas en sten helt enkelt. <3

påskfintalexander

Idag var solen framme men de blåste väldigt mkt.

Men V tyckte det var väldigt roligt ändå <3

vincentvår2017

Publicerad i Mamma livet,Min ängel | 2 kommentarer


02
april

Påsk-pynt

Skrivet av den 02/4/17 - 20:33

Här hemma har det bar blivit lite dukar.

Har inte mkt påsk pynt.

Skulle vilja ha lite mer, tycker faktiskt det är mysigt

när man pyntar lite extra :)

Idag gick jag och V till Alexander för att pynta lite.

Blev lite fjädrar. Slängde även granriset nu.

Ska fixa lite fina påskliljor till honom.

Vet inte hur jag ska uttrycka mig, tycker att de låter

så fel på något sätt, men det var fint på kyrkogården

när vi kom idag. Det liksom sken av gula blommor över allt.

V fick hjälpa till och sätta fram en ängel till Alexander.

Och jag och Niklas letar fortfarande efter en sten.

Man vill liksom ha Den stenen. Och det är svårt och välja.

Det finns många ”fina” men så ska man välja ”rätt”.

Hur ska den se ut, vad ska det stå på den, vad ska vi ha för

material, vilka tillbehör. Man vill inte ångra sig när man väl

bestämt sig och den sitter där.

Men vill så gärna ha en nu. på stört. Har fått för mig att

de kommer kännas mer komplett då.   Jag vet inte.

17622449_10154966092322110_521410806_o

Farmor har planterat några blommor.

17760315_10154966092317110_1956180087_n

Publicerad i Mamma livet,Min ängel | Inga kommentarer


02
april

Välkommen april

Skrivet av den 02/4/17 - 20:17

Nu är redan april här.

Så många skeden jag går igenom just nu.

Så många tankar och känslor.

Det som flesta kanske tänker/känner på en vecka

känner jag allt på en och samma dag.

Det har varit några dagar med så himla gott väder.

Visst då mår man lite bättre, även om man önska att

Alexander var här med oss och fick njuta av vädret.

 

Det blev lite tokigt.

Jag är jätte glad att jag fick pröva på ett annat jobb.

Det var jätte kul och intressant. Goa kollegor.

Men under vissa omständigheter har jag nu valt att gå tillbaka

till mitt gamla jobb. Så redan imorgon mjukstartar jag med

att åka in och prata med kollegorna och titta på nya upplägg.

Det känns på något sätt väldigt konstigt.

Men hoppas att detta ska gå bra.

Igår var vi ute och lekte hela em.

Vi gick till en fsk. V tyckte de var  jätte kul.

Han sprang runt där och vet inte riktigt vad han gjorde

men kul hade han. Vi hade med oss lite fika och saft.

Knappt att han hade ro att sitta still och fika.

IMG_3065

IMG_3075

IMG_3085

IMG_3094

IMG_3099

IMG_3111

Publicerad i Mamma livet | Inga kommentarer


18
mars

Bär vitt 20 mars

Skrivet av den 18/3/17 - 22:20

18 mars. 3 månader sen du lämna oss här på jorden.

Jag vill tro att du tittar ner på oss och vakar över oss.

Att du har det bra. Att du inte är ensam.

Att du har det varmt och skönt.

Omringad av kärlek <3

Tiden går så fort men ändå så sakta.

På måndag 20 mars kommer jag bära vitt,

för Alexander och alla de andra barn som inte fått

stanna hos oss. För alla de små änglarna.

För alla som saknar sina barn.

17343031_10154922491432110_8526878695626131159_n

armband änglamamma

17328042_10212337337977201_1097888017_n

15841803_10154699260732110_1212437230_n

 

 

Publicerad i Min ängel | 2 kommentarer


16
mars

Uppdatering

Skrivet av den 16/3/17 - 20:30

Har velat uppdatera flera gånger men inte tagit tillfälle till akt.

Vissa dagar har jag varit så ledsen på kvällen.

Livet är som en bergochdalbana.

Glad-ledsen-trött-ledsen-glad-arg-upprörd-likgiltig

Svårt att veta var man ska göra av alla tankar och känslor.

Men om jag börjar med i fredags:

Är inte längre sjukskriven, har inte heller börjat jobba

på mitt gamla jobb. Har tagit tjänstledigt i några månader.

Så i fredags var jag och skrev på lite papper.

Mamma passade Vicent medans åt.

Efter de åkte jag och V till Storken och när vi stod på

andra våning, väntar på att hissen skall komma ner.

Hissen kommer, dörrarna öppnas och det kliver ut ett par.

Jag skjuter in V  sittandes i sin vagn, dörrarna stängs, fort,

och jag står kvar utanför. Hissen åker upp.

Jag fick så fruktansvärt ont i magen och tryckte panikslaget på

hissknappen men händer inget. I mitt huvud hinner jag få massa tankar.

Vem står där uppe och väntar på hissen. Tänk om V blir jätte ledsen.

Mitt hjärta bankar fort och fortare.

Men tillslut, inte lågt senare kommer hissen ner och där står en

äldre dam och man. Ja de vart ju smått överraskade när det endast

kom upp ett barn i en barnvagn. V hade inte blivit något ledsen

men förmodligen en aning fundersam.

Så i måndags började jag jobba i kök och serverar barn mat.

Det är roligt för det är något nytt, men det är samtidgt lite jobbig

då det är mycket att lära sig. Inte för att det är några svåra grejer

men det är väldigt mycket på en och samma gång.

17239625_10154916246127110_2022412282069142204_o

Har även beställt hem 2 armband.

#änglamma

#bärvitt den 20 mars

armband änglamamma

Som jag sa litt liv är en känslomässig bergochdalbana.

Så ledsen att detta hände mig/oss. Arg, så otroligt arg.

Orättvist, och jag vet inte om jag skulle säga avungsjuka.

Det är inte det att jag inte missunnar någon annas lycka.

Bebislycka. Men det är så otroligt jobbigt.

Jag vill/ville också ha, känna den där bebislyckan.

Istället togs Alexander bort från oss.

Det är inte min mening att vara ledsen åt dem som

pratar om sin bebis eller kommande bebis.

Det är bara det att jag blev av med den lyckan.

Jag tänker hur jag ska ställa mig till frågan.

Har du barn? eller Hur många barn har du?

Jag vill säga 2, för jag har 2, men en är en ängel.

Men jag kan inte med, nu, och säga så.

Då börjar jag gråta, och ja, visst det är tillåtet att gråta

men har inte lust att göra det när och var som helst.

Jag har mina platser där jag känner mig trygg att få

gråta ut och känna att livet är rent ut sagt jävligt pissigt.

I ena stunden kan jag tänka och känna att jag hatar mitt liv,

att jag vill härifrån men nästan precis i samma veva

tänker jag att jag har ju mitt liv hät, på jorden.

Min älskade fina underbara Vincent som betyder mest

i hela världen. Min sambo. Min pappa. Min mamma.

Min syster. Mina vänner.

Men världen är allt jävla orättvis. Och jag hatar det.

alexander

 

Publicerad i Mamma livet,Min ängel | Inga kommentarer




Mer inspirerande läsning: