Add Comment Register

Babymys!

tisdag 5 maj 2015 kl 16:50 | Barn/ Familjen/ Glädje/ Kärlek

Så har vi varit hemma ifrån sjukhuset i ett par dagar nu och det känns som att saker börjar komma tillbaka till det normala, dvs stress över skolarbetet typ! Vill så oerhört mycket hinna bli färdig med examensarbete samtidigt som alla andra eftersom jag fixat resten av året rätt bra hittills och sedan skulle jag bara vilja njuta av min familj faktiskt. Lilleman mår bra, har en hel del magknip precis som bebisar ska när magen ställer in sig i början och vill ha närhet mest hela tiden ibland! Både jag och sambo har svårt att förstå att vi har två barn men det är ju för att denna lilla inte för nåt väsen av sig och vi bägge är hemma med varsitt barn. Sambon är hemma nästan fram till deadline av examensarbete och sedan blir det min uppgift att ta hand om två små samtidigt, det lär ju bli en intressant erfarenhet och omställning! Men med två händer, två barn och en del fantasi borde det ju gå tänker jag! Tänk de som har 5 eller 10 barn liksom! 
  

Vad det blir i namnväg börjar det nu luta åt så smått.. Meddelar inom snar framtid 😀

I Supermannens sällskap

söndag 26 april 2015 kl 20:59 | Barn/ Bloggen/ Familjen/ Graviditet 2/ Kärlek/ Livsomvälvande ögonblick

Nej om man skulle ta och börja komma tillbaka hit lite smått igen kanske?.. Mycket har hänt sedan jag skrev här sist men det har också varit så mycket runt omkring mig i livet så jag har varit tvungen att prioritera mig själv och min lilla familj framför allt. 

Som ni säkert förstått så är bebis kommen, 16 dagar tidig blev vår lilla gosse och han valde att komma till världen en solig vårdag den 9 april. Förlossningsberättelse kommer jag helt säkerligen att dela med mig av framöver när jag hinner och får tid. Livet är fortfarande hektiskt så bloggandet kommer få prioriteras därefter men när studierna är över så lär det bli mer. 

Vår lilla har inte fått nåt namn än och han har fått en lite dramatisk start i livet då han på nåt mystiskt vis fått sig en bakterieinfektion som heter duga och som resulterat i att vi just nu ligger inlagda på infektionskliniken sedan ett par dagar tillbaka. Men det har börjat vända så sakteligen för honom och det känns väldigt bra. Slänger med lite fina bilder från senaste tiden och vill ni se mer kan ni alltid spana in min Instagram – joeeees. På återseende! 

  Nyfödd bebis

   
  Lycklig över att vara två
 Fantastiska kropp – 2 veckor efter förlossningen
 

Lilla Supermannen – på sjukhus men äntligen på bättringsvägen också!

  

3/4 avklarat!!

lördag 14 februari 2015 kl 21:09 | Familjen/ Gravid/ Graviditet 2/ Kärlek

Hallå på er!!
Hoppas ni haft en fin Alla Hjärtans Dag hittills, själv har jag jobbat några timmar men också käkat en god middag ute tillsammans med min lilla familj! Det blir ju inte riktigt lika mycket tid och plats över för romantiken när man behöver underhålla minifolk men jag tyckte ändå vår dag tillsammans blev himla bra ändå! Idag har jag gått exakt 75% genom denna graviditet och om 10 veckor drygt är förmodligen vårt underverk här eller snart på väg! Det känns häftigt om något! Tiden har gått så oerhört fort! Nu gäller det bara att bestämma sig för vagn också så är vi väl i princip färdiga! Strax blir det sängen eftersom jag jobbar imorgon också! God kväll på er!

(null)

Dagens tillstånd

måndag 26 januari 2015 kl 20:42 | Glädje/ Gravid/ Graviditet 2/ Kärlek/ Livsomvälvande ögonblick/ Planer/ Samhället/ Skyndar långsamt/ Tankar kring förlossning/ Vara förälder

Idag är en sån där dag när utmattningen fyllt kroppen nästan till max och närheten till gråt är hårfin (om man bortser från alla de gråtattacker jag redan haft vill säga!). Skör dag idag med andra ord! Upplever att det mesta (sak/person) är emot en i vad man än tar sig för. Att börja förra veckan med 5 hemtentor, ösa på direkt med föreläsningar och inlämningsuppgift för att sedan jobba hela helgen. Jo nog tusan tar det ut sin rätt!

Igår gick jag in i v 27+ och det känns på ett sätt skönt men på ett sätt också jobbigt. Bebisen växer (gör väl egentligen jag också rätt bra! Haha) och rör sig som en vilde därinne. Gärna kicka ut med en fot eller en knäskål i högersidan av magmusklerna för att markera sin närvaro men usch så ont det gör! Förutom min trötthet mår jag väl bra. Eller bra och bra, just nu är jag störd över förlossningsvården och lilla landet lagoms förkärlek till systematiseringen av procedurer. Till allt och alla som har en förkärlek till att platsa in snarare än sticka ut. Men så har jag också alltid varit vrång och egen. Det är nog sån man blir när man får ta mycket skit i skolvärlden och tidigt inse att det inte lönar sig någonstans att vara andra människor till lags. Jaja, nog om det! Här kommer en blek dagens mama! Magen tar sig! 😉

IMG_9162.JPG

Mama

onsdag 21 januari 2015 kl 13:25 | Barn/ Familjen/ Framtid/ Graviditet 2/ Kärlek/ Livet/ Studier

Goddag på er!
Jag har ju varit rätt så osynlig härinne ett tag nu (bokstavligt talat) men tänkte väl att jag skulle träda fram i ljuset igen. Haha.. Lite smått! Jag har fortfarande mycket omkring mig men ska försöka skriva då och då ändå, det kommer bli mer när jag är hemma sen förhoppningsvis. Är i v 26+ och det har börjat spurta kan man väl säga. Som jag skrev igår filosoferar jag väldigt mycket den tid jag får över. I övrigt har jag sovit extremt dåligt också, mycket rörelser inifrån och svårt att vrida sig i sängen samt med lite nästäppa på det så är det extremt omöjligt. Har legat vaken till kl 3-4 ibland (sen kan jag inte med att kolla klockan längre då det blir en ond cirkel). Så sömnbrist lider jag av en del, förmodligen därför jag varit så känslig på sistone! Haha.. Här kommer en liten bilduppdatering med mage och allt. Hur många kilon extra? Ja tillräckligt för att ha gått såhär länge iaf! 😉

IMG_9148.JPG

Livet och kärleken

tisdag 20 januari 2015 kl 23:48 | Barn/ Familjen/ Förebild/ Framtid/ Glädje/ Graviditet 2/ Kärlek/ Livet/ Storasyster/ Tankar kring förlossning/ Vara förälder

Nej jag är inte borta även om det kan verka så! Har börjat och också skrivit färdigt flera inlägg men WordPress har inte velat fungera och tiden är en värdefull vän just nu. Det är hektiskt i skolan (som vanligt) och ju längre graviditeten lider, desto mer har jag börjat gå in i mig själv igen. Lillasyster ska ha bebis inom kommande 2 veckorna och min bästa väninna ska ha om knappt 4 veckor. Ni kan tro att det är mycket bebis i mitt huvud då vilket det inte varit under hela hösten precis pga annat! Jag är glad att det börjat få ta den plats det borde, jag behöver ju förbereda mig mentalt denna gången också även om det blir gång nr 2.

Vad jag insett är att ingen är den andra lik. Förra gången var speciell och denna kommer bli lika speciell den med. På vilket sätt vet jag inte än men det kommer den. Vi har fortfarande inte löst barnvaktsproblemet men jag har upptäckt ett alternativ som börjar tilltala mig mer och mer. Inget är bestämt utan jag funderar och reflekterar dagligen, läser fram och tillbaka och kikar på klipp. Det känns som jag laddar upp inför värsta maratonloppet, på riktigt alltså och jag känner mig sjukt taggad! Även om gravidhjärnan har börjat framträda mer och mer och jag snurrar till det något emellanåt! Haha

Kikar fortfarande runt på barnvagnar men inte lika aktivt. Jag vet vad jag vill ha men att jag kanske får nöja mig med mindre. Just nu spelar det ingen roll faktiskt, förlossningen känns viktigast och är huvudfokuset nu. Att vi som ska familj ska ha det bra, slippa stressa och kan vara tillsammans. Det ska bli så spännande att få möta vår nya krabat när det blir dags! Så aktiv som denna är är jag rädd att den kommer spräcka mina revben innan det är dags för hen att göra entré. Jag är i v. 26+ och bebisen är redan uppe vid revbenen och kickar flitigt. Det går våldsamt till rätt ofta och den senaste veckan har jag sovit extremt dåligt, jag har tyvärr fått ta till vår bäddsoffa för att inte ligga och lystra till minsta lilla och då knappt somnat ändå för att det varit någon som påmint en om sin närvaro.

Noelia har utvecklats oerhört mycket på sistone, kommer på nya saker hela tiden, drar stolen till köksbänken för att vilja komma upp, går runt i våra skor (yes, hon har äntligen kommit på vilken som ska vara på vilken även om det är roligt att göra motsatt också). Toaletten har hon äntligen börjat gå på igen så vi byter inte lika ofta som tidigare. När hon var runt året gick hon ju på toa regelbundet och gjorde nr 2, vilket är himla praktiskt. Men när hon kom in i fasen att hon skulle gå runt och kika på allt, då blev hon bara upprörd och arg över att vi störde henne i hennes upptäckande. Nu har det lugnat sig lite och vi är på g igen. Inte för att vi vill skynda på med att bli blöjfri på något sätt men öva gör ju inte så mycket utan det blir mer naturligt sen när det känns rätt för henne.

I övrigt är jag inne mycket i ett filosofi-mode just nu. Många dagar när jag åker till skolan funderar jag på livet, om jag är nöjd med det, om jag har det jag vill ha och om det finns något mer jag behöver eller om jag skulle vara nöjd med det jag åstadkommit och gjort om dagen skulle vara kommen. Jag har lite tvångstankar kring döden, ett klassiskt scenario är att livet så klart skulle slockna snabbt i en bilkrasch, sådant har ju hänt förr. Men tanken som skrämmer gör att man går in i sig själv och verkligen funderar över om man är stolt över att man är den man är, och vad man gjort i livet. Och de senaste dagarna har jag känt ett sånt lugn med mig själv, jag är tillfreds med hur mitt liv ser ut, vad jag står för, tycker och tänker, jag ångrar inget jag gjort och även om man så klart kan sträva efter nya mål i livet så skulle jag ärligt talat kunna säga att om dagen var kommen denna dag så skulle jag vara nöjd med vad jag åstadkommit hittills även om det jag åstadkommit och det som gett mig lycka inte på något vis kan mätas i ära, pengar eller framgång.

Jag vet att jag gjort avtryck, jag vet att jag som person står upp och argumenterar för min sak, gör mina egna medvetna val och har värderingar som jag är stolt för och som jag också står upp för. Det kan låta något egotrippat men hur många kan, med handen på hjärtat, verkligen säga att de funderat sig fram till att de är nöjda med vilka de är idag om livet har ett förutbestämt slut? I strävan och tävlan efter mycket i livet glömmer människor allt det den redan har oftast. Själv tänker jag på vad lycklig jag är med det jag skapat runt omkring mig. Det är ju det man borde se och fokusera på och inte annat. Självinsikten över den tillfredsställelsen gör en nöjd med livet. Nej mitt liv är inte på något vis perfekt, vi hade gärna bott bättre, finare och haft en bättre fungerande bil än den i dagsläget.

MEN det är petitesser mot vad jag dagligen får vara med om. Jag har en sambo som älskar mig och som alltid ställer upp, som tar hand om vår dotter på ett oerhört fint sätt, leker och ger henne kärlek dagarna i ända, ger henne all uppmärksamhet hon förtjänar och samtidigt sköter allt i vårt hushåll så att jag kan ägna mig helhjärtat åt studier. Utan denna starka mannen kan jag säga att livet inte varit i närheten av vad det är. Och hur många män finns det som är på detta vis? Jag är så oerhört privilegierad så det är inte sant. Jag tänker på alla kvinnor som kämpar, har både heltidsjobb och tar hand om barn/hushåll medan karln sitter på ändan och bara bryr sig om sitt eget och sig själv. Här har jag en man som gör vad varje kvinna skulle göra (och redan per automatik allt som oftast gör i dagens samhälle eftersom det är norm) – lyfter mig något oerhört genom att ge mig utrymmet att utvecklas och ta det större ansvaret hemma! Det är få förunnade, det vet jag. Älskade man. Och älskade underbara barn jag har.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig bredvid de käraste underbaraste jag har! Men innan det tänkte jag bara lägga in ett litet klipp för er att bevittna här nedan. Jag har suttit och gråtit glädjetårar över klipp som dessa halva kvällen nu. Det är sånt här som gör livet genuint vackert, sånt som verkligen gör livet värt att leva – kärleken till/från ens barn. Det finns inget vackrare och ömtåligare.

 

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=pSyCal8fqig&list=PL8JH-UXenj55cMmW4bRFlKXBAPNheWDXX&index=1[/youtube]

 

 

 

Mot 2015 !!

onsdag 31 december 2014 kl 23:40 | Barn/ Bloggen/ Familjen/ Framtid/ Gravid/ Graviditet 2/ Kärlek/ Livet/ Livsomvälvande ögonblick/ Utveckling

Hoppas ni haft en underbar kväll med nära och kära! Ingen uppdatering på länge (ingen synlig sådan iaf eftersom WordPress vägrar samarbeta just nu). Men så fort appen fungerar igen på telefonen blir det nog lite fler uppdateringar. Året som varit har verkligen haft delar av allt, om man bortser från ren och skär död, den har som tur uteblivit iaf! En karusell har det varit men jag har nog varit nere på djupaste botten och hoppas och tror att det nu bara kan gå uppåt igen. Har hittills försökt landa under vinterlovet även om jag mestadels har jobbat. Har äntligen börjat komma till insikt att jag är gravid och att det värmer att det snart är dags igen. Allt som varit har gjort att både jag och min lilla familj hamnat helt i skymundan med allt som utspelat sig runt omkring. Men så sakteligen börjar våra liv likna det vi en gång haft och det känns skönt att kunna hitta tillbaka till sig själv. Om 2014 var ett orkanfyllt stormigt år så hoppas och tror jag definitivt att 2015 kommer bli något alldeles särskilt, något helt utöver det vanliga! Förhoppningsvis himla bra, mer harmoniskt och stabilt! Och så ska vi bli tvåbarnsföräldrar, det är verkligen inte fy skam att få uppleva det! All kärlek till er och Gott Nytt År på Er!

 

IMG_8986

Lilla madamen tidigare under kvällen hälsar också!!

IMG_9015

 Gott Nytt År!!

Mina ljus..

onsdag 17 december 2014 kl 21:52 | Barn/ Familjen/ Glädje/ Kärlek/ Livet/ Livsomvälvande ögonblick/ Sjukdom/ Vara förälder

Jag har länge funderat på om jag ska kliva in tillbaka här efter den period som varit. Jag vet med mig att det kommer bli mer skrivande när nästa bebis kommer och att jag har ett behov av att skriva men att jag kanske inte alls kommer ligga på samma nivå som tidigare. Ej heller dela med mig så mycket av mig själv utan kanske snarare fokusera på andra saker. Just nu känns det som en balansgång i livet och tryggast är musslan i sitt skal skulle jag nog vilja påstå i dagsläget. Jag har fortfarande sviter efter min sjukdom men det kommer förmodligen reda sig med tiden som läkaren påstod senast. Jag har försökt pausa och sakta ner med allt kaos som varit runtom, både skola som privat, men det är inte helt enkelt när man inte kan styra över allt själv eller ens påverka speciellt mycket. Jag vill komma hit och känna att det är positivt och inte betungande på något vis och därför kommer jag försöka skriva om det som jag upplever som positivt i tillvaron just nu.

Noelia och min sambo har betytt oerhört mycket den senaste tiden som stöd. Noelia den sötnosen utvecklas som bara den, hittar på så mycket nya finurliga saker så man häpnar. Spola toaletten själv, stå på pall för att nå upp till köksbänken och hämta sin napp, ”städa” runt med tvättlappar under fötterna på golven, ja hon är påhittig vår lilla dam. Och något bekväm tror jag! Haha.. Pappan i familjen har förmodligen skämt bort henne en aning då hon gärna gnäller (för minsta lilla tycker jag det känns som!). Men det blir andra bullar när diktatorn till mamma kommer hem för att vara med henne och nästa lillasyskon så hon får väl njuta så länge den glassiga tiden varar. Även om det ger lite skavsår i öronen! Jag kan inte nog beskriva hur mycket jag saknar henne när jag inte är med henne, när hon ligger och sover middag eller hon och sambon är ute. Så fort man hör nyckeln vridas om i dörren är jag den som kommer springandes och ska kramas och pussas. Och väl är väl det att man får det besvarat från gullungen!

Och jodå, nog visst växer jag så det gror om en, åt alla håll och kanter! Hoppas bebis ligger varmt och gott därinne och inte blir speciellt påverkad av det som skett på utsidan. Känner av mer och mer att sitta inte är att föredra fastän jag inte har så mycket till val, blir mycket sånt med föreläsningar och läsning av litteratur till plugget. Mjukas alltså upp sakta men säkert. Tyvärr har det varken blivit träning eller speciellt nyttigt men jag har bestämt mig för att inte lägga så stor vikt vid det längre, det kommer en tid när jag kommer komma tillbaka också och jag har inget behov av att stressa mer än jag redan gjort. Tror nästan det är värre i längden faktiskt! SÅ försöker njuta av vår lilla kicker därinne som härjar och håller på emellanåt så det står härliga till. Nej, nu ska jag läsa lite och så blir det sängen sen!

 

IMG_8877.JPG

Bara jag..

torsdag 27 november 2014 kl 17:14 | Framtid/ Glädje/ Gravid/ Kärlek/ Livet/ Livsomvälvande ögonblick/ Utveckling/ Vara förälder

Ibland kan jag inbilla mig själv att jag inte alls är gravid utan att magen spänner av andra skäl! Haha.. I vissa kläder så försvinner fokuset från kulan så himla lätt vilket är något jag ändå gillar emellanåt när jag vill att människor ska se mig som den person jag är och inte bara ”den där gravida”. Idag var en sådan dag då jag kände mig som normalt. Förutom att det trycker på ordentligt på blåsan ibland så man inser att man nog borde gå fastän man i vanliga fall lätt hade kunnat hålla sig en stund till! Jaja, det är iaf himla mysigt att få en massa småbuffar under dagen som gör en påmind om att jag nästa år kommer ha 2 barn. Att säga det högt känns himla stort och mäktigt faktiskt!! 😀

IMG_8543.JPG
Nästan osynlig kula, eller vad tycker ni?