Add Comment Register

Att få diagnosen PCOS

onsdag 5 november 2014 kl 10:52 | Barn/ Kost/ Livsomvälvande ögonblick/ PCOS

God morgon på er!

Har varit uppe sedan kl 7 imorse då jag lovade att ta lilltjejen så sambon skulle få sova ut lite. Såg ett klipp med Jan Holte från Linnékliniken (uppe i Uppsala) där han var med och talade om PCOS tillsammans med en tjej som själv hade diagnosen. Emellanåt dyker det upp men egentligen fortfarande alltför sällan tror jag. Undrar om de ens undervisar och informerar om PCOS i grundskolan till exempel? En sådan sak borde vara självklar med tanke på hur många det finns som förmodligen har det utan att veta om det. Jag fick själv diagnosen som 19-åring när jag sökte för andra problem via gyn. I samma veva bad jag specialisten som jag var till i Stockholm att undersöka varför jag inte hade regelbunden mens. Jag fick den väldigt sent, inte tillräckligt sent förmodligen eftersom jag fortfarande blev himla ledsen när jag väl fick den! haha.. Men säkerligen bland någon av de sista i klassen. Jag skulle fylla 16 och fick den precis lagom till skolavslutningen i 9an. Därefter kom den oregelbundet för att slutligen landa i 4 gånger per år med ca 3 månaders mellanrum. Jag minns att min mamma reagerade på det och tyckte jag skulle söka men själv tyckte jag det var bekvämt att ha så sällan och så korta dagar som det blev så jag lät bli eftersom jag absolut inte ville ha någon mer mens än det som var.

Iaf så ställde man diagnosen något slarvigt vid ett tidigare tillfälle när jag sökte för andra problem hos en ungdomsmottagning första gången. Att gå hem med en diagnos som PCOS utan någon som helst information och så sätta sig och googla det, jag fick en chock och blev hysterisk av allt jag läste! Ökad kroppsbehåring, acne, fetma, diabetes och liknande. Ingenting stämde in på mig förutom de glesa menstruationerna. Jag blev livrädd och trodde på allvar att jag skulle få alla de andra symptomen också! En del i min familj och släkt lider ju av övervikt så jag tänkte direkt att detta är vad som väntar tillsammans med diabetes också. Jag skickades vidare för mina andra problem och hamnade så slutligen hos denna manliga specialist som också konstaterade att jag hade PCOS men samtidigt väldigt väl informerade mig om vad jag själv kunde göra och alternativa behandlingsmetoder längre fram om eventuell menstruation inte blev mer regelbunden eller om jag skulle få problem att skaffa barn. Han lugnade mig något enormt och jag kommer alltid komma ihåg honom för hans skicklighet när det gällde denna känsliga fråga!

Jag började med p-piller strax därefter som en typ av behandling för att få en regelbunden konstruerad mens, det är ett av sätten att få igång kroppens system eftersom det är typiskt att den inte fattar vinken de första åren. Jag har dessutom från den dagen alltid försökt läsa på kring kost och förbättrat den så att den passat mig. Jag har ju även haft andra komplikationer med magen och fått konstaterat att jag är laktosintolerant så sedan dess har det varit rätt viktigt för mig att sköta kosten väldigt bra. Det och träningen har varit en stor del, dessutom har det senare alltid gjort mig himla glad och energifylld och jag har absolut inte velat förvärra för mig genom att släppa på något av det även om jag så klart också har perioder när lusten är större eller mindre. Därför har det varit sjukt frustrerande tror jag många gånger när släkt och vänner kommit och sagt åt mig att jag är så himla smal och att jag inte kan ”fortsätta som jag gör” som de uttryckt det Jag lider absolut inte av någon ätstörning och äter allt igenom inte exemplariskt men jag håller mig till livsmedel jag vet ger min kropp det det behöver samtidigt som det inte förvärrar mitt tillstånd. Hade jag kanske misskött min kropp och gått upp i vikt massor så kunde det också så klart spelat en väldigt stor roll för min fertilitet, med PCOS är det konstaterat att så är fallet så att folk önskar att man ska gå upp i vikt/lägga på sig/skaffa kagge för att de själva ska kunna må bra över hur de själva ser ut, det tycker jag bara är väldigt missunnsamt mot andra som har en riktig anledning till att sköta sånt här när det kan vara så avgörande så som att skaffa sig familj.

För mig kunde det ha blivit värre, p-pillren kunde ha låtit bli att verka och jag hade fått söka hjälp för att stimulera ägglossningen när vi skulle skaffa barn. Men, det visade sig faktiskt att det skulle komma att fungera alldeles utmärkt som metod för min del. Jag vet att jag har haft oerhört tur när det gäller detta eftersom det finns dem som har det desto värre med att bli gravida och dessutom lider av de symptom som kommer med diagnosen. Man skulle väl kunna säga att jag förmodligen har en lätt släng av det eftersom jag sköter kost/träning så pass som jag gör också. Det finns helt enkelt olika grad av hur mycket man påverkas. Men en sak som jag alltid kommer ta med mig från specialisten i Stockholm är att det inte handlar om äggkvalité utan snarare om när ägget väljer att lossna. Bägge våra barn har varit välplanerade och jag har använt preventivmedel regelbundet inför varje gång. Detta har resulterat i att vi haft oerhörd tur bägge gånger och det tagit sig direkt. Så för de som är ledsna över att de kanske nyligen fått diagnosen så bör ni veta att det finns olika grader av hur mycket det påverkar fertiliteten framöver. Oavsett hur svårt det är gäller det att komma i kontakt med seriös och utbildad personal som kan sina grejer. När jag då såg Jan Holtes föreläsning för Uppsala Universitet för några år sedan blev jag så lycklig! Här hade vi en person som kunde berätta exakt vad som föregick i kroppen och alternativ. En människa med stora kunskaper inom området som talade om det hopp som fanns även för de som drabbats av PCOS. Så bara för att man får en diagnos betyder det inte på något sätt att något är uteslutet även om vägen kanske inte blir så rak som man hoppats alla gånger! Jan Holtes föreläsning hittar ni här.

 

IMG_8364.JPG
År 2008 när jag var som störst och bestämde mig för att göra nåt åt min vikt.

IMG_8365.JPG
Samma år när jag precis träffat min sambo

jos

Bild tagen 2011 när jag nått den vikt jag vanligtvis har och trivs med.
Så otroligt roligt att se mängden mat på tallriken! Haha.. Men så är ju
minst en tredjedel grönsaker och så har vi frukt till efterrätt också.