Add Comment Register

Tired mama!

onsdag 18 februari 2015 kl 20:00 | Familjen/ Framtid/ Gravid/ Graviditet 2/ Livet/ Planer/ Vara förälder

Av någon anledning (gissar på ett event i plugget) så har vi fått 2 dagar ledigt mitt under veckan vilket är så himla oerhört tacksamt just nu så det är inte sant eftersom magen spurtar och jag mest mår illa/har sura uppstötningar för att det känns som jag inte får någon plats med innandömet. Vi försökte ta tillfället i akt och gick ner till stan idag för att kolla vagnar, näst intill ner till citykärnan gick det bra men sen blev det sammandragningar av det hela så då gick det himla segt. Lyckades käka lunch och sedan kika runt på vagnarna för att sedan ta oss hemåt men då blev det faktiskt buss. Magen protesterade och ryggen likaså! Haha.. När vi kom hem trodde jag inte jag skulle komma ur soffan efter att ha legat en stund då det i princip låste sig därbak.

Det var nog inte förrän efter dagens strapatser som jag insåg hur lyckligt lottad jag varit hittills vad gäller göromål. Sambon tar tyngsta lasset med Noelia och jag behöver inte ta mig långa jobbiga sträckor under dagarna som annars kunde ha blivit lite påfrestande nu när man närmar sig slutet. Tränat kunde man väl ha gjort för att stärka upp kroppen men samtidigt anar jag att det inte blivit jättemycket av det den här sista trimestern eftersom magen reagerar en del på rörelser så. Vi får se, jag har en ambition om att börja träna och äta nyttigare längre fram när vi funnit lite stabilitet i livet som fyra men jag funderar faktiskt på att säga upp mitt gymkort och köra hemmaträning då istället.

Följde upplägg från Mammafitness (Olga Rönnbergs mammaträningsprogram) och tyckte att den träningen var både effektiv och gav snabba resultat. Den kvinnan vet vad hon gör om något! Men det är som sagt en stund kvar. Just nu okynnesäter och njuter jag mest om vartannat så visst har jag nog gått upp mer än vad jag gjort än om jag ätit normalare mängder och då följer jag ungefär samma tillväxtkurva som förra graviditeten. Men samtidigt vet jag också med mig att en bidragande faktor är att rörelse är lika med noll just nu och jag vägrar ha dåligt samvete som många kvinnor har av att de går upp under en graviditet. Det här är ju liksom övergående och ingenting är omöjligt sen så!.. Har funderat på yoga eller vattengympa nu sista tiden under graviditeten men inte riktigt bestämt mig. Det kostar ju en del och ny vagn kommer vi nog investera i ordentligt den här gången faktiskt.

Just nu står det mellan Emmaljunga Double Viking 735 och Bugaboo Donkey Duo, sen får vi se om vi gör slag i saken, det handlar ju trots allt om rätt mycket pengar! Jag har alltid älskat Emmaljunga men just syskonvagnen har några brister som är svåra att bortse ifrån om man jämför med Bugaboon. Korgen undertill är uppdelad i två små (skitknasigt!), liggdelen till bebis har handtag i suffletten som innebär att man måste hålla in knappar för att justera i olika lägen (sjukt irriterande och tidskrävande) samt att den väger en hel del att lyfta av faktiskt vilket jag tycker är rätt otroligt då en nyförlöst mamma vill bära så få kilon som möjligt utöver sitt lilla underverk. Då har Bugaboon till sin fördel en hel korg under, enkla justerbara suffletter som går såpass långt ner att det skyddar mot sol i alla lägen i princip, delarna väger knappt nånting samt vagnen fälls ihop så snabbt och smidigt att det typ inte gills. Med alla de goda fördelarna som lyser igenom så känns det i princip korkat att inte köpa en Bugaboo.

Samtidigt har den inte riktigt samma fjädring i bakdäcken när man exempelvis ska ta sig upp för trottoarkanter så det är klart, det går att finna olika faktorer på bägge. Med tanke på att Bugaboon kostar så mycket här i Sverige så skulle vi köpa ifrån Holland i så fall, jag har hittat en riktigt bra leverantör som många svenska 2-barnsföräldrar handlat från och varit supernöjda. Slängde iväg en offert tidigare idag så får vi se vad de säger! Inget bestämt ännu men drömma lite kan man. Nu ska jag i säng för imorgon väntar bebissim och sedan utflykt till förlossningen i Ystad, det blir spännande det!! 😀

(null)

Graviditeten och doula-träff

torsdag 29 januari 2015 kl 22:35 | Doula/ Familjen/ Framtid/ Glädje/ Gravid/ Graviditet 2/ Livsomvälvande ögonblick/ Planer/ Samhället/ Tankar kring förlossning/ Vara förälder

God kväll på er!

Hoppas ni mår fint, själv är jag lite i ett töcken, känner mig något trött mest hela tiden och har dagarna fyllda till max. Skola på dagarna med massor av läsning och hemuppgifter och sedan en hel del helgjobb på det, flera helger i rad nu faktiskt. Därefter ska jag nog börja trappa ner tror jag. Ny chef på jobbet snart också och jag behöver sätta igång med Försäkringskassan om det inte ska behöva dra ut på tiden med föräldrapenning en himla massa också. Så en hel del att stå i med andra ord! Och så är det bara drygt 3 månader kvar och jag behöver komma igång och få examensarbete gjort. Stressigt värre!

Dessutom lider jag av uselt humör mest titt som tätt just nu. Rätt mycket aggressioner, jaopp minsann! Haha.. Vissa säger väl att gravida kvinnor blir allmänt mer känsliga, jag har nog snarare gått och blivit lejoninna! Haha.. Det där jäkla hormonerna. I grund och botten vet jag att jag hade reagerat likadant i samma situationer som kan uppstå men just nu tar jag det mer än gärna hela vägen och lite längre än så. Sen vet jag inte om man som gravid kvinna också måste hävda sig mer för att alla ”puttinuttar” en så. Jag tror faktiskt det är fallet! Det finns ju inga andra tillfällen någon ”gullar” (dvs talar nedsättande till) mig mer än när jag har en kula på magen. Och ärligt talat avskyr jag det! Jag är varken förståndshandikappad eller har någon annan mental nedsättning och att då, både främmande som ofrämmande, påstår att de ”ger råd” eller gör andra märkliga saker mot en utifrån omtanke är helt fel. För är det riktig omtanke om den andra individen då förstår man också när man ska hålla klaffen och bete sig som folk och inte fjanta sig så! Förra gången kändes det många gånger som om människor trodde att man tappat huvudet mellan benen bokstavligt talat när man var gravid och jag kan ju inte direkt påstå att jag känner annorlunda den här gången heller. Människor älskar att trycka ner andra människor och att då ge sig på kvinnor med sina små härskartekniker, det gör mig tokig!

Men nog om det! Nu är vi i v. 28 (27+4) och jag mår väl ändå hyfsat skapligt utefter omständigheterna tycker jag. Trött som sagt men blir det riktigt illa sover jag en stund under dagen, som idag t ex. Bebis är fortfarande väldigt aktiv men är snällare mot revbenen även om jag gärna känner en fot eller två som pillar mitt emellan dem precis i mitten av bröstet. Annars tror jag mest att rumpa och ben ligger åt högersida för där kör knäna och fossingarna lite extra mycket mest hela tiden. Häromdagen träffade jag faktiskt en doula och diskuterade läget kring förlossning och hon kom med ett himla bra förslag om hur hon skulle kunna hjälpa till så att vi slapp lämna bort dottern till någon främling samtidigt som jag kunde ha min sambo i närheten när det väl är dags inne på förlossningen. Så känslan av maktlöshet, frustration och ilska har så sakteligen börjat lägga sig, det här alternativet känns bra om något och vi har kontrollen över situationen vilket jag inte känt tidigare. Vårt barn ska inte behöva råka ut för något bara för att sjukvården varken har alternativ att anpassa sig eller vi några vi känner som kan ta hand om henne. En förlossning borde vara världens naturligaste grej och det borde inte vara så omständigt att få barn tycker jag som det i detta fallet skulle kunnat bli. Som jag uttryckt till flera – leta okända barnvakter halva jordklotet runt är inget vi prioriterar i dagsläget, att ens göra det känns urlöjligt när vi bara ska föda barn.  Men vi har inte bestämt något helt än eftersom det ändå kostar och jag vill att sambon ska känna sig okej med tanken innan vi tar beslut om det. Men det känns positivt iaf!

(null)

Dagens tillstånd

måndag 26 januari 2015 kl 20:42 | Glädje/ Gravid/ Graviditet 2/ Kärlek/ Livsomvälvande ögonblick/ Planer/ Samhället/ Skyndar långsamt/ Tankar kring förlossning/ Vara förälder

Idag är en sån där dag när utmattningen fyllt kroppen nästan till max och närheten till gråt är hårfin (om man bortser från alla de gråtattacker jag redan haft vill säga!). Skör dag idag med andra ord! Upplever att det mesta (sak/person) är emot en i vad man än tar sig för. Att börja förra veckan med 5 hemtentor, ösa på direkt med föreläsningar och inlämningsuppgift för att sedan jobba hela helgen. Jo nog tusan tar det ut sin rätt!

Igår gick jag in i v 27+ och det känns på ett sätt skönt men på ett sätt också jobbigt. Bebisen växer (gör väl egentligen jag också rätt bra! Haha) och rör sig som en vilde därinne. Gärna kicka ut med en fot eller en knäskål i högersidan av magmusklerna för att markera sin närvaro men usch så ont det gör! Förutom min trötthet mår jag väl bra. Eller bra och bra, just nu är jag störd över förlossningsvården och lilla landet lagoms förkärlek till systematiseringen av procedurer. Till allt och alla som har en förkärlek till att platsa in snarare än sticka ut. Men så har jag också alltid varit vrång och egen. Det är nog sån man blir när man får ta mycket skit i skolvärlden och tidigt inse att det inte lönar sig någonstans att vara andra människor till lags. Jaja, nog om det! Här kommer en blek dagens mama! Magen tar sig! 😉

IMG_9162.JPG

I mitt badkar..

tisdag 13 januari 2015 kl 16:03 | Barn/ Familjen/ Framtid/ Graviditet 2/ Hälsa/ Livsomvälvande ögonblick/ Planer/ Samhällsnormer/ Tankar kring förlossning/ Vara förälder

Hej vänner och god fortsättning på det nya året!

Själv hade jag en förhoppning om att det här året skulle kännas något positivare men att gå tillbaka till studierna kändes verkligen sådär. Sedan mina föräldrars skilsmässa förra året så har livet varit en salig oreda och det blir inte direkt bättre av att gå till en skola där hastigheten är 140, det känns som allting bara svischar förbi över huvudet på en och ett stressande examensarbete som borde ha börjat ligger och tynger över en. Ingenting känns normalt och på det är man gravid och extra känslig dessutom. Jag vet inte, kanske är det något säsongsbetonat som drabbat en? Det brukar ju vara aningen deppat i början av vårkanten innan huvudet kommer in på en ny fin energigivande bana. Men jag känner inte för att gå och vänta på att glädjen ska kicka in om alltför lång tid, med detta gråa väder vette tusan om man kommer kunna stå ut så pass länge faktiskt.

Tycker nog i allmänhet att allt är lite småjobbigt just nu. Jag lovade mig själv att jag skulle sluta stressa och tänka på det men det faktum att vi fortfarande inte vet om någon kan ta hand om Noelia när nästa barn kommer ligger ändå där och trycker. Att vara mer orolig för vad som ska hända med henne känns så djävulusiskt mycket jobbigare än tanken på en förlossning då då kanske ni anar vidden av det här problemet för mig just nu. Har försökt dra i de trådar jag kan (närmsta väninnorna) men med svaga löften eller alternativa undanflykter kommer man knappast närmare någon lösning vilket känns pissjobbigt. Har laddat ner en app i telefonen och funderar på att öva mindfulness såpass mycket att jag ska kunna klara värkarna så pass länge att jag kanske kan föda här hemma i mitt eget badkar, vem vet? Behärskar jag det kanske vi klarar av att vara hemma så pass att det till slut bara blir dags istället? För mig känns den tanken mycket mer lockande än att jag ska dra med mig en stackars liten in på förlossningen för att sitta i ett sterilt rum och se sin mamma ha ont, världens onaturligaste situation deluxe liksom! Hade vi varit kvar hemma hade jag ju bara kunnat vara i mitt eget hörn och sambon nära till hands samtidigt som Noelia ändå hade varit i en miljö hon känner sig trygg med och där hon kunnat sysselsätta sig själv. Folk födde ju hemma fram tills på 50-talet så varför inte liksom, tänker jag.

Folk som jag nämnt det för tittar på mig oförstående och ser på mig som om jag vore galen. ”Men om du ger ditt barn men för livet då? Om något hemskt händer dig då?” Förstår inte varför folk ska se förlossning som något så onaturligt att enda ställe att fixa det på är på sjukhuset fylld med smärtstillande medel. Hur artificiellt är inte det på en skala? Gömma undan kvinna för att vi blir groteska monster under en förlossning?! Olycka, javisst.. Sjukhuset ligger knappt någon km ner för samma väg som går här utanför vårt hus liksom. Och kommentaren om att jag skulle skrika.. Ibland har man verkligen bara lust att höja rösten och skrika dem som säger detta rakt i ansiktet och fråga hur de kan vara så knäppt funtade alltså!?! Jag grymtade en gång under hela Noelias förlossning och det var för att barnmorskan var inne med handen och tryckte undan den sista kanten som låg om huvudet innan det skulle börja sin vandring ner samtidigt som jag hade en krystvärk, då tycker jag fasen man ska få grymta lite! I övrigt var jag tyst som en jävla mus men det har folk svårt att förstå, att det skulle finnas dem som koncentrerar sig på det som ska göras istället för att skrika ur sig all luft och sedan falla ihop pladask utan att ha åstadkommit något produktivt mer än förstört för sig själva möjligen det finns inte i deras värld!

Att förlossningar förknippas med så traumatiska upplevelser/minnen är helt otroligt egentligen. Det är ju en själv som gör dem. Å ena sidan romantiserar kvinnor det samtidigt som de ska se sig själv som martyrer för att de går igenom det och det är för jävligt. Det finns liksom ingen bild som inte ger en extrem syn av hur det gått till eller känts som upplevelse vilket förundrar mig. Olyckor/missöden kan så klart hända och sådant måste man få bearbeta, sörja och vara upprörd över. Men de som upplevt klassiska förlossningar och ändå säger att det varit de jävligaste de varit med om och sedan antar att alla andra känner likadant.. Kvinnor är liksom inte en homogen grupp av individider som, likt robotar, ser ut, tänker och agerar på samma sätt så det gör mig bara irriterad när de antar saker om en som inte alls stämmer in på en som individ. Bara för att någon annan skriker, fäktar, slår och är aggressiv under sin förlossning så innebär det inte att jag är likadan.

Just nu är det såna tankar som bubblar upp när jag tänker på vår kommande förlossning. Att varför kan inte jag få vara den som väljer hur det ska gå till? Varför måste man göra det så omständigt om det inte behövs? Varför är detta samhälle så jäkla standardiserat att minsta avvikelse från normen blir ifrågasatt? Hur tänker ni kring detta eller har ens tanken slagit er?

 

Barnvagnar

torsdag 18 december 2014 kl 22:23 | Barn/ Framtid/ Gravid/ Planer/ Vara förälder

Barnvagnsfrossandet har kommit igång lite smått igen. Lanade lite när vi insåg vad mycket det skulle kosta och att vi kanske inte har de pengarna att röra oss med riktigt. Jag har varit himla sugen på Bugaboo Donkey Duon men sambon tycker det är för gräsligt dyrt för något som ska vara så enkelt som en barnvagn och med tanke på att vi kanske enbart kommer använda den i 1,5 år och sedan byta till något mindre igen (eventuellt använda vår befintliga sulky till minstingen istället). Vi har ju inga fasta jobb att tala om och även om vi haft besparingar att ta av så är det så klart kärvt att ha en hemma föräldraledig på heltid samtidigt som den andra studerar. Visserligen jobbar jag extra vid sidan av men det är inte alltid de pengarna rullar in heller och räcker till för hela hushållet så sammantaget talar vi inte om mycket marginaler även om vi försöker hålla igen så gott det går, alternativt unnar oss när vi sparat lite grann eller fortsätter sparandet.

I vilket fall så har jag hittat en tysk dubbelvagn som jag tycker liknar Emmaljunga Viking (dubbelvagnen) som inte är lika dyr men som har samma typ av design och som inte verkar så himla illa. Tyvärr går inte sätena att vända var för sig men så känner jag också att det nog inte gör något om Noelia inte sitter framåtvänd, för henne spelar det (än så länge iaf) ingen roll om hon ser mig och kikar ut på sidorna eller ska titta rakt fram utan mamma i ögonvrån. Hon har liksom inte riktigt det behovet av att se allt och stimuleras hela tiden så jag tror inte hon skulle lida någon nöd. Och skulle det så vara så skulle hon ju alternativt kunna gå bredvid vagnen isf så hon får röra lite på sig också.

Jag har hittat den här tyska vagnen, Hartan ZX 2 heter den och jag tycker den är himla fin. Är ungefär lika liten som de andra dubbelvagnarna i bredd samt ihopfällt fast till något bättre pris. Tycker dock inte om att det är hjul med luft i, är det något som varit toppen med vår nuvarande vagn så är det undslippandet av underhåll när det kommer till att pumpa/byta däck och liknande. Man vill ju gärna ha så lite arbete som möjligt med sånt (känner iaf jag!) så man liksom kan prioritera annat i livet. Men helt säkerligen är det skönare att köra med, skulle inte förvåna mig! I vilket fall skadar det inte att kika runt. I det här fallet skulle kommande bebis få antingen en mjuk- eller hårdlift att ligga i och det känns inte som någon dålig kompromiss direkt heller eftersom jag vet att de somnar så gott och man inte gärna vill väcka dem när man ska in igen efter promenaden. Det problemet hade vi lite grann förra gången med Noelia, att vi var tvungen att bära in hela överdelen alternativt fortsätta promenera tills det att hon vaknat (bor i stan upp i lägenhet med trappor och ingen hiss så ståendes på någon gräsmatta eller balkong har inte varit att tänka på). Så lift hade helt enkelt varit en klar fördel så som jag ser på det nu från våra tidigare erfarenheter! Färgerna och modellen är som sagt himla snygg och jag är väl något lättflirtad. Men ingenting är bestämt, vi får fundera vidare och kika runt!

 

hartan zx 2

Tired mama!!

tisdag 11 november 2014 kl 22:23 | Karriär/ Livet/ Planer/ Studier

Ursäkta min frånvaro men deadline för uppsats och presentation är imorgon bitti så det har varit fullt upp! Är helt slut, har suttit hela dagen och längtar verkligen tills imorgon eftermiddag när det är över och jag kan ägna mig åt lite annat bara för en liten stund. Kanske umgås med familjen eller unna mig lyxen att gå och träna? Det hade varit en riktig dröm! Haha.. Och apropå drömmar måste jag berätta att jag kände extremt mycket fladder från den lilla i söndags när jag låg i sängen. Kan fortfarande ligga på magen hyfsat bekvämt vilket jag älskar! Men så får jag ju så klart lite protester! Haha.. Gonatt på er!

IMG_8425.JPG

När inte ens himlen sätter dina begränsningar

måndag 10 november 2014 kl 15:25 | Förebild/ Framtid/ Karriär/ Livet/ Livsomvälvande ögonblick/ Planer

Efter att vi diskuterat vår gruppuppgift idag så kom vi in på det här med sociala medier och jag kände mig helt klart som en elefant bland mössen. Just där och då gav inga av mina svar på tal några nöjaktiga anledningar till tjejen som diskuterade den motsatta åsikten. Det handlade om Facebooks vara och icke vara, huruvida det verkligen ger något att vara medlem där eller ej. Enligt henne menade hon på att det fanns mycket bra där att kika på medan jag själv var av åsikten att det mest är slöseri med tid och marknadsföring av sitt ego! Haha

Jag har för tillfället Fb just för att de inom klassen uppdaterar med väldigt relevant information om programmet där men annars skulle jag ta bort den faktiskt. Då tycker jag Linkedin fyller en mer seriös funktion. Jag förstår dem som har all tid i världen och det är kanske främst dem det riktar sig till men för mig som har fullt upp med allt i livet så blir skärmarna främst en tidsslukare utan någon vettig anledning. Den ena tjejen frågade om mitt sociala liv och nej det kan jag väl inte hurra över just nu; skola, familj och min kommande karriär är prio ett. När min lillebror dog lovade jag att leva livet till det yttersta, att se till att inte ångra något ogjort eftersom han aldrig fick chansen till livet och att då sitta och läsa om sånt som för mig i slutänden är irrelevant, det ger inget.

Jag har planer, strategier för hur jag vill att mitt liv ska utvecklas, vilken riktning den ska ta och då måste jag jobba mot det också. Det ger inte utrymme att sitta och slösurfa speciellt ofta, bara det att blogga har jag funderat många gånger på om jag ska fortsätta med eller ej. Men det ger mig mycket att skriva, det ger mig mycket att reflektera, ventilera och ha produktiva diskussioner med andra. Kanske finns det faktiskt någon som finner inspiration, hopp och tro i att saker är möjligt genom att jag delar med mig av mina erfarenheter. Jag är inte en sån som kommer nöja mig med det näst bästa när jag kan få det bästa (om inte en annan person begränsar mig möjligtvis). Mina mål är satta högt och jag vill se hur högt jag verkligen kan nå med min kapacitet. Men då behöver jag använda min tid på det mest produktiva sättet och inte det motsatta!

IMG_4534.JPG
Någon slags powerbild var jag ju tvungen att slänga med! Så då fick det bli en bild från smith-maskinen! 😉

Framtidens portar

lördag 8 november 2014 kl 20:16 | Framtid/ Karriär/ Livsomvälvande ögonblick/ Planer/ Utveckling

Bad en gammal klasskamrat och väninna till mig att kika på det första ansökningsbrevet jag skrivit för att komma steget närmre att faktiskt ansöka på riktigt till UK. Så som det ser ut just nu är den något för lång, att fylla ut ett helt A4 är väl lite sådär men jag blev så himla varm i kropp och själ över hennes kommentarer. Bland annat så skrev hon detta…

Jag har läst igenom texten och tycker det är otroligt bra skrivet, du har en bra dynamik och allt känns genomtänkt! Det är svårt att peka ut en del som känns mindre relevant just för att jag tycker alla delar av texten kompletterar varandra väldigt bra, och visar på vem du är..”

Hon gav mig annan bra och samtidigt fin feedback också vilket kändes väldigt positivt. Mitt dilemma just nu är att få ner 4 mindre stycken till 3 så att det ser perfekt ut, låter bra och fokuserat som helhet och ger mig en chans till de graduate jobs som jag är intresserad av. Tänkte dels söka på entreprenadsidan men också även på konsultsidan, varför begränsa sig liksom om möjligheterna finns? Men det börjar bli bråttom eftersom vissa stänger relativt snart, Mace Group som jag kikat på t ex stänger i december medan Skanska UK har löpande rekrytering frampå vårkanten nån gång har jag för mig! Så det gäller att ligga i så att jag inte stänger några dörrar i förväg!

mace

Barnvagnsprovning

tisdag 4 november 2014 kl 16:44 | Att införskaffa/ Barn/ Familjen/ Framtid/ Gravid/ Planer

För att avsluta vårt besök inne i stan på allra bästa sätt tidigare idag så valde vi att bl a gå förbi en barnbutik och spana in barnvagnar. Jag har ju stirrat mig blind på Emmaljunga Double Viking och ville så klart se den irl. Inte speciellt snygg färg men i övrigt kändes den himla bra. Dock annorlunda att köra en dubbel och även om den är rätt smal så kändes den ändå bred.

Men det är klart, då jämför man ju med sin tidigare singelvagn vilket inte gör den rättvisa! Vi kom på vägen ut på att Bugaboon nog är ännu smalare på bredden men samtidigt är de sinnessjukt dyra. Det var nästan så det lät som sambon hellre övervägde den ett tag men jag känner mig hemma med Emmaljunga så vi får se vad det blir så småningom! Oavsett så lär vi ju kolla under mellandagsrean, då måste de ha bra erbjudanden alltså!

IMG_8351.JPG
Noelia fick så klart provsitta

Du – din egen lyckas smed

söndag 2 november 2014 kl 21:07 | Ålderdom/ Förebild/ Framtid/ Karriär/ Livet/ Livsomvälvande ögonblick/ Planer

Hej på er!

Hoppas helgen varit bra? Trött som en gnu är jag även om denna helg gick alldeles för fort och jag hade det hur fint som helst. Var hem själv och hälsade på föräldrar samt småsyskonen. Trodde jag skulle få sova ut men njae.. haha.. Så blev det inte riktigt! Himla nöjd med att jag åkte är jag iaf! Har under dit- och tillbakaresa läst på en bok som är skriven av Gustav Fridolin faktiskt, det är en hyllning till hans morfar och berättar hans livshistoria och hur Sverige har förändrats från innan Andra Världskriget och framåt. Häftigast av allt var att den utspelade sig härnere i Skåne, både på landsbygden och Malmö så det var himla kul att läsa om. Dessutom levde han ett väldigt annorlunda liv, det blev många olika vändningar längs med vägen men han var vid gott humör hela tiden och hade ett himla fint sätt att ta sig an ny problematik. Återigen fick jag en boost av att man är sin egen lyckas smed och att det bara är en själv som sätter begränsningarna för hur saker och ting ska utvecklas! Det kändes inspirerande om något! Så nu har jag tagit tag i översättning av mina betyg till engelskt system, i någon ände måste jag ju börja om jag ska söka mig nån annanstans. Så det fick bli kvällens göra innan jag ska i säng strax! Hoppas ni får en fin start på veckan som kommer nu!

 

grades