Add Comment Register

Vår lilla sjukling

tisdag 28 april 2015 kl 10:31 | Okategoriserade

Vi har fått byta avdelning då det var platsbrist på infektionskliniken och det var många mycket sämre som behövde vår plats. Vilket har känts lite sisådär. Vi hade väl hoppats på att vi skulle slippa mer sjukhus och få åka hem men nejdå, idag berättade läkaren att den urinvägsinfektion vår lilleman dragit på sig näst intill lett till blodförgiftning innan vi kom in. Allt känns helt surrealistiskt på nåt vis! För det första, hur lyckas en kille få UVI? För det andra, hur lyckas en så liten få det? Och för det tredje, vart kommer det ifrån? Det är nästan så man tänker att man inte bytt blöja tillräckligt ofta, fastän jag inte förstår hur vi skulle kunnat byta den oftare med tanke på hur många ggr per dygn det redan sker!! Allt känns helt knas. Bakterien är också resistent mot de antibiotika som man kan ge hemma så vi är ”dömda” till att sitta på denna avdelningen behandlingen ut, vilket kan röra sig om minst 10 dagar totalt. Förutom äta, sova, bajsa och medicin kan jag säga att det inte händer så värst mycket här och att det börjar krypa i kroppen på mig, jag som brukar ägna mig åt tio miljoner olika grejer på samma gång! Men men, vi försöker hålla hoppet uppe! Bara han blir frisk vår lilla älskling. 
  

Mina ljus..

onsdag 17 december 2014 kl 21:52 | Okategoriserade

Jag har länge funderat på om jag ska kliva in tillbaka här efter den period som varit. Jag vet med mig att det kommer bli mer skrivande när nästa bebis kommer och att jag har ett behov av att skriva men att jag kanske inte alls kommer ligga på samma nivå som tidigare. Ej heller dela med mig så mycket av mig själv utan kanske snarare fokusera på andra saker. Just nu känns det som en balansgång i livet och tryggast är musslan i sitt skal skulle jag nog vilja påstå i dagsläget. Jag har fortfarande sviter efter min sjukdom men det kommer förmodligen reda sig med tiden som läkaren påstod senast. Jag har försökt pausa och sakta ner med allt kaos som varit runtom, både skola som privat, men det är inte helt enkelt när man inte kan styra över allt själv eller ens påverka speciellt mycket. Jag vill komma hit och känna att det är positivt och inte betungande på något vis och därför kommer jag försöka skriva om det som jag upplever som positivt i tillvaron just nu.

Noelia och min sambo har betytt oerhört mycket den senaste tiden som stöd. Noelia den sötnosen utvecklas som bara den, hittar på så mycket nya finurliga saker så man häpnar. Spola toaletten själv, stå på pall för att nå upp till köksbänken och hämta sin napp, ”städa” runt med tvättlappar under fötterna på golven, ja hon är påhittig vår lilla dam. Och något bekväm tror jag! Haha.. Pappan i familjen har förmodligen skämt bort henne en aning då hon gärna gnäller (för minsta lilla tycker jag det känns som!). Men det blir andra bullar när diktatorn till mamma kommer hem för att vara med henne och nästa lillasyskon så hon får väl njuta så länge den glassiga tiden varar. Även om det ger lite skavsår i öronen! Jag kan inte nog beskriva hur mycket jag saknar henne när jag inte är med henne, när hon ligger och sover middag eller hon och sambon är ute. Så fort man hör nyckeln vridas om i dörren är jag den som kommer springandes och ska kramas och pussas. Och väl är väl det att man får det besvarat från gullungen!

Och jodå, nog visst växer jag så det gror om en, åt alla håll och kanter! Hoppas bebis ligger varmt och gott därinne och inte blir speciellt påverkad av det som skett på utsidan. Känner av mer och mer att sitta inte är att föredra fastän jag inte har så mycket till val, blir mycket sånt med föreläsningar och läsning av litteratur till plugget. Mjukas alltså upp sakta men säkert. Tyvärr har det varken blivit träning eller speciellt nyttigt men jag har bestämt mig för att inte lägga så stor vikt vid det längre, det kommer en tid när jag kommer komma tillbaka också och jag har inget behov av att stressa mer än jag redan gjort. Tror nästan det är värre i längden faktiskt! SÅ försöker njuta av vår lilla kicker därinne som härjar och håller på emellanåt så det står härliga till. Nej, nu ska jag läsa lite och så blir det sängen sen!

 

IMG_8877.JPG

I’ll be back!

torsdag 4 december 2014 kl 20:45 | Okategoriserade

Jag tänkte bara ge en kort uppdatering till er som är inne här och läser.. Har varit till läkaren idag och fått konstaterat att jag är rätt illa däran. De har gett mig en penicillinkur för kommande 10 dagar som vi hoppas ska få bort det jag fått. Psykiskt såväl som fysiskt har det blivit för mycket med allt som hänt i min omgivning och därför kommer jag inte komma tillbaka till skrivandet förrän allt lagt sig. Om det tar dagar, veckor, månader det vet jag inte. Jag är ledsen men jag måste fokusera på att bli frisk från allt detta och ta hand om det som är värt mest, mig själv och min egen lilla familj. Jag hoppas ni kan ha överseende med pausen och att ni vill fortsätta följa när jag blivit stark och kry igen. Ha det fint sålänge!

IMG_8593.JPG
En liten marsipantomte som fick agera klen tröst i vintermörkret.

Checkar ut

onsdag 3 december 2014 kl 12:17 | Okategoriserade

IMG_8590.JPG

Goddag på er!
Här kommer en dagens sliten mama. Allt som hänt på sistone har nu tagit ut sin rätt. Jag genomförde vår slutpresentation nu på förmiddagen men ska krypa ner i sängen hemma och bara vila. Allt runt omkring har gjort att fysiken inte orkade med till slut och jag har dragit på mig diverse åkommor som jag preparerat med bl a alvedon och hostmedicin. Hemsk förkylning, feber, ont i öronen, hemsk rethosta och rösten bär inte riktigt längre heller. Kroppen säger stopp och det är dags att lyssna och dra ner lite på ambitionerna och tempot. Jag har haft det på känn i 2 veckor och resterande delar av familjen har varit drabbade. Trodde verkligen jag skulle slippa undan men det har nog varit för intensivt med allt runt omkring. Så tills vidare checkar jag ut för lite kurering och återhämtning. Hoppas detta är snabbt övergående eftersom jag har omtentor på tisdag! Men först, vila!!

Peppar peppar…

onsdag 26 november 2014 kl 21:24 | Okategoriserade

Det gör himla ont i mitt mammahjärta just nu, Noelia är så himla dålig så det är inte sant alltså! Så här dålig har hon aldrig varit. Hon är så förkyld och slemmig att hon är alldeles svullen om ögonen och knappt ser, ögonen rinner konstant och näsan likaså. Kan hon ens somna snarkar hon värre än sambon men för det mesta verkar hon ha småont och då gnyr/gråter hon mest hela tiden. Alvedonen dämpar det tillfälligt men så fort de där 4 timmarna är förbi är det som att trycka på en knapp och hon blir riktigt hängig, moloken, gnällig och alldeles till sig. Det är så himla synd om henne så det finns inte! Sambon ville kolla match ute och jag läsa så för min del var det lugnt att han gick ut för en stund sen för lite egentid. Men lilldamen vaknar titt som tätt och gråter och då är det bara att finnas där nära till hands för att trösta. Inte speciellt pigg på varken mat eller dryck är hon heller även om vi ändå fått i henne någorlunda regelbundet idag. Om hon är storätare annars är hon en miniätare nu men så länge hon får i sig så känns det lugnt. Värre är det om hon mat- och dryckesvägrar, då får vi kontakta sjukvården och åka in eller nåt. Har gjort allt jag kunnat; haft i henne Mollipect, Alvedon, nässpray, buffat upp med kudde under huvudet och stuckit in böcker under huvudänden så att sängen ska komma upp så hon är i lite mer upprätt position. Allt för att hon ska kunna andas lite enklare. Öppnat fönstret lite lätt så att det ska komma in lite frisk luft så det öppnar upp luftvägarna. Ja, vad mer kan man göra? Själv funderar jag på att sova på bäddsoffan idag igen, bara för att kunna vara okej inför morgondagens skolarbete.

 

IMG_8533.JPG
Vinterblek mama idag

IMG_8534.JPG
Men det råder vi bot med en höstfin bukett i vintermörkret!

Läkarbesöket

tisdag 4 november 2014 kl 11:34 | Okategoriserade

IMG_8346.JPG

Så har vi varit på läkarbesök och det känns tryggt igen. Läkaren lyssnade till min oro och mina tidigare erfarenheter, lyssnade på Noelias hjärta och lungor, kollade öron och klämde på henne för att känna på knölen. Hon kände under armen och på halsen och det hade väl varit bra om hon kollat ljumskarna tänker jag men Noelia blev remitterad till Barnkliniken på sjukhuset för en second opinion så det känns väldigt tryggt ändå. Dessutom stack de henne i fingret för att kolla infektionen och värdena verkade helt okej. Så jag är himla glad vi slapp gå i fler dagar och oroas!

Allt som allt kändes besöket positivt, hon tyckte Noelia var väldigt välgödd och snäll! Haha.. Damen med aptit på livet.. Och mat!! När vi först klev in i rummet hade läkaren lite svårt för hur hon skulle uttrycka sig så det blev rakt på sak och hon frågade om vi skulle ha en till. Har jag inte pösigt och stort så syns allt kulan även om den inte är så stor! Att veta att vi är fyra i familjen som faktiskt är med på besöket känns stort i tanken. Och värmer så klart oerhört i hjärtat!

Duktig var lilla damen när de skulle sticka också, sa inte ett ljud. Däremot protesterade hon varje gång vi höll fast henne och det förstår jag faktiskt. Förstår att de av säkerhets skäl vill att man håller men att spänna fast henne känns ändå fel på nåt sätt eftersom hon varken vägrat eller brottats emot, ej heller faktiskt reagerat när de undersökt. Men men, det är som det är. Vuxna ska göra det på sitt sätt. Förmodligen har kroppen reagerat på tuberkulos-vaccinationen eftersom det är därunder hon fått sin knöl. Hade aldrig tänkt på det även om Noelias sår fortfarande inte försvunnit från den armen. Men men, allt verkar bra och vi ska på återkontroll om ett par veckor så jag är nöjd!

IMG_8353.JPG
Nöjd Noelia på väg hem igen

Kvällen

måndag 3 november 2014 kl 22:55 | Okategoriserade

Ligger här i soffan och laddar inför morgondagen. Har förmodligen fått omtag på min förkylning så det är därför jag varit så hängig i helgen. Har precis provat jackan jag beställde från Zalando och tycker verkligen om den. Dock ser det fortfarande ut som ett tält på och jag som jag har litet huvud eftersom kulan är så liten. Men i januari-februari lär den helt klart göra nytta när proportionerna blivit annorlunda och kroppen fortfarande behöver värmas/täckas trots magens storlek! Kolla in imorgon för då kommer bilder upp på den samt uppdatering om hur läkarbesöket gick! Gonatt på er!

IMG_8342.JPG

IMG_8344.JPG

Mammas lilla hjärta

måndag 3 november 2014 kl 18:54 | Okategoriserade

Jag lyckades prata till mig en tid imorgon för Noelia istället för på torsdag. Jag vet att en vanlig människa utan tidigare erfarenheter hade varit lugn med att vänta men jag fixar det inte riktigt. Tankarna flyger fram och kretsar kring alla de barn jag mötte som liten, flickor och pojkar som drabbats av både leukemi, hjärntumörer och annat. Små barn som aldrig förtjänat nåt annat än det bästa i livet och som tyvärr dragit nitlotten.

Sorgen griper tag om hela ens inre när man tänker på hur många barn som drabbats av cancer, hur många familjer som kämpat för liv och död. Och hur otroligt många man sett gå under. Min lillebror Jonas 6 år i leukemi, Michaela 9-10 år i hjärntumör, och lilla Jennifer 3-4 år. Barnen är många många fler och det insjuknar säkerligen alldeles på tok för många fortfarande idag.

Med det som utgångspunkt ser jag inget annat alternativ än att agera när jag upptäcker något suspekt, speciellt när det gäller mitt barn. Bara för säkerhets skull. Med det jag har i bagaget kan jag inte bara optimistiskt hoppas och tro att det inte är möjligt när jag vet hur skört livet är och att hemska sjukdomar aldrig bryr sig om vem offret är, inte gör några undantag. Så imorgon bitti har jag förhoppningsvis en läkare som kan titta och ta prover på Noelia och sedan komma med lugnande besked. Det hade varit en dröm om något!

IMG_8330-2.JPG
Emellanåt är hon precis som vanligt som här där hon fått låna kartongen från gravidjackan vi hämtade ut tidigare idag.

Sjukling

lördag 4 oktober 2014 kl 12:26 | Okategoriserade

Idag blev det både sovmorgon och mysig lunch! Är nog egentligen sjuk faktiskt för jag mår vidrigt och skulle egentligen helst bara vilja kura in mig under täcket faktiskt. Huvudet har värkt i flera dagar och halsen är som sandpapper! Men så var det ju så himla fint väder ute och hela familjen är ledig tillsammans så då måste man ju bara passa på!

IMG_8070.JPG

IMG_8078.JPG

Mina ordinarie kläder börjar bli för små, redan!! Om det var något jag tyckte var jobbigt och svårt förra gången så var det att känna sig snygg fastän man hade en tillfällig garderob. Dessutom tenderar man att klä sig i tältkläder iom att det är obehagligt när kläder sitter åt och man växer. Vilket fick mig att komma ihåg att jag måste köpa hårsnoddar för att kunna fortsätta använda mina gamla vanliga jeans när magen växer. Kan ni det tricket?

Akut

tisdag 5 augusti 2014 kl 15:26 | Okategoriserade

Men hej på er! 😀

Man kan ju tro att vi gått och avlidit men icke, vi är i allra högsta grad igång och härjar! Jag har äntligen fått tillbaka min telefon. Eller min och min, jag fick en helt ny iphone 4s eftersom det var något konstruktionsfel på den förra. Typiskt att man dragits med den i 2 år då isf! Men jag är glad över den nya iaf. Dock har den inneburit lite smärre problem med tekniken, just för tillfället är jag inloggad vad jag kan se och borde kunna skriva inlägg via telefonen men så fort jag gör en ansats så säger den att jag inte alls är inloggad. Skumt!

I vilket fall, i helgen har vi försökt njuta av en stund tillsammans lilla familjen. Fredagen började vi med en middag ute, sa åt sambon att man inte kan sitta inne bara för att man har barn och hela tiden måste anpassa sig. Vi vet ju ungefär när hon äter och sen somnar så vi matchade det och begav oss ut och åt lite tapas. Lördagen regnade det mest men vi var ut till Höllviken och Kämpinge badstrand och badade under söndagen iaf. Himla härligt med massor av solsken och jättefina stränder! Noelia satt i flera timmar och bara grejade med sanden, hon är tydligen i den fasen att det passar henne ypperligt just nu att leka och underhålla sig själv när hon är på det humöret. Några försök till provsmakning skedde så klart också men dem överlevde hon!

 

DSCN0841

 

Dagen idag har väl inte varit den roligaste. Jag har återigen haft känningar i magtrakten de senaste dagarna och idag kulminerade det så klart så det slutade med att jag fick ta Noelia, hämta sulkyn och bege mig med taxi till akuten för att få hjälp eftersom jag inte lyckades få tag på sambon. Hade tagit omeprazol och kämpat ut smärtan en stund hemma så när läkaren väl klev in dryga timmen senare var det lugnare. De kom med alla möjliga teorier men menade på att jag inte har gallsten, något som ändå finns i släkten. Inte gjorde de något heller eftersom det gått över! Men jag köpte iaf med mig lite smärtstillande hem ifall det händer igen, hoppas jag slipper. Så just nu ligger jag utslagen i soffan och bara tar det lugnt, letar jobb utomlands (typ USA och England) och allmänt drömmer mig iväg till en annan vardag. Dottern leker nöjt här bredvid.