Kopierar in ett mail jag fick från Krister från barnensrätt.se som jag är aktiv i och tyckte detta var intressant så här kommer det.
Dagens (27/3) GP innehåller en skakande, politiskt inopportun, sanningssägande debattartikel av Annika Dahlström och Christian Sörlie Ekström (här).
Rubriken är ”En familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka” och den presenteras:
Tolv månader är den känsligaste åldern ur ett anknytningsperspektiv och då sätter vi barnen i förskola i Sverige. Skador i anknytnings-processen är ofta irreparabla och resulterar i oro, ångest och depression. Just vad våra ungdomar lider av i dag, skriver debattörerna.
För första gången i mänsklighetens historia har vi kastat nästan all erfarenhet om barn på historiens soptipp. Många barn mår i dag riktigt dåligt och det blir bara värre. Men i dagens demokratiska Sverige får man inte ställa frågan om det kan finnas ett samband mellan vår moderna syn på hur barn skall växa upp och den ökande sjukligheten hos barnen, skriver Annica Dahlström och Christian Sörlie Ekström.
Utdrag ur artikeln:
Låt oss för en stund helt bortse från oss själva och fokusera på: vad är bra för barnen? Vi konfronterar alltså frågan huruvida utvecklingen är för barnens bästa eller om vi vuxna föräldrar driver något i rent egenintresse.
Självmord, suicidförsök, depression och konsumtion av psykofarmaka har bland unga kvinnor ökat med upp till 400 procent under de senaste tio åren. (Kanske det hänger ihop med att alla barn förväntas bete sig som pojkar?) Trenden för unga män är densamma även om utvecklingen inte är lika dramatisk. Ju yngre barn desto brantare ökning, de uppväxande barnen mår allt sämre och vi undrar varför.
Den första generationen som fötts under de nya betingelserna i Sverige har varit på förskolan från ett års ålder och har under sina första sex år tillbringat större delen av sitt vakna liv med förskolepersonal. Dessutom har de levt i ett samhälle som inbillar oss att män och kvinnor är likadana och har identiska förutsättningar att ta hand om barn, utan hänsyn till egna val. Det är först nu vi kan se hur den generation mår som fått ta konsekvenserna av det svenska experimentet.
Sambandet mellan att båda föräldrar arbetar mer och ungdomars psykiska ohälsa.
I dag arbetar föräldrar cirka åtta timmar mer per vecka och hushåll än före 1980. Det innebär drygt 1,5 timma per dag i minskad barn-förälderkontakt. Om vi antar att vaket umgänge före 1980 var 3-4 timmar per dag för små barn är 1,5 timma en minskning med 40-50 procent!
Gråter hopplöst
Anknytning är ett i dag väl utforskat begrepp. Det är vetenskapligt visat att barn behöver nära kontakt med sin mor under de första levnadsåren. De behöver även sin far men modern är väsentligast under de 2-3 första åren. Ett barn som gråter hopplöst när det lämnas på förskolan upplever sig övergivet. Det är först vid 4-5 års ålder som barn får ett tidsbegrepp. När vi lämnar ifrån oss ettåringen har den ingen möjlighet att bedöma om föräldern någonsin kommer tillbaka. Tolv månader är den känsligaste åldern ur ett anknytningsperspektiv och då sätter vi barnen i förskola i Sverige. Skador i anknytnings-processen är ofta irreparabla och resulterar i oro, ångest och depression. Just vad våra ungdomar lider av i dag.
Män och kvinnor är olika i hjärnan. Den andra faktorn är att män och kvinnor förväntas göra samma saker. Det bygger på en politisk, obelagd tes att män och kvinnor är utbytbara vad gäller egenskaper och förutsättningar att ta hand om barn…..
Straffas ekonomiskt
Det är dyrt att älska sitt barn i Sverige. För att tvinga in oss i sin politiska modell använder svenska staten ekonomiska styrmedel. En familj som envisas med att vara hemma tre år med sitt barn, varav med mamma de första 1,5 åren, straffas …
Basen för den svenska statens familjemodell eroderar alltså och politiken bedrivs i strid mot våra evolutionära förutsättningar och mot barnens intressen. Den drivs helt av vuxnas snävt personliga intresse för materiell välfärd och statens behov av tillväxt. Staten har enorma och växande kostnader för psykisk ohälsa men grundorsaken vill man av kortsiktiga, nationalekonomiska orsaker inte ta i. Barn och ungdomar används som tillväxtbränsle och den politiska cynismen är total. Det är barnen som i dag sitter med notan i knät och får ta konsekvenserna av det svenska experimentet.
Annica Dahlström
läkare, neurobiolog, professor vid Göteborgs universitet, författare och föreläsare
Christian Sörlie Ekström
mastersexamen i industriell ekonomi, författare, debattör och miljöaktivist i Greenpeace
Detta är vetskap och påståenden, som vi många protestanter mot landets totalitära familjepolitik under många år försökt påtala, inte minst i de stora tidningarna som GP. Men – vi har så gott som aldrig fått komma till tals. Nomenklaturan i politik och media har effektivt censurerat oss.
När nu de vetenskapliga bevisen, forskningsresultaten och statistiken är så omfattande, att etablerade personer, som här en professor och en författare, ställer sig bakom vår kritik mot den totalitära och katastrofala familjepolitiken i vårt land, kan inte ens GP upprätthålla censuren längre.
Men – det har tagit 20-30 år för lång tid för att nå dessa ovedersägliga bevis av forskning och statistik. 20-30 år av förlorad tid och onämnbara skador för psykisk hälsa, ekonomi och mänskliga rättigheter. Enorma – och onödiga skador – som bl a Göteborgs-Posten har undlåtit att förhindra genom sitt stöd för en totalitär politik och censur av våra proteströster genom åren. SKÄMS !
Krister Pettersson
Hade känt mig väldigt nöjd som en klassisk vältränad hourglass formad kvinna. 
I love you Louis!
Cheeky hon ser ut idag…
Mmmm… frökusar!
