Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Inlägg under 'Förlossningsberättelse'

Birth story- directors uncut…

2012-06-20 @ 15:22

Tänkte skriva ner den ocencurerade berättelsen om hur det gick till när Noah föddes 😉

12 juni kl 04.00  var jag en vecka över tiden och vaknade jag av att jag drömde att jag hade värkar. Hade värkar på riktigt när jag vaknade till. Jag tajmade dem till var 10-11 min fram tills kl 06 när jag berättade för Fredrik. Han skulle träffa Ingvar Kamprad på jobbet och även om han inte skulle säga det så visste jag att han verkligen ville åka om till jobbet. Strax innan 7 avtog värkarna och kom var 30-40 min istället och jag skickade iväg honom till jobbet. Jag gick ut i det fina vädret med de små och tajmade inte längre. Hjälpte grannen med barnpassning eftersom hon behövde köra sin syster till akuten. Vid 13 ringde jag Fredrik och sa att han fick börja klura på hur han skulle komma hem eftersom vår bil var på lagning och inte skulle vara klar på 2 dagar. Fredrik lyckades åka hem med en jobbkompis och var hemma strax efter 14.30. Då hade han hunnit med lunch och möte med Ingvar och han var nöjd. Tur J

Jag ringde efter en taxi som körde oss de 8 milen till BB där fick jag komma in och kopplas upp på CTG i 30 min.

I taxin hade värkarna avtagit från var 6 min till var 12e och var 3 cm öppen och barnmorskan sa till oss att åka hem eftersom jag inte var på väg att föda. Aldrig i livet tänkte jag och hon (som förövrigt borde jobba som utkastare på något hak istället för på BB) sa att vi kunde prova att gå en timme eller så för att se om det satte fart på något. Vi vandrade runt, köpte glass och gick ut i solen. Så klart så började det regna och vi blev blöta. Jag var sur och tjurig då och ville bara få komma in och föda. Efter ca 40 min ca 17.25 hade jag värkar var 3e min och vi gick tillbaka och efter 20 min väntan fick jag kopplas upp på CTG igen och då gjorde värkarna ONT!  När BM väl kom in igen så var det dags att läggas in och jag ylade att jag ville ha lustgas, då var kl 18.30 och jag var 4 cm öppen. Redan efter 10 min insåg jag att jag inte skulle orka med att föda på bara lustgas eftersom jag sovit så dåligt de senaste 2 veckorna.  Bad att få en eda och när läkaren kom så var jag så trött att jag ville bara att smärtan skulle försvinna. Hon stack mig i ryggen och sa att det blev fel och på fjärde försöket fick jag min bedövning. Då var kl ca 20.20 och var då 5 cm öppen. Det var skönt att smärtan avtog lite men efter bara några minuter bad jag Fredrik att kalla in sköterskorna eftersom jag tyckte att det tryckte på så hemskt och sa att jag nog behövde krysta.  När hon kom in (som tur är hade de haft skiftbyte och jag hade fått en underbar barnmorska som skulle förlösa mig) hon kollade mig och sa att jag nu var öppen 10 cm men att bebisen låg högt uppe. Hon frågade om jag ville lägga mig på sidan och jag sa nej, men hon vände på mig i alla fall och då kom helt plötsligt behovet att krysta och jag krystade, kände att det var dags och huvudet var halvvägs ute! Hon sa att jag inte fick krysta nästa värk och hon höll emot huvudet med handen, och jag ylade ” Vag gör du? Varför får jag inte krysta?” nästa värk fick jag krysta och då kom han ut med buller och brak kl 20.58 och jag var så lättad att det äntligen var över! Han skrek och jag fick hålla honom och han var det sötaste jag kunde föreställa mig! Han vägdes och mättes och vägdes till 4165g och 53 cm lång. Mamas big boy!

När vi fick komma över till BB avdelningen så hade jag en sprängande huvudvärk och var stel i ryggen och nacken. Jag sa till redan då att jag hade ont och de sa att jag antagligen sträckt en muskel när jag krystade. Jag bad att få alvedon mot huvudet och visste att jag inte sträckt en muskel eftersom jag vet hur det känns. På morgonen hade jag ännu mer ont i ryggen och huvudet kändes som om det skulle explodera så fort jag inte låg raklång i sängen. När läkaren kom förbi på ronden så sa han att jag antagligen fått en lumbar puncture dvs att eda:n tog fel och att spinalvätskan läckt ut och det orsakar fel tryck i huvudet och gör att man får post spinal huvudvärk. Dvs huvudet känns som att det ska spricka så fort huvudet kommer i högre läge än plant med ryggen. De sa att det skulle gå över om jag låg ner och vilade. Jag fick ligga ner i flera dagar att man först efter att ha väntat flera dagar så kan man testa göra en sk blood patch, dvs att man fyller hålrummet i ryggen med blod i stället för vätskan som läckt ut så att trycket jämnas ut och oftast försvinner huvudvärken direkt. Men eftersom det finns risker(hjärnhinneinflammation bl.a) med att sticka och sprut in saker i ryggen så är det en sista utväg efter att man provat vila först.

Jag fick en massa piller, bl.a. koffein, pamol, ibumetin och morfinsprutor. Morfinet i sprutorna var helt fantastiskt och tog bort all smärta nästan direkt Men efter 24 timmar ville läkaren att jag skulle gå över till morfintabletter istället och de hjälpte inte lika fort och jag var då helt olycklig av smärtan i huvudet och ryggen.  Men tabletterna hjälpte lite och efter några omgångar blev det bättre. Men på natten så fick tabletterna mig att hallucinera och föreställde mig hemska saker som att jag trillade ut genom fönstret med Noah och jag ringde efter en sköterska som fick ta ut honom eftersom jag tyckte att det var så läskigt så jag tyckte det var bäst så. Sa till på morgonen att jag inte ville ha mer morfintabletter pga. hur de fick mig att må.  Fick väldigt ont så fort tabletterna slutade verka men ville verkligen inte ha mer av sådan medicin.  Sen är dem väldigt beroendeframkallande och läkaren sa att om jag tog dem mer än några dagar skulle bli beroende och skulle behöva avvänjas när jag kom hem. Ännu en anledning att låta bli dem. Efter några timmar så mådde jag så dåligt att jag grät och hela natten var som ett enda inferno av smärta och efter ca 30 timmar utan morfin så ringde jag till Fredrik som kom in och vi fick träffa en läkare som sa att han skulle boka in mig för en blood patch. Efter ca 2 timmar fick jag komma in och göra min behandling. Efter det fick jag ligga på rygg i 4 timmar och sen prova komma upp och då var huvudvärken borta. Dagen efter blev jag utskriven och fick åka hem. Skulle ta det lugnt och det gjorde jag.

Det är en hemsk känsla att inte ens kunna lyfta eller hålla sitt nyfödda barn p.g.a smärtan och det var först efter 5  dagar så kunde jag pussa, sniffa och hålla min lille kille utan att vilja skrika rakt ut. I flera dagar hade jag bara kunnat klappa på honom och titta på honom genom plastbacken han sov i.

Framåt kvällen började jag få ont i huvudet och somnade inte förrän 01.30 och när jag vaknade så hade jag fortfarande jätte ont i huvudet så fort jag reste mig och ryggen skriker. Ringde läkaren och han sa att det är blood patchen som inte fungerat så länge som den borde men sa att det inte är bra att göra om den eftersom risken för infektion är så stor. Så nu ligger jag här och glor och äter ganska så starka smärtstillande men inte lika beroendeframkallande som morfin och hoppas att det ska gå över snart. Annars blir det svårt när Fredrik ska tillbaka på jobbet nästa vecka.

Totalt har jag legat sängliggande i en vecka och kroppen skriker. Jag önskar verkligen att jag vetat om denna risk innan jag fick min bedövning för då hade jag aldrig tagit den. Sen undrar jag hur en läkare kan sticka om fyra gånger, borde man kanske inte försöka så många gånger. Totalt är jag nu stucken över 40 gånger för sprutor, blodprov, bedövningar osv. Har inte ett enda ställe kvar som går att sticka i så jag hoppas det går över så jag kan få vara en bra mamma.

Är i skrivande stund lite bättre och hoppas kunna gå på midsommarfirande om än bara sitta och titta på alla andra, men att ligga här länge till orkar jag knappt… Men nu är det bättre så jag kan stå och gå kortare stunder utan större problem. Får se vad massören säger i morgon.

Hur länge jag än ska ligga här så är jag så lycklig för min lille Noah som är världens snällaste underbaraste lille kille och han är helt underbar och vi är alla glada att äntligen ha honom hemma.