Var på återkoll hos min barnmorska imorse och allt var så bra så :) frågade om träning och det var bara att börja så smått men hela tiden känna efter. Så till helgen ska jag ta mitt första löppass på ca ett år..

Efter besöket gick vi till knalleland för lite julklappsshopping. Hittade en del men har fortfarande två personer kvar så måste ner på stan någon dag.
Däremot råkade det följa med två par tights med fot till J och underkläder till mig. Har nämligen haft en bh och blev lite trött på att handtvätta den och sedan gå i en för liten tills den torkat.
Var på Change och fick superbra hjälp!

Att det dessutom blev nästan en mils promenad idag igen ( utan att räkna affärerna) är ju bara ett plus ;)

Vi gjorde som läkaren sa och åkte hem. Vid det här laget var jag sjukt trött och hade ont överallt. Skickade iväg mannen efter pizza och cola men åt knappt en fjärdedel. Kändes konstigt i hela kroppen och oroade mig en del för igångsättningen.

Under kvällen fick jag 3-4 starkare värkar men de var inte regelbundna och vid 11 gick vi och la oss.

kl 01.00

Jag vaknar av att jag måste gå på toa och när jag kissat klart och är på väg tillbaka till sängen så forsar vattnet ur mig, samtidigt som jag får den värsta värken hitills. Kan knappt stå på benen.

Bestämmer mig för att lägga mig i soffan och se om det kommer fler, Vilket det gör.

kl.01.30

Nu kommer de med 2-4 minuters mellanrum och håller i sig i ca 1-1 ½ min så ringer förlossningen. Första tre gångerna är det upptaget men till slut kommer jag fram och de säger till mig att komma in.
Väcker mannen och nu gör värkarna ondare och ondare. Mannen får inte prata och radion i bilen måste vara avstängd.

kl.03.00
Vi kommer in till förlossningen och blir visade till ett undersäkningsrum, CTG ska göras. De tycker inte om bebis hjärtljud då de är på samma frekvens hela tiden så de försöker väcka henne med någon apparat.

Värkarna blir värre och värre och nu kan jag inte vara tyst under dem längre, och de kommer med 2 min mellanrum.

kl 03.45
BM kommer tillbaka för att känna hur öppen jag är, och ojsan.. redan nästintill helt öppen! Inte underligt jag haft så ont!
BM frågar om smärtlindring tills hon inser att det hinns ju inte med..

kl. 04.15
Vi kommer in på förlossningsrum 4 och jag får antibiotika eftersom vattnet gått några dagar innan, allt för att bebis inte ska få någon infektion.

Här efter är mycket ett töcken då jag fick lustgas och jag inte orkade engagera mig i folken runtomkring. Var en enorm trygghet att ha C där som kunde kommunicera med barnmorskorna och sköterskorna.

ca kl 05.40
börjar krystvärkarna och det är nu jag upplever det otroliga. Först är det bara hemskt tills jag i min lustgas drogade hjärna inser att kroppen klarar av det här. Om jag bara lyssnar på vad den vill att jag ska göra kommer allt att gå bra.

Barnmorskorna har skiftbyte och jag får en ny som heter Elin som var helt underbar. Bästa på hela natten.

07.10
men en sista krystvärk kommer vår underbara bebis fram och hon är helt underbar! 4310 gram och 51 cm lång.
Får henne upplagd på bröstet och varken jag eller C  kollar efter kön förrän BM frågar om vi redan vet. Haha lyckades glömma det i alla lycka, hon mådde ju bra, det var det viktiga =P

Förlossningen gick som sagt väldigt fort och var väl bra då jag inte hann oroa mig, eller ens fokusera på vad som skulle hända. Det dåliga var väl att man inte hade chansen att hänga med i svängarna.

Däremot trodde jag innan att det skulle bli pinsamt och jobbigt om man skrek, omade sig och kroppsvätskorna men när jag var där så struntade jag i allt. Ha ingen aning om jag gjorde ner mig och ärligt talat så struntar jag fullständigt i det. Skrek vet jag att jag gjorde men jag svor inte så mycket och jag var nog snäll mot C, tror jag iaf =P

Idag ska vi tillbaka till BB på återkoll av snuttan så vi får se hur vi skött oss här hemma. Tror hon ligger på runt 4000 g i vikt så det är ju helt ok. 10 % får de gå ner de första dagarna.

 Morgonmys, kl 05.20 imorse efter amning

Min berättelse börjar redan i fredags 14/9.
Som jag skrev då misstänkte jag fostervattenläckage och ringde förlossningen. Fick rådet av dem att lägga mig på sidan i 2 timmar och räkna fosterrörelser, det skulle vara över 10 st, och sedan ringa tillbaka till dem.

Kände bara 7 rörelser under dessa 2 timmarna så fick åka upp på undersökning. Gjorde ett CTG som såg bra ut, samt ett ultraljud som de sa såg bra ut men visade sig senare att så inte var fallet..

Mitt undersökningsrum

Efter ultraljudet var det dags för gynundersökning och den visade att jag, mot vad läkaren trodde, faktiskt läckte fostervatten. Var inte en jättebra läkare tyvärr.. Förstod inte vad hon sa och hon kändes mest stressad.

Hon hämtade i alla fall en kollega som gjorde ännu ett ultraljud och hon påpekade att fosterrörelserna inte var bra ( hade inga andningsrörelser men det fick vi veta först senare..)
Blev ivägskickad till kafeterian för att äta socker, och passade då på att ringa mannen och bad han att komma hem från jobbet. Oavsett vad skulle jag nu bli igångsatt på lördagen på grund av vattenläckaget.

Orolig blivande mamma

Efter en cola, macka och chokladboll var det dags för ännu ett ultraljud och nu var bebis lite mer aktiv, men fortfarande inte mycket. Men andningen funkade i alla fall.

Fick tid för igångsättning på lördagen den 15/9 kl 8.30 och fick åka hem över natten.

Idag blir det nog att ringa förlossningen och prata lite med dem. Tycker att jag börjat läcka fostervatten de senaste dagarna igen och vad jag läst så kan det vara dåligt men även ingen fara. Lika bra att ringa och se vad de säger..

Bebis har även rört på sig mindre de senaste dagarna och de tillsammans med ont i magen gör mig lite orolig.. Lika bra att låta dem lugna ner mig =)

Annars har jag sovit dåligt inatt igen men det börjar bli en vana nu så är inte speciellt trött. Det brukar komma runt lunch så får väl ta mig en powernap då. För idag finns det inga planer alls för dagen.

Jag har varit ganska kräsen med maten under hela graviditeten, vilket jag inte är annars. Det värsta har varit att värma matlådor som varit frysta. Vet inte hur många som slängts istället för att ätits. Men det har blivit bättre de senaste veckorna. Trodde jag..

Idag fick maten slängas igen =/ Dels tycker jag det är så onödigt att slänga mat och så får jag ju ingen mat i mig för jag ska alldeles strax iväg så hinner inte fixa något. Tur att mannen min köpt energibars som går att ta i nödfall.

Dags att göra sig ordning och dra sig mot skolan och möta upp JOhanna.. Tar nog bilen idag, har så grymt ont i ljumskarna så orkar inte gå.

Johanna

Vad jag gnäller i mina inlägg nu för tiden. Det är inte meningen men det är inte alltid så lätt. Har konstant ont och orkar ingenting. Att alla dessutom ringer och frågar hela tiden gör mig tokig. Jag förstår att alla andra vill träffa Liten med, det vill ju vi med, men det känns som om det låser sig i hela mig när man får svara på samma frågor flera gånger om dagen. Jag förstår att det är av omtanke men ibland blir det för mycket ändå..

Tror det är hormonerna som gör det för får jag välja så är jag helst ensam för tillfället. Bara tar det lungt utan att ta hänsyn till någon annan. Men det går nog över snart det med..

Tror faktiskt jag ska boka en klipptid bara för att unna mig något och inte tänka/vänta på det som komma skall. Kanske unna mig en ansiktsbehandling med =)

Från blimamma.se

Du är nu gravid i vecka 39. Bebisen är omkring 50-51cm lång och väger 3.5-3.8 kg. De flesta bebisar ökar fortfarande i vikt men en del magrar faktiskt vid den här perioden. Det börjar bli trångt i livmodern nu och då bebisen snurrar och vrider sig där inne så kan det hända att navelsträngen lägger sig kring halsen. Omkring 20% av alla bebisar föds med navelsträngen omkring halsen, vilket kan påverka bebisens hjärtljud mot slutet av förlossningen. I de flesta fall innebär det inget hot mot bebisens hälsa och barnmorksan för helt enkel navelsträngen över barnets huvud i samband med födslen.

Jag:
Jag mår fortfarande som tidigare i veckan. Tjock, tung, otymplig och vill bara att det ska vara över nu. Har ont precis överallt och förvärkarna är inte nådiga. Jag hoppas verkligen att Liten bestämmer sig för att komma den här veckan så man slipper den här väntan.

Igår eftermiddag blev sammandragningarna värre och värre och till slut var det värkar istället. De gjorde inte superont men alla kändes ordentligt och ungefär hälften gjorde ondare. De var inte regelbundna men det var aldrig mer än 20 min mellan dem. Det här fortsatte fram till ca 3 inatt så jag har inte sovit så mycket. När de försvann började jag fundera på varför så då blev det inte heller mycket sömn =P

Nu är det tillbaka till sammandragningar som inte gör ont men som gör hela magen stenhård. JObbigt värre, jag hoppas på att det drar igång istället.
Idag blir det nog inte många knop gjorda på grund av den uteblivna sömnen men behöver ta mig ett varv till HM och köpa en amningströja, även handla mat står på att göra listan. Och så en promenad och hoppas att det hjälper bebis att bestämma sig för att komma ut =P

Det gick bra hos barnmorskan. Bebis är helt fixerad, hjärtljuden låg på 142 och sf måttet är ännu en gång strax under medel. Mitt järnvärde är äntligen lite högre och blodsockret såg bra ut. Nu är det bara för bebis att komma =P

Med tanke på sammandragningarna jag haft de senaste dagarna kan det vara så att jag inte går över bf men det var ju inget hon kunde svära på. Men hoppas hon har rätt ;)
Hon tyckte absolut att det var dags att packa bb väskan så jag får väl ta och göra det..

Tycker verkligen om min barnmorska men det känns ändå inte som om jag kan fråga henne om allt. Men det har nog att göra med hur jag är som person.. Jag googlar hellre.

ujuj har suttit och anmält föräldrapenning för september och det är verkligen en djungel där ute.. Jag har fått en SGI nivå men när jag nu ansöker så blir summan mindre när de räknar än när jag räknar. Herregud!
Jag måste ta ut ganska mycket dagar nu under hösten då vi ska flytta och kommer ha dubbla hyror en månad men samtidigt vill vi ju spara så mycket dagar som möjligt så vi kan vara hemma så länge som möjligt. Vill helst inte sätta Liten på dagis innan 2 års ålder.

Får nog sätta oss ner en kväll och verkligen gå igenom allt det här. Ska till banken på onsdag och efter det vet vi lite mer om vad vi kommer betala i månaden i alla fall, lite lättare att planera. I värsta fall får jag väl ringa försäkringskassan och prata med dem.. Inte så kul då de inte brukar vara så trevliga ;)