Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register
Annons
Annons

Ofrivilligt Barnlösas Dag!

Idag är det Ofrivilligt Barnlösas Dag. En dag som jag tycker är viktig att uppmärksamma. Det tog 7 år för oss att få vår son. 6 IVF, en förlorad dotter och ett MA. En svår kamp både fysiskt och psykiskt.

Så en extra tanke till alla Ofrivilligt Barnlösa idag!

Denna dag bjuder jag in er alla till MIN NYA BLOGG för jag tycker det är viktigt att visa att man inte ska ge upp det man längtar efter. Men man ska självklart lyssna på sin kropp!!! Vi fick vår efterlängtade son men min kropp är helt slut. På gott och ont alltså!!! Men för mig var det värt allt kämpande!!!

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Annons

Saknar…

Ibland så saknar jag att skriva på denna bloggen istället för här kan jag vara mer ärlig och öppen men ändå anonym. På min nya blogg följer hela min familj och vänner mfl. Då blir det inte riktigt att man kan skriva av sig som man vill och känner. Varför? För att jag känner mig för utlämnad då. Varför ska jag posta på Facebook om hur jag mår och känner?

Så, hur mår ni då? Några som följer denna blogg fortfarande? Jag ligger i soffan med TENS och har förbannat ont av endometriosen. Blir så trött på det. Var på yoga igår och så blev det värre. Där är en övning som är svår för mig. Så nu kan jag knappt gå igen. Inga smärtstillande har jag mer heller. Min läkare tyckte inte jag skulle ha det. Vad hjälper alvedon liksom? Inte ett skit. Jag fick en spiral insatt för två månader sen vilket tog emot. Jag ville så gärna slippa preventivmedel då jag bara mår dåligt psykiskt av det. Dessutom fysiskt också. Jag har blött i två månader nu vilket inte gör saken bättre. Därför äter jag dubbel dos Cerazette också. Gah! Pallar inte. Den där förhoppningen om att man kanske kanske skulle kunna lyckas bli gravid själv är ju bara körd. Det går inte. Jag får inte vara utan preventivmedel för då blir jag jättedålig och får ligga på akuten. Men nu börjar jag fundera på om det inte är bättre att ha ont en gång i månaden istället för flera gånger i veckan. Fast jag skulle nog inte våga eller orka vara gravid igen. Det tär för mycket både fysiskt och psykiskt på mig. Jag är mer än nöjd nu. Så det får vara. Men det gör ändå lite ont i mammahjärtat att inte kunna ge sin son ett syskon eller när andra väntar tvåan eller t om trean.

Men annars rullar livet på. Vår bebis är 6 månader nu. Galet det känns. Tänk att han har funnits så länge. Jag tror fortfarande inte att det är sant. Undrar när man kommer ikapp. 7 års kämpande och 6 månader som mamma. Det tar nog lite tid. Hur känner ni andra som har kämpat?

Säg till om ni vill följa nya bloggen! :)

Annons
Mer inspirerande läsning: