Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Annons
Add Comment Register

42-årskris!

Det var längesen jag skrev här nu. Jag har ju en annan blogg nu. En offentlig där jag visar vem jag är och där hela min familj, släkt och vänner läser den. Ibland känns det lite jobbigt. För jag känner att jag inte riktigt kan skriva allt det där jag vill. Det som jag brukade skriva här.

På fredag fyller jag år. Det är inte vilket år som helst. Jag fyller 42 år. Många av er förstår nog varför just det talet känns extra tungt. Man får ingen mer hjälp i Sverige med att få barn.

Vi har inte planerat att göra fler behandlingar. Men ändå känns det tungt. Det är över. Jag kommer aldrig att kunna ge min son ett syskon. Det är det som känns värst. Jag är mer än nöjd över min son. Jag är så lycklig över att äntligen få vara mamma på riktigt och leva ett helt vanligt föräldraliv. Jag trodde knappt att det skulle hända mig.

7 år tog det för oss att bli föräldrar till ett levande barn. Det är 7 års sår som ännu finns kvar. Jag undrar fortfarande när man kommer att släppa den tiden. Kommer man någonsin att göra det? Jag tror inte det. 

Efter jag har fyllt 42 år så funderar jag på att göra en hysterektomi. Operera bort livmodern. Min Endometrios ger mig så mycket besvär. Kanske jag skulle må bättre av det. Svårt att säga. Men jag har inte varit redo tidigare. För tänk om…

Jag hoppas på att må bättre igen när det där dumma talet har blivit verklighet. För jag mår inte bra nu. Jag tror det beror på det. Så jag behövde bara skriva av mig lite.

Kramar till alla er som fortfarande läser min blogg. En massa extra styrkekramar till er som hittat hit och själva är mitt uppe i kämpandet.

/Magdalena

www.edgarochjag.com




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *