Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Ångest!

Jag får jobbig ångest ibland. Idag har den varit väldigt intensiv. Kanske det beror på att RUL har varit. 2 veckor efter det förlorade vi Edda. Fast att allt såg bra ut då. Det skrämmer mig så fruktansvärt mycket. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. 

Vi har 3 stora delmål framför oss nu. Nästa vecka har det gått halva tiden. Den 17 juni är det vecka 21+3, dagen vi upptäckte att Edda inte längre levde. Sen är det den 21 juni då vi äntligen tillhör förlossningen.

Hur har ni mått som förlorat barn under graviditeten och varit gravida igen? Har det känts extra jobbigt den veckan ni förlorade förra barnet? Kändes det bättre när dagen var förbi? Hur kunde ni hantera rädslorna?

Jag som bara vill vara lycklig och njuta nu. 

6 reaktioner på ”Ångest!

  1. Förstår din ångest och oro. Håller med som någon skrev att om det är ångest som är befogad så har du ju all rätt i världen att få kontroller så att du kan bli lugnad. När det är ångest som bara är ångest ( låter flummigt, men jag gror di förstår vad jag menar) så har jag fått ett tips av min KBT terapeut som fungerar bra på mig. Först avgör jag om det är befogad ångest som jag behöver göra något åt just nu ex. Nu gör det jätteont, eller nu känner jag att något är fel som måste undersökas då gör jag något åt det. Är det ångest som kommer smygande i form av tänk om … Så bestämmer jag ett klockslag några timmar bort eller dagen därpå, att jag får tänka på saken då istället. Ex jag mår bra, har känt rörelser den dag och är i sammanhang som jag borde njuta av men så startar tänk om tanken. Då säger jag stopp till mig själv det här tänker jag på klockan 10:00 imorgon. Oftast har jag inte samma tankar tiden jag satt upp för mig själv. När jag har det tillåter jag mig själv att ha ångest den stunden. Detta har funkat bra efter att jag har tränat en del på det. Sen har man dagar då INGET fungerar då brukar jag tillåta mig själv dem och tänka att det är naturligt och att det kommer kännas bättre i morgon. Långt inlägg, och vet inte om det är något för dig men ett tips iallafall. Heja heja kram!!!

  2. Jag var nervös enda fram till v30. Jag förlorade ju inte vår första son pga att han dog i magen utan för att min kropp hade problem och därför inte kunde behålla barnet. Eftersom jag var sängliggandes andra graviditeten och inte fick göra någonting så hade jag lite svårt att glädjas. Efter v30 kunde jag slappna av för då visste jag att barnen kunde klara sig bra om det föddes då. Var också orolig när rörelserna i magen var mindre, men hade bra stöd från både bb och mvc. Självklart var jag lite nervös första gången också, men då visste jag inte hur det var att vara gravid. Pyret förlorade vi i vecka 20…han var 25 cm lång och vägde 300 gram! Liten, men så ljuvlig att hålla i!
    Det kommer att gå bra för dig den här gången! Om 20 veckor ssitter du där med din ljuvliga lilla son! Oro är naturligt, har lärt mig det nu! Kram på dig

  3. Oro är en del i att bli/vara mamma. Jag har oroat mig bägge graviditeterna och har två barn. Ligger vaken om nätterna och oroar mig över vilken gräslig värld jag satt de till. Är rädd att de ska råka illa ut, sätta i halsen eller att något annat ska hända. Får svår ångest ibland. Kan inte leva om det händer de något. Så är man oroligt lagd är det bara att vänja sig vid denna känsla för den hänger i. Väldigt jobbigt att inte kunna njuta fullt ut av graviditeten och livet. Men det är bara att kämpa på. Kram

  4. Självklart är du orolig över vad som kan hända, det vore konstigt annars! Men vet du vad, Max är Max. En helt annan person under en helt annan graviditet. Och han kommer ju alltid vara er Max . Njut av varje dag med honom där inne. Sannolikheten att något skulle hända honom också måste ju vara minimal. Håller alla tummar och tår för er. Kram

  5. Att ha den rädslan är vanligt för de som förlorat ett barn under graviditeten oavsett när man förlorat det. Att dessutom ha så svårt att bli gravid igen gör inte det hela enklare. Man vågar inte tro på att denna gången ska sluta lyckligt utan man nästan bara väntar på att sagan ska ta slut. Förstår hur du känner! Kram på dig gumman

  6. Jag känner med dig! Mådde själv dåligt hela graviditeten, det första jag sa när bebisen fötts var ”är det något fel på den?” Flera gånger i panik. Kunde inte förstå att jag skulle få en bebis. Men det fick jag och nu håller jag alla tummar för att allt ska gå jättebra för dig och att du snart kan börja slappna av lite mer! Och känner du dig orolig, tex om du längre fram inte känner barnet lika mkt någon dag, så ring och åk in. Jag gjorde det flera gånger och blev alltid så bra bemött. Kämpa på! Snart är bebisen här :) kramar




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *