Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Att känna efter för mycket!

Igår mådde jag sådär. Oroar mig hela tiden. Det är jättejobbigt. Jag går och känner efter extra mycket nu. Vilket håller på att göra mig galen. Jag känner mig ledsen och rädd. Försöker känna efter om jag känner att det känns fel eller om det bara är rädslan som tagit över helt. Jag kan inte säga vilket.

Jag funderar på att kontakta barnmorskan. För det är inte roligt att må så här. Vad tycker ni? Man ska väl göra det om man oroar sig? Eller hur?

Jag har börjat få mer ont. Kanske är det det som skrämmer mig. Jag fick det med Edda också vid denna tiden. Men det kanske är normalt och hade inget med det som hände att göra. Vad vet jag?

Jag får lätt ont bak. Det är ok. För då är det antagligen bara fogarna, ligamenten och/eller SI-lederna. Men det gör ont fram ibland också. Jag vet att det sitter en fog där också. Men det känns ibland som ett tryck nedåt när jag går. Det känns inte bra.

Idag testar jag mitt magstöd. Det känns ganska bra. För oftast känns det som att tarmarna trycker på mot livmoder och urinblåsa. Så då hjälper det att lyfta upp magen lite. Är det förresten normalt att känna så?

5 reaktioner på ”Att känna efter för mycket!

  1. Har absolut känt så! Och känner så då och då. Mer vissa dar, och ibland mer tryck över urinblåsan :/

  2. Jag kände precis så där, att jag liksom behövde lyfta upp magen! Bältet hjälpte massor. I slutet av graviditeten behövde jag inte bältet längre av någon anledning.

  3. Bm kan förmedla kontakt med kurator/psykolog. Min barnmorksemottagning har kurator och det var uppskattat under graviditeten med första barnet (flera års kamp för att bli gravida) när oron/rädslan tog över.

  4. Kära libra! Tycker inte alls att det är konstigt att du mår som du gör. Tänk vad du gått igenom. Inte alls konstigt med extra oro. Jag hade kontaktat bm över mail o skrivit ner dina tankar. Jag kan tänka mig att du borde ha rätt att få gå o prata med någon o att du bör komma in på betydligt tätare kontroller. Inte kanske för barnets skull utan mer för att stilla din oro. Svårt att njuta av graviditeten helt ut man är ju så lycklig o tacksam men rädslan tar över du vet ju själv hur det var för mig och då hade inte jag alls som du gått igenom det du hade utan bara en lång kamp. Tänker så på dig. Hoppas så att du får den hjälp o stöd du förtjänar av din bm! Massa styrka o lycka till. Kram cicci

  5. Ta kontakt med din bm.
    När jag mådde som sämst i min graviditet av olika orsaker fick jag kontakt med en kurator.så skönt stöd hon var.fick ventilera alla känslor.glada som jobbiga,rädslor och annat.förstår ju din oro med tanke på Edda men allt är säkert jätte fint med din pojke i magen:)kram<3




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *