Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Att klara av en graviditet och att vara mamma!

Jag fick en fråga om hur jag tror att det kommer att fungera för mig med barn när jag lever med den smärta jag har. Det är en bra fråga. Även om det inte var tänkt som kritik så kände jag mig ändå lite ledsen av frågan. Såklart! Detta är något som jag går runt och funderar på ofta. Hur kommer det att bli sen? Först måste jag klara av en graviditet också. Det skrämmer mig enormt. Jag vet andra som har liknande smärtor och har haft en riktigt jobbig graviditet. Andra mår bättre. Jag är livrädd för att vara en av dem som kommer att ha mycket smärtor under graviditeten. Det märkte jag redan med Edda. Då var det inte riktigt så illa som det är idag. Så nästa gång kommer det antagligen att göra mer ont. Men det får jag försöka stå ut med. Jag är väldigt medveten om att jag antagligen inte kommer att kunna jobba under en graviditet pga smärtorna, men även pga av att jag mår som jag gör. Rädslan! Den kommer att ta över helt tror jag.

Hur kommer det att fungera sedan när jag väl har fött mitt efterlängtade barn? Kommer smärtan vara lika påtaglig då? Det är svårt att säga. Jag hoppas ju ändå innerst inne att en graviditet kan hjälpa mig att må bättre istället för sämre. För det är vad läkarna säger. En graviditet är det bästa för mig. Jag skulle egentligen behöva gå runt och vara gravid jämnt. Men det blir ju både svårt och dyrt. Så jag väljer att ta en dag i taget. Ett barn kommer i första hand för mig, smärtorna får komma i andra hand. Kanske det finns andra mediciner jag kan gå på när jag väl har fött mitt barn? Kanske jag kan göra någon mer omfattande operation så jag slipper ha dessa smärtor.

Idag är det en sämre dag igen. Det gör ont bara av att sitta. Men jag måste försöka så jag sitter här på en stol framför datorn fast att hela korsrygg, svanskota och ändtarm krampar. Jag måste försöka uthärda. Jag måste försöka överleva smärtan. Jag är trött på att behöva ligga i sängen enbart eftersom den är mycket mjukare. Jag vill kunna leva.

Till något helt annat. Har ni börjat handla julklappar nu? Jag har faktiskt köpt några. Det känns så skönt. Jag har bara en liten sak till min man till, något till våra föräldrar samt bonussonen. Vad köper man till en 16-åring? Det är så svårt!!! Jag funderar på att ta ett fint familjefoto på oss och ge bort till min mans mor- och farföräldrar. Det skulle nog vara uppskattat. Vi köpte en bra fotoskrivare för ett tag sedan, en Canon Pixma iP7250. Den skriver ut väldigt fina foton. Jag hittade ett ställe som säljer väldigt billiga färgpatroner, inky. Där får man första patronen för 1:-. Perfekt!!! Brukar ni skriva ut era foton?

Nej nu gör det för ont för att sitta så jag måste upp och röra på mig. Fy vad trött jag är på detta!!!

11 reaktioner på ”Att klara av en graviditet och att vara mamma!

  1. Hej!

    Nu är jag inte en frekvent läsare, men ett tips är att försöka gå smärtrehab under tiden du väntar om det tar ett tag till innan du kan börja. Det är ett väldigt bra sätt att få kontroll på smärta utan morfin och nog bland de bästa sätt man kan förbereda sig. Jag önskar jag hade gjort det innan jag fick barn, istället för efter.

    Jag gick här: http://www.bragee.se/rehabprogrammet Det finns många enheter i många städer.

    För mig var det verkligen livsförändrande, eftersom långvarig smärta har en tendens att överbelasta smärtsystemet på ett sätt som gör att man får mer smärta av att man ofta har ont.

    Sen sitter ju smärta och psyke ihop. Har man ont i själen gör det onda i kroppen ondare. Och barnlöshet är väl bland de värre smärtor man kan ha. För mig gjorde ett barn smärtan lättare att leva med. En graviditet med all skräck det innebär för dig kan nog riskera att göra den värre. Så var det i alla fall för mig.

  2. Körkort ska han nog inte ta ännu. Behövs inte i denna stad. Presentkort fungerar ju alltid. Men han tycker inte det är så roligt att handla. Hi hi! Tror det får bli någon parfym eller något. :)

  3. Till bonussonen: spelar han någon typ av data/tv-spel? Någon ny kontroll, spel.
    Presentkort i gamebutik. Parfym. Rakprodukter. Tänk mer åt det vuxna hållet än som ett barn så blir det nog enklare. Han vill nog mer ses som vuxen än som ett barn.
    // Ida

  4. <3

    Till en 16-åring: Teoribok för körkort/onlinekurs, en upplevelse, presentkort för kläder/appar/elektronik/smink (allt beroende på intressen). Det var det jag kunde skaka fram på rak arm iaf! Svårt i den åldern så jag tycker personligen att presentkort är väldigt praktiskt, om än lite trist kanske!

    Kram

  5. Jag blev mest ledsen över att andra även tänker på detta. Jag tänker nämligen på det dagligen. Men jag hoppas att det inte ska bli några problem. Ett barn övervinner allt. :)

  6. Jag antog bara att det var tankar du lever med och undrade bara hur du tänker. Tack för ditt svar. Det handlar inte om jämställdhet utan om Libras tankar. Hon får gärna skriva hur hennes man ser på saken också om hon vill.

    Jag önskar dig stort lycka till och det var absolut inte meningen att du skulle ta illa vid dig.

  7. Jag tror man klarar vad som helst med rätt inställning.smärtor eller ej,det är tufft att vara förälder men ni är ju faktiskt två om saken och din man och kanske du/ ni har föräldrar i livet som vet vad ni går igenom?med hjälp och stöttning är allt möjligt.men sen gäller det nog också att verkligen ställa sig frågan klarar jag verkligen detta när livet det ut som det gör?det går inte att göra något ogjort.jag är ensam väldigt mycket med vår dotter.javisst,jag har stöttning av lillans morföräldrar i den mån de kan men ibland är det tufft.Mitt hjärta är det fullfart på så mycket lek på golvet,mycket lyft blir det..
    Jag tror ni fixar det tillsammans du och din man.bara ni som vet hur ert liv ser ut…:)’Stor Kram

  8. Kan inte ens föreställa mig att leva med såna smärtor som du har. Själv lider jag liksom av ryggskott ofta och småkrämpor och redan det tar ju kål på mig.
    Men jag tror att man kan om sitt barn oavsett smärtor, så länge man har rätt inställning. Som du skriver, du vill inte bara ligga i sängen du vill leva. Det finns ju de som väljer att bli ”offer” och ligga i sängen alltid och försöka få hela sin omgivning att ta hand om de (jag när jag har ryggskott:P), då tror jag det är svårare att ha ett barn.

    Angående julklappar så är jag helt galen nöjd med min insats. Jag har i alla fall en klapp till alla jag ska köpa till. Jag är lycklig lottat med minimal släkt, det är så mycket lättare då! Men i år var jag ute i extrem god tid, är så trött på att känna mig stressad.

  9. Det är lätt att känna kritik även om det inte är menat på det viset. Klart du klarar en graviditet! Endo blir ju generellt mkt bättre då. Sen måste du vara beredd på att du kan ha ont och saker kan bli jobbigt men det klarar du. Då får du väl vara sjukskriven, det är det många som är. Sen är det ju så värt det i slutändan

  10. Jag har väldigt svår Endometrios men ett ännu svårare smärttillstånd vilket gör att min graviditet är väldigt problematisk. Min buk är helt sammanväxt vilket gör att det sliter och drar i alla sammanväxningar när barnet växer, vilket såklart vållar ännu mer smärta. Jag är hemma på heltid i princip sen jag plussade (är i vecka 13) och kommer så vara. Din buk har ju mycket bättre utgångsläge och är inte så skadad, så om du har tur så kan du ju absolut slippa mycket av den smärta du har idag. Din livmoder kommer kunna växa mer fritt :). Sen kan ju härdare finnas kvar och de i ändtarmen känner jag av som mest eftersom det blir ett sådant tryck på det.
    Jag får ju såklart också frågan ”hur ska du klara av att vara förälder”? Är oändligt trött på frågan om jag ska vara ärlig.. Jag är inte ensam i mitt föräldrarskap utan har valt att få barn med en partner, han får väl helt enkelt ta mer ansvar, vara föräldraledig och göra de fysiska sakerna som jag inte klarar av. Det är ju ytterst sällan en man får frågan hur han ska klara av att vara pappa, oavsett om han är dödssjuk eller inte. Jag upplever ofta att frågan kommer från människor som själva inte lever i jämställd relation utan själva har tagit hela ansvaret för barnet och därför har lite svårt att sätta sig in i situationen och pappan i mitt fall helt enkelt får ta sitt ansvar i situationen och vara föräldrarledig. Jag kommer att vara sjukskriven även efter förslossningen och kommer därför inte ta ut någon ledighet. Helt okej för mig.

    Jag är trygg i mig själv och min förmåga, den ser inte ut som ”alla andras” men den räcker gott och väl till.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *