Add Comment Register

Alla inlägg av libra

42-årskris!

Det var längesen jag skrev här nu. Jag har ju en annan blogg nu. En offentlig där jag visar vem jag är och där hela min familj, släkt och vänner läser den. Ibland känns det lite jobbigt. För jag känner att jag inte riktigt kan skriva allt det där jag vill. Det som jag brukade skriva här.

På fredag fyller jag år. Det är inte vilket år som helst. Jag fyller 42 år. Många av er förstår nog varför just det talet känns extra tungt. Man får ingen mer hjälp i Sverige med att få barn.

Vi har inte planerat att göra fler behandlingar. Men ändå känns det tungt. Det är över. Jag kommer aldrig att kunna ge min son ett syskon. Det är det som känns värst. Jag är mer än nöjd över min son. Jag är så lycklig över att äntligen få vara mamma på riktigt och leva ett helt vanligt föräldraliv. Jag trodde knappt att det skulle hända mig.

7 år tog det för oss att bli föräldrar till ett levande barn. Det är 7 års sår som ännu finns kvar. Jag undrar fortfarande när man kommer att släppa den tiden. Kommer man någonsin att göra det? Jag tror inte det. 

Efter jag har fyllt 42 år så funderar jag på att göra en hysterektomi. Operera bort livmodern. Min Endometrios ger mig så mycket besvär. Kanske jag skulle må bättre av det. Svårt att säga. Men jag har inte varit redo tidigare. För tänk om…

Jag hoppas på att må bättre igen när det där dumma talet har blivit verklighet. För jag mår inte bra nu. Jag tror det beror på det. Så jag behövde bara skriva av mig lite.

Kramar till alla er som fortfarande läser min blogg. En massa extra styrkekramar till er som hittat hit och själva är mitt uppe i kämpandet.

/Magdalena

www.edgarochjag.com

Ofrivilligt Barnlösas Dag!

Idag är det Ofrivilligt Barnlösas Dag. En dag som jag tycker är viktig att uppmärksamma. Det tog 7 år för oss att få vår son. 6 IVF, en förlorad dotter och ett MA. En svår kamp både fysiskt och psykiskt.

Så en extra tanke till alla Ofrivilligt Barnlösa idag!

Denna dag bjuder jag in er alla till MIN NYA BLOGG för jag tycker det är viktigt att visa att man inte ska ge upp det man längtar efter. Men man ska självklart lyssna på sin kropp!!! Vi fick vår efterlängtade son men min kropp är helt slut. På gott och ont alltså!!! Men för mig var det värt allt kämpande!!!

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Saknar…

Ibland så saknar jag att skriva på denna bloggen istället för här kan jag vara mer ärlig och öppen men ändå anonym. På min nya blogg följer hela min familj och vänner mfl. Då blir det inte riktigt att man kan skriva av sig som man vill och känner. Varför? För att jag känner mig för utlämnad då. Varför ska jag posta på Facebook om hur jag mår och känner?

Så, hur mår ni då? Några som följer denna blogg fortfarande? Jag ligger i soffan med TENS och har förbannat ont av endometriosen. Blir så trött på det. Var på yoga igår och så blev det värre. Där är en övning som är svår för mig. Så nu kan jag knappt gå igen. Inga smärtstillande har jag mer heller. Min läkare tyckte inte jag skulle ha det. Vad hjälper alvedon liksom? Inte ett skit. Jag fick en spiral insatt för två månader sen vilket tog emot. Jag ville så gärna slippa preventivmedel då jag bara mår dåligt psykiskt av det. Dessutom fysiskt också. Jag har blött i två månader nu vilket inte gör saken bättre. Därför äter jag dubbel dos Cerazette också. Gah! Pallar inte. Den där förhoppningen om att man kanske kanske skulle kunna lyckas bli gravid själv är ju bara körd. Det går inte. Jag får inte vara utan preventivmedel för då blir jag jättedålig och får ligga på akuten. Men nu börjar jag fundera på om det inte är bättre att ha ont en gång i månaden istället för flera gånger i veckan. Fast jag skulle nog inte våga eller orka vara gravid igen. Det tär för mycket både fysiskt och psykiskt på mig. Jag är mer än nöjd nu. Så det får vara. Men det gör ändå lite ont i mammahjärtat att inte kunna ge sin son ett syskon eller när andra väntar tvåan eller t om trean.

Men annars rullar livet på. Vår bebis är 6 månader nu. Galet det känns. Tänk att han har funnits så länge. Jag tror fortfarande inte att det är sant. Undrar när man kommer ikapp. 7 års kämpande och 6 månader som mamma. Det tar nog lite tid. Hur känner ni andra som har kämpat?

Säg till om ni vill följa nya bloggen! :)

Flyttat!

Hej alla!

För er som undrar var jag har tagit vägen så har jag bytt bloggportal då mitt liv som kämpare har övergått till att vara småbarnsförälder istället. Drömmen har gått i uppfyllelse. 

Ni som vill fortsätta följa mig på min andra blogg får maila mig på librasivf@outlook.com för att få adressen. Den bloggen är helt öppen och offentlig. 

Hoppas vi ses där!!! :)

Mail!

Hej!

Jag vill bara säga att jag svarar på era mail så fort jag hinner och orkar. Av någon konstig anledning så kommer jag inte åt dem från telefonen längre så det är därför det tar lite tid. Men jag lovar att svara er.

:)

Bebisbubblan!

Hej från bebisbubblan!

Vi myser som bara den. Allt går jättebra och t om amningen går bättre och bättre. Eftersom han är lite liten så använder vi vårtnapp (låter äckligt) och det hjälper jättemycket.

Jag kommer snart att avsluta denna blogg med en förlossningsberättelse. För er som vill fortsätta följa oss så kommer jag att blogga på en annan portal. En blogg som jag redan har idag. Maila mig på librasivf@outlook.com för att få tillgång till de lösenordsskyddade inläggen på denna blogg.

Alltså ni som redan har fått lösenordet till denna bloggen behöver inte maila igen. Jag gör ett lösenordsskyddat inlägg med den nya bloggadressen. :)

Tusen tack för alla kommentarer!!! De värmer!!! ❤️❤️❤️