Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Berätta eller inte?

Jag kan inte riktigt bestämma mig så måste rådfråga er. Jag är som sagt våg. 😉

Vi har fått en ny kontaktperson på jobb. Snart ska jag träffa henne för ett sånt här enskilt samtal. Då är frågan, ska jag berätta om IVFen eller inte? Det är så svårt att veta vilket stöd man kommer att få. Men hon verkar bra. Ja det är en kvinna runt 50.

Om jag berättar så slipper jag sjuka mig varje dag jag behöver vara hemma runt ÄP och ET. Jag brukar sjuka mig 7 dagar och det har min gamla kontaktperson hjälpt mig med alltid. Jag har bara behövt maila henne och säga att nu är det dags. Istället för att ringa någon annan och dra en vit lögn. Jag hatar att ljuga och har så svårt för det.

Vad hade ni gjort?

Trevlig helg!!!

6 reaktioner på ”Berätta eller inte?

  1. Lisa: Högsta chefen vet. Nu har jag fått en ny kontaktperson.

    Jag går på känslan! Känns det dumt att berätta där så mailar ja istället. :)

  2. Jag har berättat som det är från början på mitt jobb. Visst tog det emot, men inte så att det övervägde det här med att bli tvungen att sjukskriva mig eller försöka byta pass tätt inpå och med konstiga bortförklaringar. Nu är chefen som jag berättade för först upptagen i och med förberedelser för en stor omorganisation inom myndigheten och min närmaste chef är hennes ersättare. Jaha, bara att bita ihop och ta det med henne också tänkte jag. Hur skönt som helst igår efter sista ultraljudet när jag bara kunde ringa henne och säga rakt ut ”Jag behöver jobba dag istället för halvnatt på måndag och vara ledig på tisdag, för då är det äggplock. Sen är det insättning på torsdag eftermiddag, så det passet får vi nog också ändra.”

    (Som en bonus har jag fått veta att chefens bror och ”ersättningschefens” kusin båda gjort IVF, så de vet ju vad det är jag pratar om)
    Lycka till! Kram

  3. Varför har du inte berättat för din chef? Jobbar själv som chef och en anställd till mig berättade från början och jag hjälper henne alltid att få ledigt eller sjukskriva sig!

  4. Jag hade berättat, det underlättar en hel del. Det är inget man behöver börja hela samtalet med, utan bättre att känna sig fram och ta det när det känns passande.

    Det är en obekväm situation och kanske inget man vill att någon ska veta egentligen, speciellt inte på jobbet – för det är ett av alla ställen som man inte vill behöva blotta sig och dessutom prata om sitt ”sexliv” (kan inte komma på något bättre) med chefer/samordnare/kontaktpersoner.

    Och det sköna är att man slipper känna sig dum och som att man sätter alla andra i ”klistret” när man med kort varsel inte kan jobba sitt pass.

    Kram

  5. Jag hade känt av under samtalets gång. Verkar hon vettig så kör på, om inte så hade jag nog funderat lite till.
    All lycka!
    Kram

  6. Jag hade berättat. Eftersom du har en del sjukfrånvaro redan pga gallstenen så är det bättre att vara ärlig och säga du måste vara ledig med kort varsel. Bara hoppas att hon förstår, jag har aldrig hört om någon som fått problem för att de sagt sanningen. Gå på känsla, du måste ju känna förtroende för henne och det märker du kanske en bit in i samtalet. Lycka till!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *