Adoption

Add Comment Register
Annons
Annons
Annons

Kuratorn

Idag var det dags för ett besök hos kuratorn igen. Det känns alltid lite peppande att gå dit. Jag brukar fundera på vad jag vill prata om. Men det är sällan som det blir just den saken. Man snubblar in på så mycket annat.

Idag pratade vi mycket om jobb. Mitt jobb och önskan om att hitta något nytt. Att det är för tungt att vara kvar på mitt jobb med allt som vi varit med om under tiden jag varit där. Hur nära det är till kyrkogården där ifrån. Om ångesten jag får över att inte hälsa på Edda tillräckligt mycket. Om det här måstet som jag själv skapat. Att hon faktiskt är med mig överallt annars också och inte bara vid minneslunden. Jag visade min fjäril på armen och började gråta. Äntligen hittade hon en knapp för tårarna. Det är fortfarande mest Edda som kan framkalla tårarna.

Jag mår lite konstigt idag. Igår åt jag lite choklad och fick ont. Då fick jag ta en Spasmofen igen. När jag skulle gå och lägga mig kände jag mig helt yr och illamående så hade svårt för att somna. Magen kurrade rundor en massa. Vet inte riktigt vad som hände. Idag känner jag mig helt matt. Jag som hade tänkt åka och shoppa lite. Känner ett stort behov av att köpa nya kläder eller kanske något fint till lägenheten. Men det får vänta.

Idag kom det ett nytt nummer av Att Adoptera. Det kändes lite jobbigt för den kom så där oskyddat i brevinkastet. Tänk om bonussonen eller någon annan ser? Kan man be dem posta den i ett kuvert?

IMG_7372.JPG

Annons

En bra dag!

I morse vaknade jag och kände mig ganska ok. Jag har haft väldig ångest i några dagar. Men idag kändes det lite bättre. Precis som om någon stress hade försvunnit.

Jag började dagen med ett besök hos kuratorn. Det var väldigt givande idag. Nog det mest givande samtalet vi har haft. När vi avslutade samtalet förra gången så tog jag upp en sak som hon tyckte var viktig att prata vidare om idag. Ni vet det där att när man pratar med folk, att man alltid försöker göra sig till lite. Att verka glad fast man inte är det. Man tar på sig den där falska fasaden och går ut och möter världen med ett leende, fast att man egentligen är jätteledsen och bara vill stanna hemma. Överallt när man ska träffa nya människor så tar man på sig den här fasaden. Att det då är så fruktansvärt svårt att släppa den och bara vara sig själv när man ska träffa kuratorn, eller kanske läkaren. Jag har svårt för det i alla fall. Det är ju fruktansvärt dumt att göra sig till för en kurator eller läkare. Men gör man det dagligen annars så är det svårt att släppa den där fasaden. Det pratade vi om idag. Varför man alltid måste vara så himla perfekt överallt. Hur jobbigt det är.

På grund av detta så kom vi in lite mer på djupet idag med samtalsterapin. Egentligen på ett område som inte hon kan hjälpa mig med. Men som ändå var bra för oss båda att prata om. Jag nämnde att jag mer eller mindre alltid har mått dåligt. Att jag antagligen har behövt en samtalskontakt under flera år. Jag har mycket att prata om. Saker som fått mig att må dåligt i livet, som fortfarande finns kvar där och gnager i mig. Hon rekommenderade mig att kontakta en terapeut också. För att gå in på de här gamla djupa sakerna som fortfarande får mig att må dåligt. Det kändes så fruktansvärt förlösande att prata om det, och då hann jag bara med en tiondel av allt jag behöver prata av mig om.

Var hittar man då en terapeut någonstans? Jag har aldrig gått till någon. Har ni något tips? Ska man gå via Vårdcentralen? Det viktiga för mig är tydligen att ha en regelbunden kontakt med någon som jag trivs med. Kan jag ta itu med allt det här gamla så kanske allt det nya känns mindre jobbigt. Det känns logiskt när man tänker på det så.

Efteråt gick jag till gymmet och tränade. Det är fantastiskt skönt att göra det efteråt. Att få rensa tankarna lite. Jobba med kroppen. Ta ut sig lite.

När jag kom hem hade jag fått 2 bra brev med posten. Ett från IVF-kliniken med den nya planen samt en mapp med information från Adoptionscentrum. Jag ska läsa igenom den där mappen lite mer noga sen när mannen kommer hem. Det känns så spännande. Overkligt och spännande!

Nu får vi hoppas att resten av dagen också blir bra, även om det står tvätt på schemat.

IMG_7300.JPG

Annons

2:a steget

Nu har vi kommit till 2:a steget i adoptionen. Vi gjorde en anmälan den 26 augusti och igår den 2 september kom bekräftelsen på mail. Det tog en vecka för att få det. Så nu har vi fått vars ett ärendenummer. Känns lite konstigt samtidigt som det känns pirrigt. Tänk, vi står verkligen i kö.

Nästa steg blir inom några veckor. Då kommer de att skicka hem en pärm med en massa information. Ska bli väldigt roligt att läsa igenom.

Annars mår jag upp och ner som vanligt. Har blivit sjukskriven fram till operationen. Vi kom fram till att det var bäst så för alla parter. Det fungerar inte i mitt jobb att komma och gå med kort varsel. Det blir bara stressigt för oss alla. Så här ligger jag i sängen och orkar inte gå ut. Fast att solen skiner och jag hörde att det var varmt. Jag har tappat orken. Har haft för många dåliga dagar med ont på senaste tiden. Men imorgon ska jag försöka släpa mig ut.

4 veckor och 6 dagar till ERCPn.

Glöm inte att TÄVLA. :)

Annons

Vi står i kö!!!

Jag betalde precis in summan till Adoptionscentrum. Så fr om nu står vi i kö för adoption. Det känns både läskigt och spännande på samma gång. Jag önskar dock att vi hade gjort det redan förra året då vi pratade om det. Då hade vi snart redan stått i kö i ett år. Ja ja! Bättre sent än aldrig heter det ju.

Så nu avvaktar jag på att få någon bekräftelse från dem och lite information. Vad händer nu, ni som vet?

I oktober eller november kör vi igång med ett nytt IVF-försök så vi kommer inte vara aktivt sökande ännu. Därefter har vi ytterligare ett IVF-försök kvar om detta inte skulle gå vägen. Där efter kanske vi går vidare med att kontakta socialen för att bli utredda och gå på föräldrautbildningen.

Låter det som en bra plan?

Jag blev helt upprymd av detta. Tänk, vi kanske ska adoptera istället. Jag kommer att bli mamma på ett eller annat sätt. Ja om inget sätter käppar i hjulen.

Någon som vet om diabetes är klassat som en allvarlig sjukdom i adoptionskretsarna? Vi vill inte bli nekade pga av det. Min man har visserligen redan en son som aldrig farit illa av det. Det borde väl spela stor roll i det hela. Jag vet att vissa länder är väldigt kräsna.

Tjohoooo!!!

Annons

Tillbaka!

Vi har haft semester i 4 underbara veckor. Synd att de är slut. Vädret har varit fantastiskt. Jag önskade mig sånt här väder och fick det. Men nu när semestern är slut får det gärna bli lite lite svalare igen.

Vad har vi hittat på då? Vi har varit vid havet i 2 1/2 vecka. Jättehärligt och avkopplande. Väl hemma igen har det blivit en del parkhäng och utflykter i den egna staden. Det har varit lite för varmt att åka iväg kände vi. Sen lyckades jag bli magsjuk också så det var tråkigt. Gallstenen har känts OK. Inga jättejobbiga anfall. Får lite ont ibland.

Angående gallstenen så har det inte blivit någon ny ERCP under sommaren. Där finns inga narkosläkare då, bara akut. Så nästa blir i september sa en sköterska jag pratat med. Jag har ringt några gånger under semestern. De vill dokumentera när jag haft ont. Så drygt detta. Så nu blir det ingen IVF förrän i oktober eller november. Vi får se hur jag mår helt enkelt.

Nu sitter jag och väntar på ett telefonsamtal från kliniken vi går på. Vill diskutera mina spottings som kommer redan på dag 21-23. Förra cykeln blev bara 23 dagar. Lite kort. Jag har kontakt med 2 olika tjejer med samma problem. Den ena har fått äta Progynon i färsk cykel och den andra ta Ovitrelle även efter äggplocket. Får se vad min läkare tycker. Någon mer som har problem med detta?

Jag har känt mig ganska deprimerad under semestern. Mycket har nog med gallstenen att göra. Jag ser inget avslut på det. Jag har ingen ny plan. Både IVF och adoption blir påverkat. Vi vill göra ett försök till innan vi ställer oss i kö. Tror ni det gör någon skillnad på om jag är 37 eller 38 när vi ställer oss i kö? Jag fyller år i september. På onsdag ska jag träffa kuratorn igen. Det behövs. Jag försöker göra roliga saker men har svårt för att känna glädje. Jag känner mig tom. Det enda som kan få mig att må bättre är cykling och promenader. Så nu ska jag börja med träning igen. Det är skönt.

Hoppas ni alla har en supermysig sommar!
Kram

Annons

Adoption

Vi har börjat prata mer om adoption igen. Det är väl lika bra att ställa sig i kö redan nu. Jag fick nämligen ett tips om att det inte bara är året från när man ställde sig i kö utan även månaden som avgör. Då känns det helt plötsligt lite bråttom. Vi har valt att lägga våra skattepengar på årsavgiften. Nu ska vi bara bestämma vilken vi ska ställa oss i kö på. Svårt!

Idag fick vi hem ett infobrev från BFA, Barnen framför allt. Så nu har vi att läsa. Vi funderar även på Adoptionscentrum. Hur tänker ni?

Jag måste nog börja följa lite adoptionsbloggar. Har ni några tips?

20140526-104034-38434470.jpg

Annons

Vem är du?

Jag blir så nyfiken på vem du är som läser min blogg. Hur hittade du hit? Hur ser din barnresa ut? Har du följt mig länge? Skriver du själv blogg? Tusen frågor! 😉

Nu är det snart helg. En jobbhelg för mig. Så under helgen tar jag paus igen. Jag funderar på att ta paus under hela december. Vill fokusera på mig själv, min man och julmys. Leva för dagen och ta dagen som den kommer. Kommer ni att sakna mig? Jag har ju en vecka till på mig att skriva av mig. Blir säkert 1000 inlägg då. 😉

Jag mailade adoptionscentrum och frågade om de fått vår anmälan för jag har inte hört något från dem. Vi blir medlemmar och står i kö så fort vi har betalat in avgiften. Vilken julklapp!!!

Ha en trevlig helg!!! :)

Annons

Läkarbesök

Idag var det äntligen dags för mitt besök hos min magdoktor. Det gick bra tycker jag. Hon lyssnade bra och vi kom fram till något som gjorde oss båda nöjda. Mina problem har hållit på i många år. På senaste tiden har de blivit värre, antagligen eftersom jag inte mår så bra psykiskt. Jag ska få göra en ny gastroskopi. Jag gjorde en för 6 år sen som bara visade på ett bråck på övre magmunnen. Detta har gett mig stora problem. Idag har jag konstant magkatarr som inte vill ge med sig. Jag tog även upp att jag känner mig andfådd, har kroppsvärk och domningar som kommer och går. När jag berättade detta för henne kände jag själv att det nog bara var en stressreaktion och nämnde det. Då sa hon att det var precis vad hon tänkte i första hand. För det var typiska besvär på det. Mot stressen skrev hon ut ett recept på Yoga till mig, det kan man tydligen få. Det ska ge mig 20% i rabatt. Perfekt! Detta är något som jag har velat testa på länge men inte tagit tag i. Jag kör lite Yoga själv hemma på vårt Wii men det blir ju inte riktigt samma sak. Det viktiga är nog att jag försöker att hitta en inre balans och må bättre, då kommer antagligen även magen att må bättre. Vi pratade IVF och hon frågade genast om vi inte tänkt gå vidare med adoption istället. Hon märkte hur hårt detta tog på mig och mitt mående. Att kanske att gå vidare med adoption istället skulle få mig att må bättre. Kanske. Men jag är inte klar med IVFen ännu. Jag vill ge det några chanser till först innan jag ger upp det. Jag vill ju egentligen bli mamma till ett barn som jag burit på och fött själv. Men det är ju inte alltid det går, och då får man ta till adoption. Jag märker ju att jag blir lätt gravid vid IVF. Jag ska bara lyckas behålla graviditeten också.

Angående domningar och andra besvär från rygg och hela kroppen så fick jag en tänkvärd kommentar från bloggaren Karin. Något som min man också nämnt för mig många gånger. Vi sitter för mycket och knappar på våra telefoner idag. Vi sitter i konstiga ställningar och skriver. Vi är beroende av de där små apparaterna mer än vi tror. De stressar mer än gör nytta också. Därför vore det nog bra att dra ner på sitt mobilsurfande och bara göra det när det verkligen behövs. Som nu. Nä skojade bara. Jag sitter vid datorn nu och har börjat göra det istället. Det är ju mycket lättare att skriva där dessutom 😉

Frågor & Svar:

Fråga? Ylle: Ska ni inte vänta med att betala adoptionsavgiften??? Tar det sig kommer ni ju inte adoptera och då känns ju dessa pengar helt slängda i sjön. Ska ni inte bli helt färdiga med ivf innan ni rullar igång adoption. Din största önskan är ju att bli gravid.
Svar! Vi tänker lite som så att vad gör de pengarna när vi sparar in på tiden. Lyckas vi inte med IVF och inte har ställt oss i kö så måste vi vänta i flera år innan det blir dags för adoption. Ställer vi oss i kö nu så har vi kanske ett närmre mål till ett barn. Kanske vi adopterar ändå även om vi först lyckas med IVF. Det är inte omöjligt. Om 5 år får vi antagligen inte adoptera längre för då är vi för gamla, i vissa länder i alla fall.

Fråga? Danni: Får jag fråga vad det kommer sig att ni håller på med adoption och ivf samtidigt?
Svar! Tyvärr är kön väldigt lång för adoption och vi är lite äldre så därför är det bra att ställa sig i kö redan nu. Vi kommer inte vara aktivt sökande ännu på ett tag. Vi vill inte att det sen ska vara för sent att adoptera när vi är klara med IVFen.

Svar till båda: Detta är ett tips som vi har fått av andra som står i kö för adoption. Många ställer sig i kö under tiden de gör IVF. Just för att komma längre fram i kön om man inte lyckas. Det är helt ok att göra så här. Att vara aktivt sökande är en helt annan sak. Medlemsavgiften betalas in en gång per kalenderår och man är sökande från det året man börjar betala, alltså för 2013 för oss om vi betalar inom en snar framtid.