Adoption

Add Comment Register

Tankar & äl

Adoption, Allmänt

I morse vaknade jag tidigt av att det molade i hela tjejmagen. Ägglossning på g. På CD11. Det har aldrig hänt förut. Jag brukar nämligen ha det på CD13-15, efter missfallet i somras enbart på CD13. Antar att Progynon har ställt till det lite. I alla fall hade jag en dunder ägglossning som heter duga. Det krampade till mycket en stund och sen släppte det. Eftersom vi båda var lediga idag så fick mannen ett trevligt uppvaknande. Efteråt fick jag så ont så jag knappt kunde stå. Hela vänstra sidan krampade och gör ont ännu, flera timmar efteråt. Antar att ägget släppte och vätska rann ut i buken. Det var inte mysigt kan jag säga. Fick ligga i soffan med värmedyna och kunde inte böja mig framåt. Men jag blev glad att vänstra äggstocken ville släppa iväg ett ägg. Det är väldigt sällan den gör det. Jag är dessutom långledig så ska försöka ”ligga i” tills temperaturen höjs. Man vet ju aldrig. Så dumt! 😉

Jag funderar på om jag gjorde rätt när jag gjorde en anmälan till Adoptionscentrum. Jag fyllde i formuläret. Sen ska man väl vänta på ett mail? Eller? Jag har inte fått något. Jag vill ju inte betala in pengarna om inte anmälan har kommit fram. Ni som gjort det här, hur går det till? Vill inte missa att bli medlem i år. Jag får kanske maila dem.

I helgen har vi bara slappat. Jag känner mig utvilad och mår bättre. Det är bara bråkmagen som dummar sig ibland. När jag äter vissa saker så bildas det extremt mycket magsyra. Det gör så ont när den antagligen åker upp i matstrupen. Lyckas faktiskt klara mig på Pepcid för tillfället. Tror säkert att jag har stört min magsyreproduktion genom att äta för mycket Omeprazol. Men det var ju det jag skulle göra enligt en läkare för några år sen. Det ska man inte göra längre. Då blir det kanske så här. Sen har jag en jobbig huvudvärk som kommer och går. Blir inte klok på den. Trodde det var sockret. Jag har inte ätit socker i veckan. Men i helgen har jag, men ändå har huvudvärken varit där. Men inte lika påtaglig visserligen.

Jag har haft IVF-paus under hela helgen. Det känns bra. Skönt att bara tänka på annat. Men visst har det kliat i fingrarna att kolla allt. Men jag har klarat det.

Idag fick jag ett sms av en kollega som ville byta ett pass. Detta innebär att jag är ledig i 7 dagar på raken. Härligt!!! Fast det blir värre i helgen för jag jobbar torsdag till söndag. Sen är jag bara ledig på måndag för att sen jobba tisdag till fredag. Mindre kul kanske. Nja!

Jag har fått mina journaler från kliniken. Hade hoppats på att hitta något intressant, men nej. Där står mest att vi är oförklarligt barnlösa, men på grund av kvinnlig faktor. Det blir väl det automatiskt när de inte hittar något. För på mannen kan det ju inte vara så många fel om spermierna är bra, och de var superbra. Mina värden låg jättebra. Inte för att de har tagit så många prover. FSH låg på 8.1 för 3 år sen och det är jättebra, för att vara i min ålder. Det bör ligga så här:

FSH-värde dag 3:

Under nio     Normalt FSH-värde. God respons på ovariestimulering kan förväntas.
9 – 11           Responsen är mellan normal och något reducerad (stor variation). Generellt är andelen levande födda något reducerad.
11- 15           Minskad äggreserv. Minskad respons på stimulering och embryokvalitet vid IVF kan förväntas. I allmänhet miskad andel levande födda.
15 – 20        Tydligt reducerad respons på stimulering och vanligtvis ytterligare försämring av embryokvalitet kan förväntas. Låg andel levande födda. Antal antrala                            folliklar är en viktig parameter.
Över 20       Väldigt liten, eller ingen, respons på stimulering. ”No go”-nivåer bör fastställas individuellt för varje labbförsök och IVF-center.

AMH-värde har de inte tagit så det har jag ingen aning om. Vill ni läsa mer om dessa värden så finns de här: http://fertilitetsguiden.com/genetik/fsh_amh.php

Den ena äggstocken hade 16 follicklar innan ägglossning på VUL vid utredningen. Är det normalt att man har så många? Nu är det ju bara 1 som släpper, men ändå. Vid ett senare tillfälle var där bara 6-7 stycken i varje. Jag har ingen aning om vad som är normalt här. Men de skriver inget avvikande om det.

Så nu kan jag ringa den nya kliniken och planera in ett besök. Kan inte bestämma om vi ska göra det nu eller senare. En läkarkonsultation kostar 1200:-. Som hittat. 😉

Hoppas ni har haft en trevlig helg!!!

 

Tankar

Adoption, Allmänt, IVF4/FET1, , , , , ,

Mycket tankar snurrar i mitt huvud. Varför mår jag som jag gör? Tidigt i morse vaknade jag igen av att jag var kissnödig så det gjorde lite ont. Efter att ha tömt blåsan så fick jag så ont i hela bäckenet igen. Vad är det??? Jag funderar lite på om det är en cysta kanske? Eller är det infektion som gör livmodern öm när något trycker på? Jag blir så orolig.

Imorgon ringer läkaren från kliniken mig. Jag känner mig så nervös. Han är lite svår att prata med. Jag är rädd för att glömma viktiga saker även om jag har min stödlapp. Han gör mig nervös. Eller ja, jag blir alltid nervös när jag ska prata med någon inom sjukvården om mina problem. Har sällan blivit tagen på allvar. Vi ska få svar på proverna vi tog inför missfallsutredningen. Det skrämmer mig. Tänk om något är fel så vi måste vänta ännu längre på FET. Nej, inte ta ut något negativt i förväg. Det är dumt! Kommer jag att få göra mitt FET som jag vill? Med extra progesteron och gärna ett ultraljud innan? Kommer han att lyssna på vad jag säger? Jag ska nämna att jag äter antibiotika mot misstänkt livmoderinfektion. Kan det ställa till det? Kan man begära att DE ska följa upp det? Ett VUL hade ju varit bra. Men då får vi säkert vänta med FET till december. Men det är kanske lika bra i så fall. Jag orkar inte vänta mer. Jag vill göra nya behandlingar NU. Jag vill lyckas NU!!!

Sen har jag känt av den där krypande känslan i kroppen idag och igår. Att det värker lite och jag känner mig seg i hjärnan. Kan jag ha brist på något? Det kändes ju så innan jag började ta extra järn. Läkaren sa att 138 för mig kan vara lågt om jag är van vid att ligga på 148 med blodvärdet. Kanske har det sjunkit igen. Eller är det något annat jag saknar? Det känns som en brist. Jag funderar annars på magnesiumbrist. Choklad verkar dämpa. Nu när jag äter antibiotikan får jag inte ta extra järn. Det gör så att effekten blir sämre. Jag vill inte må så här. Är så trött på det. Så trött så jag funderar lite på att börja äta fisk igen. Men hur ska det gå till? Ni tänker väl att det är väl bara att äta. Men nej! Jag har inte ätit kött alls på 18 år och det tar emot något fruktansvärt. Jag kan inte tänka tanken att stoppa i mig något kött. Det är äckligt och motbjudande. Svårt för köttätare att förstå antagligen. Så mannen kom med förslaget att jag ska börja äta Omega-3 med fiskolja. En början. Sen kan man kanske försöka lägga till lite fisk eller skaldjur ibland. Jag vill göra ALLT för att lyckas. Annat kött än från fisk kan jag inte tänka mig tyvärr. Det går bara inte.

Igår träffade jag en vän som jag träffar alldeles för sällan. Vi pratade mycket om IVF och annat. Det kändes så skönt att vädra lite tankar. Jag känner att jag behöver göra detta oftare. Jag saknar en pratkompis. Någon som man träffar eller pratar med varje vecka. Om allt eller inget. Jag har inte så många såna kompisar tyvärr. Därför ser jag väldigt mycket fram emot den där IVF-träffen vi ska ha i november. Finns det fler skåningar som fortfarande kämpar med IVF så får ni gärna följa med. Det är bara att maila till mig på mailen som står till höger om bloggen.

Sen har jag läst på lite mer om adoption. Vi ska ställa oss i kö som sökande på Adoptionscentrum. Man betalar per kalenderår så vi väntar nog till januari. Är det dumt? Det är ju inte så lång tid kvar dit. Ska kika på lite andra alternativ också.

3 dagar senare

Adoption, Allmänt, IVF4/FET1, , , ,

Nu har jag ätit antibiotika i 3 dagar. Känns det bättre? Svårt att säga. Det gör inte konstant ont fram vid ljumskarna längre. Men däremot där bak i ryggslutet. Mest när jag sover eller på morgonen när jag vaknar. Detta kan kanske ha att göra med att min mage blir jättedålig av medicinerna. Att tarmarna trycker på. Hela förmiddagen får jag springa på toaletten i ett kör. Trevligt? Not! Dessutom får jag megauppstötningar ofta. Som precis. Trodde jag skulle kräkas rakt ut. Stackars magmunnen. Den har det nog inte för lätt nu. Jag blir även väldigt trött av medicinerna. På förmiddagarna känner jag mig helt svullen i huvudet och kan inte tänka klart. Vill mest bara sova. Jag skrev fel i förra inlägget. Jag ska inte äta medicinerna i 2 veckor. Men den ena fram tills på måndag nästa vecka. Suck!

Helgen har varit trevlig. Men jag har inte orkat göra så mycket. Vi har promenerat en del. Det har känts jobbigt eftersom magen bråkar och jag har varit tvungen att uppsöka en toalett hela tiden. Jag hade sett fram emot en minisemester med god mat och vin. Kunna slappna av och bara ha roligt. Vi har haft roligt, även utan vinet. Min kropp hade inte orkat just nu ändå. Jag har druckit goda alkoholfria drinkar istället. Som att låtsas vara gravid. Lika bra att vänja sig.

Idag är jag på CD11. Det innebär att det är ägglossning på g. Kan man ha sex när man äter antibiotika mot infektion? Eller det är bara dumt? Jag borde nog låta livmodern vila lite. Men det gör ont i själen att behöva offra ett försök. Vad är rätt eller fel? Läkaren gav inget förbud.

Jag funderar så vad som gjort att jag fått den här infektionen. Hela sommaren har urinblåsan känts öm och jag har kissat mycket och ofta. Urintestet visade på ökad mängd äggvita och jag fick antibiotika. Under tiden jag äter den känns det bättre och jag behöver inte längre gå upp och kissa på nätterna. När behandlingen är slut kommer besvären tillbaka. Fast mer som smärta över livmodern. Har jag haft 2 olika saker? Jag funderar lite på om jag hade en tampong inne för länge. Är det så vanligt att få infektion av det? Det kom ju efter mensen. Varför blev det annars värre efter denna mensen just? Tusen frågor snurrar i huvudet. Vi får väl hoppas att medicinen tar bort det onda och att jag blir bra. Annars har jag ett besök på Kvinnokliniken framför mig. Jag blir livrädd för cancer och annat som kan sätta käpparna i hjulet inför ett nytt försök. Det är dumt att tänka så. Men man gör ju det.

På onsdag ringer äntligen läkaren från kliniken. Vi ska gå igenom proverna från missfallsutredningen. Känns nervöst! Vad visar dem? Ingenting hoppas jag. Jag måste berätta om den här infektionen. Tänk om vi måste vänta en månad till bara för det. Kan man begära en uppföljning för att se så allt står bra till innan försöket? Kan en infektion förstöra slemhinnorna i livmodern? Usch vad jag är nervös. Jag vill ju bara bli gravid igen.

Idag hade jag ställt en påminnelse att ringa Socialen angående adoption. Är det dem man ska kontakta först? Eller stället man ska adoptera genom? Vi vill ju inte vara aktiva ännu. Men vad jag har förstått så är det bra att gå den där föräldrautbildningen innan och bli godkänd.

Måndag!!!

Adoption, Allmänt, IVF4/FET1, ,

Hoppas ni alla har haft en trevlig helg. Jag själv mådde lite bättre i lördags. Kanske för att jag på kvällen fick umgås med min man och några fina vänner. Igår mådde jag också helt ok, tills på kvällen. Då fick jag den här ångesten igen. Den sitter tungt över bröstet. Jag vill bara gråta men det går inte så bra. Varför mår jag så här? Jag har tappat kontrollen. Jag hatar när det händer. Vad kan man göra för att må bättre? Har ni något tips?

Jag och mannen ska åka iväg till helgen och hälsa på ett par vänner. Vi träffas inte så ofta då vi bor ca 60 mil ifrån varandra. Ska bli skönt med en minisemester. Men jag oroar mig för hur jag kommer att må. Tänk om jag bara vill stänga in mig. Då får jag väl göra det. Dessa vänner vet inte om IVFen. Inte ens missfallet som vi fick nu. Vi pratar inte så ofta. Det känns både skönt och jobbigt. Men då kanske jag kan koppla av och bara försöka ha roligt.

När jag mår så här så känner jag att det är viktigt att göra små projekt. Som att gå på Apoteket och handla. Det är bra att komma ut. Det gick bra och kändes skönt. Sen sprang jag hem igen. Då får jag oftast mersmak och vill testa att gå ut en gång till. För oftast händer ju inget negativt. Även om man tror det.

Något jag funderar på är hur min mens beter sig. Denna gången verkar den bara ha varat i 3 dagar + 2 dagar med spottings. Jag som alltid har tokblött i 5-6 dagar. Men det är väl skrapningen. Tror ni min slemhinna blivit för tunn? Jag är orolig för det. Helst om jag ska göra FET i naturlig cykel. Något att ta upp med läkaren. Han ringer faktiskt nästa vecka. Hoppas så att allt ser bra ut så vi får dra igång. Kanske är det det jag går och oroar mig för..?

Jag funderar lite på att ta en bloggpaus igen. Eller kanske bara ifrån forum och andras bloggar. Mycket gör mig mer deppig. För tillfället är det tyngsta att många av mina första forum och bloggvänner redan är inne på syskonförsök. Här står jag och trampar på ruta 1 fortfarande. I 2 år har jag snart bloggat. I 4 år har jag hängt i forumet här på MinBebis. Då är det ju inte alls konstigt med syskonförsök. Jag tänkte redan på det när jag gick med Edda. För jag vill gärna också ha 2 barn.

Vi borde kanske ställa oss i den där adoptionskön nu. Men jag vill ju vänta tills efter FET. Men varför vänta längre än man behöver? Vi får läsa på lite mer. Vet knappt var man vänder sig. Adoptionscentrum?

Tillbaka till verkligheten

Adoption, Allmänt, , ,

Hej på er!
Har jag några läsare kvar? Jag ber om ursäkt för bloggpausen men det har varit så otroligt skönt. Jag har knappt tänkt på bebisgörande och tycker t om att andras bebisar är gulliga igen. Ja ni vet hur jobbigt det är att se bebisar överallt när man inte lyckas själv.

Nu är semestern tyvärr slut. Jag skulle kunna tänka mig att semestra mer. 2 veckor i stugan har varit superhärligt. 2 molndagar fick vi och resten sol. Perfekt!!!

Snart är det bröllop och det planeras för fullt. Jag tror att det mesta är fixat nu. På fredag ska vi träffa förrättaren och diskutera. Spännande! Vi kommer bli 14 stycken på bröllopet. Våra föräldrar, bonussonen och närmsta vännerna. Jag längtar så. Det är så fantastiskt att vi valde göra detta i år. Det har verkligen fått tankarna på annat. När blir bröllopet undrar ju då ni? Jag vill helst inte skriva ut det så det skulle kunna bli en koppling till oss. Ja det finns säkert massor som gifter sig just den dagen, men ändå. Snart blir det!!! :)

Sen har vi diskuterat adoption i massor. Min käre blivande man är så positiv inför det så det känns kul. Han diskuterar gärna mer än vad jag gör. Skulle vi lyckas själva på något vis så kör vi adoption ändå. Det är något vi vill stödja och också vara med om. Vilken resa. Så jag ska nog börja sätta mig in i adoptionsbloggar. Har ni tips får ni gärna skriva.

Nu ska varma jag bege mig för att hämta tvätten. Puh vad varmt. Imorgon börjar jobbet.

Hoppas ni alla har haft eller kanske fortfarande har en härlig semester!!! ❤