Jag bara tänker på tisdag hela tiden. Då ska jag till kliniken för att göra ett VUL och se hur äggen mår. Hoppas verkligen de växer som de ska och att jag kan få datum för äggplock då. Skulle vara så skönt att säga till om ledighet och släppa det. Jag har ju valt att inte berätta för någon på jobb vad vi går igenom. Som det ser ut nu så behöver jag bara ta ledigt ett dubbelpass. Sen kommer jag att vara ledig både innan och efter allt. Då tycker jag att det inte finns någon mening med att berätta för de. Hur har ni gjort? Vet alla på er jobb? Jag brukade diskutera det där med min kurator och hon som jag menar på att ingen har väl att göra med vad vi gör i sängkammaren. Alltså barngörandet, hur det går till. Vi känner oss inte bekväma med att berätta det i alla fall. Kanske det är vi som är lite äldre som har lite svårt för det där. Vi pratar inte så öppet om sex som många unga gör. En generationsfråga tror jag.

I eftermiddag ska jag iväg på ett dubbelpass som slutar imorgon eftermiddag. De är så dryga de passen. Men jag har köpt mig en ny Quick Knit som jag håller på och stickar en mössa på. Får se hur den blir. Tyckte den var lite stor för mitt lilla huvud. Men den mindre sa de var till barn. Jag kanske har ett barnhuvud. Hi hi! Det är ganska litet. Kanske det får bli en julklapp till någon. 😉

Hur mår jag då? Jo det går. Det är mest magen som inte tycker om sprutorna. Mår lite illa ibland. Känner mig uppblåst och dålig i magen. Den mår inte bättre idag av att jag åt chips med dip igår. Varför gjorde jag det? När jag vet att den är extra känslig just nu. Jag känner att jag har vaknat upp lite ur spraykoman. Känns skönt. Jag känner för att göra saker igen. Har lust på livet. Även om den där beräknade födseln för Edda nästa vecka känns tung. Jag får så dåligt samvete över att jag inte åker ut till henne oftare. Men jag kan ju inte göra det hela tiden, eller hur? Då blir jag nog galen. För det är riktigt tungt att ta de där stegen in till kyrkogården. Men nästa vecka ska jag dit. För igår var det 4 månader sedan hon föddes. Ja och så skulle hon fötts nästa vecka. Så då får hon ha ett litet ljus. Det är bara så jobbigt att gå dit själv. Kanske jag kan få med mig sambon. Jag märker att han tycker det är ännu mer jobbigt än vad jag tycker så vill inte tvinga honom. Men på lördag nästa vecka ska jag försöka. Det känns bättre att göra det tillsammans. Det är så tungt att sitta där själv med tårarna sprutandes. Det jobbiga är att där är ju alltid någon annan med i minneslunden, man är aldrig själv.

Ikväll när jag tar sprutan så har jag förhoppningsvis tagit hälften. Hurra! Snart ska det göras bebis. Jag funderar mycket på varför våra små embryon inte klarade vidareutvecklingen. De sa att 2-3 stycken till såg så bra ut att de skulle få åka till frysen. Sen fick vi ett brev några dagar senare att det inte gick vägen. Är fortfarande lite sur på de för att de gav oss hopp. Det hade de väl inte behövt göra då. Ibland får jag för mig att de gjorde något fel bara för det. Det är lätt att lägga skulden på någon. Jag vill så gärna få några till frysen denna gång. Antingen om vi inte lyckas eller till ett syskonförsök. Jag pratar redan om syskon. Lite dumt. Vi måste ju få ett första barn först. Men jag vill så gärna ha 2. Jag har märkt att det är flera av de som försökt länge med barn nr1 som ger sig på 2an direkt. Det är nog lika bra. Vi kommer ju aldrig behöva använda skydd så vem vet. Kanske tvåan kommer på naturlig väg. Jag funderar på om vi nu inte lyckas denna gången, att jag skulle vilja kolla passagen i äggledarna. Undrar om man kan begära det på vår klinik. Eller om man skulle få testa Pergotime eftersom det kan förstärka ägglossningen. Jag får ta upp diskussionen. För något fel måste väl ändå finnas även om de inte hittat något. De gör ju ingen jättestor utredning via landstinget. Har märkt att ni som går privat får mycket mer hjälp där. Kanske ska gå privat vid sidan om… Får se.

Nu ska jag gå och göra egen müsli. Fiberhavregryn, russin, nötter och linfrön. Kanske har något mer nyttigt i skåpet som jag kan slänga i. Jag som skulle äta vetegroddar. Men utesluta gluten. Det borde väl vara gluten i vetegroddar, eller? Inte i vetekli i alla fall för det är skalen.

Ja då var man igång på riktigt nu då. Det känns fruktansvärt bra. Jag är så glad att jag ringde då i augusti och fick tiden för äggplock i vecka 47. Då kändes det hårt. Men nu känns det bra. Jag anade att det skulle kännas bra. Nästa vecka skulle BF varit för Edda och det gör ont i mitt hjärta. Samtidigt har man så mycket annat att tänka på. Annars hade jag nog grävt ner mig mer. Jag önskar alla er lycka till vars bloggar jag följde innan. Jag gör små försök att gå in och kika hur det går för er ibland men det slutar alltid med att jag gråter. Så jag orkar inte. Men om ni läser det här så vill jag att ni ska veta att jag tänker på er i alla fall.

Jag känner mig fruktansvärt trött just nu. Kanske det är vädret. Kanske det är medicinerna. Men jag kände mig trött redan innan sprutan igår. Kanske nervositeten över allt som gör mig trött. Jag orkar inte tänka. Försöker bara ta en dag i taget. Det är det bästa. Jag känner mig så fruktansvärt skör just nu. Tål ingenting märkte jag. Men det är väl inte så konstigt. Istället för att sniffa på nyfödd bebis sitter jag och trycker nålar i magen. Om allt går vägen precis som förra gången så är det bara 10 sprutor kvar. Det kan jag väl stå ut med. Det är 2 veckor framåt nu som jag kommer att leva i någon slags koma här hemma. Gömma mig i soffan och bara vara. Göra det jag vill. Strunta i det jag inte vill. Ja förutom jobbet då. Det måste man ju gå till. Igår kväll satt jag och gäspade hela kvällen på jobbet. Kändes som när man var gravid. Den där tröttheten som gör en så sur. Idag är jag i alla fall ledig och får sova precis när jag vill. Ja förutom kl 23 när jag ska ta sprutan. Sprayen tar jag kl 9 och 21. Tyvärr måste jag ta sprutan så sent eftersom jag ibland jobbar kvällar och inte vill ta den förrän jag är själv precis innan läggdags. Men det är bara 2 kvällar till med sprutorna. Det kommer gå bra tror jag. För gårdagen gick förvånansvärt bra. Jag blev väldigt förvånad när jag satt där med sprutan i magen direkt.

Jag försöker tänka positivt och att det ska gå vägen, hela vägen denna gång.

Tack för alla fina kommentarer <3