Gallsten

Add Comment Register
Annons

Spec mödravård – återbesök!

Godkväll!

I morse fick jag gå upp tidigt igen. Men det gjorde inte så mycket för mannen väckte mig när han skulle gå upp och sen var det inte lönt att somna om. Det är lite mysigt ibland att sitta och äta frukost framför TV4 Morgon i sin ensamhet. Men jag blev arg på Frankrike som hade förbjudit burkini och tvingat en kvinna klä av sig på stranden. Helt galet!!!

Klockan 8:40 hade jag en tid för återbesök på Specialistmödravården. När jag stod och väntade på min tur att anmäla mig sprang min Endometriossjukgymnast förbi. Det blev kramkalas och uppvisning av kulan på magen. Blev helt rörd för hon hade tänkt på mig en del och velat maila men inte vågat. Så dumt! Vi bestämde att det var yogan som hade gjort så att jag lyckats denna gången. Kanske!!! 😉

Jag var väldigt tidigt och det kändes som att bebisen headbangade mot min urinblåsa så kunde inte hålla mig. Så dumt! Barnmorskan var också tidig och ville ha ett urinprov. Men det fick vänta. 

Så först fick jag lägga mig på en brits med CTG på magen. Där fick jag lyssna på hjärtat och räkna rörelser i 40 minuter. Han fick hicka just då så det lät lite roligt i apparaten. He! Stackarn! Sen blev det blodtrycksmätning och urinprov som såg bra ut. 

Sen kom läkaren. Jag gillar honom. En sympatisk äldre man med glimten i ögat. Han dissade akuten och kirurgen lite som hade trott att det var vätska i mina lungor som hade orsakat mina smärtor och kramp. Varför skulle det vara det? Samt att de gett mig fel medicin. Inte Oxynorm, Spasmofenspruta ska det vara och troligtvis så var det gallkramper jag hade. Tänk att en specialist på mödravården kan lista ut såna här saker bättre. Eller saken är väl att han lyssnade bättre och inte var så stressad. Så om jag skulle få dessa kramper med smärtor igen så ska jag åka in dit och inte till akuten. Det känns tryggt! För akuten vill jag aldrig till igen. Hur får det ens heta akut när man får vänta i 9 timmar på en läkare???

Idag mår jag ganska bra. Orkade t om gå en liten runda. Imorgon kommer lönen och då ska jag köpa ett busskort igen. Då kommer jag ut lite oftare utan att behöva tänka på pengarna och snåla. Sjukgymnasten tyckte att jag skulle använda båda kryckorna så det får jag kanske börja göra.


Här låg jag en stund och hade mysstund med lillebror för mig själv. Min man jobbade och kunde inte följa med denna gång.

Annons

Vecka 32!

Det känns mer och mer overkligt att skriva de här höga siffrorna. Är det verkligen vi som kommit så långt? 

Jag börjar må lite lite bättre efter förra veckans smärtor. Skönt! Hoppas de försvinner helt. Är så trött på smärta. Vill bara må bra.

Magen har varit helt ut och in idag men det beror med största sannolikhet på läkemedlet Spasmofen. Tarmarna stannar upp i några dagar och sen blir det full fart. 

Jag mår nog bättre psykiskt igen tror jag. Har mest koncentrerat mig på smärtan förra veckan så har inte tänkt på det så mycket. Min läkare från VC ska ringa om 2 veckor. Vi hade skrivit upp olika datum. Så dumt!

Foglossningen har jag inte heller känt av så mycket. Antar att de starka smärtstillande har tagit bort den smärtan också. Ganska skönt faktiskt. Så jag har kunnat gå två kortare promenader utan kryckan. 

Magen växer. Tydligen kan bebis väga mellan 1500-2000 g denna veckan. Oj oj! Det lär bli tungt snabbt. Men det känns ändå ok än så länge. Det är lite mysigt med magen och att känna sig otymplig. Att gå in i saker och sådär. Hi hi! Min egen vikt har jag glömt att kolla idag. Jag har legat på stadigt 10+ i 4 veckor. Kanske för att jag uteslutit socker. Nu lär jag väl gå upp mer igen.

Sömnen känns lite bättre då jag har sytt ett glidlakan. Det underlättar väldigt mycket när man ska vända sig. Så ett tips. Jag tog ett glatt tyg i mitten av sängen och sydde på en bit gammalt lakan på båda sidorna så det ligger på plats under madrassen.


Det sista som ni kanske väntat på. Glukosbelastningen. Idag låg mitt blodsocker på 6.9 vilket är helt perfekt. Så ingen graviditetsdiabetes här. Hurra! Det firade jag med att trycka i mig en påse Polly Puffar Sea Salt. He! Mitt blodvärde hade ökat till 118 så Niferex 4 ggr i veckan får magen stå ut med.

Annons

Akutbesök x 3!

Vilka jobbiga dagar jag har haft. I torsdags var jag ju inne på Specialistmödravården och Prenatal.

I fredagskväll fick jag enorma kramper igen. Sådär så jag låg i fosterställning och skrek. Ingenting hjälpte. Så min man fick ringa Kvinnokliniken som tyckte vi skulle komma in. Vi tog en taxi till Prenatal. En skumpig resa som var fruktansvärd. Taxichauffören trodde nog jag hade värkar. Där fick jag ligga med CTG igen och övervaka bebisen som verkade må hur bra som helst. Jag däremot mådde sådär. En läkare kom in och kollade mig och sa att jag skulle få en spruta Spasmofen igen eftersom stolpillren inte gav så stor effekt. Hjälpte inte den skulle hon skicka mig vidare till kirurgakuten eftersom de hade bättre koll på detta. Så där låg jag och hoppades på att sprutan skulle hjälpa. Men nej! Det fortsatte krampa. Vi kom in kl 22 till Prenatal. Två timmar senare fick jag åka rullstol genom kulvertarna till akuten. En spännande upplevelse lite trött och påverkad av både smärtor och medicin. Vi pratade om serien Riget. Att där nere skulle man inte våga gå själv, vilket de faktiskt inte gjorde på nätterna i alla fall.

Väl på akuten så fick jag ingen förtur som sköterskan hoppats på. Så vi fick sitta ner i väntrummet och vänta på vår tur. Minns inte riktigt tiden här. Men sen fick vi gå in på kirurgakuten och där tog en sköterska lite prover och jag fick lägga mig på en brits som senare kördes in i ett rum. Där var vi i en evighet kändes det som. Jag som inte hade ätit något sen kl 15 mådde lite sådär då jag inte ens fick dricka något vatten. När klockan var 3 på natten så kikade en läkare in men försvann snabbt igen eftersom telefonen ringde. Så det tog ytterligare 1 1/2 timme innan en annan läkare kom. Då var jag extremt borta i huvudet. Min stackars man också som fått sitta på en obekväm stol i flera timmar. Vi fick prata med en läkare som också verkade lite flummig. Han kände och klämde och jag låg och krampade hela tiden. Så han beordrade mig en spruta morfin samt några Oxynorm att ta med hem. Dagen efter skulle jag få göra ett ultraljud på organen. Vi hade kunnat få stanna kvar men jag hade extrem hemlängtan och var trött och hungrig. Då var klockan 5:30 när vi äntligen lämnade akuten.

När vi kom hem åt jag lite fil och somnade bums. Två timmar senare fick vi gå upp igen och ringa röntgen för en tid för ultraljud. Min man fick ringa för jag kände mig helt borta av sömnbrist, matbrist och morfin. Vi fick en senare tid 11:30. Snark! Somnade om igen.

Väl på plats på ultraljud så gick allt väldigt snabbt. De mötte upp oss direkt och en trevlig läkare gjorde ett ultraljud. Han kollade igenom gallgångar, lever, njurar och lungor. Men kunde inte riktigt hitta vad som orsakade kramperna. Där kunde ju sitta en sten i de djupare gallvägarna som han inte kunde sen. Men han tyckte att min ömhet satt ganska ytligt på revbenen och undrade om jag hade trillat och att det kanske var en spricka? Nej det hade jag ju kommit ihåg. Det kändes inte riktigt så för mig. Men njurarna såg bra ut i alla fall och där fanns ingen vätska i lungorna. Efteråt skulle vi sätta oss på akuten igen. Göra om allt från början. Vi trodde på något sätt att man fick förtur om det var ett återbesök. Men nej! Vi lyckades även pricka in den mest hektiska dag. Suck.

Vi kom till akuten igen 12:30. 13:30 fick vi komma in på kirurgakutens väntrum. Kl 14:30 fick vi ett rum. Idag passade jag på att äta och dricka lite. För jag orkade inte vara så hungrig som igår. Det var hemskt. Helst när man är gravid. En sköterska tog lite prover igen. Mina armar är helt misshandlade efter alla blodprover. Jag är extremt svårstucken. Så det är blåmärken lite här och där. Jag vilade, krampade, var rastlös om vart annat. Ingen kom och tittade till mig. Vi fick veta redan innan att väntetiden var lång. Suck! Men inte så här lång. När man väntat tillräckligt länge så vill man bara hem och har svårt för att prata och diskutera med en läkare. Så kändes det åter igen vid 21:00 när läkaren kom. Han pratade bara om svaren på ultraljud och att de inte kunde hitta exakt vad som orsakade kramperna. Just då hade de lugnat sig lite också vilket kanske var dumt. Denna läkare verkade väldigt stressad och frågade om jag kunde stå ut med smärtorna för det fanns inte så mycket mer vi kunde göra just då. Visst, med lite smärtstillande skulle det nog gå sa jag lite trött sådär. Jag orkade inte mer. 


Jag fick med mig ett recept på Oxynorm att ta vid behov, helst på kvällen när jag ska sova. 

Det var extremt skönt att komma hem. Eftersom läkarna inte hittat någon gallsten, även om det kunde vara det, så köpte vi med oss en pizza. Pizza är extremt dumt att att äta vid gallsten. Den var sådär ljuvligt god. Efteråt mådde jag konstigt med extrem halsbränna och värk. Tog Omeprazol och Samarin, samt lite smärtstillande och la mig. Nu för en stund sen vaknade jag av värsta kramperna som är ihållande denna gång. Jo visst är det nog en liten stenbumling i alla fall. Jag är ganska säker på det. Så fick ta mig en Oxynorm och 2 alvedon. Förbannade läkaren lite för att jag inte fått Spasmofen istället vilket hade hjälpt bättre. Men som tur är hade jag några Papaverin också som är kramplösande. Det gör fortfarande ont. Men jag kan nog somna om igen.


Den här automaten och jag blev ovänner då den inte ville ta min tjuga. Grrrrr!

Godnatt! Jag hoppas att söndagen känns bättre!!!

Annons

Nog en sten!

Jag drar mig för att äta nu när det gör så ont. Men någon gång måste jag ju göra det, för bebisens skull i alla fall. Så har precis ätit fil med müsli och lite bär. Det tog inte lång tid efteråt förrän det började krampa i levern och det kändes som att den skulle explodera. Så där sitter nog en dum gallsten igen. Gah! Blir så trött. Varför ska jag behöva ha problem med det också just nu?

Det verkar kvitta vad jag äter just nu. Ok bären kunde jag ju hoppat över. Det kan ju vara de som var den stora boven denna gång.

Så här ligger jag och väntar på att Spasmofen ska kicka in. Så krampen släpper lite.

Annons

7 timmar senare…

Nu är jag äntligen hemma igen efter att ha hängt på Kvinnokliniken hela dagen.

Först var jag på Specialistmödravården. Det tog en timme innan jag kom in. Där fick jag CTG och räkna fosterrörelser. 20 minuter skulle jag ligga där. Men det tog en timme innan de kom tillbaka. Mysigt att lyssna på bebisens hjärtljud. Fast den där britsen var inget kul att ligga på. Bebisen verkade må väldigt bra i alla fall så det var ju skönt att veta.

Jag fick lämna urinprov och de kollade mitt blodtryck. Båda såg fint ut så ingen risk för havandeskapsförgiftning i alla fall. Det jag var mest rädd för. Sen fick jag vänta en stund på en läkare. Som tur var så hade jag med mig en banan. Så jag passade på att smaska på den.

Läkaren var trevlig och lyssnade på mig. Han tryckte och klämde lite på magen. När han tryckte under högra revbenet så svartnade det för ögonen av smärta. Levern va? Sa jag! Ja! Sa han! Inget att gå miste på där. Fy vad ont det gjorde och han märkte det. Så han bestämde att jag skulle få en spruta med Spasmofen som är ett läkemedel man får när man har gallsten och njursten. Den innehåller morfin, kodein, Papaverin och noskapin och är både smärtstillande och kramplösande. En medicin jag tog mycket när jag hade gallstensanfall. Jag frågade noga om den inte var farlig för bebisen. Men han lovade att den inte skulle vara det. Morfin är tydligen inte så farligt i sig. Utan det är mer om man tar det regelbundet som bebisen kan få abstinens när den föds. Så jag litade på honom.

Sen fick jag vänta på barnmorskan igen för hon skulle ta ett blodprov för att kolla levervärdena. Hon skulle skicka de akut och då får man svar inom en timme. Sen följde hon mig ner till Prenatal där jag skulle få sprutan.

På Prenatal fick jag en skönare säng och ett eget rum. Efter en stund kom en annan barnmorska och gav mig sprutan med Spasmofen. Sen fick jag ligga där och vänta tills den gav effekt. Efter ett tag blev jag väldigt snurrig och smärtan lättade lite. Men tyvärr inte helt. Efter en timme så kom min man med lite att äta och dricka. Det behövdes. Men efteråt fick jag mer ont igen. Det är mat som utlöser den starka smärtan. Annars gör det mest ont när jag rör på mig.

2 timmar efter sprutan så kom barnmorskan igen och pratade lite. Jag fick med mig 3 spasmofen hem att ta vid behov. Gör det mer ont eller om jag får feber så måste jag höra av mig. Jag ska också försöka undvika äta sånt som utlöser smärtan. Så tillbaka till gamla galltänket. Svårt! Det är så mycket som påverkar. Levervärdena såg fina ut i alla fall så det behöver jag inte oroa mig för.

Många tror att gallkramperna försvinner helt när man har opererat bort gallblåsan. Men så behöver det inte alls vara. En graviditet kan också utlösa gallbesvär, vilket jag fick erfara vid min andra graviditet. Det var då det hela började.

Nu ska jag äta maaaaaat! Sen får vi se hur ont det kommer att göra. Dilemma! :)

Annons

Jobbar

Idag är jag tillbaka på jobbet. Själva jobbet i sig ger mig inte ångest. Men jag har kommit på att det nog är min struliga mage som gör att jag får mest ångest. Vi har ingen egen toalett. Ibland är den enda toaletten upptagen. Givetvis får jag jätteont i magen just då. Allt är säkert bara psykiskt. Ja eller det mesta i alla fall.

Jag var bättre i magen när jag började med Questran (gallsalter). Några blir dåliga i magen av att inte ha någon gallblåsa. Jag är en utav dem. Jag funderar allvarligt talat på att byta jobb bara för det här toalettproblemet får mig att må jättedåligt. Det tär psykiskt att vara så pass beroende av en toalett att jag knappt vågar gå hemifrån ibland. Så ska man väl inte behöva leva?

Jag fick sluta med Questran ett tag eftersom jag fick en spricka i ändtarmen. Det gjorde så ont att göra nummer två. Helt galet. Men om jag ska kunna jobba så måste jag ta Questran. Det gör att jag har lite ont igen.

Kanske KBT kan hjälpa mig med mina rädslor. Jag ska kontakta en terapeut så fort jag har hittat en som verkar bra. Jag har mått dåligt så länge nu. IVF tär så på psyket. Lägg till lite andra problem på det så blir vardagen inte rolig. Vad är meningen med livet?

Annons

VUL dag 7

Nu har jag precis kommit hem från kliniken. Känner mig nöjd och lite lugnare. Jag fick börja med att göra ett ultraljud. Där såg ut att vara många äggblåsor i alla fall. Lite små ännu, men det är ju tidigt ännu. Om jag kan tyda anteckningarna rätt så var där 14 ägg. Några var lite för små så de kommer antagligen inte bli något med. Men man vet aldrig. De sa i alla fall att det såg perfekt ut. Whiiii! Jag fortsätter med samma dos. Jag ska tillbaka på måndag för att kika igen. Hoppas på att få en tid för äggplock då. Slemhinnan såg också fin ut på 11 mm.

Sen fick vi prata med en sköterska. Jag råkade göra en klumpig sak när jag skulle blanda till Menopuren. Jag råkade spruta ut lite injektionsvätska i locket till blandningskanylen så där blev mindre vätska att blanda pulvret med. Koncentrationen kan ha blivit något högre, men det gör inte så mycket. Helst inte när man redan har en ganska hög dos. Jag kommer att spara den till sista sprutorna.

Sen fick vi även ett schema på hur jag ska ta Ovitrellen. För er som missat detta så ska jag ta Ovitrelle även efter äggplock i små doser för att undvika för tidig blödning och spottings. Detta börjar jag med på äggplocksdagen. Först varannan dag, sen var tredje. Spännande!

Dessutom har jag varit hos magdoktorn och fått en medicin som heter Questran för att få tarmen att må bättre efter gallblåseoperationen. Jag hoppas på att de ständiga diarréerna försvinner så jag kan leva ett normalt liv igen.

Trevlig helg!!! :)

Annons

Kirurg & email

Nu har jag pratat med en sköterska på kirurgen. När hon läste min journal så står det att jag är bedömd att vara helt stenfri. Men man kan tydligen få fortsatta gallkramper ändå. Hon tyckte att jag skulle försöka utesluta lök ett tag till eftersom det antagligen var det som utlöste det denna gången. Så får vi avvakta lite. Jag ska även få ta ett blodprov för att se så där inte är någon inflammation i gallgången. Men hon trodde inte det. Men inför en IVF kan det vara bra att kolla. Det dumma är att jag bad henne skicka hem remissen och jag jobbar dag hela veckan. Vet faktiskt inte när jag ska kunna ta det där blodprovet. Sen skulle hon även försöka ordna ett uttag Spasmofen så jag har hemma i värsta fall. Kan kännas tryggt. Men de vill jag helst undvika att ta under IVF-behandlingen och sen under en graviditet. Så nu känner jag mig lite gladare och lite lättad igen. Det kanske bara var något tillfälligt.

Sen tog jag mod till mig och skickade ett mail till min kontaktperson på jobb. Så nu har hon kanske läst det. Får se vad hon svarar. Hon kan ju inte svara något negativt tycker man. Jag berättade om vår ofrivilliga barnlöshet och om IVFen samt ungefär hur behandlingen kommer att se ut. Jag hoppas på att få ett lika bra stöd från henne som från min gamla kontaktperson. Håll tummarna!

Nu ska jag träna lite yoga!

Annons

Lite rädd!

Ni som haft problem med gallsten vet att man kan få anfall även efter att blåsan är borta. Jag har varit med om det mycket, pga att det fanns kvar en sten i gallgången som inte kunde komma ut. Men nu är stenen borta och gallgångsmynningen vidgad. Då borde det vara mindre risk för ett anfall.

Men nej! Jag har ont nu. Jag sitter på jobb och blir lite nervös och ledsen. Det skulle ju vara över nu. Varför känns det fortfarande? Innan idag åt jag en asiatisk rätt där det var lite lök i. Så antagligen är det löken som gör det. Jag tog 2 alvedon och det hjälpte ytterst lite. Vill inte behöva åka hem igen. Jag skäms över att behöva säga att jag har ont igen. För det har jag sagt att jag inte bör få.

Usch vad jag känner mig ledsen. Hur ska jag klara av en graviditet? Behöver gallgången vidgas med en stent? Hur ska jag orka vänta på det då? Det gör jag inte. Jag ska ju må bra och bli gravid nu.

Snyft! :(

Annons

Ägglossning

Det är så konstigt det där med utslagen på ägglossningstesterna. Ofta brukar man kunna se en stegring. Men inte denna gången. Igår var det helt blankt. Idag fullt utslag. Lite märkligt!

Jag köper mina tester HÄR

I alla fall så har jag ägglossning i helgen och då kommer mensen antingen den 29 eller 30 oktober. På dag 2 börjar jag med sprutorna. Om det blir den 30 ska jag fråga om det är OK att börja på dag 3 istället för då slipper jag ta 2 sprutor på ett kvällspass jag har. Det räcker att vara nervös över en spruta då tycker jag.

Spännande!

Idag vaknade jag och kände mig glad. Det kändes skönt. Jag tror att det berodde på att jag inte hade ont. En skön känsla. Jag har haft lite småont även efter ERCPn och det har gjort mig ledsen. I någon dag har jag haft någon konstig kramp som jag inte förstått mig på. Igår kändes den lite mer och då kom jag på att det nog är ett minigallstensanfall. Alltså att det känns som det. Jag har ju inga stenar kvar nu. Krampen håller i sig i 2-3 sekunder kanske. Det känns som om någon slår en knytnäve i solar plexus ungefär. Sen försvinner det. En läskig känsla mer än att det hinner göra så ont. Jag skulle ringt kirurgen idag men kände mig bättre och tyckte det var onödigt.

Nu känner jag mig lite öm. Men det beror nog på att jag satt lite konstigt när jag var på en fika med fina E. En annan tjej som är mitt i kämpandet. Det känns alltid så bra att träffa henne. Så tack för idag. Hoppas vi ses snart igen.

Nu blir det snart fredagsmys med tacos och allt som hör till!

Trevlig helg till alla fina läsare! 💜

IMG_7460.JPG