IVF3

Add Comment Register
Annons

Sjuk, utan lön, kul

Jag ringde till kliniken och frågade efter en sjukskrivning. Sköterskan sa att det gör de bara vid svåra överstimuleringar eller i speciella fall. Nu tycker jag att jag är ett speciellt fall.

Tyvärr fanns där ingen läkare idag som kunde hjälpa mig. En telefontid till läkaren jag hade igår skulle bli efter nästa undersökning. Så helt meningslös.

Nu sitter jag här hemma och är sjuk utan att få lön. Min handläggare på jobb hade gått för dagen. Funderar på om vi kan lösa det med komp så länge. Eller byta några pass.

Det är jobbigt att känna sig för sjuk för att jobba och för frisk för att söka akut. Detta är 8:e dagen jag är hemma. Jag har fått för mig att man kan vara hemma i 14 dagar utan att dra in Försäkringskassan. Men att man behöver läkarintyg till jobb efter 7 dagar. Stämmer inte detta? Sköterskan trodde inte det stämde. Jag vet inte. Jag var nämligen hemma i 14 dagar i höstas och behövde inte ha någon kontakt med dem.

Jag försöker göra andra saker än att bara ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Jag testar att röra på mig ordentligt för att se om det gör ondare eller känns samma. Jag är inte så sugen på att testa detta på jobb. Så nu har jag städat en hel våning.

Det känns ganska bra när jag står upp. När jag sätter mig ner så sticker det och värker på sidan. Det gör inte ont ont. Utan mer bara värker. Jag antar att det är dessa stick som kan bli den där knivskarpa smärtan när man gått en längre tid. Ja om det nu är ett X. Sen kan det småmola lite på andra sidan också men inte lika mycket. Men det är nog bara ligamenten.

Behöver jag säga att detta gör mig galen? Nu behöver jag inte jobba förrän på söndagkväll. Ett dubbelpass. Suck! Men jag tar en dag i taget!!! Är jag sjuk på söndag så får jag sjuka mig. Inget mer med det. Punkt!

Ha en trevlig helg. Jag ska försöka njuta av att vara gravid. :)

Annons

Helt slut (5+0)

Jag ville så gärna göra ett försök att jobba idag. Som några av er skriver så kan det vara bra att fokusera på något annat. En sak som gjorde mig nervös igår var att vi inte alls skulle stanna hemma och ta det lugnt utan skulle iväg på förmiddagen. Hur skulle detta gå?

Jag hade verkligen svårt för att somna igår. När jag lägger mig ner känner jag hur det molar mer på sidan. Det känns lite som att något trycker på en nerv inne ifrån. Som skickar små impulser ända ner till tårna ibland. Under natten har jag vaknat flera gånger och varit helt svettig. Det har gjort ont i hela nedre buken. Jag fick den där konstiga smärtan igen som om något försöker pressa sig ut på sidorna. Så som jag kände med missfallet vid andra IVFen. Livmodern kändes alldeles stel som om den jobbade hårt. Kanske det bara är växtvärk men det känns lite väl mycket. Ska det hålla en vaken nätterna igenom? Jag var gravid förra året och kände inte alls så här. Allt är så annorlunda. Det kan det ju givetvis vara. Men det SKA inte kännas obehagligt att vara gravid. Då måste något vara fel.

Många skriver att det är normalt att blöda i början av graviditeten. Att det kanske har med mediciner och IVF att göra. Jag tycker att det blöder för mycket för det. Samt för länge. Detta borde inte bli värre av att jag går och rör på mig. Det kommer mycket rött i toalettstolen varje gång jag går på toaletten. I alla fall när jag just rört på mig. Pappret blir alldeles knallrött och där är mycket. I bindan kommer en del. Jag som har en riklig mens i vanliga fall skulle vilja kalla den som en vanlig mens. Bara det att den inte är mensaktig utan bara blodig. Jag blöder någonstans ifrån. Det känns som ett blodkärl praktiskt taget pissar blod. Det KAN ju inte vara normalt.

Jag försökte verkligen göra andra saker igår. Jag tyckte det kändes lite bättre från och till. Men något säger mig att så länge jag blöder så måste jag ta det lugnt. Jag vill ju inte förblöda.

Just nu önskar jag att jag hade ett annat jobb där ingen var beroende av mig på detta sätt. Det hade underlättat. Jag hade kunnat skött mina sysslor i min egen takt. Men som ensam personlig assistent så går inte det. Jag utsätter oss båda för fara. Jag ska ringa kliniken idag och se om man kan få bli sjukskriven. Bara 1 vecka fr om idag. Då behöver jag inte jobba förrän efter nästa ultraljud. Tills dess borde vi veta om det är ett X eller inte.

När jag kikar på mina appar så har jag idag gått in i vecka 6. Tydligen kan hjärtat börja slå redan till helgen. Häftigt! Jag hoppas så att Irja sitter rätt och att det bara är något annat som bråkar.

20130426-064034.jpg

Annons

Är så orolig

Även om testen och blodprovet visar starkt på en graviditet så känner jag ändå att jag inte bara kan slappna av och ta det lugnt. Jag känner nämligen att något är fel. Om det är blodet eller värken på vänster sida vet jag inte. Men antagligen är det väl det som oroar mig. Jag är så fruktansvärt rädd för ett X. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det finns ju inget annat jag kan göra än att vänta. Jag hatar att vänta. Jag vill veta nu. Tänk om vi väntar för länge? Nu kvittar det ju visserligen om jag blir av med en äggledare eller två. Men den där tortyren vill jag gärna bespara mig.

Efter att ha gått en del idag så blöder jag mer. Så det måste ju vara något som irriteras när jag går. Det måste vara något som river upp ett sår. Men vad kan det vara. Ja förutom ett X då? Jag får för mig att de glömt kvar något instrument där inne som ligger och skaver. För det känns verkligen så, att det skaver. Sen sticker det ibland. Men mest molar det bara. Jag tycker smärtan ökar för varje dag. Det kan ju inte vara något positivt.

Jag har bestämt mig för att jobba imorgon. Nu sitter jag här med världens ångest. Jag vet inte om jag vågar. Hade jag jobbat på ett kontor så hade det varit helt ok att gå dit och testa. För att sen gå hem om det känns värre. Men nu är jag verkligen fast på mitt jobb i 8 timmar. Där ska jag ta hand om en person samtidigt som jag är dödens orolig att något är fel med min kropp. Vara livrädd för att få så ont att jag inte kan ta mig därifrån. Framför allt så kan ingen hjälpa MIG där. Vad ska man göra? Jag vågade inte fråga om sjukskrivning idag. Jag känner ju att jag inte har såååå ont. Det är ju mest att jag är orolig för vad det kan vara. Nu har jag varit hemma i 7 dagar så nu måste jag gå dit. Jag får väl trycka i mig en Alvedon och hoppas på det bästa.

Vad hade ni gjort?

Annons

För tidigt (4+6)

Idag var vi på VUL. Vi fick den enda läkaren som vi inte haft. Så nu har vi gått igenom alla. Hon var ganska bra hon med. Pratade mycket och förklarade direkt att det nog var för tidigt att se.

Jag får hoppa upp i gynstolen. Hon kikar med ultraljudsstaven. Slemhinnan var fortfarande tjock och fin. Livmodern såg tom ut men det är för att det är för tidigt att se ännu. Jag var ganska inställd på detta. Tänk, lilla Irja är ju faktiskt bara ca 1 mm liten. Känns ju omöjligt att se. Hon tittade lite snabbt runt omkring men där var nog inget avvikande. Det enda hon kunde säga var att det är för tidigt att se. Så jag får komma tillbaka den 3 maj. Om en vecka. Låter bra. Hon sa också att alla slemhinnor är så sköra just nu så det är svårt att säga var det kommer ifrån. Hon tyckte det såg lite slemmigt ut vilket tyder på att det bara är en slemhinna. Känns ju tryggt.

Efteråt fick vi diskutera med en sköterska. Hon tyckte vi skulle ha en senare tid eftersom även 6+0 är tidigt för ett VUL. Men jag ville ha den tiden. Läkaren sa ju det. Att man böööör se en hinnsäck men att det inte är säkert. Vi gör ett försök. Vi diskuterade även smärtan på sidan. Hon tyckte att det var för tidigt att känna egentligen. Om embryot satt sig i äggledaren. Det gjorde mig lite lugnare. Så nu får vi vänta en vecka och se.

Får jag en skarp smärta som kommer och går. Så kan det vara ett X. Då måste jag åka in till gynakuten. Mitt känns mer konstant molande. Som ett sår. Hur har det känts för er som haft det och när upptäckte ni det?

Vi bestämde oss för att gå hem. Då kände jag hur det skavde på sidan. Jag kände även att det kom blod. Under tiden jag gick så tyckte jag den här sticksmärtan åkte längre och längre ner. Men det var kanske bara inbillning. När vi kom hem så stack det inte så mycket mer. Det kom en del blod och molade lite. Nu när jag ligger ner känns det ganska långt ner. Precis ovanför blygdbenet. Mot ljumsken. Där sitter väl ändå inte äggledaren? Eller? Det måste vara något annat. Kanske såret inte läkt ordentligt. Läkaren tittade aldrig. Jag glömmer alltid hälften av vad jag ska fråga. Så dumt.

Jag har försökt leta upp någon bra bild för att se var äggledarna sitter men tycker alla ser olika ut. Någon som kan förklara? De verkar ju sitta ovanför livmodern i alla fall. Gå uppåt. Inte neråt som mitt molande sitter. Men de kan kanske sitta olika. Jag kan inte känna livmodern ännu.

Imorgon ska jag testa att jobba. Det borde gå bra. Vi ska inte iväg på något. Jag kan sitta och läsa eller något. Ta det lugnt och pyssla med något. Blödningen är inget missfall. Det verkar inte som det i alla fall. Det känns nästan som att det blir bättre om det får blöda lite. Som om det kommer från ett sår.

Nu ska jag nog vila en stund. Tröttheten är enorm. Illamåendet är jobbigt innan jag får i mig frukost nr2. Det känns bra. :)

20130425-115326.jpg
Dagens test. Rd17. 4+6.

Annons
Annons

Väldigt gravid & blöder (4+5)

Det har varit en dryg förmiddag. Ett starkt graviditetssymptom är tröttheten. Jag vill gärna sova en stund mitt på dagen. Har kopplat det till ett missfall för läste att tröttheten kan vara stor då.

Minuterna innan sköterskan svarade kändes som en evighet. Jag trodde jag skulle kräkas så nervös jag var. Till slut svarade en av de trevliga sköterskorna. Puh! Hon räknade lite på vad jag borde ligga på idag och värdet blev 320. Mitt värde låg på… trumvirvel… 542. Jag är väldigt gravid!!!!!!!!! 😀

Meeen… hon tyckte det var mindre bra med blödningen. Vissa blöder ju i början av en graviditet. Men jag tycker ändå det är för mycket för att vara normalt. Jag berättade om det molande på sidan. Det kan ju vara ett X. Det kan också vara min äggstock som är rejält svullen. Jag är nämligen lite mer känslig på den sidan. Det har jag märkt vid VUL. Då gör det ont för den ligger lite bakom livmodern.

Hon skulle diskutera med en läkare och återkomma. Jag kanske kan få komma på ett tidigare VUL än vanligt. Än så länge är det alldeles för tidigt att se.

Håll tummarna att lilla Irja sitter i livmodern och att blödningen avtar inom den närmsta tiden. Jag har ju en kort luteal fas. Kanske kroppen inte förstått att den är gravid.

I eftermiddag kommer jag få en tid för VUL. Spännande!

Jag ringde och sjukade mig för jag blir så nervös över blodet. Jag vill vara hemma och ta det lugnt. Sen på fredag får jag nog jobba. Får känna efter hur jag mår. Jag börjar bli rastlös.

Jag vågar tyvärr inte hoppas fullt ut på denna graviditet. För jag tycker att molandet på sidan ökar för varje dag. Nervöst!!!

20130424-134741.jpg

Annons

Dagen för domen

Jag har precis varit på kliniken och lämnat blod. Tyvärr så var sköterskan som tog blodprovet bara inhyrd från sjukhuset så han kunde inte svara på varför jag blöder. Klockan 13 ska jag ringa. Behöver jag säga att jag är nervös???

Det kommer en del blod idag också. Tyckte det slutade igår när jag tog Crinone. Men nu är det tillbaka igen. Det är rött och rinner. Det är så tunt. Men igår kändes det lite mer som en mens. Jag tycker det kommer lite klumpar men det kan vara koagulerat blod och inte slemhinnan. Svårt att säga. Inga stora klumpar på pappret i alla fall. Jag blöder en del i toalettstolen men mindre i bindan. Behöver egentligen inte byta binda något så mycket är det inte där. Men vattnet i toalettstolen blir helt rött. Usch!

På väg med bussen till kliniken kände jag mig väldigt illamående fortfarande. Känner bara av det när jag är ute. Hemma känner jag mig mest jättetrött och hängig. Det känns ju positivt. Men den här blödningen känns väldigt negativ.

Jag tycker fortfarande det sticker och molar på vänster sida. Måste säga att jag är livrädd för ett utomkveds för det kan bete sig precis så här. Stegrande plus och mörkröda blödningar med värk på en sida. Enligt gynakuten är det alldeles för tidigt att känna men jag vet inte det. Vi IVFare är mer känsliga och kan våra kroppar bättre än andra. Har Hcg ökat idag så måste jag få göra ett VUL. Vet inte om man kan se något i vecka 4+5 som jag ska vara i då. Enligt gynakuten så ser man något tidigast i vecka 5+0. Så nästa vecka då.

Nu är det en låååång och dryyyyg väntan tills klockan blir 13 och jag ska ringa.

Jag beställde fler såna där tester från Testlagret igår. 20 stycken för 100:-. Billigt. Jag vet att många inte tycker om dessa men jag tycker man kan tyda stegringar och sänkningar bra med dem. Hoppas posten är tidig idag. Antagligen inte, som vanligt.

Håll tummarna för ett fint Hcg-värde.

20130424-084832.jpg

Annons

Progesteron

Jag har försökt läsa mig till hur det här med progesteron fungerar. Vissa av er får ta mycket mer progesteron efter en IVF-behandling. Det måste väl bero på att ni utsöndrar mindre progesteron själva. Något som de kollat upp. Eller har jag fel?

Jag får bara progesteron Crinone i 14 dagar som jag tar en gång om dagen. Så har det varit vid alla 3 IVFerna. Vid första IVFen fungerade detta bra. Men jag som har en kort lutealfas (11 dagar) blir lite nervös att jag kanske får för lite. Vid min andra IVF hade jag HCG i blodet men fick ändå en blödning på min beräknade mens dag. Nu vid den 3:e IVFen hände ju samma sak. Jag började blöda på min beräknade mensdag. Om något mindre. När jag slutade med progesteron så ökade blodmängden. Precis som att mensen kom igång.

Jag har även läst om flera som fått ta till progesteron efter upprepade missfall. Kanske av just denna anledningen.

Jag tog ingen Crinone igår. Jag började blöda mer. Jag har 2 kvar nu från förra gången. Därför tog jag nu en idag också. Kanske är det försent. Kanske det bara är ett vanligt missfall. Vad tror ni? Någon som har en förklaring på detta?

Det måste ju finnas en anledning varför ett så kallt toppembryo stöts ut.

Annons

Gravid, ont & mer blod

Tack för era fina kommentarer!!! ❤

Igår när vi skulle lägga oss hade jag gett upp. Jag kände inget längre. Förutom det där bultande ut mot sidorna. Det känns som efter missfallet med Olga. Efter blödningen kände jag mig sårig där nere. Vet inte vad det beror på. En tryckande känsla ut genom äggledarna. Kanske jag blöder åt alla håll.

Idag skulle jag ta ett nytt test. Muggen jag samlar upp urinen i blir helt röd med en liten klump. Det känns som om jag kissar blod. Men det kan man väl inte göra? Dessutom kände jag att det molade som mensvärk där i tjejmagen. Så det är väl inte över ännu.

Fram kommer ytterligare ett starkt plus och jag blir helt förvirrad. Men kanske bara hcg inte börjat sänkas ännu. Kanske hon lever men att inte missfallet har kommit igång. Det känns som att smärtan ökar nu när jag gick upp och nu känns den som mensvärk tyvärr. Att en kraftig värk är på gång. Jag väntar lite med värktabletter för jag vill kunna känna. Jag får kanske krypa till medicinskåpet sen.

Efter testet mår jag illa och måste äta. Symptomen sitter i alla fall kvar.

Smärta och blod är ingen bra kombination tyvärr. Det är inte alls normalt att känna så här vid en graviditet. Något är fel. Vad vet jag inte. Om jag hade fått 2 embryon tillbaka så hade jag förstått mer. För då kan man blöda ut den som inte tog sig. Men nu är jag bara förvirrad och ledsen. Det här kan aldrig sluta väl, tyvärr.

20130423-061019.jpg

Annons

Förstår inte

Vi åker till gynakuten i hopp om att få hjälp. Tror ni jag fick det? Nej!!!

Vi sitter där i en halvtimme tror jag innan vi får prata med en sköterska. Väl inne så mår jag dåligt och bryter ihop lite. Jag kände mig så trött och yr. Jag berättar om IVF, det onda och blodet. Hon säger att det är för tidigt att se något, vilket jag anade. Jag berättar om sticket och skavet på sidan och att jag undrar om det kan vara äggstockarna som är stora. Eller om där kan vara cystor. Hon säger bara att där inte finns något de kan göra åt det. Blodet kan hon inte göra något åt. Om äggstockarna är svullna kan hon inte göra något åt det. Jag försökte verkligen få henne att förstå att jag skulle vilja veta var blodet kommer ifrån och om det är något fel på äggstockarna. Eller om där är vätska i buken. Hon säger bara att det går inte att se så här tidigt. Hon förstår inte alls vad jag menar. Hon hade ingen kunskap alls om detta märkte jag. Hon kunde bara säga att jag får ringa kliniken imorgon för det är ju deras sak. Hon kollade pulsen och tog ett blodtryck som såg bra ut. Det fanns inte mer hon kunde göra.

Saken var väl den att kön var lång och de var få läkare. Det skulle ta jättelång tid för att få komma in på ett ultraljud. Hon tyckte inte det verkade så akut. Kan jag väl förstå. Jag får väl ringa kliniken imorgon igen och hoppas på att få prata med en annan sköterska.

Jag blir verkligen galen på det här. Måste det verkligen vara superakut för att man ska få komma till? Måste man vara döende då eller?

Jag känner mig fortfarande lite yr och väldigt trött. Vet fortfarande inte vad det kan bero på. Det spänner över äggstockarna eller något. Det molar och bränner men gör inte jätteont. Jag småblöder lite. Bara så det egentligen räcker med ett trosskydd.

Kanske det är ett missfall. Det var också för tidigt att se. Det enda man kan göra är att ta blodprov och följa upp. Det ska jag ju göra på onsdag. Usch vad nervös jag är.

Jag känner mig inte så gravid längre så jag tror nog att det är kört. Bara att vänta in den stora blödningen då. Det värsta är att jag inte orkar jobba när jag mår så här. Jag har inte fått träffa någon läkare som kan sjukskriva mig. Ingen vet varför de måste sjukskriva mig mer än jag. Jag kan vara hemma till torsdag utan läkarintyg. Ska ringa jobb imorgon och prata med dem. Man kan ju inte ta hand om en person när man själv mår dåligt.

Nu ska jag äta lite och sen vila. Hoppas detta går över snart. :-/