Tänkte jag skulle förklara lite hur det fungerar med Progynon. Jag har själv letat som en tok innan och utan något resultat.

Jag åt Progynon fr om cykeldag 1 för att göra äggstockarna vilande. Det är som att äta P-piller. De gör också att slemhinnan växer och blir tjock. Det är det senare som gör att man kan få livmodercancer. Men det gäller inte oss som blöder ut slemhinnan. Många äter
Östrogen, som det är, efter klimakteriet för att få mindre vallningar och andra besvär.

Nu blev det ju inget FET för mig och jag slutade tvärt med Progynon på cykeldag 14. Idag på cykeldag 17 kom den där helvetes migränen och blödningen är på väg. Alltså tog det inte så många dagar.

På cykeldag 11 la jag till Progesteron för att göra kroppen redo att ta emot ett ägg, detta bildas automatiskt efter en ägglossning. Så man lurar kroppen att ägglossning varit.

När man slutar med Progynon så kommer blödningen inom några dagar.

Så har jag förstått det! Nu får jag nog gå och sova igen för huvudet håller på att sprängas.

Tack och godnatt!

Idag känner jag mig lite mer positiv inför en kommande behandling. Trots att det kostar pengar nu. Vi är ju inte de enda tyvärr som måste fortsätta efter gratisförsöken. Vi har även goda chanser att lyckas helt. Det gör att det inte känns riktigt lika hårt. Vi har roliga saker att se fram emot innan det är dags igen. Nu ska jag vila upp mig ordentligt, gå till läkaren med mina kroppsliga problem, och hoppas på att må bra när det är dags för nästa IVF. Magen gör ont och kroppen värker. Är det bara psykiskt?

Det enda som gör mig lite bitter är tiden. Denna tid vi har lagt på detta försök kunde vi istället lagt på ett nytt färskförsök. Jag är ju inte direkt ung längre. Det stressar mig enormt mycket. Men det verkar ju som att vi lyckas bättre på våren så då hoppas vi på att det gör det denna gången också. Jag behöver nog vila upp mig en längre tid efter förluster och missfall. Man måste läka själen också. Jag tror det är väldigt viktigt för att lyckas. För just nu mår jag inte bra alls.

Jag tog tag i mig själv och ringde kliniken. Hade inte tänkt höra av mig dit igen eftersom det kändes för hårt. Men idag kändes det naturligt. Jag vill veta vad som händer med min kropp nu. Det blir ingen ägglossing innan utan jag kommer att få en blödning inom några dagar. Kan vara bra att veta. För detta hade jag ingen aning om. Så nu vet ni det också. Sen fick vi en tid för ett avslutningssamtal den 25 november. Ska bli intressant och höra vad de har att säga om våra behandlingar. Här kan man ställa en massa frågor så nu gäller det att klura ut några bra.

Det är november, snart är det jul. Jag kände att jag skulle hata julen om detta försök misslyckades. Jag skulle så gärna vilja vara gravid en jul. Det hade känts mysigt. För julen för mig är extra jobbig utan egna barn. Jag vill också ha någon att skämma bort. Men nu när jag känner efter så kommer den nog att bli ganska bra ändå. Jag ser den som ett avslut på året som varit. En början på något nytt efter. Jag ska försöka vara ledig några dagar så jag får en vecka ledigt. Svårt när man jobbar inom vård. Dessutom är det min vecka då jag jobbar mest. Så typiskt!!!

Så idag känns det lite bättre. Vi har en ny plan. Ett nytt steg. Att få träffa läkaren på kliniken för sista gången och få hjälp med att gå vidare. 2014 kommer att bli ett fantastiskt år. Det tror jag på!!!

Jag har samlat mig lite efter det hemska hemska beskedet.

Tack så hemskt mycket för alla fina kommentarer. De värmer så. Det var bara EN kommentar som gjorde mig lite mer ledsen än glad. Det var säkert inte menat så. Men jag är lite ledsen just nu och tog det inte så bra. Jag vet att fler IVFare får detta svar ofta. Så jag vill bara förklara att efter 4 års försök att bli med barn så finns det inget som heter att ”slappna av så funkar det”. Jag lovar att jag har ”slappnat av” någon gång under dessa år. Annars hade jag blivit tokig. Ok, jag känner mig tokig i huvudet. Men det är något större som gör att det inte fungerar för oss. Jag anar stopp i äggledarna. En naturlig och helt logisk förklaring. Jag har inte fått göra en spolning och det är kanske inget att lägga pengar på heller. Vi gör IVF för att vi måste, som vår läkare förklarade för oss. Punkt!

Jag klarade inte av att ringa och höra svaret idag. Mannen fick ringa. Jag hörde honom. Han lät uppgiven och sa tack ändå. Jag började gråta. Det var över. Det blev ingen Smulan. Embryot som jag har trott så starkt på levde inte längre. Vad finns det nu att se fram emot? En lång, mörk och kall hemsk vinter. Jag vill bara krypa ner under täcket och stanna där för alltid. Jag orkar inte mer. Men jag kan inte ge upp. Vad är det för liv jag lever?

Jag försöker ändå att tänka framåt och har letat upp en ny IVF-klinik som vi nog tänker ringa inom en snar framtid. Vi har inte fler gratisförsök. I skåne finns det bara 2 kliniker varav en ny som heter Nordic IVF Center. Den ska vi nog testa. Man skulle kunna åka över till Köpenhamn också men det känns lite jobbigt. Dessutom kan man ju inte använda sig utav bruttolöneavdraget där. Fast jag har hört att man kan få finansierat försök utomlands. Jag vet inte hur det fungerar. Jag orkar inte sätta mig in i det heller just nu känner jag.

Jag har fyllt i ett formulär på Adoptionscentrums hemsida om att vi vill bli medlemmar och adoptera.

Jag har beställt mina journaler från gamla kliniken.

Jag och min älskade man har bestämt oss för att beställa vår bröllopsresa nu. Var det bär av vet vi inte ännu. Det ska var lyx. Det ska vara bungalow, helst med egen pool. Det ska vara varmt. Det ska vara fin strand. Det ska vara god mat. Det ska vara lugn och ro men samtidigt lite att göra. Ja, vi har lite krav. Har ni något förslag så får ni gärna skriva här eller maila.

Eftersom det inte var jag som ringde så vet jag inte hur det fungerar nu efteråt. Jag antar att jag slutar med medicinerna tvärt? När kommer mensen? Kommer jag att få någon ägglossning snart? Vad händer med kroppen nu? Jag vet ingenting. Någon som vet? Jag vet bara att jag har mängder av Crinone som jag kan använda vid egna försök. Precis som det skulle hjälpa. Jag kanske kan spara dem till nästa IVF-försök. Progynon har jag nog ingen användning utav. Jo kanske om man vill skjuta på mensen. Mindre bra kanske.

Jag känner mig arg och ledsen. Jag har inte gråtit så mycket som jag trodde. Men det kommer nog. Jag är arg på kliniken att jag inte fick sätta in båda embryona vid förra IVFen. Då kanske ett av dem hade resulterat i ett barn i alla fall. Ibland känns det som att man blir orättvist behandlad. Den där IVF-kliniken har gjort många tabbar mot oss som man egentligen borde ta upp. Kanske man skulle kunna kräva ett extra gratis försök. Nä så snälla är dem nog inte.

Jag är ensam hemma. Mannen jobbar. Det känns inte alls bra. Jag vill bara sparka och slå någon som bär ansvaret för att vi måste gå igenom all denna jävla orättvisa. När är det nog???

Det överlevde inte! Finner inga ord hur ledsen och uppgiven jag känner mig.

Idag är det söndag. Idag är jag nervös. Vårt embryo ska tinas upp. Jag behöver era tummar och tår för att det ska lyckas. Tills imorgon ska det dessutom ha klarat av att dela på sig ytterligare en gång. Kommer det att gå?

Vi har aldrig fått något till frysen innan. De har aldrig klarat sig så långt. Däremot har vi fått några toppembryon. Fast de flesta har sett bra ut på dag 2 för att sen inte göra det på dag 3 eller framåt. Det känns jättenervöst. Visserligen så tog jag Menopur denna gången och det verkade bli bättre kvalitet.

Nu ska jag till jobb. Kanske skönt att tänka på något annat idag. Klockan 11 imorgon vet vi. Hjälp!!!

En klumpig sak som hände var att min handläggare på kontoret redan har satt mig som sjuk på tisdag i vår tidrapportering så alla kan se. Det blev ifrågasatt igår. Fick dra en vit lögn om att jag behöver vara ledig pga läkarbesök. Stämmer ju nästan i alla fall. Men det får mig att må dåligt. Jag gillar inte att ljuga.

Hoppas ni får en mysig söndag och att det slutar regna. Brrrr!

Sen jag fick veta att det blir återföring på måndag så känner jag ett lugn inom mig. Trodde mer att jag skulle känna rädsla. Men det känns lite som att komma hem efter att ha varit vilse länge. Nu får Smulan komma hem och vi blir ett för ett tag.

Idag började jag med Crinone. Jag har inte direkt saknat det där kladdet. Dessutom blir det dubbel dos denna gång. Får se hur jag kommer att må. Brukar få svamp och bli irriterad. Sen en enorm trötthet på det. Gånger 2. Oj oj! Hur ska jag orka?

Jag ska bara jobba ett pass till efter det jag jobbar nu. Wow! Redan? Kan fortfarande inte förstå det där.

Jag känner mig lite som en bov inför mina kollegor som inte vet vad jag pysslar med. Att sjuka mig en vecka utan att vi har någon ordentlig vikarie. Inte kunde väl jag veta att brukarens förälder skulle åka iväg på semester just nu. Det var ju lite dåligt planerat. Jag kan ju inte avbryta hela behandlingen bara för det. Men det känns dumt. Det löser sig nog. Det säger min handläggare på kontoret i alla fall. För nu ska jag ta det lugnt för att lyckas.

Tyvärr jobbar jag onsdag kväll nästa vecka igen, för att sen vara ledig i 5 dagar. Ska försöka få bort det passet också. Vill gärna vara hemma till testdag i alla fall. Sen får vi se. Kvällarna ska jag försöka få bort på något sätt om det blir ett plus. Om det blir sjukskrivning, byte av pass eller mindre pass vet jag inte ännu. Hoppas vi hittar en vikarie. Nu ska jag tänka på mig själv i första hand.

Hoppas ni alla får en supermysig helg. Vi ska hälsa på Edda, åka på kalas och sen ska jag jobba. Ska även hälsa på mina mor och farföräldrars gravar. Det var längesen jag var där. Jag tycker det är mysigt och rofyllt att gå runt på kyrkogårdar. Knasigt kanske. 😉

Jag var så nervös innan VULet idag. Fick åka dit själv tyvärr för mannen jobbar. Magen krånglade. Varför blir jag alltid dålig i magen inför ett ultraljud? Sådär mysigt!

Väl framme så var jag ensam och tidig. De hade nog lunch. Kände att nervositeten släppte lite. Klart det skulle gå vägen. Min favoritläkare hämtade mig. Hon som vi hade vid förra IVFen. Det kändes bra. Jag fick göra ett VUL och slemhinnan var bra och på runt 9 mm. Perfekt! Jag frågade om Progynon och om man kunde bli dålig i magen av det. Inget hon hört utan trodde mer det beror på nervositet. Kanske. Jag fick en dag för återföring…

På måndag kl 14:15 ska vi få tillbaka lilla Smulan som jag kallar den. Behöver jag säga att jag är nervös och längtar? Det är så snart så jag inte vet var jag ska ta vägen. Hinner jag förbereda mig? Kanske lika bra att jag inte hinner det. 😉

Efteråt fick jag prata med världens gulligaste sjuksköterska som också gjort IVF. Blev helt rörd över hennes omtanke. Vi diskuterade allt som hänt och om rädslor över det nya. Kändes så skönt att ventilera lite. Jag hoppas så att vi snart kan ha den där IVF-träffen. För det känns otroligt skönt att prata med någon som förstår precis.

Nu ligger jag i sängen med en värmedyna mot det onda i bäckenet. Nu vet jag inte om det är värk i svanskotan eller mensvärk av Progynon. En härlig kombination kanske. Jag gick inom Apoteket och köpte fiskleverolja även om jag är vegetarian. Jag gör allt för Smulan. Jag tänkte köpa tigerbalsam men apotekaren avrådde mig eftersom jag sa att vi försöker bli med barn. En vetekudde är bättre. Därför ligger jag här.

Jag fick ringa och avboka min läkartid på måndag. Så typiskt! Har väntat på den så länge. Tog upp mina bäckensmärtor och domningar. Sköterskan tyckte jag skulle ta upp det med läkaren på den nya tiden jag fick. Men även kontakta en sjukgymnast. Hon tyckte det lät som ryggproblem. Jag förbannar vår soffa på jobb. Nu ska den uuuuuuut!

På söndag kommer de redan tina upp vårt embryo. Något nytt de börjat med. Då kan de se hur starkt det är. Om det överlever upptiningen men även om det klarar av celldelningen bra. Låter superbra! Helst när vi nu måste betala.
Man vill ju inte att det ska sluta dela på sig när man fått tillbaka det. Så en extra kontroll. På måndag kl 11 ska jag ringa och höra hur det går. Då behöver jag 1 miljon tummar.

Imorgon börjar jag med Crinone. Morgon och kväll.

Jag känner mig lite nervös. Vilken dag kan det bli återföring? Måndag? Tisdag? Onsdag? Torsdag? Fredag? Jag vill helst onsdag. För det passar bäst med mina jobbpass. Senare går också bra. Men jag tackar ju inte nej till måndag eller tisdag.

Känner av lite biverkningar av Progynon som illamående, dålig mage, lite ömma bröst, mensvärk idag och ledvärk. Får man dra ner på dosen när man börjar med Progesteron?

Håll tummarna vid 13.

Igår kväll fick jag panik över domningarna i kroppen. När mannen kom hem efter träningen låg jag och grät i sängen. Det kvittade hur jag låg. Det började ändå domna från tårna till läpparna. Riktigt läskigt. Nu tänker ni säkert, varför ringde du inte någon? Ärligt talat så orkade jag inte förklara alla mina symptom för en ny läkare. Jag hatar att vara i vägen och begära hjälp. Jag försöker hålla ut till först torsdag och sen måndag.

Kuddar har hjälpt mig i natt. Även lite Voltarengel, för jag stod inte ut. Det känns helt inflammerat runt svanskotan. Lite gel innehåller nog inte så mycket Diklofenak. Jag hade en hård kudde mellan knäna och en nackkudde. Idag känns det lite bättre. Det som gör mig mest rädd är att det är trycket vid magsäcken som kanske trycker på en nerv. Vad det nu än är. :-/

Jag har läst mig till att många får ont i magen av Progynon. Då vet jag varför jag inte blir bra just nu. Jag står ut! Ska fråga efter plåsterna.

Imorgon är det ultraljud.

Idag är det tisdag igen. En vecka sen jag började med Progynon. Härligt att tiden går snabbt.

Jag undrar en liten sak. Hur nära inpå ett FET kan man använda Voltarenkräm? Jag har nog en inflammation runt svanskotan. Det vill inte släppa. Ischiasnerven blir nog påverkad för hela jag domnar bort känns det som. Inte så extremt men tår, fingrar och läppar kittlas det i. Mindre bra kanske. Ska ta upp det med läkaren på måndag. Då är det magbesök igen. Skulle så gärna vilja göra en gastroskopi innan FET men det hinner jag ju inte. Tycker inte om det och det gör mig stressad. Alltså inget bra att göra under graviditeten.

Nu blev det fysiska problem igen. Sorry! Mitt liv kretsar kring rädslan att behöva ställa in återföringen av vårt kommande barn just nu. Såklart märks det här. Hjälp! Snälla kroppen, skärp dig!!!

Snart är det torsdag…