I natt vaknade jag och var kissnödig som vanligt. Efteråt fick jag väldigt ont i magen, som kraftig mensvärk. Blev nervös och kunde knappt somna om. Klockan 6 ringde klockan och jag skulle upp till jobb. Men jag kände att det fortfarande gjorde lite ont. Så jag ringde och sjukade mig. La mig igen och vaknade vid 10. Det kändes fortfarande konstigt. Jag ringde gynakuten men hon kunde inte riktigt säga om det var normalt eller inte. Antingen kunde jag ta 2 panodil och lägga mig för att se om det gick över. Eller så kunde jag komma in. Jag valde det senare. Där var några före oss och det tog lite tid. Sen fick vi prata med en sköterska som tog lite prover på blod och urin. Allt såg bra ut. Jag som trodde på en urinvägsinfektion. Hon trodde inte det var någon fara och tyckte jag kunde åka hem. Men jag fick göra en undersökning om jag ville. Det ville jag. Vi fick vänta en stund till och jag kände mest av foglossningen. Väl inne fick vi prata med en läkare. Hon kollade först med ett vaginalt ultraljud men hade svårt att se. Sen tog hon det vanliga och såg lite fundersam ut. Jag blev nervös. Hon sa att jag skulle få se om en stund. När hon riktar skärmen mot mig så säger hon att hon inte kan se hjärtat slå. Men att det kunde vara gömt. Jag bröt ihop fullständigt och hon sa att jag inte skulle ta ut något i förväg. Det gjorde jag. Hon kollade en gång till och vi kunde konstatera att inget hjärta slog. Hon fick inte avgöra detta själv utan en annan läkare var också tvungen att kolla. Hon konstaterade också att hjärtat inte längre slog. Dessutom var där lite fostervatten och fostret låg helt stilla. Jag vet inte ens hur jag kan skriva om detta nu men var nog tvungen att skriva ner innan hjärnan exploderar. Vår lilla tjej har åkt till himmelen. Vi förstår det inte ännu och vägrar acceptera. Vi tror att det var något fel på maskinen och att läkarna sett fel. På måndag ska vi dit. Jag orkar inte ens skriva om det nu. Vi är ledsna och kommer att vara för alltid.

Vi saknar dig!!! <3