Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Detta väntande…

Jag börjar bli riktigt trött på att behöva vänta. Det känns som det är det enda jag har gjort i 6 år. I 6 år har vi försökt skaffa barn. Tänk vad många barn andra hade kunnat göra under denna tid.

Först var det den eviga väntan till BIM. Den som aldrig blev som man tänkt. Utan tantaskrället dök alltid upp, punktlig och riklig. Sen var det otåliga dagar med en massa test, ägglossningstest och sedan graviditetstest. Inte blev det bättre för det. Sedan ställde vi oss i kö för IVF. Då var vi ändå lite förväntansfulla. När vi väl drog igång så blev det ännu mer väntan, väntan på att börja spraya, spruta, VUL, äggplock, ET och slutligen testdag. Några riktigt tuffa veckor. Lyckades vi då få det efterlängtade plusset så var det en ny väntan, VUL, KUB, RUL… Den väntan tog slut för snabbt. 2 veckor efter RUL var den väntan slut och vi fick börja om igen. Ny väntan. Efter 5 försök och 2 graviditeter har man fått vänta en del måste jag säga. Utan resultat.

Nu är det en annan väntan som har flyttat in hos oss. Först var det gallstensbesvär och allt vad det hör till, operation, smärta, ERCP x 2 och sen äntligen smärtfri. Men där tog det inte slut. Nu har jag nya smärtor, endometrios. Min kropp har tydligen inte tyckt om alla hormoner jag har tryckt i mig. Så nu har det varit väntan på läkarsamtal och hormonbehandlingar för att bli smärtfri. När inte det har fungerat helt så är det nu den långa väntan på operation. Som vanligt har jag otur och hamnar mitt i semestrar så väntan blir extra lång. 4 månader kommer jag antagligen att få vänta. Efteråt så blir det tyvärr mer väntan då jag måste läka.

Så som det ser ut nu så blir det nog inget IVF-försök förrän i januari tidigast. Det är nog den värsta väntan. Min kropp kan ju inte vänta hur länge som helst. Bara tanken på att vi inte kommer att göra ett enda IVF-försök detta år skrämmer mig. Tänk om mina ägg är odugliga sen. Vad gör vi då? Dessutom är vi helt barskrapade just nu pga att jag är sjukskriven. Så adoptionen får vänta lite den också.

Vänta, vänta, vänta…

Jag önskar att jag kunde fylla bloggen med roligheter så länge. Men det händer tyvärr inget kul. Denna veckan har jag 2 akupunkturer. På fredag ska jag träffa en vän och fika. På kvällen ska vi ha filmkväll, jag, mannen och bonussonen. Sen händer nog inget mer kul. Mitt liv känns så tråkigt så jag är livrädd för att bli deprimerad på köpet.

Kanske jag borde dela med mig om lite vardagliga saker jag gör? Skulle det vara intressant? 

  

4 reaktioner på ”Detta väntande…

  1. Vardagliga saker – nej, inte intressant. Verkar inte som de som kommenterat tidigare är särskilt intresserade heller, eftersom de lämnat den frågan helt obesvarad.

  2. Usch vilken frustration!
    Detta väntande..för att kunna göra det måste man vänta på det och för att kunna göra det måste man vänta på det..man slits mellan hopp och förtvivlan så ska man samtidigt helst kunna sköta sitt sitt jobb för att kunna ha en ekonomi..
    Jag minns att jag liksom gick in i mig själv en period..ville liksom inte finnas i det vanliga livet..
    Sen när jag äntligen fått en kontakt med en klinik var det så mycket som lossnade i mig.det föddes väl ett hopp och orkade kämpa lite till..
    Min mans mor sa tappa inte sugen..i världen finns redan så många tappade sugar.. Ge inte upp förens du helt säkert vet och verkligen gjort allt som står i din makt!

  3. Sofia: Det beror lite på vad de kommer att göra. Men man bör vänta någon månad innan man gör IVF. Vill inte göra vårt sista betalda försök när jag mår så här. Så får väl fortsätta vänta och hoppas!

  4. Usch vad frustrerande! Jag hoppas verkligen du kan få till den där operationen tidigare. Tar det flera månader att läka efter ingreppet alltså? Förstår verkligen din stress när det känns som tiden springer ifrån en… Antar att det inte är ett alternativ att göra ivf nu innan operation? För mycket smärta och kanske sämre resultat också eller?




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *