Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Läkare & KBT

Idag har jag varit på KBT igen. Det kändes jättebra. Vi pratade en del om sjukvården. Hur illa bemött man blir ibland. Helst när vi förlorat Edda och de tyckte att det bästa var att börja jobba direkt igen. Det är hemskt att behöva bli tvingad till det när man är i chock och sorg. Men även depression. För det kan bli mycket sämre. Vi pratade också om jobb. Att när min sjukskrivning är slut så ska jag försöka börja arbetsträna lite. För det är dumt att gå från 0 till 100 direkt. Det kommer nog inte gå så bra. Så man får känna efter lite. Det här med att söka nytt jobb är kanske inte det mest optimala just nu. För jag kommer inte att må bättre fysiskt av det. Det är svårt att få jobb som sjukskriven också. Efteråt kände jag mig väldigt glad och nöjd.

Sedan ringde äntligen min läkare från Endoteamet i Malmö. Hon är så bra. Inga konstigheter. Hon sa att vi får ta en månad i taget. Samt höll med om arbetsträningen. Jag ska ringa Försäkringskassan och höra hur det fungerar så fort jag har pratat med min arbetsgivare. Men först måste jag bli fri från Oxikodon. Jag kommer att fortsätta trappa ut Oxycontin eftersom jag känner att den inte hjälper så mycket ändå. Så får jag lov att ta Oxynorm vid behov så länge det inte blir varje dag. Skulle jag ha behov av det varje dag igen sedan så får jag byta till Oxycontin igen. Det känns bra. Sen ska jag få prata med en sjukgymnast som är kopplad till Endoteamet också. Eftersom hon möjligtvis har mer erfarenhet av endometrios. 

Så nu kan jag pusta ut. Det är stressande att behöva jaga läkare hela tiden. Ännu mer stressande att bli nekad vård och mediciner.

Jag har fortfarande knivsmärtor som kommer och går. Känns inte alls kul. Hoppas de försvinner snart.

3 reaktioner på ”Läkare & KBT

  1. Susanna: Visst blir man arg. Nu i efterhand funderar jag på om man borde anmäla. Man kan ju inte bli behandlad hur som helst. :(

  2. Jag blir arg av att läsa att någon vårdpersonal tyckte att du skulle börja jobba direkt efter att ni förlorat er dotter. Hur kan man resonera så? Jag kan bara själv dra paralleller till den förlust jag var med om förra sommaren, som påverkade mig djupt. Jag var sjukskriven i en månad och började sen jobba heltid trots att jag inte mådde så himla bra psykiskt. Med facit i hand kanske jag behövt ännu mer tid på mig att bearbeta allt som hänt. Ja det är förstås inte lätt att se klart mitt inne i en livskris men då behövs ju sympatiska människor ännu mer.

  3. Ja du, det där med att jaga läkare och att inte låta sig nedslås när man inte får hjälpen man behöver utan kämpa vidare ändå kräver sin kvinna. Låter som en bra plan med arbetsträningen, lycka till!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *