Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Lite lugnare (9+4)

Det kom bara rött blod då på natten. Igår kom det ytterst lite rosa när jag gjorde nr2. Däremot kände jag mig helt öm i hela nedre buken. Minns att det kändes så vid förra blödningen också. Kanske blödningen kommer någon annanstans ifrån och irriterar. Jag vet inte. Lite märkligt känns det i alla fall men skönt att det inte kommit mer. Det är ju inte dags för mens igen så det är ju inte det. Fick ingen blödning då. Kanske bara alla hormoner är helt rubbade efter alla IVFer. Kanske inte helt omöjligt. Vi får se vad ultraljudet visar på torsdag. Nervöst!

Idag känner jag mig väldigt trött, lite yr och lite illamående. Ja som innan. Illamåendet blir nog som värst om jag äter godis. Det har jag inte varit sugen på. Känner mig lite matt idag. Känner att jag inte orkar jobba imorgon men vet att de har ont om folk. Inte mitt problem egentligen. Får se hur jag känner mig imorgon. Ett enkelt kvällspass. Men det tar emot. Är livrädd för att vakna av en blödning igen. Men jag ska ju inte behöva vara livrädd fram tills december. Då blir det jobbigt. Psyket är inte så starkt känner jag. Kanske därför jag känner mig extremt trött.

Nu till något som nog inte är möjligt. Men jag vet att livmodern sitter långt ner ännu. Ungefär ovanför blygdbenet. Där på samma ställe nu i flera dagar har jag känt något som känns som fosterrörelser. Jag vet att det nog är omöjligt. Även om jag googlat på flera som känt så tidigt. Vet man hur det känns så vet man. Tarmarna går väl ändå inte så långt ner? Det känns som en luftbubbla som spricker. Poff. Kittlas till. På exakt samma ställe. Det kan kanske vara något annat också. Vi får väl se när veckorna går. För jag försöker tänka positivt. Även om det känns nervöst just nu. Men ett missfall upphör inte efter en kort blödning. Eller hur? Inte så här sent i alla fall. Ett missfall kommer väl heller inte och går. Eller? Näää!

Jag måste tänka positivt och framåt tills motsatsen bevisats.

3 reaktioner på ”Lite lugnare (9+4)

  1. Hej Libra! Jag vill bara dela med mig och säga att jag blött av och till under hela min graviditet och de har inte kunnat hitta vad det beror på, men bebben har det fint. Jag vet hur det känns, jag har också vaknat på natten (första gången i vecka 10) och blött – inte kul alls! Men det behöver som sagt inte betyda något alls, annat än att du är lite känslig någonstans. Har du lätt för att blöda från näsa och tandkött också? Det har jag. Mys på med graviditeten och försök att inte lägga så stor vikt vid det! Lättare sagt än gjort, jag vet, men samtidigt känns det som ett ”slöseri” att gå och lägga så mycket av den fina tiden på oro (känner jag iallafall). Och jag har också haft ont av och till, det hör nog till för många. Kram på dig

  2. Tråkigt att du blödit :( tur det inte fortsatt med rikligt blod! Det kan inte vara så att du ev. skulle haft mens nu ändå? Normalt sett borde man ju ha mens ca vecka 4 och vecka 8 så det kan ju vara det som spökar! Hoppas att det inte är nåt allvarligt!men det tror jag inte eftersom du inte upplever smärta och att det slutat. Håller tummarna för dig libra och att du får se liten bebis på torsdag :)

  3. Tråkigt att blödningarna spökar ännu, hoppas de snart försvinner. Det är helt omöjligt för dig att känna sparkar ifrån barnet, det är tarmarna som går så långt ner. Jag har själv sett det på många ulj nu när jag går min utbildning, det kan också vara livmodern som växer och gör att du känner sådana symtom. Kram på dig gumman




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *