Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Lite rädd!

Ni som haft problem med gallsten vet att man kan få anfall även efter att blåsan är borta. Jag har varit med om det mycket, pga att det fanns kvar en sten i gallgången som inte kunde komma ut. Men nu är stenen borta och gallgångsmynningen vidgad. Då borde det vara mindre risk för ett anfall.

Men nej! Jag har ont nu. Jag sitter på jobb och blir lite nervös och ledsen. Det skulle ju vara över nu. Varför känns det fortfarande? Innan idag åt jag en asiatisk rätt där det var lite lök i. Så antagligen är det löken som gör det. Jag tog 2 alvedon och det hjälpte ytterst lite. Vill inte behöva åka hem igen. Jag skäms över att behöva säga att jag har ont igen. För det har jag sagt att jag inte bör få.

Usch vad jag känner mig ledsen. Hur ska jag klara av en graviditet? Behöver gallgången vidgas med en stent? Hur ska jag orka vänta på det då? Det gör jag inte. Jag ska ju må bra och bli gravid nu.

Snyft! :(

2 reaktioner på ”Lite rädd!

  1. Karin: Det gick över av sig själv. Men känns jobbigt att rädslan kommit tillbaka. Man vill ju inte ta Spasmofen om man skulle bli gravid. Känns lite läskigt. Det kan omöjligt ha uppkommit nya stenar på 2 1/2 vecka. Vi får hoppas våra besvär försvinner. Ett tips är att försöka undvika lök. Kram

  2. Nej fy vad jobbigt! Hoppas att det bara var känningar. Förstår precis rädslan för ett nytt anfall, jag har den ständigt nu. Men kan det inte var så att det tar en liten tid att vänja sig vid viss mat efter så lång tid med problem? Det finns ju tyvärr de som bildar stenar även i gallgången men det är väldigt ovanligt så jag hoppas verkligen att varken du eller jag har sån jäkla otur, du har ju fått stå ut med så galet mycket smärta redan att det fanimej får räcka. Kram!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *