Jag vaknade klockan 7 av en hemsk mardröm. Den handlade om Edda. Den var så bisarr så jag vill knappt skriva om den. Undrar om jag skrek i sömnen?
Det började med att jag märkte att något satt fast i mitt bröst. Ett foster. Men det var tydligen normalt efter att ha kollat runt. Fostret levde inte längre och skulle så småningom förvinna. Men nu hade jag haft det där länge. En barnmorska fick titta på mig för jag stod inte ut. Jag som knappt vågat titta innan fick nu göra det. För hon sa att det var viktigt. Det var lite läskigt. För ögonen var lite öppna. Helt plötsligt så började det röra på sig. Det levde. Då skrek jag rakt ut och hur länge som helst. Jag fick panik.
Sedan ändrade drömmen sig lite. Fostret satt inte längre fast i mig utan i en burk. Där försökte det ta sig ut ifrån. Då var det plötsligt någon konstig alien av något slag. Sen minns jag inte riktigt mer. Tror jag vaknade här.
Det hela började med att jag drömde om en katt jag haft som fick somna in efter sjukdom. Jag trodde först att det bara var jag som såg henne. Hon hade kommit tillbaka. Men alla andra såg henne också. Lite läskigt.
Jag har funderat ett tag på om jag ska börja skriva skräckromaner. En genre jag gillar. Eller så borde jag kanske bara sluta läsa dem och även sluta att titta på skräckfilmer. 😉
Usch vilken obehaglig dröm! När jag var mitt i barnlösheten med jobbiga behandlingar drömde jag väldigt underliga drömmar. Har nog med att hjärnan försöker bearbeta saker och ting. Fast med en tvist onekligen…Hoppas du får må bättre nu så du får njuta av det sista av sommaren! Kram Maria