Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Annons
Add Comment Register

Saknar…

Ibland så saknar jag att skriva på denna bloggen istället för här kan jag vara mer ärlig och öppen men ändå anonym. På min nya blogg följer hela min familj och vänner mfl. Då blir det inte riktigt att man kan skriva av sig som man vill och känner. Varför? För att jag känner mig för utlämnad då. Varför ska jag posta på Facebook om hur jag mår och känner?

Så, hur mår ni då? Några som följer denna blogg fortfarande? Jag ligger i soffan med TENS och har förbannat ont av endometriosen. Blir så trött på det. Var på yoga igår och så blev det värre. Där är en övning som är svår för mig. Så nu kan jag knappt gå igen. Inga smärtstillande har jag mer heller. Min läkare tyckte inte jag skulle ha det. Vad hjälper alvedon liksom? Inte ett skit. Jag fick en spiral insatt för två månader sen vilket tog emot. Jag ville så gärna slippa preventivmedel då jag bara mår dåligt psykiskt av det. Dessutom fysiskt också. Jag har blött i två månader nu vilket inte gör saken bättre. Därför äter jag dubbel dos Cerazette också. Gah! Pallar inte. Den där förhoppningen om att man kanske kanske skulle kunna lyckas bli gravid själv är ju bara körd. Det går inte. Jag får inte vara utan preventivmedel för då blir jag jättedålig och får ligga på akuten. Men nu börjar jag fundera på om det inte är bättre att ha ont en gång i månaden istället för flera gånger i veckan. Fast jag skulle nog inte våga eller orka vara gravid igen. Det tär för mycket både fysiskt och psykiskt på mig. Jag är mer än nöjd nu. Så det får vara. Men det gör ändå lite ont i mammahjärtat att inte kunna ge sin son ett syskon eller när andra väntar tvåan eller t om trean.

Men annars rullar livet på. Vår bebis är 6 månader nu. Galet det känns. Tänk att han har funnits så länge. Jag tror fortfarande inte att det är sant. Undrar när man kommer ikapp. 7 års kämpande och 6 månader som mamma. Det tar nog lite tid. Hur känner ni andra som har kämpat?

Säg till om ni vill följa nya bloggen! :)

11 reaktioner på ”Saknar…

  1. It’s going to be hot start tonight actually. Commutes between having high expectations and thinking that it may never succeed. But, at least, I’ve had a lot of peace than last time when you did not have any children.

  2. Hej! Kul att det dök upp ett inlägg från dig igen! Vi har bestämt oss för att försöka få ett syskon till dottern som bli 3 år i sommar. Det blir sprutstart ikväll faktiskt. Pendlar mellan att ha höga förväntningar och att tänka att det kanske aldrig lyckas. Men tycker att jag åtminstone hittills har ett större lugn än förra gången då man inte hade något barn. Hon är ju viktigare än ett barn som inte finns, så väldigt många försök kommer vi inte göra. Måste prioritera hälsan i såfall. Men spännande är det nog nu.

    Regards,
    Charles

  3. Hej!!
    Jag följde din resa i början, när jag själv var i samma sits (ofrivilligt barnlös). Har sedan dess blivit mamma till 2 små knattar och i och med föräldraledigheter, byte av dator etc. tappade jag bort din blogg.

    MEN SÅ GLAD jag blir nu när jag äntligen hittade hit igen – och ser att du blivit mamma! Underbart!!!! Hade gärna velat följa din nya blogg <3

  4. Hej! Så kul att du dök upp hör igen! Har följt dig några år men inte hängt med till nya bloggen. Skicka gärna länk!

    Hälsningar Carro

  5. Jag kan fortfarande känna overklighetskänslor och att det är för bra för att vars sant. Sonen är ju över tre år nu och dottern snart nio månader….

  6. Hej! Kul att det dök upp ett inlägg från dig igen! Vi har bestämt oss för att försöka få ett syskon till dottern som bli 3 år i sommar. Det blir sprutstart ikväll faktiskt. Pendlar mellan att ha höga förväntningar och att tänka att det kanske aldrig lyckas. Men tycker att jag åtminstone hittills har ett större lugn än förra gången då man inte hade något barn. Hon är ju viktigare än ett barn som inte finns, så väldigt många försök kommer vi inte göra. Måste prioritera hälsan i såfall. Men spännande är det nog nu.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *