Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Skräcknatt (9+3)

Igår bestämde jag mig för att stanna hemma från jobb. Jag mådde ju så illa i lördags att jag kände att det inte skulle fungera. Under söndagen mådde jag illa men inte riktigt lika mycket. Jag var ute och andades friskluft en stund och det kändes bra. Tyvärr regnade det så vi kunde inte vara ute.

Idag är jag så fruktansvärt glad att jag stannade hemma och inte sov borta. Vid 00:30 vaknade jag av vad jag trodde var en dröm. Att det gjorde lite ont i ryggslutet och att det kändes blött där nere. Tänkte att oj är flytningarna så rikliga nu och gick på toaletten där jag möttes av en stor chock. Blod i trosan. Blod på lakanen. Jag hade ont i ryggslutet. Jag satte mig på toaletten för jag behövde kissa. Då kom det en stor klump. Men antagligen bara koagulerat blod. Vi blev helt förstörda och bestämde oss för att åka till gynakuten utan att ringa först. Vi tog taxi mitt i natten. Väl framme där fick vi prata med en sköterska som sa att det var ju alldeles för tidigt för dem att kunna göra något. Nej vi har bara en läkare på hela förlossningen i natt så vi tycker inte att ditt ärende är akut. Vafan har man då en gynakut till? Man var tydligen tvungen att störtblöda eller ha så ont så man inte kan gå. Vilket jag såklart inte hade. Jag är så dum och kan inte ljuga. Dessutom hade jag slutat blöda lika plötsligt som det började. Hon sa att det var vanligt med blödningar. Hon sa även att det var vanligt att det kunde göra ont vid en blödning. Men att det ändå kunde vara ok. Men att det också kunde vara ett missfall. Hennes tips var att avvakta under natten och på morgonen ringa antingen blödningsmottagningen eller min barnmorska. Vi bestämde oss för att kontakta barnmorskan vilket jag precis har gjort. Via mail. Hoppas hon ringer upp mig under dagen. Det gjorde hon förra gången jag mailade. Hoppas att de tar det på allvar i alla fall. Vi orkar inte vänta till KUB för att se om allt står rätt till eller inte.

Eftersom det har varit svårt att sova i natt så har jag lyckas sova lite nu på förmiddagen. Så nu känns det lite bättre. Jag märker att magen helt plötsligt är förstoppad men det kan väl knappast orsaka en blödning mitt i natten. Eller? Det värker lite i ryggslutet men det gör inte jätteont. Det har inte kommit mer blod förrän jag precis var och gjorde nr2. Då kom det lite rosa. Men det kommer inte därifrån tyvärr.

Nu ber vi till högre makter, om det finns några, att lilla Irja mår bra ändå och att det bara var falskt alarm. Vi hoppas även på att få göra ett ultraljud via vår barnmorska så vi kan bli lugnade. Det går ju inte att må så här tills den 15 juni. Den där ångesten jag kände i natt var inte nådig. Jag tänkte tankar om att inte orka leva. För jag orkar inte göra fler IVFer. Jag vill inte behöva gå igenom det där igen och dessutom behöva betala för det. Jag behöver er tummar!!!

3 reaktioner på ”Skräcknatt (9+3)

  1. Åh att det ska krångla så hemskt för er att ni aldrig får njuta :( Och att ni får vänta så på UL?! Jävla skit. Kram till er!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *