Taggarkiv: adoption

Add Comment Register

Adoptionscentrum!

Den 20 april kommer det vara en informationsträff med Adoptionscentrum i Malmö. Alla är välkomna men anmälan krävs.

Läs mer om det HÄR!

Jag skulle vilja gå den då jag missade den sist. Men tror inte jag orkar sitta still i 3 timmar och så sent. Hi hi! 

Ett filmtips???

  
Är det någon som har sett denna film? Den ska tydligen handla om en singelkvinna som längtar efter barn och vill adoptera. Jag tycker att den låter intressant. Berätta gärna hur den var om ni har sett den. :)

KBT

På måndag är det dags för mig att testa något nytt, nämligen KBT. KBT står för kognitiv beteendeterapi. Det är en form av psykoterapi där man går in på djupet hur individen samspelar i olika situationer. Ett sätt att lära sig att hantera dessa situationer bättre. För min del den ofrivilliga barnlösheten.

För många av oss ofrivilligt barnlösa är sorgen stor. Men även bitterheten. Vi kan tycka att det är extremt jobbigt när någon i vår närhet blir gravid, att se barnvagnar på stan eller gravidmagar. Det sista är värst för mig känner jag. Jag mår så dåligt av att se en blivande mamma klappa sig på magen. Det gör ont i varje del av min kropp. Längtan efter att kunna göra det själv, sorgen över att jag aldrig fick känna några direkt sparkar, rädslan för att aldrig komma dit igen.

Så jag hoppas att denna terapeut kan hjälpa mig att våga gå utanför huset utan att vara rädd för hur jag kommer att reagera i olika situationer.

Jag satt och googlade lite på just KBT och hamnade på en sida om KBT i Göteborg. Det är inte aktuellt för mig. Men jag såg att de var specialiserade på adoption. Ett litet tips till er som funderar på att göra en utredning.
image

Barnlängtan

Jag hoppas att ni känner till Patientföreningen Barnlängtan. Där kan man få hjälp med frågor och funderingar kring ofrivillig barnlöshet. Det är några människor som jobbar med föreningen ideellt. Vill man bli medlem så kostar det 295:- om året. Jag är självklart medlem.

De har också en egen blogg. Följer ni den? Om ni inte gör det så måste ni börja göra det. För jag ska nämligen börja gästblogga där. Jag tänkte också lägga upp Månadens Blogg även där. Allt för att ge er bra bloggare mer uppmärksamhet. Så ge mig gärna tips på olika typer av bloggar som handlar om ofrivillig barnlöshet på ett eller annat sätt. Bloggen hittar ni här: foreningenbarnlangtan.blogspot.com

Är det något särskilt ni tycker är bra att ta upp i den bloggen? Jag har ju mest erfarenheter av vår resa. Vi lever i ett typiskt man och kvinna förhållande. Men hur är det om man t ex är singel eller homosexuell? Vilken hjälp finns att få då? Maila mig gärna och berätta hur er resa har sett/ser ut. Det tycker jag är viktigt att uppmärksamma. Även er som har gått vidare med adoption, surrogat etc. Tipsa mig gärna antingen här eller maila på librasivf(snabela)outlook.com.

Missa inte att ge förslag till Månadens Blogg. Den kommer jag att lägga upp både här och på Barnlängtans blogg.

image

Kuratorn

Idag var det dags för ett besök hos kuratorn igen. Det känns alltid lite peppande att gå dit. Jag brukar fundera på vad jag vill prata om. Men det är sällan som det blir just den saken. Man snubblar in på så mycket annat.

Idag pratade vi mycket om jobb. Mitt jobb och önskan om att hitta något nytt. Att det är för tungt att vara kvar på mitt jobb med allt som vi varit med om under tiden jag varit där. Hur nära det är till kyrkogården där ifrån. Om ångesten jag får över att inte hälsa på Edda tillräckligt mycket. Om det här måstet som jag själv skapat. Att hon faktiskt är med mig överallt annars också och inte bara vid minneslunden. Jag visade min fjäril på armen och började gråta. Äntligen hittade hon en knapp för tårarna. Det är fortfarande mest Edda som kan framkalla tårarna.

Jag mår lite konstigt idag. Igår åt jag lite choklad och fick ont. Då fick jag ta en Spasmofen igen. När jag skulle gå och lägga mig kände jag mig helt yr och illamående så hade svårt för att somna. Magen kurrade rundor en massa. Vet inte riktigt vad som hände. Idag känner jag mig helt matt. Jag som hade tänkt åka och shoppa lite. Känner ett stort behov av att köpa nya kläder eller kanske något fint till lägenheten. Men det får vänta.

Idag kom det ett nytt nummer av Att Adoptera. Det kändes lite jobbigt för den kom så där oskyddat i brevinkastet. Tänk om bonussonen eller någon annan ser? Kan man be dem posta den i ett kuvert?

IMG_7372.JPG

En bra dag!

I morse vaknade jag och kände mig ganska ok. Jag har haft väldig ångest i några dagar. Men idag kändes det lite bättre. Precis som om någon stress hade försvunnit.

Jag började dagen med ett besök hos kuratorn. Det var väldigt givande idag. Nog det mest givande samtalet vi har haft. När vi avslutade samtalet förra gången så tog jag upp en sak som hon tyckte var viktig att prata vidare om idag. Ni vet det där att när man pratar med folk, att man alltid försöker göra sig till lite. Att verka glad fast man inte är det. Man tar på sig den där falska fasaden och går ut och möter världen med ett leende, fast att man egentligen är jätteledsen och bara vill stanna hemma. Överallt när man ska träffa nya människor så tar man på sig den här fasaden. Att det då är så fruktansvärt svårt att släppa den och bara vara sig själv när man ska träffa kuratorn, eller kanske läkaren. Jag har svårt för det i alla fall. Det är ju fruktansvärt dumt att göra sig till för en kurator eller läkare. Men gör man det dagligen annars så är det svårt att släppa den där fasaden. Det pratade vi om idag. Varför man alltid måste vara så himla perfekt överallt. Hur jobbigt det är.

På grund av detta så kom vi in lite mer på djupet idag med samtalsterapin. Egentligen på ett område som inte hon kan hjälpa mig med. Men som ändå var bra för oss båda att prata om. Jag nämnde att jag mer eller mindre alltid har mått dåligt. Att jag antagligen har behövt en samtalskontakt under flera år. Jag har mycket att prata om. Saker som fått mig att må dåligt i livet, som fortfarande finns kvar där och gnager i mig. Hon rekommenderade mig att kontakta en terapeut också. För att gå in på de här gamla djupa sakerna som fortfarande får mig att må dåligt. Det kändes så fruktansvärt förlösande att prata om det, och då hann jag bara med en tiondel av allt jag behöver prata av mig om.

Var hittar man då en terapeut någonstans? Jag har aldrig gått till någon. Har ni något tips? Ska man gå via Vårdcentralen? Det viktiga för mig är tydligen att ha en regelbunden kontakt med någon som jag trivs med. Kan jag ta itu med allt det här gamla så kanske allt det nya känns mindre jobbigt. Det känns logiskt när man tänker på det så.

Efteråt gick jag till gymmet och tränade. Det är fantastiskt skönt att göra det efteråt. Att få rensa tankarna lite. Jobba med kroppen. Ta ut sig lite.

När jag kom hem hade jag fått 2 bra brev med posten. Ett från IVF-kliniken med den nya planen samt en mapp med information från Adoptionscentrum. Jag ska läsa igenom den där mappen lite mer noga sen när mannen kommer hem. Det känns så spännande. Overkligt och spännande!

Nu får vi hoppas att resten av dagen också blir bra, även om det står tvätt på schemat.

IMG_7300.JPG

2:a steget

Nu har vi kommit till 2:a steget i adoptionen. Vi gjorde en anmälan den 26 augusti och igår den 2 september kom bekräftelsen på mail. Det tog en vecka för att få det. Så nu har vi fått vars ett ärendenummer. Känns lite konstigt samtidigt som det känns pirrigt. Tänk, vi står verkligen i kö.

Nästa steg blir inom några veckor. Då kommer de att skicka hem en pärm med en massa information. Ska bli väldigt roligt att läsa igenom.

Annars mår jag upp och ner som vanligt. Har blivit sjukskriven fram till operationen. Vi kom fram till att det var bäst så för alla parter. Det fungerar inte i mitt jobb att komma och gå med kort varsel. Det blir bara stressigt för oss alla. Så här ligger jag i sängen och orkar inte gå ut. Fast att solen skiner och jag hörde att det var varmt. Jag har tappat orken. Har haft för många dåliga dagar med ont på senaste tiden. Men imorgon ska jag försöka släpa mig ut.

4 veckor och 6 dagar till ERCPn.

Glöm inte att TÄVLA. :)

Vi står i kö!!!

Jag betalde precis in summan till Adoptionscentrum. Så fr om nu står vi i kö för adoption. Det känns både läskigt och spännande på samma gång. Jag önskar dock att vi hade gjort det redan förra året då vi pratade om det. Då hade vi snart redan stått i kö i ett år. Ja ja! Bättre sent än aldrig heter det ju.

Så nu avvaktar jag på att få någon bekräftelse från dem och lite information. Vad händer nu, ni som vet?

I oktober eller november kör vi igång med ett nytt IVF-försök så vi kommer inte vara aktivt sökande ännu. Därefter har vi ytterligare ett IVF-försök kvar om detta inte skulle gå vägen. Där efter kanske vi går vidare med att kontakta socialen för att bli utredda och gå på föräldrautbildningen.

Låter det som en bra plan?

Jag blev helt upprymd av detta. Tänk, vi kanske ska adoptera istället. Jag kommer att bli mamma på ett eller annat sätt. Ja om inget sätter käppar i hjulen.

Någon som vet om diabetes är klassat som en allvarlig sjukdom i adoptionskretsarna? Vi vill inte bli nekade pga av det. Min man har visserligen redan en son som aldrig farit illa av det. Det borde väl spela stor roll i det hela. Jag vet att vissa länder är väldigt kräsna.

Tjohoooo!!!