Idag hade jag en tid på vårdcentralen hos en annan läkare. Tänkte att det kunde vara bra. Som vanligt kände jag mig väldigt nervös. Har blivit så dåligt bemött många gånger i vården så det har väl satt sina spår.

Jag vaknade och hade extremt ont igen. Är helt stel i kroppen och hela bäckenet värker. Så det var bara att trycka i sig Oxikodon. Hatar det. Är så trött på att vara beroende av denna medicin. Det var lite dumt för jag hade inte riktigt så ont när jag väl kom in. Men påverkad av smärtan var jag. Men jag blir ganska likgiltig av medicinen. Det är dumt när man ska försöka kämpa med att få hjälp.

Jag fick då träffa en annan läkare. En som jag varit hos tidigare och som jag tycker är ganska bra. Jag berättade om mitt onda bäcken. Hon tryckte och klämde lite och märkte hur stel jag var. Jag frågade om Coccygodyni, som egentligen bara betyder smärta från svanskotan. Inget specifikt. Men det är väl ett sådant tillstånd som är svårt att avgöra om det är det. Det enda sättet man kollar detta är att föra in ett finger i analen och trycka mot svanskotespetsen. Det gjorde ooooont. Så ja. Där sitter antagligen min smärta. Men inget verkade konstigt annars med själva svanskotan. Hon trodde inte heller att det var ett diskbråck för det gjorde inte ont när jag lutade mig åt sidorna. Men fram och bak gjorde ont.

Jag berättade att jag hade så ont att jag går på Oxikodon. Då sa hon Oj då! Det är starka mediciner. Men inte ens de tar bort min smärta helt. Min mage tål ju inte antiinflammatoriska mediciner så jag frågade efter kortison som jag läst mig till är något som läkare med erfarenhet av just Coccygodyni använder. Men det ville hon inte ge mig. Hon tyckte att enda alternativet var sjukgymnastik och/eller akupunktur. Det är ju bra att läkare erbjuder medicinfria behandlingar. Men vad gör man när smärtan tar över ens liv. Men det finns inga mediciner att välja bland. Så alvedon är det enda. Hon tyckte att jag skulle försöka sluta med Oxikodon.

Sen sa hon även lite konstiga saker. Som att jag måste försöka tänka bort smärtan. Hur fan ska det gå till? Att även om det gör ont så måste jag försöka röra på mig. Gärna träna styrketräning också. Det känns lite nu i efterhand som att även hon trodde att smärtan bara sitter i huvudet. Men jag kan inte tänka mig att sådan här stark smärta endast kan sitta där. En annan sak hon sa var något som är helt tvärtemot vad man fått lära sig. Jag har alltid fått höra att kroppens sätt att smärta är att säga till att något är fel. Men det sa hon att så behöver det inte vara. För muskler kan krampa och göra ont utan att något är fel. Stämmer verkligen det???

Så nej! Jag fick ingen direkt hjälp idag. Jag försökte ringa sjukgymnasten som hon rekommenderade men där var ingen som svarade. Jag får göra ett nytt försök imorgon.

Jag kände mig helt gråtfärdig när jag gick hem. För smärtan tar över mitt liv. Jag orkar inte mer nu känner jag.

Jag funderar lite på om det är Synarelan och östrogenplåstren som ställer till det i min kropp och gör det värre. Hade jag kunnat så hade jag velat sluta med plåstren igen. Men jag står inte ut med kroppsvärken. Jag får ont vid mens i naturlig cykel. Jag får ont efter en IVF. Jag får ont av Östrogen. Jag får ont när jag är gravid. Alltid på samma ställe. Någonstans bakom svanskotan. Jag vet fler som har det så. Kanske inte min kropp gillar hormoner? Jag vet inte om jag bör prata med IVF-läkaren eller försöka stå ut tills nästa torsdag.

Idag känner jag mig bitter igen!!!