Taggarkiv: akuten

Add Comment Register

Akutbesök x 3!

Vilka jobbiga dagar jag har haft. I torsdags var jag ju inne på Specialistmödravården och Prenatal.

I fredagskväll fick jag enorma kramper igen. Sådär så jag låg i fosterställning och skrek. Ingenting hjälpte. Så min man fick ringa Kvinnokliniken som tyckte vi skulle komma in. Vi tog en taxi till Prenatal. En skumpig resa som var fruktansvärd. Taxichauffören trodde nog jag hade värkar. Där fick jag ligga med CTG igen och övervaka bebisen som verkade må hur bra som helst. Jag däremot mådde sådär. En läkare kom in och kollade mig och sa att jag skulle få en spruta Spasmofen igen eftersom stolpillren inte gav så stor effekt. Hjälpte inte den skulle hon skicka mig vidare till kirurgakuten eftersom de hade bättre koll på detta. Så där låg jag och hoppades på att sprutan skulle hjälpa. Men nej! Det fortsatte krampa. Vi kom in kl 22 till Prenatal. Två timmar senare fick jag åka rullstol genom kulvertarna till akuten. En spännande upplevelse lite trött och påverkad av både smärtor och medicin. Vi pratade om serien Riget. Att där nere skulle man inte våga gå själv, vilket de faktiskt inte gjorde på nätterna i alla fall.

Väl på akuten så fick jag ingen förtur som sköterskan hoppats på. Så vi fick sitta ner i väntrummet och vänta på vår tur. Minns inte riktigt tiden här. Men sen fick vi gå in på kirurgakuten och där tog en sköterska lite prover och jag fick lägga mig på en brits som senare kördes in i ett rum. Där var vi i en evighet kändes det som. Jag som inte hade ätit något sen kl 15 mådde lite sådär då jag inte ens fick dricka något vatten. När klockan var 3 på natten så kikade en läkare in men försvann snabbt igen eftersom telefonen ringde. Så det tog ytterligare 1 1/2 timme innan en annan läkare kom. Då var jag extremt borta i huvudet. Min stackars man också som fått sitta på en obekväm stol i flera timmar. Vi fick prata med en läkare som också verkade lite flummig. Han kände och klämde och jag låg och krampade hela tiden. Så han beordrade mig en spruta morfin samt några Oxynorm att ta med hem. Dagen efter skulle jag få göra ett ultraljud på organen. Vi hade kunnat få stanna kvar men jag hade extrem hemlängtan och var trött och hungrig. Då var klockan 5:30 när vi äntligen lämnade akuten.

När vi kom hem åt jag lite fil och somnade bums. Två timmar senare fick vi gå upp igen och ringa röntgen för en tid för ultraljud. Min man fick ringa för jag kände mig helt borta av sömnbrist, matbrist och morfin. Vi fick en senare tid 11:30. Snark! Somnade om igen.

Väl på plats på ultraljud så gick allt väldigt snabbt. De mötte upp oss direkt och en trevlig läkare gjorde ett ultraljud. Han kollade igenom gallgångar, lever, njurar och lungor. Men kunde inte riktigt hitta vad som orsakade kramperna. Där kunde ju sitta en sten i de djupare gallvägarna som han inte kunde sen. Men han tyckte att min ömhet satt ganska ytligt på revbenen och undrade om jag hade trillat och att det kanske var en spricka? Nej det hade jag ju kommit ihåg. Det kändes inte riktigt så för mig. Men njurarna såg bra ut i alla fall och där fanns ingen vätska i lungorna. Efteråt skulle vi sätta oss på akuten igen. Göra om allt från början. Vi trodde på något sätt att man fick förtur om det var ett återbesök. Men nej! Vi lyckades även pricka in den mest hektiska dag. Suck.

Vi kom till akuten igen 12:30. 13:30 fick vi komma in på kirurgakutens väntrum. Kl 14:30 fick vi ett rum. Idag passade jag på att äta och dricka lite. För jag orkade inte vara så hungrig som igår. Det var hemskt. Helst när man är gravid. En sköterska tog lite prover igen. Mina armar är helt misshandlade efter alla blodprover. Jag är extremt svårstucken. Så det är blåmärken lite här och där. Jag vilade, krampade, var rastlös om vart annat. Ingen kom och tittade till mig. Vi fick veta redan innan att väntetiden var lång. Suck! Men inte så här lång. När man väntat tillräckligt länge så vill man bara hem och har svårt för att prata och diskutera med en läkare. Så kändes det åter igen vid 21:00 när läkaren kom. Han pratade bara om svaren på ultraljud och att de inte kunde hitta exakt vad som orsakade kramperna. Just då hade de lugnat sig lite också vilket kanske var dumt. Denna läkare verkade väldigt stressad och frågade om jag kunde stå ut med smärtorna för det fanns inte så mycket mer vi kunde göra just då. Visst, med lite smärtstillande skulle det nog gå sa jag lite trött sådär. Jag orkade inte mer. 


Jag fick med mig ett recept på Oxynorm att ta vid behov, helst på kvällen när jag ska sova. 

Det var extremt skönt att komma hem. Eftersom läkarna inte hittat någon gallsten, även om det kunde vara det, så köpte vi med oss en pizza. Pizza är extremt dumt att att äta vid gallsten. Den var sådär ljuvligt god. Efteråt mådde jag konstigt med extrem halsbränna och värk. Tog Omeprazol och Samarin, samt lite smärtstillande och la mig. Nu för en stund sen vaknade jag av värsta kramperna som är ihållande denna gång. Jo visst är det nog en liten stenbumling i alla fall. Jag är ganska säker på det. Så fick ta mig en Oxynorm och 2 alvedon. Förbannade läkaren lite för att jag inte fått Spasmofen istället vilket hade hjälpt bättre. Men som tur är hade jag några Papaverin också som är kramplösande. Det gör fortfarande ont. Men jag kan nog somna om igen.


Den här automaten och jag blev ovänner då den inte ville ta min tjuga. Grrrrr!

Godnatt! Jag hoppas att söndagen känns bättre!!!

Uppgiven

Igår åkte jag och min man till akuten. Vad ska man göra? När vi väl kom fram till receptionen så visste inte riktigt sköterskorna vad de kunde hjälpa mig med. För jag är under utredning. På akuten kan man bara få hjälp med smärtstillande och hantering av det akuta skedet. Sant! Jag berättade om vårdcentralen. Att de nekar mig mer hjälp. Att jag har så ont att jag inte kan jobba. Då blev ena sköterskan upprörd och ringde min vårdcentral. Sa att de måste sjukskriva mig för jag har extrema smärtor. Hon försökte få en tid till min läkare men det gick inte. Men hon fick i alla fall sköterskan att ringa upp mig idag efter att ha pratat med min läkare.

Vi åkte hem igen. Jag kände mig något lättad. För jag hade gjort vad jag kunnat för idag.

Min IVF-läkare ringde mig i måndags precis när jag var hos terapeuten. Så jag missade samtalet. Men hon pratade in på svararen att hon skulle ringa upp mig under tisdagen. Men det gjorde hon aldrig. Så typiskt.

Idag ringde då den här sköterskan. Hon är hemsk. En yngre tjej, tror jag, som pratar med en som om man vore luft. Hon pratar med en precis som om hon vore en telefonförsäljare. Hon hade pratat med min läkare som nekat mig mer sjukskrivning. Eftersom hon inte kunde hitta orsaken. Enligt henne är det IVF-läkaren som får sjukskriva mig eftersom det eventuellt är endometrios och att det är hon som satt mig på morfin. Det kan jag köpa. Men jag tror att smärtan beror på något annat. Då tycker jag det är vårdcentralens skyldighet att hjälpa mig. Kan inte de hitta orsaken till vad som gör ont så får de ju skicka mig vidare till någon annan. Vad kan IVF-läkaren hjälpa mig med där? Jag har en telefontid med denna läkare den 25 maj. En hel evighet när man har så här ont. Sköterskan tyckte på allvar att jag skulle vänta på den tiden för att få hjälp. Det är helt galet. Dessutom anklagade hon mig i underton för att hitta på att jag har ont. Jag fråga satte hennes svar och hon försökte prata bort det med att alla upplever smärta olika. Jag påpekade att jag har hög smärttröskel annars. Men nu orkar jag inte mer. Jag blev så ledsen och arg, började gråta. Sa att det är deras skyldighet att hjälpa mig. Kan inte denna läkaren hitta något fel, ja då får väl en annan läkare titta på mig. Men nej det gick inte. Jag sa även med gråten i halsen att tänk om det är något som sitter längre in. Att jag ska på koloskopi. Tänk om det är något farligt? Det ville hon inte lyssna på. Jag blev så arg så jag la på i örat på henne.

Usch! Fy fan! Vården alltså. Var ska jag nu vända mig? Jag har fortfarande ont. Men inte så extremt. Jag har inte tagit Oxikodon på över ett dygn. Jag vill försöka vara utan.

Jag var så fruktansvärt trött igår. När jag väl skulle gå och lägga mig så gick det inte så bra. Morfinabstinens. Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas. Fy fan säger jag bara. Det var hemskt. Jag trodde på allvar att begäret skulle sitta i huvudet. Men oj vad fel jag hade. Det sitter i kroppen. Kroppen vill ha morfin. Den riktigt skriker efter det. Jag har inte kunnat ligga still. För det känns som om kroppen ska brinna upp inifrån. Jag låg och vände och vred på mig ett tag. Gick sedan upp och tog en Lergigan och en alvedon. Det brukar jag kunna sova på. Det gick. Men bara några timmar. Sedan väckte kroppen mig igen. Det gick inte att ligga still. Jag fick gå och lägga mig i soffan istället för att inte väcka min man. Där låg jag och gungade mig själv till sömns. Vaknade till av att mannens klocka ringde och gick och la mig i sängen istället. Nu känns det lite bättre. Men jag har fortfarande svårt för att ligga helt still.

Så vad ni än gör, hur ont ni än har. Försök att bara ta morfin när ni inte står ut mer. För utsättningen är fruktansvärd!

Prova något nytt?

Åter igen halvligger jag i min säng och känner mig uppgiven. Jag vaknade med mindre smärta och blev glad. Jag tog senast smärtstillande igår klockan 13. Trodde det skulle kännas bättre idag. Men nej. Efter toalettbesök så gör det fruktansvärt ont igen.

Tycker inte ni att det är konstigt att min läkare bara skickar hem mig med dessa smärtor utan att göra något åt det? Jag fick tjata mig till en koloskopi och har gjort ett tag. Är hon kanske för okunnig? Jag funderar starkt på att kontakta en annan läkare. Men frågan är om jag ska gå till vanliga akuten eller be om en annan läkare på vårdcentralen. Vad hade ni gjort?

Egentligen borde jag göra detta idag eftersom jag har så ont. Men jag ska på KBT ikväll och kan inte boka om det. Vill så gärna gå på det. Jag hoppas att mina smärtstillande hjälper tills dess. För just nu orkar jag inte ens sitta upp ordentligt.

Jag känner mig så fruktansvärt uppgiven. Så pass så att jag har sjukat mig 2 pass utan läkarintyg. Jag mailade min IVF-klinik om hjälp. För jag vet inte om det är tarm- eller gynrelaterat. Kanske båda? Ett VUL gjorde mer ont än en rektoskopi. Men efter avföring blir det värre. JAG ska ju inte behöva googla mig till en orsak. För jag är ingen läkare. Varför lyssnar ingen på mig och hjälper mig? IVF-läkaren ska i alla fall ringa upp mig. Men vad kan hon göra? Kan hon beställa en magnetröntgen? Jag ska fråga.

Jag känner mig just nu som ett omöjligt fall. Det gör ont men ingen hittar varför. Det gör t om sjukt ont.

Jag orkar inte mer nu!!! Det blir nog akuten imorgon. :(

image

Nu får det vara nog!

Jag har märkt att jag gnäller en del i bloggen om hur jag mår. Det måste vara tråkigt för er läsare. Men det kanske är bra att jag är ärlig? Jag skriver ju mycket för att dokumentera till mig själv. Nu ska jag gnälla lite till. Så tycker ni det är jobbigt så får ni sluta läsa här. 😉

4:30 vaknade jag och kände mig extremt kissnödig. Kissade och la mig igen och fick väldigt ont i både ryggen och nere på höger sida fram. Det ryggonda har jag haft i några dagar och har trott att det berodde på lite gallkramper. Det nere till höger trodde jag var sviter efter ägglossningen förra veckan. Antingen en cysta eller gulekroppen som kan kännas. Men i morse kände jag att smärtorna hörde ihop. Jag kände mig väldigt öm över hela högra sidan. Det gjorde lite för ont. Jag som är ganska smärttålig annars blev lite orolig. Så pass orolig så jag bestämde mig för att åka in till akuten.

Först kom en sköterska och hämtade mig. Jag fick lämna ett urinprov. Sen fick jag en säng och mannen fick gå och sätta sig i väntrummet. Där fick jag en infart av en annan sköterska. Där fick jag vänta en liten stund. Sen fick jag gå till en annan del. Minns lite dåligt här för jag hade väldigt ont och mådde illa. Jag la mig i sängen och mannen fick sitta bredvid. Sen kom ytterligare en annan sköterska och körde in mig i sängen till ett undersökningsrum. Vi kom dit klockan 6 och när klockan var 8 kom äntligen läkaren. En trevlig ung kvinna. Hon klämde lite och det gjorde ont. Hon lyssnade på andningen. Mina prover såg bra ut. Ingen UVI och ingen infektion. Jag frågade efter smärtstillande och hon sa att efter jag hade fått det så skulle vi avvakta en stund. Gjorde det fortfarande mycket ont så skulle jag antingen få göra en skiktröntgen eller en kontraströntgen. En sköterska kom in och gav mig Spasmofen intravenöst. Äntligen!

Efter en stund kom den snälla sköterskan och körde ut min säng igen. De behövde rummet om något akut skulle hända. Läkaren kom efter en stund och kollade till mig och sa att en kirurg skulle komma och klämma på mig också. Det kom en annan kvinna och tryckte lite och det gjorde inte sådär löjligt ont längre. Spasmofenen hade verkat lite. Så hon tyckte att jag skulle få åka hem igen. Med ett 5-pack Spasmofen och avvakta.

Nu ligger jag i sängen och dricker mängder med vatten och tranbärsjuice. Spasmofenen börjar avta lite för det börjar göra mer ont. Men jag överlever nog.

Blir bara så ledsen över allt som drabbar mig. Men det hör tydligen ihop. Morfin gör att jag får svårt för att kissa. Vilket då leder till att bakterier samlas. Morfin kan också få stenar att börja röra på sig. Både njur- och gallstenar. Därför bör man egentligen undvika morfin om man har sådana här besvär. Då är Spasmofen bättre då det är kramplösande också och vidgar gångarna.

Nu får jag faktiskt ta och krya på mig! Eller vad tycker ni?

Uppdatering: Smärta och smärtstillande gjorde att jag glömde skriva vad som är fel på mig. Jag har antagligen en njursten som har fastnat i urinledaren. Aj!