Taggarkiv: barnmorska

Add Comment Register

Full rulle & nya kläder!

Godkväll!

Idag har vi varit hos barnmorskan på en extra liten kontroll. Vi pratade om mina smärtor. Bör man ignorera eller lyssna på dem? Hon tyckte att jag skulle lyssna på min kropp. Gör det för ont så måste jag vila. Igår hade jag väldigt ont i livmodern. En ny smärta. Det kändes som stark mensvärk. Det skrämde mig väldigt mycket. Men antagligen var det bara mina tarmar som tryckte på. För idag var jag lite kass i magen. Sen fick vi lyssna på hjärtat igen. Han busade runt där inne som vanligt så det var nog inget fel på honom i alla fall. Vår lille Vilde.

Eftersom jag har växt ur min garderob så tyckte jag att jag var värd lite nya kläder idag.

15069349-X1xxKZ5h

Den här klänningen har jag kikat på tidigare. Idag beställde jag den på Bonprix.

En tröja, ett par shorts och en BH fick också komma hem till mig. De har fri frakt nu så det blev ganska billigt. Jag tror jag ska ha klänningen på midsommar. Den kan väl passa bra då.

Snabbt svar!

Jag mailade barnmorskan eftersom jag känt mig orolig nu någon dag. Varför tveka? Hon finns ju till för oss. Så imorgon ska vi dit och lyssna på hjärtat och göra upp en plan för tätare kontroller. Hon är verkligen bäst!!! Så långt ifrån vår första BM vi hade med Edda.

Tack för era kommentarer! Jag har redan en samtalskontakt. Jag har börjat gå till min kurator igen som vi träffade efter förlusten med Edda. Det känns jättebra att vara tillbaka. Tyvärr ska hon ha semester nu så nästa besök blir inte förrän om 4 veckor. I ett år gick jag på KBT/Psykoterapi. Det var också givande.

Idag har nog lillebror vänt sig utåt igen och sparkar för fullt! ❤️❤️❤️

BM & läkarbesök!

Hej!

Idag mår jag lite bättre i huvudet. Har varit på Apoteket och köpt järntillskott nu. Det fick bli brus för jag har så svårt för att svälja tabletter. Har redan ett gäng som ska ner dagligen.

Igår träffade vi först vår barnmorska. Hon var lite sen så vi fick sitta och vänta i ca en halvtimme. Kändes lite stressigt sen eftersom vi skulle träffa läkaren också. Men det gick bra. Vi hann boka in en tid för RUL, den 26 maj. Hon kollade mitt HB (blodvärde) som hade gått ner från 135 till 123 på 2 veckor. Så antagligen är det därför jag får ont i huvudet.  Jag känner även av hjärtklappning ibland. Det kan kanske bero på det också. Hon rekommenderade Niferex, men jag får så ont i magen av dem. Så väntar lite med det. Vi fick även en tid veckan innan RUL till barnmorskan för att följa upp lite och göra oss mindre nervösa. Då ska vi få lyssna på hjärtat. Spännande!

Sen var det dags för läkarbesöket. Han var väldigt sen så vi satt och väntade en hel timme. Det var riktigt drygt. Helst eftersom jag var så nervös också. Dessutom började jag bli rejält hungrig. Jag blir alltid så trött när jag blir hungrig så jag sitter och gäspar hela tiden. Han väntade på en patient som var sen. Det kändes lite konstigt att vi skulle behöva sitta och vänta på henne. Men sen var det äntligen vår tur.

Det var en annan läkare idag. Han var lite äldre. Jag fick berätta lite om blödningarna och att det gör ont i ryggslutet. Han var ganska påläst märkte jag och kände till vår historia. Det kändes ju bra. Han valde att göra ett vaginalt ultraljud för då kan man se livmodertappen bättre. Den såg stängd och fin ut. Bebisen rörde på sig och hjärtat tickade på fint. Puh! Här kände jag mig lite skakig. Sen kikade han på äggstockarna som fortfarande var något stora efter IVF-behandlingen. Jag blev ju överstimulerad. Han kikade in och kollade livmodertappen. Då såg han att livmoderslemhinna hade växt något utanför och att det var därför som jag blöder lätt. Det kan göra det ibland. Det är inget farligt alls men kan göra att man blöder vid t ex samlag eller vid avföring. Så då kände jag mig mycket lugnare. Allt såg bra ut och bebisen verkade må bra.

Sen pratade vi lite om mina bäckensmärtor. Han menade på att foglossning får man inte förrän runt vecka 28. Men varken jag eller barnmorskan höll med, men det sa vi inte. Det kan visst vara foglossning så här tidigt. Jag vet ju från en tidigare graviditet. Han trodde mer att det var min endometrios som bråkade nu när livmodern höll på att växa uppåt. Att det är sammanväxningar som gör ont. Det kanske kan vara det också. Men jag är ju ganska nyopererad för det så jag är lite skeptisk. Men det har kanske kommit tillbaka. För ett tag hade jag inte så ont. Jag fick i alla fall en sjukskrivning i två månader till. Sen får vi se hur jag mår. Är det bara endometriosen så sa han att det kunde bli bättre sen när livmodern har flyttat sig klart. Det kan man ju alltid hoppas på. Men jag är lite skeptisk. Vi får se helt enkelt. En dag i taget.

Efteråt kände jag mig helt uppstressad och började få ont i huvudet eftersom jag var hungrig. Jag hade nog spänt mig väldigt mycket. Inte så konstigt ju. Så vi köpte pizza och åt när vi kom hem och sen gick jag och la mig. Snark!!! Hi hi!

Vecka 15!

Vecka 15 alltså. Hoppas verkligen bebisen mår bra. Jag går upp i vikt och magen växer i alla fall.

Min BM hörde av sig idag. Vi ska träffa henne först imorgon. Sen efteråt ska vi få träffa en läkare som ska göra ett ultraljud. Det känns bra. Så slipper vi åka till gynakuten och sitta där och vänta. Nervöst!!!

Annars mår jag ok. Har börjat få lite ont i huvudet. Läste att vissa får det vid denna tiden. Illamåendet är i princip helt borta. Ryggslutet värker men jag försöker ta det lugnt. Inget mer blod än så länge. Ska försöka att inte anstränga mig. Tröttheten har lättat lite. Behöver inte sova på dagen alla dagar. 

Håll gärna en tumme eller två att allt ser bra ut imorgon och att läkaren kan se var blödningen kommer ifrån. Jag är jättenervös!!! Inte så konstigt kanske. Även om jag tycker att jag känner bebisen ibland. Helst när jag ligger ner.

Barnmorskan

Idag vaknade jag och kände mig väldigt bakis. Det var läääängesen. Jag och sambon var ute och åt lite mat igår kväll. Där var en del folk men vi lyckades hitta en plats. Vi beställde mat och smuttade på våra öl. Vi skulle ha det mysigt. Sen måste vi haft världens otur. För precis bredvid oss skulle såklart en gravid tjej sitta och de skulle såklart prata om ultraljudet de varit på högt och tydligt. Jag var såååå nära att säga något dumt. Som att ta inte ut något i förskott, eller tänk på att ni skulle kunna sitta bredvid någon som precis förlorat sitt barn. Men jag sa inget. Vår mat kom precis in då och det var väldigt svårt att äta. Sambon försökte hitta på bra samtalsämnen hela tiden för han såg på mig att jag mådde dåligt och bara ville springa därifrån egentligen. Hela myskvällen gick upp i rök. Jag blev så ledsen och besviken. Hur stor är chansen att något sådant här skulle hända? Vi gick därifrån väldigt snabbt. Gick vidare till en pub som vi visste att där inte skulle hänga några gravida på, loser-puben. Ja dit alla losers går. Inklusive oss. Vi kände oss som losers. Där satt vi och drack några öl och pratade med dessa människor som alla är alkoholister och har tragiska liv. Då kändes våra liv inte så jobbiga. Vi skulle kunna gå vidare.

Nog om bakisheten. 13:30 skulle vi till Kvinnokliniken. Där skulle vi träffa barnmorskan som hjälpte oss när Edda föddes. Vi såg henne när vi satt i väntrummet och det kändes lite jobbigt. Var inte alls sugen på att prata med henne då hon inte är så bra att prata med. Men vi hade tur, för där kom en annan barnmorska och kallade in oss. Hon var jättetrevlig och frågade hur det var med oss och gav oss tips på hur vi kan gå vidare. Vi ställde våra frågor och vi fick några svar men mest inga, för hon vet ju inte heller. Svaren är inte klara ännu. Hon sa att det skulle ta 6-8 veckor innan vi kommer att få svaren, kanske längre eftersom det är sommar. Det känns bra att veta ungefär. Idag har det gått 5 veckor. Vi trodde det skulle kunna ta månader. Det jag har funderat mycket på är varför jag hade ont. Hon sa att blodproppar och infarkter i moderkakan inte känns. Alltså var det nog inte därför jag hade ont. Vi pratade om infektioner men de borde vi ha upptäckt för de märks i fostervattnet, antingen att det luktar eller att vattnet går. Eller att man får mycket sammandragningar. Så det var det kanske inte. Kanske jag bara läckt vatten ändå. Svårt att säga. Jag nämnde att jag varit magsjuk en dag och hon sa att det kan vara farligt, men att det oftast i så fall blir sjukdomar hos barnet i efterhand som diabetes eller celiaki. Så det var det nog inte heller. Vi pratade mycket om det där med blodpropp i moderkakan och hon sa att de gärna skriver ut Trombyl fast att det kanske inte behövs. Men det kan ju vara tryggt att äta blodförtunnande om det skulle kunna hjälpa. Vi pratade om polypoperationen och hon tyckte vi skulle ta upp det med läkaren vi kommer att träffa sen när svaren är klara. Det är lättare att ta alla sådana frågor med den personen som vet mer om det. Jag nämnde det här med sammandragningen och slemproppen och hon visste för lite om det men tyckte det var väldigt intressant och skulle läsa på om det själv. Just slemproppen vet inte barnmorskor så mycket om eftersom den sällan syns eller märks vid en förlossning. Blodet i fostervattnet visste hon inte alls vad det skulle kunna vara. Svårt att säga. Dumt att spekulera när man inte vet kanske. Det kan säkert läkaren svara på. Hon berättade att när man varit med om intrauterin fosterdöd så kommer man få bra hjälp vid en ny graviditet. Att det var standard. Att det skulle vara lätt att begära. Sen beror det ju på vad svaren säger. Vet man vad som hänt så är det ju lättare. Vet man inte är det svårt. Men man har rätt att vara orolig och därför få hjälp. Jag funderar så mycket på dessa ultraljud man gör. Skulle det kanske vara bättre att inte veta? Jag kommer att vara jätteorolig inför alla dessa ultraljud. Tänk om de hittar något fel. Men så får man inte tänka, men det är lätt till. Hon tyckte det var bra att jag tänker gå till kuratorn om vi blir med barn igen, för att få mig att må bättre. Vi pratade om stressen och oron som man skulle kunna få inför en ny graviditet, om den skulle vara negativ för barnet. Men hon menade på att det skulle till större saker för att barnet skulle ta skada. Normal stress och oro var inget att oroa sig för. Men är säkert bra att prata med en kurator om i alla fall. Man vill ju kunna njuta av en ny graviditet, inte vara konstant orolig. Undrar hur man kommer att reagera.

Det kändes i alla fall skönt att vi gick dit och pratade lite. Vi sa alla att vi hade kunnat sitta där i timmar och diskuterat men det hade vi ju inte tid till. Hon var bra. Tyvärr har jag glömt vad hon heter. Typiskt. Snart kommer väl provsvaren. Sen begravningen. Hon sa att det kunde ta tid eftersom de gärna inväntar fler liknande fall innan kremering sker. Inte för att de kremeras tillsammans utan att det blir mindre jobb för kyrkoförvaltningen som sköter det. Vi kommer att få ett brev. Man undrar ju bara när…

Ett svar på era frågor: Nej jag har inte hunnit ringa IVFkliniken ännu. Ska göra det imorgon. Kan vara bra att prata med de i alla fall. Höra om de har någon kö. Tack för era kommentarer. :)

Inskrivning (15+3)

Idag har vi äntligen varit på inskrivning hos barnmorskan. Det var så längesen jag var på hälsosamtalet. Vi gick igenom vad som hänt sedan sist. Vi fick ställa lite frågor. Fick ett nummer till en sjukgymnast om min foglossning blir värre. Känns jättebra. Har bara småont för tillfället. Sen fick jag lämna urinprov och blod. Eftersom jag har så dumma vener i armarna som inte vill visa sig så måste jag gå till sjukhuset och ta dessa prover istället. Jag förvarnade henne och hon tyckte det var bättre att jag gick dit. Men blodvärdet såg bra ut, låg på 130. Hon vägde mig också. Det visade sig att jag vägde 2 kg mer där än hemma. Fast det är ju skillnad på att vara naken och ha både kläder och skor på sig. Jag hade dessutom precis ätit och var tokmätt. Vågen hemma idag visade en viktuppgång på 0,6 kg sedan jag fick plusset. Undrar när det kommer att öka. Sen fick både jag och min sambo delta i en undersökning och fylla i en blankett. Där var lite jobbiga frågor om psykiska, fysiska och sexuella övergrepp. Då kom det jobbiga minnet upp om de 2 första pojkvännerna som jag hade som inte var direkt snälla mot mig. Jag fick ingen bra start i kärlekslivet om man säger så. Tur att jag nu har världens bästa blivande man. Är så lycklig. Det var också några frågor, hur man mår nu. Blev ett stort plus på allt. Jag har nog aldrig mått så bra som nu. :)

Efter barnmorskan blev det en sväng på stan med en vän. Först en fika och sen lite klädhandling för mig. Jag blev väldigt besviken på H&M. De hade inte alls mycket och det som fanns var antingen för stort eller litet. Typiskt. Jag köpte i alla fall 1 par korta shorts, 1 par lite längre shorts samt 2 långa linnen. Hittade inga söta tröjor alls. Vill ha sådana man knyter i midjan så magen ser fin ut. Jag gick vidare till både Lindex och Vero Moda men de hade inga mammakläder. Var handlar ni? Vet att de har en del på Bonprix så blir väl att beställa därifrån istället. De har dessutom bhar i min storlek, för stor. Ha ha! Sen gick jag inom Body Shop och köpte en fotlotion med pepparmint som jag fått tips om. Skönt för varma trötta fötter.

Trevlig helg på er, för det ska jag ha. 😀