Taggarkiv: besviken

Add Comment Register

Ärlig!

Jag försöker att vara ärlig och dela med mig hur en behandling mot Endometriossmärtor kan se ut. Men även här i bloggen blir jag anklagad för att vara en j-la knarkare. Det gör mig så ledsen. Jag trodde att ni förstod vilka smärtor jag tampas med. När jag t om skriver att jag har börjat trappa ut så känns det ännu värre. Jag behöver ert stöd och få råd, inte bli anklagad. Jag har valt själv att sluta med morfinet för det enda jag vill är att kunna göra en IVF i januari som leder till en graviditet. 

Jag trappar ner 5 mg varannan vecka. Så nu tar jag 5 mg på morgonen och 10 mg på kvällen vilket egentligen är väldigt låga doser. Helst när man har sådana här starka smärtor.

Idag mår jag tyvärr sämre igen. Det har inte varit en bra dag idag. Så jag ligger i sängen med TENS. Har bara varit iväg en runda hos psykologen. Där berättade jag om hur jag hade blivit bemött av vården. När jag berättade så kändes det så overkligt. Som om jag hittade på.

Hoppas jag mår bättre imorgon. Då är det dags för en ny spruta Enanton, som är en del av min behandling mot Endometrios.

Natt-tankar

Det är ganska skönt att sitta uppe ensam. Jag fick migrän innan idag och sov i 3 timmar. Så nu är jag inte så trött. Klockan är 3:13 och det är helt tyst.

Jag känner mig lite besviken. Hade hoppats på att läkaren kunde hitta vad det är som gör så ont. Men nu är jag tillbaka till ovissheten igen. Jag vill bara må bra och kunna börja leva igen.

Imorgon är jag sjukskriven också. Sen är det väl meningen att jag ska börja jobba på lördag igen. Jag måste göra ett försök. Min läkare har lite svårt att förstå att jag inte kan eller får jobba med morfin i kroppen. Det känns väldigt självklart för mig. För jag får inte vara påverkad på jobb. Man kan inte tänka klart då. Tänk om något skulle gå fel bara för att jag inte kan koncentrera mig helt. Nej! Det känns för riskabelt när man har ett så stort ansvar för en annan människa som är i stort behov av min hjälp fysiskt. Jag skulle kunna få sparken.

Jag frågade om det fanns något annat smärtstillande till mig. Men det finns bara de tre sorterna, paracetamol (som inte hjälper), antiinflammatoriskt (som min mage inte tål samt som jag inte bör ta när jag planerar en graviditet) och då opioider. Det finns inget annat val för mig.

Jag testar att vara utan smärtstillande ofta när jag går här hemma. Men då är smärtan så stark så jag inte orkar göra något. Den tar över hela mitt liv och jag kan bara sitta i min mjuka säng med värmedynan. Det är inget liv. Därför väljer jag ofta att smärtstilla. För att orka göra små saker som att laga mat, gå och handla eller bara kunna sitta i soffan normalt och titta på TV. Ibland går vi ut och går en runda, min man och jag. Det känns bra ett tag. Sen tar smärtan över och jag blir trött.

Vilket liv!

T om min läkare tyckte att jag har fått utstå för mycket nu. Hon tyckte det var ett under att jag orkar ta mig ut och kämpa, orkar prata för mig. Idag fick hon se mig utan smärtstillande för första gången på ett tag. Hon såg och förstod hur ont det gjorde. Jag var blek och skakig.

Jag vill inte må så här mer!!!

Ledsen :(

Jag kunde inte somna i natt heller. Funderar på om det är östrogenplåstret som gör det. Visserligen så sov jag mer än halva dagen igår.

Idag har jag känt mig seg. Det blir jag alltid dagen efter ett migränanfall. Hela kroppen blir helt slut. Jag tog mig ändå ut på en liten promenad. Men fick gå hem igen för det började regna. Börjar känna av den där spraybubblan nu känner jag. Att jag mår dåligt av Synarelan. Jag som hade hoppats på att slippa det. Gick hela tiden och hoppades på att inte träffa på någon jag känner. För jag känner mig så osocial. Hatar den känslan. Jag hade i alla fall tur och slapp det.

Jag har försökt vara utan smärtstillande hela dagen. För tanken var att vi skulle hem till några vänner och dricka vin och snacka skit. Men när klockan var 18 så låg jag i fosterställning i sängen och grät. Då FÅR jag faktiskt ta Oxikodon. Varför lida? Jag gjorde ändå ett försök. Så tyvärr måste vi stanna hemma idag. Det gör för ont. Jag blir så ledsen. Ville bara klä mig fint, sminka mig och göra vid håret. Men framför allt, träffa vänner. Vänner som jag saknar. Men de var förstående. Jag berättade om smärtor och alla mediciner. Jag får väl berätta mer ingående en annan dag när vi ses.

Hoppas ni alla får en mysig valborg. Nu ska jag väcka mannen som somnat på soffan och göra lite god middag i alla fall. Det blir Quesadillas. Mmmm!

image