Taggarkiv: bitter

Add Comment Register

Natt-tankar

Det är ganska skönt att sitta uppe ensam. Jag fick migrän innan idag och sov i 3 timmar. Så nu är jag inte så trött. Klockan är 3:13 och det är helt tyst.

Jag känner mig lite besviken. Hade hoppats på att läkaren kunde hitta vad det är som gör så ont. Men nu är jag tillbaka till ovissheten igen. Jag vill bara må bra och kunna börja leva igen.

Imorgon är jag sjukskriven också. Sen är det väl meningen att jag ska börja jobba på lördag igen. Jag måste göra ett försök. Min läkare har lite svårt att förstå att jag inte kan eller får jobba med morfin i kroppen. Det känns väldigt självklart för mig. För jag får inte vara påverkad på jobb. Man kan inte tänka klart då. Tänk om något skulle gå fel bara för att jag inte kan koncentrera mig helt. Nej! Det känns för riskabelt när man har ett så stort ansvar för en annan människa som är i stort behov av min hjälp fysiskt. Jag skulle kunna få sparken.

Jag frågade om det fanns något annat smärtstillande till mig. Men det finns bara de tre sorterna, paracetamol (som inte hjälper), antiinflammatoriskt (som min mage inte tål samt som jag inte bör ta när jag planerar en graviditet) och då opioider. Det finns inget annat val för mig.

Jag testar att vara utan smärtstillande ofta när jag går här hemma. Men då är smärtan så stark så jag inte orkar göra något. Den tar över hela mitt liv och jag kan bara sitta i min mjuka säng med värmedynan. Det är inget liv. Därför väljer jag ofta att smärtstilla. För att orka göra små saker som att laga mat, gå och handla eller bara kunna sitta i soffan normalt och titta på TV. Ibland går vi ut och går en runda, min man och jag. Det känns bra ett tag. Sen tar smärtan över och jag blir trött.

Vilket liv!

T om min läkare tyckte att jag har fått utstå för mycket nu. Hon tyckte det var ett under att jag orkar ta mig ut och kämpa, orkar prata för mig. Idag fick hon se mig utan smärtstillande för första gången på ett tag. Hon såg och förstod hur ont det gjorde. Jag var blek och skakig.

Jag vill inte må så här mer!!!

Bitterfitta!

Ja det är jag. Min familj och mina vänner tröttnar nog snart på mig. För vem vill umgås med någon som är konstant bitter och osocial? Som inte vill komma och hälsa på. Förstår dem? Eller kommer jag att förlora dem? Våra föräldrar vill att vi ska hälsa på, men vi orkar inte. Mina vänner vill umgås, men jag orkar inte. Har jag inte ont så är jag ledsen. Vem vill prata eller umgås med en sådan där?

Idag såg jag en artikel som någon delat på Facebook. En pappa som tyckte synd om sig själv för alla måsten han har med sina barn. Hur dåligt han mår både fysiskt och psykiskt. Som ni kanske förstår så bubblar bitterheten inom mig. För jag skulle hellre mått sådär dåligt över att jag måste behöva lämna barnen på dagis istället för att inte ha några barn. Jag kan förstå att man sällan får någon egentid när man är förälder. Men hur kul är det att ständigt gå runt och känna sig ensam och ha en enorm längtan? Känna att något saknas och att man inte känner sig hel.

Jag har börjat fundera mycket på det där hur en graviditet går till. Jag om någon vet hur den fungerar in i minsta detalj. Kanske några av er känner igen er där? För mig känns det logiskt att det är svårt att bli med barn. För tänk så mycket som ska till för att det ska fungera. Men hur kommer det sig då att vissa blir med barn utan att vilja det? Hur är det ens möjligt? Varför har dem lätt för att bli gravida? Bitterheten!

För att må lite bättre nu när jag inte ska eller kan göra något aktivt försök på ett tag så försöker jag göra allt det där som jag inte bör göra annars. Jag äter choklad i massor. Jag röker en cigarett ibland för att det är OK. Jag dricker kaffe. Jag äter skräpmat för att jag inte orkar laga mat. Jag äter smågodis i massor. Nästa helg ska jag dricka öl, kanske i massor. Det var längesen. Så det kommer väl att sluta med att jag blir för full och måste gå hem. Men det är helt OK. Jag tillåter mig att göra sådana saker som är tabu när man försöker bli gravid, helst med IVF. För att jag kan. För att jag får. För att jag vill. För att det får mig att må bra.

Vad gör ni för saker mellan era försök som man inte ”bör” göra när man försöker bli med barn?

image

Svar & annat!

Någon undrade varför jag väntar ett MF pga av en skugga på ett test. Ett plus är ett plus. Ett plus som försvinner innebär antingen missfall eller en kemisk graviditet.

Min mens skulle kommit i måndags. Idag är det lördag. Jag småblöder, fick svagt positivt och har ganska starka graviditetsymptom. Så därför väntar jag tyvärr på ett MF. Det kan också varit en kemisk graviditet. Men då brukar mensen komma som vanligt. Det jag har nu är inte mens. Det är något rött vattnigt utan klumpar. Något jag hade vid min förra graviditet också som tyvärr avstannade runt vecka 10.

Vad har jag för symtom då? De senaste dagarna har jag känt mig extremt hungrig, osugen på mat, illamående och yr. Helst på morgnarna. Något som tyder på graviditet är min förhöjda kroppstemperatur. Tro mig, jag känner min kropp. Vi har snart försökt i 5 år. Jag har varit gravid vid alla mina IVFer, inklusive denna. Det är bevisat med blodprov. Jag ska nog fråga min klinik efter ett blodprov.

Jag är så jävla bitter! Förlåt!

Bitterhet

Bitterheten tar över en lätt. Jag känner mig väldigt bitter, i alla sammanhang. Men det är mer eller mindre. Jag märker att jag har noll tolerans och tål inga motgångar alls. Ska det vara så här alltid nu? Finns det något man kan göra för att hantera det? Hur gör ni? Hur tänker ni? Vad har hjälpt er? Jag orkar inte med mig själv ibland.

Jag och min man har slutat umgås med människor som är bittra. De stjäl för mycket energi tyvärr. Det värsta är när det även finns på jobben. Både på mitt och min mans jobb. Där kan man ju inte hjälpa det eller komma ifrån det. Hur ska man hantera det? Jag försöker vara glad och positiv på väg till jobb men sen så faller det igen. Jag kan inte vara glad runt bittra människor. Det är svårt!!!

Jag funderar på att byta jobb, även om jag trivs med jobbet i sig. Men jag saknar kollegor så fruktansvärt mycket. Det går inte att hålla allt inom sig själv. Jobbtankar, privata tankar. Det bubblar inom mig. Jag har ingen att vädra tankar med. Det förgör mig känner jag. Bitterheten tar över mig. Men jag orkar inte byta jobb just nu, mitt i allt IVFande. Vi ska få hjälp med bruttolöneavdrag. Då måste jag stanna kvar. Men sen när jag fått mitt barn så ska jag ta tag i jobbsökandet. Jag vill göra något jag brinner för. Just nu bakning och matlagning. Jag kanske ska börja med att gå någon kurs?

Hur mår ni som hållit på med IVF en längre tid? Känner ni likadant? Är det bra med en förändring som ett nytt jobb? Vi funderade på att köpa hus som en förändring men jag känner att jag trivs bra i vår lägenhet. Det är mer på sommaren jag längtar ut. Så vi ska kika på en kolonistuga istället. :)

Allergi

Jag har blivit väldigt duktig på att utesluta laktos på senaste tiden. Det i kombination med min IBS-medicin Iberogast så känns det faktiskt lite bättre i magen. Men när man ska äta ute kan det fortfarande vara ett stort problem. Kanske inte just för att utesluta laktosen. Utan mer för att det även ska bli en smakupplevelse utan. Något jag tycker är lite konstigt är varför restaurangerna inte använder sig utav det stora laktosfria sortimentet som finns. Visst, det är dyrare och gör rätten dyrare. Men jag tror nog de flesta laktosintoleranta är beredda att betala några kronor mer för att må bra.

En annan allergi som jag fått de senaste åren är ingen allergi i sig utan mer kanske ett val som skulle finnas tillgängligt. Nu får jag säkert 100 inlägg från lattemammor som tycker att jag är löjlig. Men en bebisfri, gravidmagefri, amningsfri plats för oss som mår dåligt psykiskt av alla andras gulligullande av småbarn och blivande sådana. Jag vet att jag är bitter ibland. Snälla låt mig vara det. För ni kan omöjligt sätta er in i vår situation, ja vi med ofrivillig barnlöshet. Hos oss där livmodern nästan praktiskt taget skriker efter något eget att gulla med. Hur ska man göra för att undvika detta och ständigt bli påmind? Måste vi hålla oss inomhus?

Ibland blir jag så arg på mig själv för dessa tankar. Det är ju sjäääälvklart allas rätt att kunna gå ut att ta en fika utan att tänka sig för. Jag kommer också vara en av er sen. Någon gång. När det är min tur. Men näääääär?

En vän har precis fått barn. Jag vill inget hellre än att hälsa på. Men jag tror inte jag klarar av det tyvärr. :(

På tal om något helt annat så fick jag min ProgesterAll idag. Började smörja direkt fast att jag är på cd22. Man ska egentligen börja direkt efter ägglossningen och fram till cd 26-28. Sen måste man göra ett uppehåll för mens och fram tills nästa ägglossning. Det står t om att man kan använda denna kräm vid IVF istället för vagiatorerna. Kanske både och för att vara på den säkra sidan? Det står att det kan undvika missfall, om det inte är en genetisk defekt. Så det är ett tips till er som fått flera tidiga missfall och mindre progesteron.

Beställ på Female Balance Shop Den kostar 348:- med frakt.

20130828-152751.jpg