Taggarkiv: deppig

Add Comment Register

Lördag

Idag vaknade jag 9. Bonussonen skulle iväg så det var bra att vi kom upp i tid.

Jag har rensat i en byrå. Det var roligt. En massa gamla minnen som foton och saker från resor vi har gjort. Vi funderar på att köpa lite nya möbler. Eller gamla mer, i teak. Det är så fint. 

Sen har vi kikat på lite serier på Netflix. Under the dome har vi kollat klart på. Den är riktigt spännande. Har ni något tips på någon feel-goodserie som jag kan titta på själv? Behöver lite tips. Jag har kollat på Modern Family, New Girl, House of Lies, Rita, Hjørdis och Drop Dead Diva. Nu kollar jag på Pretty Little Liars.

Jag har känt mig på lite dåligt humör, eller mer ledsen. Utan att något särskilt har hänt. Eller jo, min kropp händer det ju en massa med. Jag tycker tiden går så snabbt. Hänger inte riktigt med. Halva september har gått. Snart fyller jag år. Det är kanske det som känns. 

Jag mår lite illa av TENS. Man kan tydligen göra det i början. Hoppas det släpper snart. Jag blir också lite yr. Det känns att det händer något i kroppen när jag har den på. Jag blir ganska varm och det pirrar i armar och ben.

Nu ska vi leta rätt på någon spännande film! :)

  

Semester

Om 5 veckor går vi på semester. Det är ingenting. Det är nära nu. Men tanken slog mig precis att det antagligen blir 4 året i rad som jag kommer att må dåligt.

2012 – Vi hade precis förlorat Edda. Jag fick 2 veckors sjukskrivning men sen inte mer. 4 veckors semester blev i ett vacuum. Jag minns att både jag och min man satt i en sommarstuga och stirrade ut i tomma intet och försökte dämpa sorgen med diverse alkohol och cigaretter. Fy fan!

2013 – Jag hade precis blivit skrapad efter ett konstaterat MA. Sorgen var åter stor igen och semestern blev inte alls vad vi hade tänkt oss. Det som ska vara en fantastisk tid tillsammans där man ska hitta på en massa roliga saker och umgås med familj och vänner.

2014 – Jag hade opererat bort min gallblåsa i februari. Men hade fortfarande kvar en sten i gallgången som gav mig kramper till och från. I juni gjorde de ett misslyckat försök med att få bort den så hela semestern gick jag runt och var rädd för att få ont och vågade knappt åka iväg någonstans.

2015 – Bäckensmärtor som oftast kräver morfin. Hur roligt kan man ha? Kommer jag våga och framför allt orka hitta på något roligt? Jag är tveksam.

Vad är detta för liv? Jag blir så fruktansvärt bitter. Dessutom har all sjukskrivning gjort så att jag inte har haft råd att spara undan några pengar så vi har råd att göra något speciellt.

Vad ska ni hitta på i sommar? Vi har i alla fall bokat in 2 veckor i en sommarstuga. Jag skulle vilja åka på utflykter och hälsa på vänner. Vi får se hur det går med det. Dessutom hade vi bestämt att jag skulle ruva på ett eller två embryon under semestern. Lite skönt och avslappnande sådär. Men nu verkar den planen ha rasat.

Jag rasar! Jag orkar snart inte mer…

image

Deppig dag!

Idag har det varit en sådan där dag då jag har känt mig deppig. Kanske det beror på att jag ökade Östrogendosen igen. Jag tar plåster som jag byter varje måndag och torsdag eftersom jag får hemska biverkningar av Synarelan. Idag är jag på dag 62. Helt galet att jag har orkat så länge. Jag får nog tacka mina små plåster för det. Annars hade jag aldrig stått ut.

Men jag börjar bli så rädd för att vi inte ska kunna göra ett försök i juni. Det är det enda jag vill. Jag orkar inte vänta längre. Men jag bör ju inte göra ett försök när jag fortfarande har ont.

Jag har inte fått någon kallelse till varken titthål eller koloskopi ännu. Kanske jag borde ringa och höra hur det går. Om det blir innan sommaren. Det borde det väl bli när läkaren skrev akut. Eller? Jag vet inte var jag ska göra koloskopin ännu. Har en telefontid med läkaren på VC på måndag. Men känner inte alls för att prata med henne pga bemötandet jag har fått där. Men jag behöver fråga lite saker. Som t ex om de fått brevet från min terapeut. Samt var jag ska göra koloskopin. Får se om jag behåller tiden eller avbokar den.

Idag pratade jag med min arbetsgivare. Hon tyckte det var bra att jag blivit sjukskriven en längre tid. För tydligen mår min brukare dåligt över att jag kommer och går. Det gjorde mig så ledsen. Så för allas bästa så bör jag vara sjukskriven tills jag blir frisk. När blir jag det tro?

Snart är det helg. Vad ska ni hitta på? Vi ska kolla på Eurovision och dricka färgglada drinkar. Det ska bli kul! :)

Ruvardag 13

Jag glömde skriva igår att jag hade lite ont på en punkt på skinkan. Precis som jag hade när jag var gravid andra gången. I natt har det ömma blivit mer intensivt och jag har haft svårt för att sova. Det har bränt och molat i svanskotan men även fram. Känns nästan lite som foglossning. En konstig känsla. Jag har varit uppe flera gånger och kissat i natt också. Vid halv fem stod jag inte ut längre utan tog en alvedon. Det kändes lite lite bättre. Men skulle nog behövt två. Jag vill försöka undvika mediciner just nu även om jag vet att alvedon är ok att ta. Sen försökte jag sova igen. Men det gick inte. Jag var hungrig. Så det var bara att gå upp igen och äta lite yoggi. Sen kändes det bättre och jag somnade om tills klockan ringde 7:30.

När klockan var 8 ringde jag min vårdcentral. Jag behöver hjälp med mitt psykiska dåliga mående känner jag. Det har gått för långt nu. Jag kan inte ha det så här. Jag kanske mår bra en dag men sen så faller allt igen. Det har inte enbart med IVF att göra utan hela den här ofrivilliga barnlösheten och förlusten av Edda att göra. Det har blivit för mycket skit helt enkelt. Jag hittar inte upp till ytan riktigt. Jag är jätteglad att jag har accepterat detta nu och söker hjälp. Efter lite svar på bloggen samt prat med sköterskor idag så har jag förstått att det faktiskt är helt ok att medicinera mot depression även om man är gravid. Det ska tydligen vara bättre att göra det än att strunta i det. För varför gå runt och må dåligt i onödan..?

Jag fick en tid på tisdag på vårdcentralen. Sköterskan tyckte det var bättre att jag fick en ordentlig tid än bara en akuttid. Så jag kan få bättre hjälp. För sådant här är ju inget man bara pratar om i 10 minuter och sen är det bra, tack och hej. Nej, så det kändes ganska bra. Nackdelen var att jag nu inte hade någon sjukskrivning mellan lördag till måndag. Så då fick jag ringa min IVF klinik och prata med dem. De kunde självklart hjälpa mig med det. Jag fick även ett telefonnummer till en psykolog som de samarbetar med. Det är en manlig och det känns lite fel för mig. Men jag ska kanske ge honom en chans. Han har t om varit på kliniken och kollat. Så han verkar väl insatt i det här.

Så är det fredag igen. Skönt! Jag ska på en middag imorgon där jag var orolig för att må dåligt eftersom en är gravid. Men hon ställde in idag. Kan ni gissa vem som blev sådär superglad? He!

Hoppas ni alla får en mysig helg! Det ska jag försöka ha. Utan tjuvtest!!! Jag lovar!!!

Ruvardag 11

Tack så hemskt mycket för alla kommentarer och lyckönskningar. De värmer så mycket. Jag blir glad att höra att så många vill ha bloggen kvar. Jag vet ju egentligen inte vad jag skulle göra utan er. 💜

I natt vaknade jag vid 4:30 och var kissnödig. Så nattkisset håller i sig. Jag har svårt för att somna om efter det. Tankarna snurrar. Både på filurerna och hur mycket jag hatar energitjuvar. Jag vet inte varför jag låter dessa tjuvar ta min energi. De är ju uppenbarligen inte värda det. Men jag är en sådan där genomsnäll och kanske lite dumsnäll person som vill allas bästa. Men ibland kan jag inte vara den personen. Då faller allt. Det har kanske även med att göra att jag antagligen är en sådan där HSP-person. High Sensitive Person. Något nytt som jag kommit fram till. Det är inte så nyttigt för mig.

När jag äntligen hade lyckats somna om så vaknade jag vid 8:30. Ett fint litet mail väntade på mig från fina E som hade fått ett plus på sin testdag. Jag blir så glad för hennes skull. Sen var det dags för mitt eget lilla tjuvtest. Det som skulle göra mig sådär lycklig och få mig att sväva på små moln. Men istället blir det sådär svagt plus som bara Ovitrellen kan ge, precis som i söndags. Sen efter det har jag inte mått så bra. Jag vet att det kan vara tidigt ännu. Migränen kom ju inte förrän på rd9 vilket kan betyda att filurerna fäst lite senare. Men jag har en erfarenhet av migrän på rd10 där mensen kom med dunder och brak, vilket sedan visade sig vara ett supertidigt missfall med störtblödningar och allt som hör till. Ja jag låter inte så positiv. Inte idag. Det känns som att hoppet har försvunnit.

Jag började känna av lite migrän idag igen så jag har sovit någon timme mitt på dagen. Tyvärr fick jag ställa in fikan med fina E för jag kände mig alldeles för deppig idag. Vi som skulle fira. Sen när jag försökte ta tag i dagen lite och tömde diskmaskinen som stått och tittat på mig en längre tid så brast allt. Äntligen kom de där tårarna av rädsla som jag inte fått fram innan. De där som lättar på trycket lite. Samtidigt som den enorma ångesten trycker på mitt hjärta och jag undrar hur i hela världen ska jag klara av ett minus på tisdag. Jag kommer att gå sönder helt. Mitt hjärta kommer att krossas och drömmarna med det. Jag kommer inte att orka leva. Hur orkar man leva efter alla dessa misslyckanden? Denna gången orkar jag nog inte.

Idag blev det ett tungt inlägg. Jag vet att det säkert är för tidigt att ge upp ännu. Men rädslan har tagit över. Snälla låt inte rädslan vinna.

Mina tankar går till fina J idag som tyvärr fått negativt besked! 💜

Sprutdag 2

Jag glömde skriva igår kväll. Blir så trött när jag tagit sprutan. I natt har jag sovit hårt och gott. Drömt en massa och svettats.

Igår mådde jag sådär. Har lite problem med magkatarr som inte vill ge med sig. Jag brukar få det när jag mår dåligt över något. Som t ex att jag jobbat för intensivt för snabbt. Även om jag känner mig något så när frisk så har jag varit borta från jobb länge. Att komma tillbaka och bara köra på i raketfart blev för mycket för mig. Samt all rädsla inför det här nya försöket. Jag har inte hunnit smälta det. Därför behövde jag stanna hemma igår. Vi skulle haft en träff med IVF-tjejerna. Nu visste jag att vi ska ha en träff om 2 veckor så jag har valt att gå på den träffen istället. Nu i efterhand kändes det otroligt skönt att jag stannade hemma. Jag behövde vara för mig själv ett tag.

Jag har kommit på vad den störta boven är vid gallbesvär. Ingefära!!! Jag gjorde en smoothie med det igår och pang så fick jag lite ont igen. Så ingen ingefära på ett tag.

När klockan blev 22 så var det dags för spruta nummer 2. Den gick bra att dra upp. Fick någon liten luftbubbla som jag fick knacka bort. Den gick in i skinnet utan någon större smärta. Så länge man sprutar in långsamt så känns det inte så mycket. Det är bra att knipa tag ordentligt i fläsket när nålen ska in. Men sen när vätskan ska in så känns det bättre att släppa taget.

Måndag!!!

Hoppas ni alla har haft en trevlig helg. Jag själv mådde lite bättre i lördags. Kanske för att jag på kvällen fick umgås med min man och några fina vänner. Igår mådde jag också helt ok, tills på kvällen. Då fick jag den här ångesten igen. Den sitter tungt över bröstet. Jag vill bara gråta men det går inte så bra. Varför mår jag så här? Jag har tappat kontrollen. Jag hatar när det händer. Vad kan man göra för att må bättre? Har ni något tips?

Jag och mannen ska åka iväg till helgen och hälsa på ett par vänner. Vi träffas inte så ofta då vi bor ca 60 mil ifrån varandra. Ska bli skönt med en minisemester. Men jag oroar mig för hur jag kommer att må. Tänk om jag bara vill stänga in mig. Då får jag väl göra det. Dessa vänner vet inte om IVFen. Inte ens missfallet som vi fick nu. Vi pratar inte så ofta. Det känns både skönt och jobbigt. Men då kanske jag kan koppla av och bara försöka ha roligt.

När jag mår så här så känner jag att det är viktigt att göra små projekt. Som att gå på Apoteket och handla. Det är bra att komma ut. Det gick bra och kändes skönt. Sen sprang jag hem igen. Då får jag oftast mersmak och vill testa att gå ut en gång till. För oftast händer ju inget negativt. Även om man tror det.

Något jag funderar på är hur min mens beter sig. Denna gången verkar den bara ha varat i 3 dagar + 2 dagar med spottings. Jag som alltid har tokblött i 5-6 dagar. Men det är väl skrapningen. Tror ni min slemhinna blivit för tunn? Jag är orolig för det. Helst om jag ska göra FET i naturlig cykel. Något att ta upp med läkaren. Han ringer faktiskt nästa vecka. Hoppas så att allt ser bra ut så vi får dra igång. Kanske är det det jag går och oroar mig för..?

Jag funderar lite på att ta en bloggpaus igen. Eller kanske bara ifrån forum och andras bloggar. Mycket gör mig mer deppig. För tillfället är det tyngsta att många av mina första forum och bloggvänner redan är inne på syskonförsök. Här står jag och trampar på ruta 1 fortfarande. I 2 år har jag snart bloggat. I 4 år har jag hängt i forumet här på MinBebis. Då är det ju inte alls konstigt med syskonförsök. Jag tänkte redan på det när jag gick med Edda. För jag vill gärna också ha 2 barn.

Vi borde kanske ställa oss i den där adoptionskön nu. Men jag vill ju vänta tills efter FET. Men varför vänta längre än man behöver? Vi får läsa på lite mer. Vet knappt var man vänder sig. Adoptionscentrum?