Taggarkiv: deprimerad

Add Comment Register

Sömnlös i Skåneland

Klockan är 2:59 och jag kan inte sova. Jag funderar på vad jag vill göra med mitt liv. Det känns som att det är dags att byta jobb. Men jag vet inte om jag orkar med det just nu. Samtidigt som mitt nuvarande jobb ger mig ångest. Det ger mig inget längre. Det känns helt tomt och meningslöst.

Jag funderade ett tag på att börja plugga. Men jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. När vet man det egentligen?

Det enda jag vill är att bilda familj, som många andra av er läsare. Det är det enda som intresserar mig just nu. Men det är ju inget man kan tjäna pengar på. Jag måste tyvärr jobba och tjäna pengar för att ha råd att bilda den där familjen.

Orättvisan!

Jag känner mig fruktansvärt deprimerad just nu. Antagligen är det bara medicinerna som gör det. Jag orkar tyvärr inte må så här hela sommaren. Men vad har jag för alternativ? Jag vill ha tillbaka min kropp.

Tiden bara går. Tick, tack, tick, tack…

Träffar & annat

Jag har fått så otroligt många mail. Så har ni inte fått lösenordet ännu så beror det på att jag inte har hunnit svara. Ni som vill ha tillgång till lösenordet till mina skyddade inlägg måste maila mig på librasivf(snabela)outlook.com för jag har ingen möjlighet att gå igenom alla kommentarer. Hoppas att ni har överseende med det. :)

På söndag är det träff för primärt barnlösa i Skåne. Närmare bestämt i Helsingborg. Ni har väl inte missat att det finns träffar runt om i landet för både primärt och sekundärt barnlösa? Jag har samlat alla HÄR! Många tycker kanske det är lite läskigt och hemskt att gå på träffar. Men försök att tänka på att alla är på samma plan och känner likadant. Jag själv tyckte det var väldigt nervöst att gå på första träffen. Men nu tycker jag bara att det är otroligt givande.

Jag drömmer så intensivt just nu. När katterna väckte mig vid 5 i morse så trodde jag på allvar att det var söndag. Sedan när jag försökte komma på vilken dag det egentligen var så kändes det som att jag hade förlorat en massa dagar. Ja kanske det. För man är inte helt klar i huvudet när man har så ont så man måste gå på Oxikodon. Men nu håller jag på att sluta blöda och kommer förhoppningsvis ha mindre ont. Jag har börjat trappa ned medicinen igen.

Jag funderar lite på om det verkligen är värt att gå på Synarela om jag ändå har ont och blöder. Jag vet inte. Jag är ju deprimerad nog ändå och behöver inte en medicin som gör det ännu värre. Svårt att veta vilket som är bäst. Jag vill ha tillbaka min kropp, mig själv. Jag vill må bra och kunna ha roligt i sommar. Leva livet, bara vara!!!

Vad ska ni göra i sommar?

image

Biverkningar

Jag tar så mycket mediciner nu och det känns inte riktigt bra. Mycket påverkar mitt mående och jag får inte riktigt vara mig själv.

Sertralin 75 mg – Gör att jag känner mig avtrubbad. Jag kan inte riktigt få utlopp för mina känslor. Får extrem ångest efter jag har druckit alkohol. Har fått tinnitus efter ökad dos. Får darrningar ibland, främst i händerna. Min läkare vill höja dosen, men jag känner mig skeptisk. Vill må bra!!!

Synarela 2 puffar om dagen – Jag har börjat känna mig andfådd. Får lätt värmevallningar. Badar i svett om nätterna.

Oxikodon 5-20 mg – Morfin gör att jag känner mig likgiltig. Jag känner mig glad eftersom jag slipper ha ont. Kan också ge mig humörsvängningar när det börjar gå ur kroppen. Mensen är slut nu så försöker ta Citodon istället vid smärta. Men det hjälper inte så mycket.

Nya biverkningar som jag inte riktigt vet vad det beror på.

Muskelryckningar när jag slappnar av. Har vaknat flera gånger i natt av det. Farligt? Ska ta upp det med min läkare på torsdag. Det känns som ett miniepilepsianfall. Några av mina mediciner kan ge dessa biverkningar. Jag blir så orolig när jag tar 3 olika samtidigt.

Har smärta från livmodern till och från. Det känns som mensvärk. Minns inte att jag fått dessa besvär av Synarela innan. Har ni?

image

Idag är jag extremt trött och har ångest. Vill bara hem och krypa ner i sängen och gömma mig. Men först måste jag jobba till 16.

Dags igen!

Jag har hoppats på att allt bara var en slump. Att det onda som kommit vid mens bara skulle vara något annat. Att det var en tillfällighet just då. Men nu sitter jag här, dagen innan BIM, och värmer min stackars onda bakdel med värmedynan och trycker i mig starka smärtstillande igen. Jag blir så ledsen. Detta är tredje mensen det blir så här. Det visar väldigt tydligt att det är endometrios som jag har fått på ändtarmen. Ett av de värsta ställena man kan få det på, tror jag i alla fall. För det går knappt att varken sitta eller ligga. Allt gör ont, ont, ont.

Jag hade hoppats på att kunna vara lite positiv här i bloggen. Ja i det verkliga livet också. Men smärta gör mig deprimerad. Jag kan inte hjälpa det. Jag funderar allvarligt på om det är värt att göra fler IVF-försök. Tänk om allt bara blir ännu värre. Det skrämmer mig så. Är det värt att förlora sin hälsa för att få ett biologiskt barn? Ska det behöva gå så långt?

Så fort mensen börjar så ska jag i alla fall börja med mina p-piller Prionelle. Sen kommer jag inte att blöda mer. Jag hoppas verkligen att jag kommer att slippa all denna smärta sen. För den förstör mig. Den förstör mitt förhållande med min man också känner jag. Han blir också deprimerad när jag mår så här. Kommer vi att få må bra snart?

Jävla skitkropp!!!

image

Deprimerande smärta

Tror ni att IVF-läkaren ringde idag? NEJ! Hon hade väl fullt upp. Jag ligger i sängen och plågas av smärtor igen. Gjorde ett försök med att blanda 2 Citodon och Ipren 125 mg stolpiller. Det blev värre. Stolpiller är nog inget bra. Men magen klarar av det bättre. Så nu får jag ligga här och vänta tills klockan blir 23:15. Då kan jag ta nya Citodon. Jag har inga andra alternativ. I värsta fall får jag väl bege mig till akuten och få en skön spruta i skinkan. Men det orkar jag inte.

Jag har inte kunnat sitta i soffan på hela dagen. Det är halvliggandes i sängen som gäller. Smärtan börjar göra mig deprimerad. När är det tillräckligt illa för att söka sig till akuten?

Jag hoppas verkligen läkaren kan skriva ut något bättre som håller längre. 2 Citodon tar bort smärttopparna i 3-4 timmar. Sen är det kört igen. 8 stycken per dygn kommer man inte långt med.

Hjälp!!!

Mvh
Desperat Libra

Jobbigt mående

Jag har varit sjukskriven tisdag, onsdag och torsdag pga att jag mår tillfälligt sämre av Sertralinet igen. Det känns fruktansvärt jobbigt att vara både fast och ensam på jobb när jag mår så här. Jag kan inte ta mina ångestdämpande när jag jobbar eftersom jag känner mig trögtänkt. Jag har ett stort ansvar som personlig assistent. Ett ansvar jag har helt ensam.

I helgen ska jag jobba ett 24-timmars pass och bara känner att det inte kommer att gå. Jag är inte rädd för att jobba i sig utan jag mår bara för dåligt. Det enda jag vill är att må bättre och kunna komma tillbaka till livet igen.

Idag hade jag en telefontid med läkaren. Jag ville diskutera min migränmedicin då jag läst att det är mindre bra att ta triptaner samtidigt som Sertralin. Hon avrådde mig att ta dem. Bara i absoluta nödfall. Jag ska testa om Citodon kan hjälpa lite. Men jag tror inte det. Diklofenak, Ibuprofen och andra antiinflammatoriska mediciner kan jag inte ta då jag får ont i magen istället. Jag har mycket problem med magkatarr och ev magsår.

Eftersom hon ringde hela 2 timmar senare än vad som var bestämt så valde jag att sjukskriva mig själv under helgen. De behöver hitta en ersättare och det ville jag inte gärna lägga på dem en fredagseftermiddag. Lite framförhållning är bra. Men nu kunde inte min läkare sjukskriva mig över telefon. De har fått starka riktlinjer om att inte göra detta. Dessutom tycker hon det är viktigt att jag går tillbaka till jobb så fort som möjligt. Det förstår jag mer än väl. Men när man känner sig på botten, hur ska man klara av att ta hand om en annan människa då?

Har ni något tips? För jag vet allvarligt talat inte vad jag ska göra. Jag kollar efter ett nytt jobb varje dag. För jag tror att jag kommer att må lite bättre av det. Men hur lätt är det? De enda jobb som finns är via bemanningsföretag eller som telefonförsäljare.

Jag hoppas att jag kommer att må bättre på tisdag. För jag har inte råd att vara borta mer. Jag fick tyvärr ta tjänstledigt i helgen. Ska det behöva vara så här?

Ångest

Igår kväll hade jag inget problem med att somna. Jag var extremt trött. Alla tankar gjorde mig helt slut.

Jag har börjat vakna vid 5-6 på morgnarna och är extremt kissnödig och törstig. Jag vet inte alls vad detta beror på. Det gör ont i blåsan så det går inte att somna om. Idag kunde jag inte somna om efteråt. Jag känner mig ledsen och deprimerad. Har det med sprutstarten att göra? Jag som vill vara lycklig och peppad nu.

Idag ska jag åka och träffa några IVF-tjejer. Men jag vet verkligen inte om jag orkar. Jag mår både psykiskt och fysiskt dåligt just nu. Jag vill bara krypa ner under täcket och stanna där. Hoppas det känns bättre om någon timme.

Kuratorbesök

Igår var jag hos kuratorn igen. Det var ett tag sen. Det kändes väldigt bra. Nackdelen med att det går så lång tid mellan gångerna är att man har så mycket att prata om. En timme går snabbt. Tyvärr får jag vänta 4 veckor till nästa gång igen eftersom hon nu ska ha semester. Men så blir det ju på sommaren.

Vi pratade mycket om att jag känner mig nedstämd. Vilket kanske inte är så konstigt. Jag har pausat livet och väntar på en operation. Det enda jag vill är att bli frisk och få göra nästa IVF-försök. Allt annat där emellan känns bara likgiltigt och tråkigt. Lite mer än en månad till, sen kan jag kanske fortsätta med livet. Man får hitta på småsaker att se fram emot under tiden.

Vi pratade om saker som gör mig glad. Resor kom jag fram till. Då tyckte hon vi skulle planera en ny sån. Jag och min man har sagt att vi ska åka på bröllopsresa om vi misslyckas med nästa IVF. Vilket vi inte ska. Kuratorn menade på att det är ju bra att passa på att åka utomlands innan bebisen kommer. För sen är det svårare. Jag som tänkt ta det lugnt när jag blir gravid. Men jag kan ju inte låsa in mig i 9 månader bara för att jag är rädd. Då blir jag ju deprimerad av det. Vi får se helt enkelt.

Vi pratade även om att jag har svårt för att finna glädje i vardagen. Jag känner mig sällan glad. Alltid är det något som gör mig antingen ledsen eller arg. Ibland vet jag inte ens varför jag känner mig ledsen. Jag har heller ingen ork att göra något roligt. Men när jag väl gör det så känns det inte roligt. Jag tänker genast på nästa steg som kan få mig att må bättre. Mycket har nog med barnlösheten att göra. Jag blir matad med familjeaktiviteter överallt. Helst på Facebook. Alla gör roliga saker med sina barn. Det är nog det enda som kan få mig att bli glad. Att få ett barn och göra roliga saker med det. Jag känner mig så ensam.

Nej nu ska jag jobba vidare! :)

Tillbaka!

Vi har haft semester i 4 underbara veckor. Synd att de är slut. Vädret har varit fantastiskt. Jag önskade mig sånt här väder och fick det. Men nu när semestern är slut får det gärna bli lite lite svalare igen.

Vad har vi hittat på då? Vi har varit vid havet i 2 1/2 vecka. Jättehärligt och avkopplande. Väl hemma igen har det blivit en del parkhäng och utflykter i den egna staden. Det har varit lite för varmt att åka iväg kände vi. Sen lyckades jag bli magsjuk också så det var tråkigt. Gallstenen har känts OK. Inga jättejobbiga anfall. Får lite ont ibland.

Angående gallstenen så har det inte blivit någon ny ERCP under sommaren. Där finns inga narkosläkare då, bara akut. Så nästa blir i september sa en sköterska jag pratat med. Jag har ringt några gånger under semestern. De vill dokumentera när jag haft ont. Så drygt detta. Så nu blir det ingen IVF förrän i oktober eller november. Vi får se hur jag mår helt enkelt.

Nu sitter jag och väntar på ett telefonsamtal från kliniken vi går på. Vill diskutera mina spottings som kommer redan på dag 21-23. Förra cykeln blev bara 23 dagar. Lite kort. Jag har kontakt med 2 olika tjejer med samma problem. Den ena har fått äta Progynon i färsk cykel och den andra ta Ovitrelle även efter äggplocket. Får se vad min läkare tycker. Någon mer som har problem med detta?

Jag har känt mig ganska deprimerad under semestern. Mycket har nog med gallstenen att göra. Jag ser inget avslut på det. Jag har ingen ny plan. Både IVF och adoption blir påverkat. Vi vill göra ett försök till innan vi ställer oss i kö. Tror ni det gör någon skillnad på om jag är 37 eller 38 när vi ställer oss i kö? Jag fyller år i september. På onsdag ska jag träffa kuratorn igen. Det behövs. Jag försöker göra roliga saker men har svårt för att känna glädje. Jag känner mig tom. Det enda som kan få mig att må bättre är cykling och promenader. Så nu ska jag börja med träning igen. Det är skönt.

Hoppas ni alla har en supermysig sommar!
Kram

Nervös!

Imorgon är det dags för ett besök hos kirurgen. Jag känner mig väldigt nervös. Vad kommer de att säga? Hur länge får man vänta innan det blir dags för en operation? Hur länge har ni fått vänta på själva operationen?

Det bästa är att efter detta besök så kan jag ligga på om en återbudstid.

Just nu mår jag helt OK men vågar knappt gå utanför dörren. Är rädd för att få nya anfall. Har jag ett anfall på g så blir jag helt yr och illamående. Så det känns osäkert att boka in sig på tider som t ex massage och frisör. Men vad ska jag hitta på? Jag känner mig helt deprimerad av det här.

Låt det vara över snart. Då kanske vi kan starta behandlingen om en månad. Jaaaa!