Så äntligen kommer det här inlägget som nog många av er har väntat på. Jag har inte riktigt orkat tänka på det ens. Smärtan börjar äntligen lätta och jag försöker leva livet så bra det går. Men nu känner jag mig redo att skriva ner mitt läkarsamtal.
Den 2 juli var jag då på Endometrioscentrum i Malmö. Något som de öppnade för några år sedan men som de sedan fick stänga ner igen pga personalbrist eller pengabrist. Jag vet inte riktigt vad.
I alla fall så fick jag träffa en väldigt trevlig och sympatisk läkare. Hon hade verkligen tagit sig tid och läst igenom min journal och även remissen som min IVF-läkare hade skickat. Det kändes så otroligt skönt att slippa ta allt från början igen.
Vi gick igenom min historia och hon tyckte också att det lät som typisk endometrios. Så för att verkligen säkerställa detta och kunna ge mig bäst behandling så bokade hon in mig för en laparoskopi. Tyvärr är det ju mitt i sommaren nu men hon trodde att det skulle ta ca 2 månader. Mer än 3 månader bör det inte ta i alla fall för att hålla vårdgarantin.
Hon gjorde också en grundlig undersökning. Hon kunde inte se någon typisk endometrios med VUL men berättade att man inte kunde se det om det var små härdar. Små härdar kan göra minst lika ont, om inte mer. Hon gjorde också en lite obehaglig undersökning där hon stoppade ett finger i slidan och ett i anus. Usch! Detta för att kunna rucka på slid- och tarmvägg för att försöka känna om där var knutor. Men det kunde hon inte känna. Men där finns en förändring som är värd att kollas upp. Hon tog även ett cellprov eftersom det var 3 år sedan jag tog det sist.
Sedan diskuterade vi mina mediciner. Jag sa att jag behövde hjälp med nedtrappning av Oxikodon. Då frågade hon mig om jag ville starta direkt eller vänta. Jag valde att starta direkt. Man trappar ner ett steg varannan vecka, så det tar tid. Men hon var första läkaren som sa att jag både gick på låg dos samt inte hade tagit de så länge. Så olika läkare kan tycka. Hon är inte själv smärtläkare men har god kunskap och en läkare i Lund att fråga om det skulle vara något. Tyvärr finns det ingen smärtläkare i Malmö.
Sedan diskuterade vi Synarelan. Hon tyckte att jag skulle ta Enantonsprutor istället som är en depotspruta som varar i 4 veckor. Det blir en mer jämnare dos då så kanske jag kommer att må bättre av det. Jag har hämtat ut sprutorna nu så måste ringa en distriktsköterska som får hjälpa mig att ta den. Spännande!
Sen tyckte hon att jag skulle sänka dosen på östrogenplåstren. Så istället för 50 mg tar jag nu 25 mg. Det räcker. Min slemhinna var nämligen något tjock ännu. Hon trodde att plåstren störde lite.
Till sist så valde hon själv att sjukskriva mig en månad till eftersom jag måste trappa ner medicinen. Jag får inte jobba med den. Så fort jag är fri från morfinet så ska jag börja jobba. Äntligen! Hoppas nu bara att Enanton räcker för mig så jag slipper blödningar.
Behöver jag någon hjälp med något så kan jag bara ringa till Kvinnokliniken så hjälper antingen denna läkaren mig eller någon annan. Det känns tryggt.
Äntligen har jag hittat någon som tar mig på allvar!!! Jag är så glad!!!
Undrar ni något så är det bara att fråga. 😀