Taggarkiv: ensamhet

Add Comment Register

Mår ok

Jag försöker tänka på det positiva här i livet just nu. Därför har jag inte orkat skriva om mitt läkarbesök ännu. Men jag ska göra det nästa vecka när jag har solat klart mina ben. :)

Idag är det 3 år sedan Edda föddes. Det känns tungt i mitt hjärta. Jag önskar att hon var med oss. Vårt liv skulle sett väldigt annorlunda ut. Jag undrar vad vi hade gjort idag. Varit på semester och lekt antagligen. Istället sitter vi ensamma här jag och min man.

Hoppas ni har en fin sommar trots det här eviga blåsandet.

Bitterfitta!

Ja det är jag. Min familj och mina vänner tröttnar nog snart på mig. För vem vill umgås med någon som är konstant bitter och osocial? Som inte vill komma och hälsa på. Förstår dem? Eller kommer jag att förlora dem? Våra föräldrar vill att vi ska hälsa på, men vi orkar inte. Mina vänner vill umgås, men jag orkar inte. Har jag inte ont så är jag ledsen. Vem vill prata eller umgås med en sådan där?

Idag såg jag en artikel som någon delat på Facebook. En pappa som tyckte synd om sig själv för alla måsten han har med sina barn. Hur dåligt han mår både fysiskt och psykiskt. Som ni kanske förstår så bubblar bitterheten inom mig. För jag skulle hellre mått sådär dåligt över att jag måste behöva lämna barnen på dagis istället för att inte ha några barn. Jag kan förstå att man sällan får någon egentid när man är förälder. Men hur kul är det att ständigt gå runt och känna sig ensam och ha en enorm längtan? Känna att något saknas och att man inte känner sig hel.

Jag har börjat fundera mycket på det där hur en graviditet går till. Jag om någon vet hur den fungerar in i minsta detalj. Kanske några av er känner igen er där? För mig känns det logiskt att det är svårt att bli med barn. För tänk så mycket som ska till för att det ska fungera. Men hur kommer det sig då att vissa blir med barn utan att vilja det? Hur är det ens möjligt? Varför har dem lätt för att bli gravida? Bitterheten!

För att må lite bättre nu när jag inte ska eller kan göra något aktivt försök på ett tag så försöker jag göra allt det där som jag inte bör göra annars. Jag äter choklad i massor. Jag röker en cigarett ibland för att det är OK. Jag dricker kaffe. Jag äter skräpmat för att jag inte orkar laga mat. Jag äter smågodis i massor. Nästa helg ska jag dricka öl, kanske i massor. Det var längesen. Så det kommer väl att sluta med att jag blir för full och måste gå hem. Men det är helt OK. Jag tillåter mig att göra sådana saker som är tabu när man försöker bli gravid, helst med IVF. För att jag kan. För att jag får. För att jag vill. För att det får mig att må bra.

Vad gör ni för saker mellan era försök som man inte ”bör” göra när man försöker bli med barn?

image

Vårkänslor

Idag känner jag mig glad igen. Jag gillar dessa dagar. Solen skiner och det är faktiskt väldigt varmt ute. Hoppas verkligen att våren är här för att stanna nu.

Något som också gör mig glad är när jag kan hjälpa till, känna att jag gör något meningsfullt. Att min hjälp uppskattas. Igår skrev jag ju ett blogginlägg på Barnlängtansbloggen om ensamheten man kan känna när man är ofrivilligt barnlös. Inlägget fick bra respons och några har kontaktat mig och vill starta upp träffar i sin stad. Det blir jag så glad för. Träffarna har hjälpt mig så otroligt mycket mitt i allt kämpande och jag hoppas så att det kommer att hjälpa er också.

Jag undrar så när Kvinnokliniken kommer att kontakta mig. När är det ok att ringa och tjata? Jag har fortfarande ont. Idag skulle jag testa att vara utan smärtstillande, men det gick inte. Jag har så ont i urinblåsan. Jag springer på toaletten hela tiden för det gör ont när den blir full. Jag har även ont där bak, runt svanskotan. Jag blir så trött, både fysiskt och psykiskt.

Imorgon är det dags för ett besök hos kuratorn igen. Det var ett tag sedan. Egentligen skulle detta vara sista gången som jag går till henne. För jag skulle ha börjat hos en terapeut med KBT istället. Men det har jag inte orkat ta tag i. Jag hade en på gång men han hade inte sin praktik i denna stad. Det kändes inte bra att behöva åka iväg för en sådan här sak. Så nu måste jag leta vidare. Jag tycker det är så svårt. Hur vet man att de är bra? Hur vet man om de är rätt? Antagligen inte förrän man har testat. Jag får väl sätta mig ner och gå igenom den där listan på 1177 igen.

Jag hoppas det blir sol och värme imorgon också. För då ska jag luncha med en av mina IVF-vänner. Hon som har blivit mer än bara en IVF-vän. Jag är så glad att vi fann varandra. Vi är lika gamla och har liknande intressen samt det bästa, vi bor i samma stad. Det är så svårt att hitta nya vänner i vår ålder.

På söndag är det äntligen dags för en IVF-träff igen. Denna gången måste den bli av. Jag får må hur dåligt som helst. Jag SKA dit. Jag vill så gärna träffa er igen. Det är skönt att få stöd, men även att kunna ge stöd. Som det ser ut nu så blir vi 6 stycken. 4 gamla och 2 nya. Spännande!

Hoppas ni alla har det underbart i vårvärmen! <3

Midsommar!

Hoppas ni alla hade en mysig midsommar!

För mig har inte midsommar varit jobbig innan som ofrivilligt barnlös. Men i år var det väldigt påtagligt. Vi märkte att de flesta av våra vänner flydde staden för att vara med sina familjer. Vi hade också kunnat göra det men jag hade tyvärr inte orken kände jag. Som tur var hade vi i alla fall bonussonen.

Vi hade planerat att gå och titta på ett midsommarfirande. Bonussonen som är lite äldre ville nog mest stanna hemma. Men vi tyckte ändå att det hörde till. Sen började vi fundera på det där att där kommer mest att vara familjer med sina barn. Så på något sätt rann det ut i sanden. Det blev för jobbigt för oss. Vi var även väldigt hungriga så vi prioriterade maten. Vi hade även valt att fira en helt nykter midsommar. Jag pga bukspottkörteln som varit irriterad och mannen för att göra det lättare för mig. Jag upptäckte hur fantastiskt gott det var med alkoholfri cider. De där lite finare som inte bara smakar socker utan verkligen äpple. Något att komma ihåg till nästa graviditet.

Efter maten kändes ångesten påtaglig. Jag var tvungen att gå ut. Inte ens det hade vi gjort. Packat ihop maten och satt oss där ute. Nej det kändes som ett för stort projekt när det bara var vi tre. Dessutom var inte vädret jätteroligt. Samt lite förkyld på det. Men vi tog en promenad i alla fall. Kollade på folk som firade i gräset i en park. Kände att vi också hade velat göra det. Men nu var de flesta småbarnsfamiljer borta. De var hemma och firade. Så helt plötsligt var det alla glada festmänniskor som kändes jobbigt. Nu ville vi vara en av dem. Men det kunde vi inte heller.

Idag känns fortfarande ångesten av. Går man in på Facebook så är hela nyhetsflödet uppdaterat med fina midsommarbilder på diverse barn med kransar. Tänk så enkelt allt hade varit om vi hade haft ett barn. Ett litet barn som var vårt. Då hade man prioriterat annorlunda. Då hade det varit vi som varit med på dansen runt midsommarstången. Då hade vi firat med de där andra familjerna. Då hade vi inte känt oss så ensamma.

Nästa år är det vår tur!!!

Ensamhet

Är det någon mer än jag som känner sig väldigt ensam under och mellan behandlingarna? Vi har nu hållit på i 2 år och jag känner att jag drar mig mer och mer undan. Det är jobbigt att träffa folk. Även de som känner till vår resa. Jag vill helst av allt sluta jobba och ligga i sängen hela dagarna och bara ta det lugnt. Men det funkar ju inte.

Jag har fått lite nya vänner som jag mailar med. Det känns väldigt bra. Många gamla vänner som inte vet om vår resa umgås jag sällan med. Jag orkar inte. För jag vet inte hur jag mår just då, i den stunden. Jag orkar inte förklara mig. Men jag saknar en riktig vän som jag kan träffa eller prata med varje dag om det skulle behövas. Där det kvittar om jag mår bra eller dåligt. Någon som har samma behov. Få vädra tankar om allt eller inget. Det gör mig ledsen. Det är oftast bara jag och min man. Vi gör allt eller inget tillsammans.

Vi har försökt få till en ivfträff men den har inte blivit av ännu. Den drar jag mig för också känner jag. Att träffa nya människor är svårt. Även om vi är på samma plan. Någon mer som vill hänga på? Första gången är nog värst. Sen kommer man nog märka hur bra det är för själen. :)

Bor du i Skåne så maila till librasivf(snabela)outlook.com (Ja om du är mitt i IVF-kämpandet, inte är gravid eller har några barn sedan tidigare. Vi vill börja på samma plan)

Som det ser ut nu så måste vi nog skjuta på IVFen lite till. Vi fick teaterbiljetter i julklapp, just den veckan vi tänkt åka iväg. Kan inte gärna säga att vi måste åka iväg just då för vi ska göra IVF sen. 😉