Taggarkiv: ercp

Add Comment Register
Annons

Kirurg & email

Nu har jag pratat med en sköterska på kirurgen. När hon läste min journal så står det att jag är bedömd att vara helt stenfri. Men man kan tydligen få fortsatta gallkramper ändå. Hon tyckte att jag skulle försöka utesluta lök ett tag till eftersom det antagligen var det som utlöste det denna gången. Så får vi avvakta lite. Jag ska även få ta ett blodprov för att se så där inte är någon inflammation i gallgången. Men hon trodde inte det. Men inför en IVF kan det vara bra att kolla. Det dumma är att jag bad henne skicka hem remissen och jag jobbar dag hela veckan. Vet faktiskt inte när jag ska kunna ta det där blodprovet. Sen skulle hon även försöka ordna ett uttag Spasmofen så jag har hemma i värsta fall. Kan kännas tryggt. Men de vill jag helst undvika att ta under IVF-behandlingen och sen under en graviditet. Så nu känner jag mig lite gladare och lite lättad igen. Det kanske bara var något tillfälligt.

Sen tog jag mod till mig och skickade ett mail till min kontaktperson på jobb. Så nu har hon kanske läst det. Får se vad hon svarar. Hon kan ju inte svara något negativt tycker man. Jag berättade om vår ofrivilliga barnlöshet och om IVFen samt ungefär hur behandlingen kommer att se ut. Jag hoppas på att få ett lika bra stöd från henne som från min gamla kontaktperson. Håll tummarna!

Nu ska jag träna lite yoga!

Annons

3 dagar till BIM?

På nyheterna idag pratar de om att tatueringar kan störa reproduktionen. Har ni några tatueringar? Är ni rädda för att detta kan vara problemet? Jag har det men tror inte det är mitt problem. Men man vet ju aldrig. Kanske färgen kan göra något negativt med äggen. Hjälp!!!

Det börjar närma sig torsdag med stormsteg. Då borde mensen komma. Oj vad nervös jag känner mig. Men samtidigt lite upprymd. Hur kommer den här behandlingen sluta? Positivt så klart!!! Jag blir bara nervös att min dumma gallgång kommer att ställa till det. Jag väntar just nu på att kirurgen ska ringa upp mig. Jag vill veta mer om vad som gjorts och om det ska fortsätta vara så här. Vad man kan göra? Jag ska fråga efter en snabbsänka för att utesluta att något stör.

Idag mår jag OK än så länge. Yoggi med müsli brukar inte göra ont. Vi får se hur det blir efter lunchen. Igår kväll fick jag ta en Spasmofen. Hoppas den lugnade ner kramperna. Jag vill må bra nu. Jag ska samla positiv energi nu ju. Inte negativ.

Denna veckan ska jag försöka utesluta gluten. I alla fall när mensen kommer. Då blir det totalförbud på gluten, socker, mediciner, alkohol och laktos. Allt för äggens bästa. Till helgen ska jag testa att enbart äta Raw Food. Får se hur mage och galla reagerar på det. Hmmm!

Är där någon mer där ute som börjar närma sig en ny behandling? Maila mig gärna om du vill ha extra stöd. Det är bara roligt och givande för mig själv också. :)

Nu ska jag spana in Menopursprutan. Har faktiskt inte packat upp medicinerna.

Annons

Lite rädd!

Ni som haft problem med gallsten vet att man kan få anfall även efter att blåsan är borta. Jag har varit med om det mycket, pga att det fanns kvar en sten i gallgången som inte kunde komma ut. Men nu är stenen borta och gallgångsmynningen vidgad. Då borde det vara mindre risk för ett anfall.

Men nej! Jag har ont nu. Jag sitter på jobb och blir lite nervös och ledsen. Det skulle ju vara över nu. Varför känns det fortfarande? Innan idag åt jag en asiatisk rätt där det var lite lök i. Så antagligen är det löken som gör det. Jag tog 2 alvedon och det hjälpte ytterst lite. Vill inte behöva åka hem igen. Jag skäms över att behöva säga att jag har ont igen. För det har jag sagt att jag inte bör få.

Usch vad jag känner mig ledsen. Hur ska jag klara av en graviditet? Behöver gallgången vidgas med en stent? Hur ska jag orka vänta på det då? Det gör jag inte. Jag ska ju må bra och bli gravid nu.

Snyft! :(

Annons

Ägglossning

Det är så konstigt det där med utslagen på ägglossningstesterna. Ofta brukar man kunna se en stegring. Men inte denna gången. Igår var det helt blankt. Idag fullt utslag. Lite märkligt!

Jag köper mina tester HÄR

I alla fall så har jag ägglossning i helgen och då kommer mensen antingen den 29 eller 30 oktober. På dag 2 börjar jag med sprutorna. Om det blir den 30 ska jag fråga om det är OK att börja på dag 3 istället för då slipper jag ta 2 sprutor på ett kvällspass jag har. Det räcker att vara nervös över en spruta då tycker jag.

Spännande!

Idag vaknade jag och kände mig glad. Det kändes skönt. Jag tror att det berodde på att jag inte hade ont. En skön känsla. Jag har haft lite småont även efter ERCPn och det har gjort mig ledsen. I någon dag har jag haft någon konstig kramp som jag inte förstått mig på. Igår kändes den lite mer och då kom jag på att det nog är ett minigallstensanfall. Alltså att det känns som det. Jag har ju inga stenar kvar nu. Krampen håller i sig i 2-3 sekunder kanske. Det känns som om någon slår en knytnäve i solar plexus ungefär. Sen försvinner det. En läskig känsla mer än att det hinner göra så ont. Jag skulle ringt kirurgen idag men kände mig bättre och tyckte det var onödigt.

Nu känner jag mig lite öm. Men det beror nog på att jag satt lite konstigt när jag var på en fika med fina E. En annan tjej som är mitt i kämpandet. Det känns alltid så bra att träffa henne. Så tack för idag. Hoppas vi ses snart igen.

Nu blir det snart fredagsmys med tacos och allt som hör till!

Trevlig helg till alla fina läsare! 💜

IMG_7460.JPG

Annons

Torsdagssvammel

Tack för alla fina kommentarer jag får. Utan er hade jag aldrig orkat. Jag tog upp det med min kurator. Hur lättare allt känns tack vare er och tjejerna jag träffar. Så mår du dåligt i kämpandet, tveka inte att kontakta andra i samma situation. Maila, blogga eller träffas. Det hjälper. Tillsammans blir vi starkare.

Här finns det TRÄFFAR

Igår mådde jag ju inte så bra. Alvedon hjälpte inte mot smärtan så jag tog en Spasmofen. Det hjälpte faktiskt lite. Så idag mår jag lite bättre. Tarmarna slappnar av med Spasmofen. Det är skönt. Jag tror mycket på att de trycker på såret. Ska till vårdcentralen snart och kolla upp varför det gör ont. Blir rädd för en infektion. Ska också fråga efter något för tarmarna. Jag orkar inte vara så dålig i magen till och från. Det gör mig så nervös så jag knappt vågar gå ut. Ska jag gå ut så måste jag tänka ut toaletter i förväg. Så kan man inte ha det. Är jag inte dålig i magen så mår jag psykiskt dåligt över att jag kanske kommer att bli dålig i magen. Kul liv! Not! Den mesta av kuratortiden i tisdags pratades om detta. Hon tyckte jag skulle kontakta en läkare.

Ingen ägglossning ännu. Jag kollar med ägglossningstest även denna gång för att ha koll. Nästa cykel börjar jag nämligen med sprutor. Jag vill bli frisk nu!!!

Annons

Trött på det här

Idag skulle jag ha jobbat mitt första pass på ett tag. Jag hade verkligen sett fram emot att komma igång med livet igen. Men kroppen strejkar. Den är inte redo. Jag mår skit idag.

Jag har inte kunnat sova ordentligt på några nätter. Magen har varit dålig. Jag känner mig matt och yr. Något krampar i magen efter att jag har ätit. Jag bajsar svart.

Allt har säkert en förklaring som inte är så farlig som det låter. Men jag blir ända orolig för någon komplikation. Men nu har det ju gått över en vecka sedan ERCPn gjordes. Jag funderar på om jag har blodbrist. De tömde mig på mycket blod samtidigt som jag hade en riklig mens. Så jag äter lite extra järn. Det kan i sin tur färga avföringen svart. Plus att jag druckit en del blåbärssoppa. Pinsamt att söka akut för det kanske. Men något känns inte bra. Så jag ska nog gå och kolla mitt blodvärde samt blodtryck imorgon. Frågan är bara var? Vårdcentralen borde väl vara det bästa alternativet. Jag känner mig inte akut sjuk.

Detta gör mig så otroligt ledsen och rädd. Rädd för att inte vara redo för sprutstart om 2 veckor. Men jag orkar ju inte vänta mer nu.

Någon som gjort en ERCP där de vidgat gallmynningen som har liknande erfarenheter? Hur har ni mått?

Eller så är allt bara psykiskt. Går jag tillbaka till jobbet så är jag frisk. Är jag frisk så är det dags att dra igång karusellen igen. Jag är ju livrädd. Fast det skapar ju inte konstiga kramper i magen kanske. Det känns nämligen där såret sitter.

Vad hade ni gjort? Jag vill ju bara må bra nu!!!

Annons

Fredag & 3 veckor!

Idag är det fredag. En bra dag. Det är snart helg och man kan hitta på roliga saker med sin man. Vad ska ni hitta på? Jag ska nog mest ta det lugnt och läka. Kanske gå en långpromenad så magen kommer igång. Det är så jobbigt efter för mycket morfin och annat vid operation. Tarmarna stannar upp. Idag blev jag helt överlycklig av att kunna göra nr2. Det var i söndags sist. Inte alls likt mig. Så nu får vi hoppas att magen kan bli sig själv igen. Gärna bättre än innan.

Idag känner jag mig hyfsat pigg. Fick lite ont efter frukosten. Så riktigt bra är jag tydligen inte ännu. Tur jag fick fortsatt sjukskrivning t om måndag. Jag hade aldrig orkat. Jag sov mycket igår. Behövde tydligen det. Idag blir det nog mest soffan och Netflix. Vilka serier följer ni? Jag har fastnat för Party Down. Jag gillar serier.

Om 3 veckor börjar jag med sprutorna. Är så pepp. Känner mig faktiskt väldigt positiv. Vad kan gå fel denna gången? Inget hoppas jag. När jag tänker på helheten så blir jag rädd. Men jag måste försöka ta en dag i taget. Det är det bästa och allt som behövs. Jag måste lära mig att leva här och nu. Inte då och sen.

På måndag börjar jag med ägglossningstest igen. Sista chansen med eget försök. Tänk om! Nej! Jag vill mest ha koll på ägglossningen så jag vet när nästa mens kommer.

Trevlig helg på er!

Annons

Hemma!!!

Nu är jag hemma. Jag fick gå hem vid lunch idag. Alla prover såg bra ut denna gången. Ingen retning på bukspottkörteln. Hurra! Jag känner mig väldigt trött idag och det är kanske inte så konstigt. Jag har även lite ont. Så sitter mest och slappar i soffan och kollar serier.

Varje gång man kommer ut från sjukhuset så känns det som om man släppts ut från fängelse. Man lever i någon sorts konstig bubbla där inne. Påverkad av diverse mediciner. Sen helt plötsligt ska man ut i det vanliga livet igen. För mig får det vanliga livet vänta tills på onsdag. Då ska jag börja jobba igen. Jag ser nästan fram emot det.

Jag tänkte berätta lite om gårdagen. 9:30 skulle jag vara på plats. Jag och min man var lite tidiga som vanligt. De hade lite kaos på avdelningen så jag fick ett rum som inte var ett patientrum egentligen. Där stod några madrasser bakom ett draperi och några patientskåp. En säng till mig och en bordslampa på golvet. Ett extrarum vid platsbrist alltså. En sköterska gav mig en sjukhusskjorta, stora underbyxor samt strumpor. Jag fick krypa ner i sängen. Efter en stund satte hon en infart i armen. Jag frågade efter lugnande men det vågade hon inte ge mig på grund av att jag skulle sövas. Eh va? Jag fick ett antibiotikadropp.

När klockan blev runt 10:30 så fick jag åka ner till den endoskopiska avdelningen. Jag hade låst in mina saker i ett skåp och fått information om att de inte riktigt visste var jag skulle vara efteråt. I sista stund ber de min man hämta mina saker så jag får ha med mig dem i sängen. Väl nere i väntrummet så får min man gå för där får inga besökare vara. Där fick jag ligga i min säng och vänta på min tur. Det började kännas nervöst. Till slut kommer läkaren och en narkosläkare. ERCP-läkaren var samma som förra gången. Han frågar hur det är med mig och jag säger att jag är nervös. Då undrar han varför ingen gett mig lugnande och blir lite irriterad. Han är jättesnäll och säger att de ska ta hand om mig på bästa sätt. Det kändes lite som inför ett äggplock. Alla var supersnälla mot en.

Väl inne i operationsrummet så får jag hoppa upp på en speciell brits. Där fick jag lugnande rakt in i armen direkt. Sen fick jag lägga mig på mage på en kudde med täcke över mig och en kudde under fötterna. Allt för att göra det så bekvämt som möjligt. I munnen fick jag en ring för att inte bita i slangen och skada tänderna. Läkaren höll mig i händerna tills jag somnade. En vänlig och uppskattad gest. Sen minns jag inte mer.

Jag vaknar upp på uppvak. Där var jag inte förra gången. Jag fick lite ont och fick direkt smärtstillande. Där ligger jag i ca 2 timmar. Känner mig så lycklig att det är över så att några lyckotårar kom. Jag brukar gråta när jag vaknar ur narkos. Kanske av lättnad. Jag försöker sova men det är svårt. Folk tittar till en hela tiden och pratar med andra. Jag vill bara till mitt rum. För där kan jag smsa mannen så att han kunde komma tillbaka.

Jag hamnar på en annan avdelning. Den jag skrev om igår med rapande och pruttande mannen och tanten med bajsblöjan. Jag som trodde att denna avdelning skulle vara bättre än den andra. Jag hade fel. Den var hemsk. Undersköterskorna verkade lite förvirrade. Jag fick dålig information. Tur att jag gjort det en gång innan kan jag säga. Sköterskan på uppvak sa att jag skulle få åka hem samma dag. Men det trodde jag inte. Men visst tändes ett litet hopp. När klockan började närma sig 19 så fick jag fråga om jag skulle stanna kvar. Jo de ville ta prover dagen efter. Det visste jag ju.

När klockan var 16:30 skulle jag äntligen få äta lite. Något som sjuksköterskan visste men inte undersköterskorna. En timme innan hade jag ringt på dem för jag mådde dåligt. Jag kände mig matt, snurrig och illamående. Antagligen eftersom jag inte ätit på hela dagen. Men jag fick snällt vänta. Så när klockan passerat 16:30 fick jag säga till om mat igen. Ingen hade visat mig fikarummet där det fanns proviva och andra drycker. Eftersom jag var snurrig så orkade jag inte gå dit själv heller. Jag säger till om vegetarisk och laktosfri mat. Det visade sig bli ett stort problem. Där fanns ingen middag som jag kunde äta. Fine! Jag var inte så sugen på det ändå. Mackor? Ja ost går bra. De låg i frysen. Så runt klockan 18 fick jag äntligen mina mackor. Även Proviva i massor. Det var gott. Men jag fick ont. Så fick en Oxynorm som inte direkt hjälpte.

Vid 20 var det dags för kvällsmat, mackor igen. Då kände jag mig lite piggare. Jag försökte kolla på Netflix men fick inte upp ljudet. Mina fisande, kräkande och bajsande grannar överröstade allt så jag blev så arg så jag gick ut och satte mig i fikarummet istället. Där var det lugnt och skönt. Men jag saknade min säng. När jag kom tillbaka hade de vädrat och allt kändes lite bättre. Dessutom hade jag fått rätt på ljudet. Jag somnade till en stund. Var helt slut.

Men vaknade då av åska istället. Jag passade på att gå på toaletten och säga till om mer smärtstillande. Det gick inte att sova med den konstiga krampande smärtan jag kände. En trevlig sköterska kom och hjälpte mig. Tog blodprover, kollade blodtryck och gav mig Ketogan i armen. Äntligen kändes det bättre. Jag satt där en stund och surfade tills ögonen gick i kors. Sen försökte jag sova. Som tur var hade jag öronproppar med mig. Ett stort tips inför ett sjukhusbesök med övernattning. Det tog en stund innan jag somnade. Jag har svårt för att somna med morfin i kroppen. Det har nog med mitt kontrollbehov att göra. Jag vågar inte slappna av. Jag blir orolig och yr. Men till slut gick det. Jag sov till 5:30. Då kom de in och tog tempen. Sen somnade jag om och vaknade vid 7:30 då det var dags för blodtryck. Det var något lågt. Det brukar jag inte ha. Sköterskan frågade om jag brukar ha dessa värden. Hur skulle jag kunna veta det? Det är nog det enda jag inte har koll på. Mitt blodtryck. Det brukar ligga bra.

Vid 8 fick jag äta frukost och jag fick inte ont. Fick paracetamol i förebyggande. Det kändes bra. De tog blodprov på mig efter frukosten. Vid 11 kom min man. Sen tog det inte lång tid innan jag fick åka hem.

Nu är det över. Nu är det bye bye gallsten, forever!

Ca en vecka innan sprutstart så ska jag lämna blodprov för att kolla mina värden. På läkarens begäran. Jag hade tänkt be om detta. Jag berättade om IVFen och hon tyckte det var bra att få det kollat innan vi kör igång också. Hoppas verkligen att allt ser bra ut. Jag orkar inte vänta längre.

Nu blir det fler serier. :)

Annons

Hemlängtan!

Nu verkar det gå att kommentera igen. Tack för era fina kommentarer. De värmer. 💜

Själv ligger jag i en sjukhussäng och har hemlängtan. Jag ligger i en sal och delar rum med 2 män och 1 kvinna. Den ena mannen är tyst och lugn. Den andra fiser och rapar, har pratat i telefon en del. Kvinnan fick laxerande och har blöja. Behöver jag säga mer?

Precis när jag lyckats somna så började det åska. Why? Det var väl helt onödigt. Dessutom skulle kvinnan ha en ny blöja. Jag försökte krypa ner långt under täcket men det hjälpte inte. Tur jag fick en plats vid fönstret. Men det blåser och väsnas en del.

När jag vaknade hade jag ganska ont. Det krampar i bukspottkörteln. En ny smärta. Den andra vanliga är borta. Skönt det i alla fall. Jag fick lämna lite blod och kolla blodtryck och feber. De två senare såg bra ut i alla fall så det är nog inget allvarligt. Antagligen en lätt retning på bukspottkörteln. Då får jag låta bli att dricka och äta på ett tag.

Vid 19 fick jag en tablett som heter Oxynorm, men den hjälpte inte så mycket. Så nu ca 5 timmar senare fick jag Ketogan istället. Båda är morfin. Så nu känns det mycket bättre. Lite lullig i huvudet om man säger så.

Jag tycker det är lite läskigt att sova med morfin i kroppen. Dessutom känns det onödigt att sova bort ett härligt rus. Jag får må bra på alla sätt en stund. Jag kommer nog att sakna mitt morfin lite sen. Ha ha! Jag känner mig likgiltig när jag tar det, det är så skönt. Men nej, någon morfinmissbrukare skulle jag nog inte kunna bli. För när det börjar gå ur kroppen blir jag fruktansvärt irriterad på allt och alla. En mindre kul biverkning. Jag har försökt googla på om det stör fertiliteten på något sätt men har inte hittat något. Någon som vet?

Nu ska jag nog spela lite spel. Det är lite roligare med morfin i kroppen. Ha ha!

Jag skriver mer om själva ERCPn imorgon.

Godnatt på er mina fina läsare!

Annons

Jag lever, jag mår ok!

Har precis kommit till salen efter att ha legat på uppvak ett tag. Jag mår ok. Lite skakig. Får inte äta förrän 16:30. Det känns lite jobbigt. Skulle vilja sova en stund men här är fullt med folk. Jag delar rum med 3 andra och de har besök.

Allt verkar ha gått bra i alla fall. Stenarna är borta. Hurra!!! Nu får vi hoppas att jag blir helt frisk.

Jag har märkt att det inte går att kommentera på bloggen. Jag ska kolla upp det. Annars funkar mailen. :)

Min utsikt:

IMG_7432-0.JPG