Taggarkiv: ercp

Add Comment Register

De här söndagarna!

En gång i månaden är vi ett gäng ofrivilligt barnlösa som träffas. Oftast har vi träffarna på söndagar för då är de flesta lediga. Som idag. Idag samlades vi i Helsingborg för en fika. Vi blev 6 stycken. 3 gamla och 3 nya. Det var väldigt givande som vanligt för oss alla. Det är så skönt att prata av sig lite med någon som verkligen förstår vad man går igenom. Man känner sig inte så ensam längre. Efteråt så känns det som att man lättat sitt hjärta lite och livet känns inte riktigt så tungt. Är du också sugen på att följa med på träffar så kolla under min flik ”Träffar”. Där finns lite info om träffar i olika städer.

Nu ser jag fram emot en ny vecka med en stor händelse på tisdag. Jag ska äntligen operera bort den där förbannade stenen. Det känns nästan lite overkligt. Är det verkligen dags nu? Kommer jag att bli frisk sen? Hoppas att jag återhämtar mig snabbt. Jag kommer att få sova över en natt. De vill ha koll så jag inte får en retning på bukspottkörteln efteråt. Det kan man få av en ERCP ibland. Förra gången fick jag en lätt retning så jag fick sova över 2 nätter. Det var inte kul. Jag fick ont när jag åt. Hela andra kvällen låg jag och längtade efter en kvällsmacka och när den väl kom så fick jag inte äta. Jag fick ett mindre smaskigt dropp istället. Det där vill jag undvika att uppleva igen.

Imorgon ska jag lämna lite blod inför operationen. Samt packa en väska med något att pyssla med. Som tur är finns det Wi-Fi. Surfplattan får följa med. Jag får väl blogga om jag har tråkigt. Öronproppar är något som måste med. Det är svårt att sova på sjukhus. Det piper och låter en massa. Gamlingarna skriker. Håll tummarna att det max blir en natt. Min man har i alla fall tagit ledigt hela tisdagen för att hålla mig sällskap. Så fint! 💜

En vecka kvar!

Idag är det en vecka tills jag får göra om min ERCP. För er som missat detta så fick jag besvär med gallsten i slutet av förra året. I februari opererade jag bort gallblåsan. Men har efter det haft problem med en gallsten som är kvar i stora gallgången. Den skulle försvunnit vid min förra ERCP (en operation via munnen) i juni. Men läkaren vågade inte bränna upp min gallgång eftersom jag enbart fick lugnande och inte kunde ligga stilla. Nu ca 4 månader senare ska jag äntligen få göra om detta ingrepp men under narkos. Behöver jag säga… Äntligen!!?

Ca 3 veckor efter detta kan jag äntligen börja med ett nytt IVF-försök. Som det ser ut nu så börjar jag med sprutor runt den 1 november. Det blir det korta protokollet med 300 IE Menopur.

image

Nu ska vi lyckas!!!

2:a steget

Nu har vi kommit till 2:a steget i adoptionen. Vi gjorde en anmälan den 26 augusti och igår den 2 september kom bekräftelsen på mail. Det tog en vecka för att få det. Så nu har vi fått vars ett ärendenummer. Känns lite konstigt samtidigt som det känns pirrigt. Tänk, vi står verkligen i kö.

Nästa steg blir inom några veckor. Då kommer de att skicka hem en pärm med en massa information. Ska bli väldigt roligt att läsa igenom.

Annars mår jag upp och ner som vanligt. Har blivit sjukskriven fram till operationen. Vi kom fram till att det var bäst så för alla parter. Det fungerar inte i mitt jobb att komma och gå med kort varsel. Det blir bara stressigt för oss alla. Så här ligger jag i sängen och orkar inte gå ut. Fast att solen skiner och jag hörde att det var varmt. Jag har tappat orken. Har haft för många dåliga dagar med ont på senaste tiden. Men imorgon ska jag försöka släpa mig ut.

4 veckor och 6 dagar till ERCPn.

Glöm inte att TÄVLA. :)

Ljuset

Vet ni vad? Jag ser ljuset i tunneln. :)

Idag ringde jag kirurgen igen och frågade efter min ERCP. Som tur var så var det min favoritsköterska som svarade, hon som har bäst kunskap om detta och har hand om mig. Hon berättade att de endast gör 2 ERCPer under narkos varannan vecka. Ja då är det ju inte så konstigt att det kan ta tid. Men hon sa också att hon tänkt på mig mycket och försökt klämma in mig på en tid så fort som möjligt. Tyvärr har där varit några väldigt akuta före mig i kön som väntat om möjligt ännu längre så de fick gå före. Men den 7 oktober har hon bokat in mig. Jag nämnde IVFen också och det sa hon att det var bra att jag gjorde. Så då satte hon ett meddelande om att de inte får flytta mig till en tid senare pga andra akuta. Vilken tur att jag ringde!!!

Så nu kan jag börja planera. Jag har en plan. Jag kan snart börja leva mitt liv igen. Behöver jag säga att jag längtar?

Detta innebär att vi eventuellt kan börja med en IVF i slutet av oktober. Men det bästa kanske är att vänta till november. Jag vet inte hur länge man behöver vänta efter en ERCP. Men jag ska fråga läkaren där om jag kan få lämna ett blodprov någon vecka efteråt för att se hur mina värden ligger. Där får inte vara någon inflammation eller infektion i kroppen när vi kör igång.

Jag ringde även vårdcentralen och försökte få en telefontid med min läkare. Men det gick inte så bra. För hon hade inga telefontider idag. Men de skulle lämna ett meddelande. Hela förra veckan mådde jag dåligt. Jag orkade knappt gå utanför dörren. Smärtan vill inte lägga sig. Jag har fått ta 10 Spasmofen på en vecka. Det är mindre bra. Jag är livrädd för att bli beroende av dem. Idag ska jag försöka att undvika dem så länge det går. Vissa dagar har jag t om fått ta 2 stycken. Då känner jag mig helt borta. Hela dagen blir verkligen förstörd för mig när jag tar detta läkemedel. De sitter i ca 12 timmar i huvudet. Det smärtstillande sitter bara i ca 3-5 timmar.

Hoppas hon ringer upp mig idag!!!

 

Väntan hit och dit

Jag känner att den här väntan gör mig väldigt deprimerad. Men vad kan jag göra? Ingenting verkar det som.

För att göra en historia kort så började jag få gallstensanfall i december 2013. I februari 2014 opererade jag äntligen bort gallblåsan. Efter operationen fick jag fortsatta gallstensanfall pga en sten som fastnat i gallgången. Läkaren sa att den skulle försvinna själv och vi gav oss på ett nytt IVF-försök. Pga väldigt dåligt mående av stenen och en del Spasmofen så misslyckades detta försöket. Då var jag lättad för jag klarar inte av den smärtan utan starkt smärtstillande, dvs morfin. Inget man vill ta som gravid. Jag fick göra en ERCP i juni för att ta bort stenen med enbart lugnande i kroppen. Detta misslyckades eftersom jag inte kunde ligga still pga klökningar. Man gör denna operation via halsen och ner genom magsäcken. Läkaren lovade mig en ny tid inom en månad. Nu är det augusti och jag har fortfarande inte fått någon tid. Detta pga att det krävs en narkosläkare på plats och att de inte börjar jobba förrän just i september. Så nu har jag fortfarande ont från och till. Jag klarar av att jobba 2-3 pass, sen är det kört igen. Jag förlorar pengar men framför allt mitt liv. Vi kan inte göra ett nytt IVF-försök.

Vad kan jag göra? Jag ringer och tjatar på en sköterska som säger att jag är prioriterad. Vad kan jag mer göra? Måste jag åka in akut och läggas in? Något som jag fasar för. De kanske bara skickar hem mig igen.

Jag är så trött på detta!!! Ge mig mitt liv tillbaka!!!

Konstig mens

Den här gången har mensen varit väldigt konstig. I fredags på dag 23 så började det med spottings. I lördagskväll hade det kommit en större spotting i trosskyddet. I söndags kom det bara väldigt lite. Sen har det varit lite måndag och tisdag. Igår kom den igång mer normalt för att idag flöda på med mensvärk. Så CD 5 idag. Märkligt!

Ibland får jag för mig att blödningen stannar upp när jag tar en Spasmofen. Någon som märkt det samma? Den är nämligen kramplösande. Men vissa får denna medicin vid väldigt kraftig mensvärk har jag sett. Så borde ju inte vara olämpligt att ta. Men jag undrar lite om det kan ha med den att göra? Det har nämligen blivit lite så tidigare.

Annars då? Vi har inte fått någon post på hela veckan så jag undrar om något hänt. Jag väntar ju på en kallelse. Jag borde få den inom en snar framtid om ERCPn ska bli av första veckan i september, som jag hoppas på.

IVF6-plan

Igår pratade jag med vår läkare på kliniken. Jag ville diskutera mina spottings som jag får tidigt i cykeln. Hon var inte så intresserad över spottings som jag får i den normala cykeln utan mer vid IVF. Vid förra IVFen fick jag det redan på dag 22 i cykeln. 9 dagar efter äggplock. Så vid nästa IVF ska jag få testa att ta en mindre dos Ovitrelle även efter ÄP. För att lura kroppen att den är gravid så mensen håller sig undan. Det ska bli intressant! Tyvärr kan inte alla få testa denna metod då den kräver stor förståelse över hur sprutorna fungerar tekniskt sätt. Det finns alltså inga sprutor med mindre dos än de där 250 IE eller vad det är. Inte kan man skruva bara lite heller och se rätt dos på en display heller. Nej man måste räkna klick. 6 klick ska jag få ta per gång. Jag vet inte hur länge ännu. Jag får ett schema vid nästa besök som antagligen blir VUL.

Så nu ska bara dumstenen bort från gallgången. Sen ska jag känna mig frisk. Sen kör vi. Det får bli Menopur denna gången. Korta protokollet igen. Vi startar allt från september till november. En lång väntan. Jag vill köra igång nu. Men jag mår inte så bra. Igår fick jag lite ont igen i gallgången. Jag drack ett glas vitt vin. Idag har jag också lite ont. Jag kanske ska dricka mycket vin samt äta choklad så jag får mycket anfall igen. Då kan jag läggas in akut och opereras. En idé! 😉

Tillbaka!

Vi har haft semester i 4 underbara veckor. Synd att de är slut. Vädret har varit fantastiskt. Jag önskade mig sånt här väder och fick det. Men nu när semestern är slut får det gärna bli lite lite svalare igen.

Vad har vi hittat på då? Vi har varit vid havet i 2 1/2 vecka. Jättehärligt och avkopplande. Väl hemma igen har det blivit en del parkhäng och utflykter i den egna staden. Det har varit lite för varmt att åka iväg kände vi. Sen lyckades jag bli magsjuk också så det var tråkigt. Gallstenen har känts OK. Inga jättejobbiga anfall. Får lite ont ibland.

Angående gallstenen så har det inte blivit någon ny ERCP under sommaren. Där finns inga narkosläkare då, bara akut. Så nästa blir i september sa en sköterska jag pratat med. Jag har ringt några gånger under semestern. De vill dokumentera när jag haft ont. Så drygt detta. Så nu blir det ingen IVF förrän i oktober eller november. Vi får se hur jag mår helt enkelt.

Nu sitter jag och väntar på ett telefonsamtal från kliniken vi går på. Vill diskutera mina spottings som kommer redan på dag 21-23. Förra cykeln blev bara 23 dagar. Lite kort. Jag har kontakt med 2 olika tjejer med samma problem. Den ena har fått äta Progynon i färsk cykel och den andra ta Ovitrelle även efter äggplocket. Får se vad min läkare tycker. Någon mer som har problem med detta?

Jag har känt mig ganska deprimerad under semestern. Mycket har nog med gallstenen att göra. Jag ser inget avslut på det. Jag har ingen ny plan. Både IVF och adoption blir påverkat. Vi vill göra ett försök till innan vi ställer oss i kö. Tror ni det gör någon skillnad på om jag är 37 eller 38 när vi ställer oss i kö? Jag fyller år i september. På onsdag ska jag träffa kuratorn igen. Det behövs. Jag försöker göra roliga saker men har svårt för att känna glädje. Jag känner mig tom. Det enda som kan få mig att må bättre är cykling och promenader. Så nu ska jag börja med träning igen. Det är skönt.

Hoppas ni alla har en supermysig sommar!
Kram

Hemma!

Efter middagen i förrgår så fick jag ont igen. Alvedon hjälpte inte heller. Så fick snällt stanna kvar en natt till. Det kändes sådär. Men lite bättre när jag fick rummet för mig själv igen. De anade att jag fått Pankreatit, inflammation i bukspottkörteln.

Sköterskorna hade stora problem med att sätta en ny nål. Denna gamla gjorde ont. Så jag fick ha ont länge innan jag fick någon medicin. Det gjorde inte superont men tillräckligt för att inte kunna slappna av. Lite dåligt kan man tycka. Att få medicin på sjukhuset är flera gånger svårare än hemma. Hemma kan jag bestämma själv när jag behöver. Men på sjukhus så måste det först pratas med en läkare. Allt tar sån tid.

Vid 23 fick jag en ny rumskamrat. En äldre tant som inte kunde svenska och var väldigt förvirrad. I början var det väl ok. Men när hennes barn och barnbarn gått så blev det liv på henne. Hon pratade och skrek oavbrutet. Ingen förstod henne eller fick tyst på henne. Jag fick panik. Alla sa bara till mig att tyvärr får jag stå ut.

När nattsköterskan gick på sitt skift så fick jag äntligen lite lugn och ro. Hon sa att så här kan du ju inte ha det och körde in tanten på ett annat rum. Tack! Sen fick jag äntligen en ny nål och en Ketoganspruta i skinkan. Sen kändes det bättre. Jag fick även lite nytt dropp. Klockan var rätt mycket och jag försökte sova. Men droppet var i vägen. Vid 1 var det slut och då bad jag henne ta bort det så jag kunde sova.

Fick sova till 5:15 då hon kom in igen för ett blodprov. Jag som äntligen sov så gott. När hon gått försökte jag sova igen. Men tyvärr kom tanten in igen vid 6 och då blev det ett himla liv igen. Vid den här tiden var hemlängtan stor om man säger så.

Mina blodprover såg bra ut men jag fick vänta tills läkaren gick ronden vid 10. Då fick jag klartecken om att få gå hem under dagen. Men först frukost. Äntligen! Jag fick lite ont efteråt men inte alls som innan. Hela magen var spänd så jag anade att det mest var tarmarna. När klockan var 12:30 fick jag äntligen lämna sjukhuset. Min man kom och hämtade mig.

Sen åt vi lite sallad och en kaka. Det gjorde lite ont igen och jag blev nervös. Jag vill verkligen inte in där igen. De tog ifrån mig 2 dagar, helt i onödan. Jag är så besviken på det. Jag måste nämligen åka in akut om jag får mycket ont. Antingen av bukspottkörteln eller gallstenen. Det är svårt att veta vilket som är vad för det känns ganska lika. Jag valde att avvakta lite.

När jag skulle sova så tog jag en Spasmofen. Äntligen slappnade magen av. Det känns som att tarmarna spänner sig. Det kan de göra om man har ont eller har gjort ett ingrepp.

Jag tror jag ska ringa dem och höra idag när en tid kan tänkas bli av. Vi ska vara i stugan i 2 veckor och jag vill gärna inte att det krockar med det. Jag har längtat så länge efter det. Kan man begära det? Helst vill jag ha det gjort nästa vecka men det kommer ju aldrig att hända. Suck!

Nu ska jag testa om frukost känns eller inte. Hoppas inte!!!

Har tråkigt!

Idag är jag lite mer klar i huvudet. Jag blev väckt 5:40 av en sköterska som ville ta ett blodprov. Sådär trevligt! Sen kunde jag inte sova mer. Sjukhusmiljö är inget jag gillar. Det låter mycket och sängen är obekväm.

Jag drack lite Ramlösa och kollade på TV. Efter ett tag började jag få ont. Ett gallstensanfall? Jag kallade på en sköterska så jag fick lite smärtstillande. Det kändes genast bättre. Jag åt lite frukost och slappade vidare. Sen kändes det lite igen. Efter 3 timmar gjorde det ont igen. Så dagens lunch fick bli ett dropp. Antagligen har min bukspottkörtel blivit lite retad av gårdagens ingrepp. Det är stor risk. Jag valde lite lättare smärtstillande och blev lite trött. Försökte sova en stund men just då skulle det slamras i dörrar och ha sig.

Efter ett tag kändes det lite bättre. Jag är fruktansvärt uttråkad. Jag har haft rummet för mig själv nästan hela tiden. Men nu kom det in en äldre man. Så jag vågar inte sätta på tvn igen. Han skulle tydligen vila. Tråkigt! Tror inte han vill titta på Kardashians ändå. 😉

Nu har jag precis fått äta lite för att kolla om det onda kommer tillbaka eller har försvunnit. Mår jag bra så kommer jag att få åka hem.

Tyvärr gick inte operationen så bra igår. Stenen är kvar. De hade inte kommit in i gallgången eftersom det var för trångt. Eftersom jag inte hade kunnat ligga still pga allt klökande så hade läkaren inte vågat bränna upp gallgången. Tur var väl det. Men ändå tråkigt! Detta har jag gjort helt i onödan. Så nu måste jag vänta på en ny tid där jag kommer att bli sövd. Det kan tyvärr ta lång tid. Upp till en månad sa läkaren. Men om jag får upprepade anfall så får jag komma in akut. Denna veckan blir det i alla fall inte av. Jag hoppas på nästa. För sen har jag semester. Då vill jag inte vara rädd för att få ont. Då vill jag inte behöva ligga här igen. Jag vill ligga på stranden eller kanske i någon park.

Behöver jag säga att jag är bitter just nu?