Taggarkiv: glad

Add Comment Register

VUL nr1

Hej!

Nu har vi precis varit på VUL. Jag var så nervös innan. Idag slapp vi vänta så länge. 

  
Jag fick göra ett VUL först. Läkaren frågade hur jag mådde. Då nämnde jag att jag hade fått mer ont igen. Inte så konstigt. Grejen med att vara nedreglerad är att få äggstockarna att vara vilande. Nu med Menopur så blir det raka motsatsen. Man kan jämföra det med att äggstockarna går på uppåt tjack. Läkarens ord. Hi hi! Så att jag har mer ont igen är helt normalt.

  
Hon räknade äggblåsorna och fick det till att vara hela 15 stycken. Wow! Det är rekord. Jag blev så glad. De varierade lite i storlek mellan 12-17 mm. Så det blir ett nytt VUL på fredag och äggplock mellan måndag och onsdag.

Jag är så glad!!! Heja äggen!!!

Kram ❤️

Tack! ❤️

Tack för era kommentarer när jag mådde dåligt igår. Idag mår jag lite bättre. Min läkare har sagt att jag får anpassa dosen Sertralin själv, att det är ok att höja eller sänka med 25 mg. Så jag bestämde mig för att höja. Så nu går jag på 75 mg.

Jag har faktiskt känt mig glad idag. Har fått lite gjort och pysslat med roliga saker. Det behövde jag.

Jag håller på att göra ett förlustdiagram inför nästa träff på Sorgbearbetningskursen. Man ska göra en tidslinje och skriva ut sina sorger och förluster. Det kändes lite tungt men gick snabbare än vad jag hade trott.

Hoppas att ni alla har haft en mysig helg!

Vårkänslor

Idag känner jag mig glad igen. Jag gillar dessa dagar. Solen skiner och det är faktiskt väldigt varmt ute. Hoppas verkligen att våren är här för att stanna nu.

Något som också gör mig glad är när jag kan hjälpa till, känna att jag gör något meningsfullt. Att min hjälp uppskattas. Igår skrev jag ju ett blogginlägg på Barnlängtansbloggen om ensamheten man kan känna när man är ofrivilligt barnlös. Inlägget fick bra respons och några har kontaktat mig och vill starta upp träffar i sin stad. Det blir jag så glad för. Träffarna har hjälpt mig så otroligt mycket mitt i allt kämpande och jag hoppas så att det kommer att hjälpa er också.

Jag undrar så när Kvinnokliniken kommer att kontakta mig. När är det ok att ringa och tjata? Jag har fortfarande ont. Idag skulle jag testa att vara utan smärtstillande, men det gick inte. Jag har så ont i urinblåsan. Jag springer på toaletten hela tiden för det gör ont när den blir full. Jag har även ont där bak, runt svanskotan. Jag blir så trött, både fysiskt och psykiskt.

Imorgon är det dags för ett besök hos kuratorn igen. Det var ett tag sedan. Egentligen skulle detta vara sista gången som jag går till henne. För jag skulle ha börjat hos en terapeut med KBT istället. Men det har jag inte orkat ta tag i. Jag hade en på gång men han hade inte sin praktik i denna stad. Det kändes inte bra att behöva åka iväg för en sådan här sak. Så nu måste jag leta vidare. Jag tycker det är så svårt. Hur vet man att de är bra? Hur vet man om de är rätt? Antagligen inte förrän man har testat. Jag får väl sätta mig ner och gå igenom den där listan på 1177 igen.

Jag hoppas det blir sol och värme imorgon också. För då ska jag luncha med en av mina IVF-vänner. Hon som har blivit mer än bara en IVF-vän. Jag är så glad att vi fann varandra. Vi är lika gamla och har liknande intressen samt det bästa, vi bor i samma stad. Det är så svårt att hitta nya vänner i vår ålder.

På söndag är det äntligen dags för en IVF-träff igen. Denna gången måste den bli av. Jag får må hur dåligt som helst. Jag SKA dit. Jag vill så gärna träffa er igen. Det är skönt att få stöd, men även att kunna ge stöd. Som det ser ut nu så blir vi 6 stycken. 4 gamla och 2 nya. Spännande!

Hoppas ni alla har det underbart i vårvärmen! <3

En ovanlig känsla

Idag vaknade jag och kände mig… glad! Det känns lite konstigt och annorlunda i min kropp. Som om hela kroppen sprudlar av energi. Jag tror det är den kommande våren som gör det. Att solen skiner.

Det kan också bero på att jag för tillfället känner mindre smärta. Kanske också att dosen Sertralin på 50 mg var mer rätt för mig. Jag tror att jag ska hålla den där ett tag. För med Synarela i kroppen och kommande behandling så kan det nog vara bra.

Istället för att gå och må dåligt över att vi inte kan bli med barn just nu eller göra en behandling så ska jag försöka ta vara på denna tid, där jag kan göra vad jag vill, för min egen skull.

Så fr om idag ska jag försöka ta tag i mitt liv. Vi ska åka och veckohandla. Jag kan inte ens minnas när vi gjorde det sist. Vi ska köpa en massa nyttiga saker. Jag ska börja laga nyttig mat igen. Pizza och godis går bort. Nu ska jag vara snäll mot kroppen och ge den energi och börja träna.

Hoppas att ni alla får en underbar dag i solen. Nu är våren, förhoppningsvis, på väg.

image

Ont men glad

Idag vaknade jag med mer smärta och blod. Det gör mig så ledsen. Det skulle ju vara över nu. Så det är bara att trycka i sig Oxikodon (morfin). De jag tar idag kan jag inte jobba med. Men jag har en svagare på 5 mg som går bra att ta då. Lite smålullig blir jag, men inte så farligt. Jag vill inte vara sjukskriven mer nu. Plånboken ekar så tomt. Jag vill kunna spara pengar till roliga saker.

När jag vaknade nu i morse, efter att ha sovit i 12 timmar, så gick jag in på Instagram och såg att en kär gammal vän ska flytta till min stad. Jag blev så glad. Vi har tyvärr tappat kontakten. Mest mitt fel antar jag. Jag har inte mått så bra. Jag skäms över det och blir ledsen på mig själv. Vi har mycket gemensamt med ofrivillig barnlöshet bland annat. Något som vi aldrig diskuterat eftersom de började försöka långt innan oss. Jag vet att du har hittat till min blogg och förstått att det är jag. Du nämnde en massa saker sist vi sågs som jag inte berättat för någon i gamla staden. Jag blev lite ställd men förstod. Kanske min tatuering skvallrade. Även om det kändes lite läskigt eftersom jag vill vara anonym, så blev jag ändå glad. Jag blir så glad att du ska flytta hit. Jag har saknat dig även om jag varit dålig på att säga det. Jag hoppas vi kan ses en massa nu. Förlåt att jag inte har funnits där för dig.

Nej! Om man skulle ta och äta lite frukost. Jag ska även ta första puffen Synarela. In i dimman. Fast det blir bara en sprayning morgon och kväll. Inför IVF har jag tagit tre. Vad ska ni göra i helgen? Vi ska nog mest ta det lugnt. Städa lite borde vi göra. Även om det känns tråkigt.

Trevlig helg på er alla!

Ni har väl inte missat min tävling? Den finns HÄR.

Äntligen fredag!

Jag är så glad att det är fredag. Jag har klarat av att jobba 4 dagar i rad snart. Det känns bra. Det känns bra att vara tillbaka. Idag känner jag mig faktiskt lite glad. Men det är kanske för att jag tog 2 Citodon innan jag åkte till jobb. Vaknade och hade ont i bäckenet. Får det ibland. Det börjar närma sig mens. Många blir väldigt snurriga av Citodon. Men jag har nog blivit tolerant mot kodein efter alla Spasmofen jag tryckte i mig förra året. De är lite starkare med både morfin och kodein. Känns bra att det fungerar att jobba med dem i kroppen. Nackdelen är att jag lätt blir dålig i magen av dem. Det vill jag ju gärna undvika.

Igår började jag ångra mig lite angående att byta jobb. Jag vill nog inte ge upp det helt. Jag kanske kan gå ned i tjänst lite och göra något annat också. För ibland känns det helt OK att få betalt för att leka med katter eller att åka och handla. När jag har fått bort alla dubbelpass så kommer det nog att kännas bättre. Jag jobbar dessutom bara en helg nu, en söndag. Känns också bra. Helgerna är jobbiga att arbeta på då det är enda ledigheten min man har. Det känns så tråkigt.

Vad ska ni göra i helgen? På söndag ska vi ha IVF-träff i Malmö. Vi blir 10 stycken denna gång. Det känns lite tråkigt att behöva dela på oss. Så vi får hoppas att vi får plats någonstans allihopa.

Tyvärr missade jag Adoptionscentrums informationsträff igår eftersom både jag och min man börjar känna oss krassliga. Jag ville bara hem efter jobb och vila så jag skulle orka med denna dagen också. Jag får inte bli sjuk mer nu. Jag behöver pengarna. Sen har jag ett krav på förstadagsintyg nu också. Varje gång jag blir sjuk så måste jag ha ett läkarintyg. Vår arbetsgivare är inte knuten till någon företagshälsovård så jag får väl gå till vårdcentralen då. Någon som vet hur det fungerar? Kan man få en tid där om man t ex har tillfällig migrän? Det känns lite jobbigt det där. Om man känner sig för sjuk för att jobba så orkar man ju inte gå till vårdcentralen heller. Men jag ska försöka hålla mig frisk.

Trevlig fredag!!! ❤

Ruvare!!!

I morse gick jag upp klockan 8:00. Tog en dusch och var sen livrädd över att telefonen skulle ringa med negativt svar. Men den gjorde inte det. Klockan 10:30 skulle vi vara på kliniken så vi körde dit i god tid.

Det var bara vi idag. Lugnt och skönt. Läkaren kom och pratade med oss lite. Av de 6 befruktade så levde alla ännu. 2 av dem var lite bättre än de andra. De andra var 1 5-celligt och 3 2-celliga. De 2 bra hade 4 celler. Hon frågade om vi ville ha tillbaka båda och vi sa JA. Sen berättade hon att de gjort ICSI (mikroinjektion) på alla. För de tyckte inte det var lönt att dela på hälften. Sen berättade hon också att de gjort AHA (assisted hatching) på embryona. Jag hade missuppfattat lite vad det betyder. Jag visste att det betydde att äggskalet var något för tjockt. Men jag trodde det var för tjockt för att spermierna skulle kunna tränga in i ägget. Men så var det inte. Det är när skalet är för tjockt på det befruktade ägget. Så det inte kan kläckas och fästa. Så det är kanske vårt problem. Det fanns inte tillräckligt med studier på att det hjälper att tunna ut skalet ännu. Men det är absolut inte negativt att testa. De tillför något enzym. Vissa kliniker använder sig utav laser. Man blir helt yr över hur långt forskningen har kommit inom det här.

Sen fick jag byta om till skjorta och strumpor. Mannen fick rock och skor. Sen var det bara att sätta sig i gynstolen. På skärmen såg vi de finaste 2 embryon vi sett. Våra framtida barn. Vi blev helt tårögda. Sen såg jag att de hade bytt ut den där metallgrejen man öppnar upp slidgången med mot en i plast. Den var mycket mer behaglig. Allt gick väldigt snabbt och jag kände ingenting. Helt plötsligt var jag gravid med 2 embryon. Vi fick se dem ligga rätt i slemhinnan.

Sen var det klart och vi pratade lite mer med läkaren. Hon gav mig en sjukskrivning t om torsdag nästa vecka. Jag är fortfarande öm och har svårt att sitta rakt upp och ned i flera timmar på raken. Testdag blev den 2 december. Vilken fin för-julklapp det kommer att bli. Vi fick ett test med oss hem. Men jag kommer antagligen att tjuvtesta innan dess om det går fast jag tar Ovitrelle i små doser.

Jag känner mig helt upprymd. Får lyckorus hela tiden. Ibland med ett litet sting av rädsla. Tänk om det blir 2. Vi tar en dag i taget. Nästa delmål är testdag.

Tack så hemskt mycket för alla kommentarer. De värmer mer än ni tror. 💜

http://www.fertilitycenter.com/our_services/infertility_treatments/assisted_hatching/

En bra start!

Idag vaknade jag och kände att nu j-lar ska det tränas. Jag klädde på mig, åt frukost och begav mig mot gymmet. Väl där så tränades det i 1 timme och 15 minuter. Det blev 10 min cross training, 40 min 10 x 4 repetitioner på 13 stationer, 10 min intervallträning på löparbandet samt stretching. Duktigt va? Jag har inte tränat på ett halvår tror jag. Nu längtar jag tills nästa gång för det var så skönt.

Sen fick jag ett mail från min chef som har kollat upp hur det funkar med bruttolöneavdrag vid IVF. Jag hade tänkt ta hela beloppet hos min arbetsgivare eftersom inte min man vill berätta för sin. Men eftersom det är en par-behandling så kan vi tyvärr bara få halva beloppet, dvs min del skattefritt. Detta är något som jag inte visste. Så nu måste vi antingen betala lite extra eller så får min man berätta i alla fall. Jag har lovat honom att det bara är högsta chefen och löneansvarig som behöver få reda på detta. Dessutom så har de tystnadsplikt, eller? De får väl inte sitta i fikarummet och diskutera detta? Det rör sig om 6000:- mer om vi bara tar det hos min arbetsgivare. Men det är ändå 11000:- mindre än hela summan. Men ja, 6000:- är ju en vagn. Får se om jag kan övertala honom. Har ni något knep? 😉

Nu är jag supertrött. Träningen gör att det känns som att jag har feber. Ha ha! Men oj vad glad jag känner mig också. Träning är som knark. Jag måste träna mer. Jag som hatar träning egentligen. Så alla ni som mår dåligt, försök hitta en träning ni gillar. Kroppen kommer att tacka er med ett bättre mående.

Tack och hej…