Taggarkiv: gynakuten

Add Comment Register

Nekad vård

Som ni flesta kanske redan vet så opererades jag i fredags och har tillfälligt starkare smärtor pga min endometrios. Det är väl helt normalt när de har varit där inne och rotat.

I söndags hade jag väldigt ont och försökte få tag på gynakuten. Jag ville fråga om det var normalt och få ett nytt recept på smärtstillande då mina höll på att ta slut. Ingen svarade på telefon.

I måndags ringde jag Kvinnokliniken Direkt som skulle lägga ett meddelande till min endometriosläkare. Inget recept!

I tisdags ringde jag igen. Hon jag pratade med berättade att min läkare var sjukskriven och att det bästa var att åka in till gynakuten så att jag kunde få hjälp. Där låg jag på en brits i 3 timmar och hade extremt ont. Jag fick aldrig träffa någon läkare men jag fick med mig smärtstillande hem så jag skulle klara mig till dagen efter. Då skulle jag ringa igen.

Igår så ringde jag då igen. Sköterskan jag pratade med sa att hon skulle prata med läkarna så fort de var på plats. Jag skulle ringa tillbaka vid 10. När jag väl ringde så var det lång kö. Hon ringde upp mig vid 10:30. Då hade hon fortfarande inte fått tag på någon läkare. Så hon lovade mig att ringa tillbaka och meddela om jag ev skulle behöva åka in akut igen. Ingen ringde. Klockan 14 bestämde vi oss för att åka in igen.

Igår på gynakuten så tog det 3 timmar innan jag fick prata med en sköterska. Eftersom det då hade gått över till kväll så fanns det bara 1 jourhavande läkare på hela Kvinnokliniken. Ett skämt? Nej tyvärr inte. Jag bestämde mig för att stanna kvar eftersom smärtorna var riktigt svåra. Sköterskan sa till mig att jag fick säga till om jag ville ligga ner. Jag mådde ok och valde att sitta upp. Min man var tvungen att åka till jobbet så jag satt kvar själv och väntade. Sköterskan sa att det skulle ta ca 1 timme innan jag skulle få träffa en läkare. 

När klockan var 20, 6 timmar senare så bröt jag ihop. Jag hade så ont och kände mig så ensam. Frågade efter att få ligga ner men då var det tyvärr fullt. Jag försökte få tag på min man som fick lämna jobb igen för att komma och sitta med mig. Jag hade inte ätit på 9 timmar så kände mig väldigt skör både fysiskt och psykiskt.

Nu till det värsta. När klockan är 00, 10 timmar senare, så kommer en ung tjej ut till oss och berättar att jourläkaren först och främst inte vill träffa mig. Men även nekar mig mer smärtstillande. Tydligen står det i min journal att jag följer ett nedtrappningsschema. Vilket inte stämmer just nu. Jag vet inte varför min läkare inte har skrivit till detta. Läkaren resonerade att jag hade gjort av med mina tabletter för fort. Vilket jag inte alls håller med om. Jag är väldigt ärlig när jag pratar med mina läkare och erkänner vilken dos jag ligger på. Det har aldrig varit några problem. Jag skulle få gå på denna dos fram tills operationen. Nu efteråt så vill jag trappa ut gradvis för att bli helt fri från det. För min högsta önskan är ju att bli gravid. Det vet ju ni. Då kan man inte gå på morfin.

Så i veckan har jag blivit nekad vård efter operation med starka smärtor. Jag har blivit tvingad att avbryta min smärtbehandling tvärt vilket kommer att leda till stora abstinensbesvär men även extrema smärtor. Jag har blivit runtslussad av så många människor att man blir helt chockad över hur vården fungerar. Men det värsta av allt är nog att jag har blivit nekad vård när jag har sökt mig akut. Samt att ingen läkare har tagit sig an mig som endometriospatient när mina har varit borta från tjänst.

Jag kommer att anmäla detta till Patientnämden. Har redan skrivit ett utkast om hur illa jag har blivit behandlad. Detta är ju inte första gången, som många av er redan vet. Både jag och min man var i chocktillstånd igår. Idag mår jag jättedåligt och har värsta orkar-inte-leva-längre-känslor. Ska det behöva vara så här?

Jag ringde åter igen i morse och försökte få hjälp. Den sköterskan var samma som jag pratade med igår. Även hon nekade mig hjälp. Jag fick inte prata med någon annan. Klockan 10 ringde jag sekreterarna till mina läkare. En supergullig och förstående kvinna svarade och skrev ett väldigt utförligt meddelande till läkaren som har hand om min läkares patienter. Hon kommer att ha möjlighet att titta på detta under eftermiddagen. Jag hoppas verkligen att hon kommer att ringa upp mig och hjälpa mig. Annars är det verkligen droppen…

Gynakuten!

Idag har jag inte mått så bra. Jag började dagen med att ringa runt efter mer smärtisar. Men ibland är det helt omöjligt känns det som. Var är alla läkare? När jag ringde på eftermiddagen igen så tyckte sköterskan jag pratade med att jag skulle åka in. Då hade jag extremt ont. Kände mig helt yr och illamående och väldigt smärtpåverkad. Tyvärr hade min man precis åkt till jobbet så han fick snällt köra hem igen. Det svartnade för ögonen när jag stod upp och vågade inte sätta mig själv i en taxi. Läskigt!

När vi väl kom dit så var där mycket folk. Jag kände mig helt borta och hade svårt för att sitta. Vi frågade efter en säng men det tog ett tag innan jag fick en. Till slut fick jag en och det kändes som en evighet. Hatar att sitta bland en massa folk när man mår så dåligt. Vill inte att någon ska titta på en.

En sköterska kom och tog lite prover på mig. Allt såg bra ut så där var ingen infektion i alla fall. Skönt det. Då var det ”bara” endosmärtor. Jag fick 2 alvedon och ligga där och vänta. Jag lyckades somna. Det händer typ aldrig när jag är bland folk. Men kroppen var helt slut.

Efter 3 timmar kom sköterskan in och sa att hon pratat med jourläkaren på telefon. Hen hade tydligen inte tid för lilla mig. Så hon gav mig smärtstillande som skulle räcka tills imorgon och bad mig ringa in då igen. Jag kände mig helt uppgiven och tackade och tog emot och vi åkte hem.

Väl hemma så började jag må bättre av medicinerna och värmedyna. Lyckades somna igen och sov i flera timmar. Tills jag vaknade nu och har extremt ont igen. Hur ska jag orka ringa runt imorgon igen? Ska det behöva vara så här svårt?

En tråkig dag!

Idag vaknade jag och mådde inte så bra. Hoppades på att det skulle kännas bättre efter smärtstillande. Men det blev bara värre och värre. Inget hjälpte. Så jag fick panik. Det krampade så jag blev helt yr och skakig och det kändes som att jag skulle svimma. Läskigt! Så min man ringde efter en taxi så vi kunde åka till gynakuten.

Väl där så var vi de enda så vi fick prata med en sköterska direkt. Hon var väldigt trevlig och förstod hur ont jag hade. Hon gick iväg och pratade med en läkare. Jag fick en Oxynorm och lägga mig på en brits.

Eftersom det var helg så fanns där bara 2 jourläkare. Jag har alltid sådan otur att bli dålig antingen på en kväll eller helg. Det är så drygt. Men vad gör man? Det skulle kunna ta allt från en timme till fyra. Det var svårt att säga. Men vi stannade kvar. För även med Oxynorm i kroppen så släppte inte smärtan. Jag vågade inte gå hem.

Efter en stund så kom det en annan kvinna som hade enorma smärtor. Jag tyckte så synd om henne. Hon fick akutopereras. Men sedan var det min tur. Jag fick träffa samma läkare som hjälpte mig första gången med dessa smärtor. Hon är väldigt bra och förstående. Hon förstod fullt ut hur smärtan kändes och att det antagligen är Endometrios som gör det. Det kändes tryggt. Hon gjorde en undersökning. Allt såg bra ut som tur var. Jag fick lite nya recept. Äntligen! Även om de inte hjälper fullt ut så fungerar de bättre än inget i alla fall. Jag frågade om sjukgymnastik kunde vara bra. Det tyckte hon absolut. Så jag ska få en remiss till Kvinnokliniken som är mer insatta i just bäckensmärtor. Jättebra! Jag vill testa alternativ. Tyvärr var läkaren lite stressad. Hon ursäktade sig samtidigt som hon försökte hjälpa mig så bra hon kunde. Fortsätter jag att blöda så måste jag kontakta dem nästa vecka. För då behöver jag antagligen något mer än Enanton. Men som det ser ut nu så är nog blödningen på väg att upphöra igen. Hoppas!!! Jag ska höra av mig på torsdag om jag fortfarande mår dåligt.

Efteråt mådde jag lite bättre. Hela kvällen har jag legat nerbäddad i soffan och vi har kollat film. Hoppas jag mår bättre imorgon. För det här är inte roligt. Vi som skulle träffat några vänner idag som vi inte har sett på ett tag. Jag blir så ledsen på den här förbannade jävla (ursäkta) sjukdom.

  

Ensam

Idag vaknade jag och hade ont igen. Jag hade ställt klockan på 8 för att vara vaken ifall läkaren från IVF-kliniken skulle ringa. Jag var så trött.

När klockan var 9:30 så ringde jag. Sköterskan ursäktade att läkaren hade haft fullt upp. Men hon kunde ändå inte hjälpa mig med sjukskrivning eller medicin. Då blev jag lite sur. För det visste de väl redan igår då. Där hade jag gått och väntat på ett samtal och inte kontaktat någon annan om hjälp. Så jag säger det som läkaren på KK sagt. Att den som behandlar mig får hjälpa mig. Det har t om min andra läkare på IVF-kliniken sagt. Vet ni vad sköterskan säger då? Ja då får vi väl avbryta din behandling då så vi slipper vara ansvariga för dig!!!

Jag blev helt chockad. Kände hur tårarna brände. Jag sa bara att OK, då får jag väl gå till gynakuten då och la på.

Efteråt mådde jag så fruktansvärt dåligt och kände mig så fruktansvärt illa behandlad. Jag grät och grät så jag knappt fick någon luft. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Fick värsta tankarna om att jag inte orkade leva längre. För ingen bryr sig och tar mina smärtor på allvar. Jag skickade ett SMS till min man som var på jobb. Han kom hem och körde mig till gynakuten.

Väl på gynakuten fick vi prata med en trevlig sköterska. Jag berättade att jag hade så ont och kände mig övergiven. Hon kunde se att jag låg under bevakning på Endometrioscentrum och att en kallelse borde komma inom 2 månader. Det kändes bra. För det visste jag inte om. Men tyvärr fick jag inte träffa någon läkare. För jag hade redan blivit undersökt och de hade inte sett något akut. Men jag behövde både smärtstillande och en sjukskrivning. Då sa hon att de inte har hand om sjukskrivningar egentligen. Utan det får min läkare på vårdcentralen hjälpa mig med så länge. Men skulle det vara så att hon vägrar så ska jag ringa imorgon igen och få hjälp på KK. Jag blir så trött på det här. Hur ska man orka ringa runt när man mår så här dåligt? Varför kunde jag inte få hjälp direkt? Både jag och min man blev förvirrade. Jag kände mig så uppgiven så jag orkade inte bråka. Men jag fick i alla fall ett recept på smärtstillande. Läkaren som jag träffade på gynakuten förra veckan hade glömt att skicka min sjukskrivning och skulle göra det idag. Så jag har en sjukskrivning t om igår. Men ingen idag.

Just nu står jag utan läkare, utan hjälp. T om sköterskan tyckte att systemet var uruselt. Men jag förstår ju att det inte är hennes fel. Därför ville jag inte bråka med henne.

Så imorgon måste jag ringa vårdcentralen klockan 8 och hoppas på att min läkare är där. Annars vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt.

Jag orkar inte mer!!!

För er som är intresserade av att komma i kontakt med Endometrioscentrum i Malmö så håller de på att starta upp det igen. För tillfället måste man gå via en läkare som skriver en remiss. Men i framtiden ska man kunna skicka en egenremiss dit. Äntligen!!!

Hemma igen!

Det var en dryg kväll det här. Som jag anade. Min man kom och hämtade mig vid 15:30. Vi körde direkt till gynakuten. Där var bara två tjejer som satt där. Så jag tänkte att det kanske skulle gå snabbt. Den ena tjejen gick dessutom igen för hon var på fel ställe. Den andra tjejen sa att en annan hade fått vänta i 4 timmar. Så nej, det skulle nog inte gå snabbt det här.

Det tog lång tid innan jag ens fick komma in och prata med en sköterska. Hon verkade i alla fall förstå mina problem och tog blodprov och urinprov. Sen fick jag lägga mig på en brits och vänta på läkaren. Det kunde ta lång tid sa hon. Jag anade det. För efter klockan 16 var där bara 2 stycken jourläkare på hela kvinnokliniken.

Tiden gick så långsamt. Jag fick dela rum med två andra tjejer. Den ena låg och spydde hela tiden och den andra pratade högt i telefon. Hon verkade glad, så jag undrade vad hon gjorde där. Dessutom kom hon in före mig även om hon kommit efter. Jag förstod inte riktigt det där. Jag blev sur, men orkade inte jiddra.

Till slut blev det min tur. Min man följde också med in som stöd. Vi hatar det där rummet. För det var där som vi fick reda på att Edda inte längre levde. Det är tungt att gå in där. Även om vi varit där en gång förut.

Jag fick berätta vad det var som var fel på mig. Om mina smärtor och den misstänkta endometriosen. Att smärtorna hade ökat, trots Synarela. Jag märkte att hon inte kunde så mycket om endometrios. Eller hon gav det intrycket i alla fall. Proverna såg bra ut. Så någon urinvägsinfektion var det inte i alla fall. Hon ville göra en undersökning. Hon tittade och kände. Men både slemhinnor och livmodertappen såg bra ut. Sen gjorde hon ett ultraljud. Det gjorde så ont när hon vred runt staven. Men jag sa inte så mycket. Låg och spände mig och höll hårt i britsen. Efteråt sa hon att det verkade ju inte göra så ont. Jooooo! Så in i… Jag är inte en sådan som gnäller utan biter ihop. Jag är van.

Livmoderslemhinnan såg tunn ut. Så det var ju bra. Hon sa aldrig vad den låg på. Hon var en sådan läkare som inte gärna ville dela med sig av information. Äggstockarna såg också bra ut. Hon kunde inte hitta något fel. Det krampade och gjorde fruktansvärt ont någonstans i slidgången. Men hon kunde inte säga vad det var. För hon hittade inget. Allt såg bra ut.

Hon tyckte vi skulle avvakta tills på måndag. För då ska jag få träffa en specialist som ska göra ett ultraljud. En kvinna som varit med i endometriosteamet som fanns där innan. Det som de tyvärr lagt ner. Men jag har hört att hon ska vara duktig i alla fall. Så det känns ju bra.

Jag fick en sjukskrivning t om måndag samt recept på Pinex och Oxikodon. Så nu klarar jag mig tills på måndag.

5 1/2 timme tog det. Så nu är jag sådär löjligt trött. Hungriga var vi också så vi kände oss helt borta i huvudet.

Så nu kan jag känna mig lite lugnare. Där var inget farligt som gör ont i alla fall. Om det är endometrios återstår att se. Eller kännas efter några veckor till med Synarela.

Nu ska jag zzzzzzooooova!

Godnatt! ❤

Gynakuten

Jag ligger på en brits på gynakuten och väntar på att få träffa en läkare. Det är låååång väntetid. Det finns bara 2 läkare som har jour, antagligen på hela Kvinnokliniken. Suck!

Men hjälp ska jag få. Sköterskan var väldigt trevlig och förstod mina problem. Så nu får vi hoppas att läkaren också är det.

Det gör väldigt ont i urinblåsan. Urinprovet som togs förra veckan var negativt. Men jag fick ta om nu igen.

Är trött och hungrig! :(

 

Tröst

Ibland när man mår dåligt så är man värd något extra tycker jag. Jag brukar inte kunna äta så mycket gott i vanliga fall eftersom jag är laktosintolerant. Men för tillfället är jag så fruktansvärt hård i magen av allt smärtstillande jag proppar i mig så jag kan äta laktos igen. Då känns det ju extra bra att passa på att äta sådant jag inte kan äta annars.

Mitt favoritchoklad just nu är Marabou Black. En härligt god mjölkchoklad med lakrits i. Nom nom! Jag är helt besatt av den här chokladen. Har ni inte testat den så GÖR det!

Idag lyxade jag till det med en Ben & Jerry glass. En annan sak jag inte brukar kunna äta. Men jag var lite dum och tog samma smak som jag har testat innan. Chokladglassen med marshmallows och chokladbitar.

Vilken Ben & Jerry är er favorit?

image

Jag tycker lite extra synd om mig själv idag eftersom min IVF-läkare inte kunde hjälpa mig med en sjukskrivning. Det var den där andra läkaren. Min vanliga IVF-läkare har hjälpt mig innan med detta. Blev så irriterad. Sköterskan tyckte att jag skulle ringa Vårdcentralen. Men de är inte alls kunniga om endometrios. Min läkare där har t om erkänt det. Så nu har jag bestämt mig för att åka till gynakuten. För det känns inte normalt att ha så här ont. Något känns så fruktansvärt fel. När inte ens Oxikodon hjälper så känns det allvarligt.

Helst av allt vill jag bara ligga här i min säng och sova eller äta glass med värmedynan runt bäckenet. Men för att få hjälp så måste jag bege mig ut. Jag måste antagligen också tjata mig till för att få träffa en läkare. Jag får bara ångest av det. Man orkar ju inte med att inte bli tagen på allvar när man har så ont. Men det är ju då om någon gång som man måste gå dit. Det är så tråkigt att jag har så dåliga erfarenheter av gynakuten. Det tar emot att gå dit. Mycket kanske också beror på att jag har hemska minnen därifrån.

Håll gärna en tumme eller två att jag får bli undersökt och få hjälp med en sjukskrivning. För med denna smärta och dubbel dos morfin så går det ju inte att jobba.

Lite glass på det kanske?

Gynakuten

Eftersom smärtan igår var outhärdligt även om jag tagit 2 Citodon, 1 Ipren och 1 Tramadol så bestämde jag mig för att uppsöka gynakuten idag. Jag fick lite panik när inget verkar hjälpa.

Jag sov i alla fall gott på den där cocktailen. Jag vaknade kl 11. Tog en dusch och åt frukost. Smärtan känns mindre när jag vaknar. Kanske för att jag legat ner. Sen fick jag tvunget ta 2 Citodon och 1 Ipren. Jag ringde växeln på Kvinnokliniken. Jag trodde att det var bättre att ringa innan. Men det behövde man tydligen inte. Det var bara att gå dit och ta en nummerlapp.

Vi stack vid 12:30. Fick vänta en stund innan vi kom in till en sköterska. Hon var bra och förstod mina problem. Mina värden såg bra ut så där var det inget problem. Sen fick vi sitta ner igen och vänta på läkaren. Precis som jag trodde så fick jag mer ont av att sitta där och fick ta 1 Tramadol också. Sen blev jag ganska trött. Fick halvsitta lite konstigt och halvsov.

Sen var det äntligen min tur. Läkaren var bra och förstod min smärta helt. Om det nu är endometrios så finns det tyvärr inte så mycket man kan göra än att ta smärtstillande, eftersom vi försöker skaffa barn. Det sa IVF-läkaren också. Det bästa är om jag blir gravid så fort som möjligt. Jag slapp göra en undersökning eftersom jag ska göra det på både tisdag och onsdag. Samt att jag redan är under utredning. Läkaren på IVF-kliniken får bestämma hur vi ska gå tillväga. Nu fick jag äntligen bra mediciner. Paracetamol 1 g som jag ska ta 4 gånger om dagen, Oxicontin som är ett långtidsverkande morfin som jag ska ta 2 gånger om dagen, samt Oxynorm som är ett korttidsverkande morfin att ta vid behov.

4 timmar senare var vi äntligen hemma igen. Jag har tagit 1 korttidsverkande samt 1 paracetamol nu. Effekten kom ganska snabbt. Skönt! Jag ska försöka ta den långtidsverkande på bättre tider så får vänta lite.

Någon som har testat dessa mediciner? Hjälper dem bra?

Skräcknatt (9+3)

Igår bestämde jag mig för att stanna hemma från jobb. Jag mådde ju så illa i lördags att jag kände att det inte skulle fungera. Under söndagen mådde jag illa men inte riktigt lika mycket. Jag var ute och andades friskluft en stund och det kändes bra. Tyvärr regnade det så vi kunde inte vara ute.

Idag är jag så fruktansvärt glad att jag stannade hemma och inte sov borta. Vid 00:30 vaknade jag av vad jag trodde var en dröm. Att det gjorde lite ont i ryggslutet och att det kändes blött där nere. Tänkte att oj är flytningarna så rikliga nu och gick på toaletten där jag möttes av en stor chock. Blod i trosan. Blod på lakanen. Jag hade ont i ryggslutet. Jag satte mig på toaletten för jag behövde kissa. Då kom det en stor klump. Men antagligen bara koagulerat blod. Vi blev helt förstörda och bestämde oss för att åka till gynakuten utan att ringa först. Vi tog taxi mitt i natten. Väl framme där fick vi prata med en sköterska som sa att det var ju alldeles för tidigt för dem att kunna göra något. Nej vi har bara en läkare på hela förlossningen i natt så vi tycker inte att ditt ärende är akut. Vafan har man då en gynakut till? Man var tydligen tvungen att störtblöda eller ha så ont så man inte kan gå. Vilket jag såklart inte hade. Jag är så dum och kan inte ljuga. Dessutom hade jag slutat blöda lika plötsligt som det började. Hon sa att det var vanligt med blödningar. Hon sa även att det var vanligt att det kunde göra ont vid en blödning. Men att det ändå kunde vara ok. Men att det också kunde vara ett missfall. Hennes tips var att avvakta under natten och på morgonen ringa antingen blödningsmottagningen eller min barnmorska. Vi bestämde oss för att kontakta barnmorskan vilket jag precis har gjort. Via mail. Hoppas hon ringer upp mig under dagen. Det gjorde hon förra gången jag mailade. Hoppas att de tar det på allvar i alla fall. Vi orkar inte vänta till KUB för att se om allt står rätt till eller inte.

Eftersom det har varit svårt att sova i natt så har jag lyckas sova lite nu på förmiddagen. Så nu känns det lite bättre. Jag märker att magen helt plötsligt är förstoppad men det kan väl knappast orsaka en blödning mitt i natten. Eller? Det värker lite i ryggslutet men det gör inte jätteont. Det har inte kommit mer blod förrän jag precis var och gjorde nr2. Då kom det lite rosa. Men det kommer inte därifrån tyvärr.

Nu ber vi till högre makter, om det finns några, att lilla Irja mår bra ändå och att det bara var falskt alarm. Vi hoppas även på att få göra ett ultraljud via vår barnmorska så vi kan bli lugnade. Det går ju inte att må så här tills den 15 juni. Den där ångesten jag kände i natt var inte nådig. Jag tänkte tankar om att inte orka leva. För jag orkar inte göra fler IVFer. Jag vill inte behöva gå igenom det där igen och dessutom behöva betala för det. Jag behöver er tummar!!!

Förstår inte

Vi åker till gynakuten i hopp om att få hjälp. Tror ni jag fick det? Nej!!!

Vi sitter där i en halvtimme tror jag innan vi får prata med en sköterska. Väl inne så mår jag dåligt och bryter ihop lite. Jag kände mig så trött och yr. Jag berättar om IVF, det onda och blodet. Hon säger att det är för tidigt att se något, vilket jag anade. Jag berättar om sticket och skavet på sidan och att jag undrar om det kan vara äggstockarna som är stora. Eller om där kan vara cystor. Hon säger bara att där inte finns något de kan göra åt det. Blodet kan hon inte göra något åt. Om äggstockarna är svullna kan hon inte göra något åt det. Jag försökte verkligen få henne att förstå att jag skulle vilja veta var blodet kommer ifrån och om det är något fel på äggstockarna. Eller om där är vätska i buken. Hon säger bara att det går inte att se så här tidigt. Hon förstår inte alls vad jag menar. Hon hade ingen kunskap alls om detta märkte jag. Hon kunde bara säga att jag får ringa kliniken imorgon för det är ju deras sak. Hon kollade pulsen och tog ett blodtryck som såg bra ut. Det fanns inte mer hon kunde göra.

Saken var väl den att kön var lång och de var få läkare. Det skulle ta jättelång tid för att få komma in på ett ultraljud. Hon tyckte inte det verkade så akut. Kan jag väl förstå. Jag får väl ringa kliniken imorgon igen och hoppas på att få prata med en annan sköterska.

Jag blir verkligen galen på det här. Måste det verkligen vara superakut för att man ska få komma till? Måste man vara döende då eller?

Jag känner mig fortfarande lite yr och väldigt trött. Vet fortfarande inte vad det kan bero på. Det spänner över äggstockarna eller något. Det molar och bränner men gör inte jätteont. Jag småblöder lite. Bara så det egentligen räcker med ett trosskydd.

Kanske det är ett missfall. Det var också för tidigt att se. Det enda man kan göra är att ta blodprov och följa upp. Det ska jag ju göra på onsdag. Usch vad nervös jag är.

Jag känner mig inte så gravid längre så jag tror nog att det är kört. Bara att vänta in den stora blödningen då. Det värsta är att jag inte orkar jobba när jag mår så här. Jag har inte fått träffa någon läkare som kan sjukskriva mig. Ingen vet varför de måste sjukskriva mig mer än jag. Jag kan vara hemma till torsdag utan läkarintyg. Ska ringa jobb imorgon och prata med dem. Man kan ju inte ta hand om en person när man själv mår dåligt.

Nu ska jag äta lite och sen vila. Hoppas detta går över snart. :-/