Taggarkiv: inlagd

Add Comment Register

Hemma!!!

Nu är jag hemma. Jag fick gå hem vid lunch idag. Alla prover såg bra ut denna gången. Ingen retning på bukspottkörteln. Hurra! Jag känner mig väldigt trött idag och det är kanske inte så konstigt. Jag har även lite ont. Så sitter mest och slappar i soffan och kollar serier.

Varje gång man kommer ut från sjukhuset så känns det som om man släppts ut från fängelse. Man lever i någon sorts konstig bubbla där inne. Påverkad av diverse mediciner. Sen helt plötsligt ska man ut i det vanliga livet igen. För mig får det vanliga livet vänta tills på onsdag. Då ska jag börja jobba igen. Jag ser nästan fram emot det.

Jag tänkte berätta lite om gårdagen. 9:30 skulle jag vara på plats. Jag och min man var lite tidiga som vanligt. De hade lite kaos på avdelningen så jag fick ett rum som inte var ett patientrum egentligen. Där stod några madrasser bakom ett draperi och några patientskåp. En säng till mig och en bordslampa på golvet. Ett extrarum vid platsbrist alltså. En sköterska gav mig en sjukhusskjorta, stora underbyxor samt strumpor. Jag fick krypa ner i sängen. Efter en stund satte hon en infart i armen. Jag frågade efter lugnande men det vågade hon inte ge mig på grund av att jag skulle sövas. Eh va? Jag fick ett antibiotikadropp.

När klockan blev runt 10:30 så fick jag åka ner till den endoskopiska avdelningen. Jag hade låst in mina saker i ett skåp och fått information om att de inte riktigt visste var jag skulle vara efteråt. I sista stund ber de min man hämta mina saker så jag får ha med mig dem i sängen. Väl nere i väntrummet så får min man gå för där får inga besökare vara. Där fick jag ligga i min säng och vänta på min tur. Det började kännas nervöst. Till slut kommer läkaren och en narkosläkare. ERCP-läkaren var samma som förra gången. Han frågar hur det är med mig och jag säger att jag är nervös. Då undrar han varför ingen gett mig lugnande och blir lite irriterad. Han är jättesnäll och säger att de ska ta hand om mig på bästa sätt. Det kändes lite som inför ett äggplock. Alla var supersnälla mot en.

Väl inne i operationsrummet så får jag hoppa upp på en speciell brits. Där fick jag lugnande rakt in i armen direkt. Sen fick jag lägga mig på mage på en kudde med täcke över mig och en kudde under fötterna. Allt för att göra det så bekvämt som möjligt. I munnen fick jag en ring för att inte bita i slangen och skada tänderna. Läkaren höll mig i händerna tills jag somnade. En vänlig och uppskattad gest. Sen minns jag inte mer.

Jag vaknar upp på uppvak. Där var jag inte förra gången. Jag fick lite ont och fick direkt smärtstillande. Där ligger jag i ca 2 timmar. Känner mig så lycklig att det är över så att några lyckotårar kom. Jag brukar gråta när jag vaknar ur narkos. Kanske av lättnad. Jag försöker sova men det är svårt. Folk tittar till en hela tiden och pratar med andra. Jag vill bara till mitt rum. För där kan jag smsa mannen så att han kunde komma tillbaka.

Jag hamnar på en annan avdelning. Den jag skrev om igår med rapande och pruttande mannen och tanten med bajsblöjan. Jag som trodde att denna avdelning skulle vara bättre än den andra. Jag hade fel. Den var hemsk. Undersköterskorna verkade lite förvirrade. Jag fick dålig information. Tur att jag gjort det en gång innan kan jag säga. Sköterskan på uppvak sa att jag skulle få åka hem samma dag. Men det trodde jag inte. Men visst tändes ett litet hopp. När klockan började närma sig 19 så fick jag fråga om jag skulle stanna kvar. Jo de ville ta prover dagen efter. Det visste jag ju.

När klockan var 16:30 skulle jag äntligen få äta lite. Något som sjuksköterskan visste men inte undersköterskorna. En timme innan hade jag ringt på dem för jag mådde dåligt. Jag kände mig matt, snurrig och illamående. Antagligen eftersom jag inte ätit på hela dagen. Men jag fick snällt vänta. Så när klockan passerat 16:30 fick jag säga till om mat igen. Ingen hade visat mig fikarummet där det fanns proviva och andra drycker. Eftersom jag var snurrig så orkade jag inte gå dit själv heller. Jag säger till om vegetarisk och laktosfri mat. Det visade sig bli ett stort problem. Där fanns ingen middag som jag kunde äta. Fine! Jag var inte så sugen på det ändå. Mackor? Ja ost går bra. De låg i frysen. Så runt klockan 18 fick jag äntligen mina mackor. Även Proviva i massor. Det var gott. Men jag fick ont. Så fick en Oxynorm som inte direkt hjälpte.

Vid 20 var det dags för kvällsmat, mackor igen. Då kände jag mig lite piggare. Jag försökte kolla på Netflix men fick inte upp ljudet. Mina fisande, kräkande och bajsande grannar överröstade allt så jag blev så arg så jag gick ut och satte mig i fikarummet istället. Där var det lugnt och skönt. Men jag saknade min säng. När jag kom tillbaka hade de vädrat och allt kändes lite bättre. Dessutom hade jag fått rätt på ljudet. Jag somnade till en stund. Var helt slut.

Men vaknade då av åska istället. Jag passade på att gå på toaletten och säga till om mer smärtstillande. Det gick inte att sova med den konstiga krampande smärtan jag kände. En trevlig sköterska kom och hjälpte mig. Tog blodprover, kollade blodtryck och gav mig Ketogan i armen. Äntligen kändes det bättre. Jag satt där en stund och surfade tills ögonen gick i kors. Sen försökte jag sova. Som tur var hade jag öronproppar med mig. Ett stort tips inför ett sjukhusbesök med övernattning. Det tog en stund innan jag somnade. Jag har svårt för att somna med morfin i kroppen. Det har nog med mitt kontrollbehov att göra. Jag vågar inte slappna av. Jag blir orolig och yr. Men till slut gick det. Jag sov till 5:30. Då kom de in och tog tempen. Sen somnade jag om och vaknade vid 7:30 då det var dags för blodtryck. Det var något lågt. Det brukar jag inte ha. Sköterskan frågade om jag brukar ha dessa värden. Hur skulle jag kunna veta det? Det är nog det enda jag inte har koll på. Mitt blodtryck. Det brukar ligga bra.

Vid 8 fick jag äta frukost och jag fick inte ont. Fick paracetamol i förebyggande. Det kändes bra. De tog blodprov på mig efter frukosten. Vid 11 kom min man. Sen tog det inte lång tid innan jag fick åka hem.

Nu är det över. Nu är det bye bye gallsten, forever!

Ca en vecka innan sprutstart så ska jag lämna blodprov för att kolla mina värden. På läkarens begäran. Jag hade tänkt be om detta. Jag berättade om IVFen och hon tyckte det var bra att få det kollat innan vi kör igång också. Hoppas verkligen att allt ser bra ut. Jag orkar inte vänta längre.

Nu blir det fler serier. :)