Ingen magsjuka ännu. Puh! Men trött är jag. Väldigt nervös är jag också. Mår lite dåligt och vågar knappt tjuvtesta imorgon. Känner mig ju inte så gravid. Men det är ju inte alls konstigt. I vanliga fall hade man ju inte vetat om det. Undrar om jag hade haft ömma bröst, varit mer kissnödig och trött även utan Crinonen. Antagligen inte. Jag som har varit så positiv fram tills nu. Kanske är det något skydd. Att inte bli lika besviken om man inte tror på det. Hoppas jag blir överraskad imorgon.

Jag skulle egentligen varit ledig till testdagen nu. Men måste tyvärr hoppa in extra på måndag då en kollega är sjuk. Jag mår så dåligt av det. Tänk om mensen kommer. Eller brukar den bli sen av IVF? Jag kommer må skit om det blir minus imorgon. Men det är så tidigt så inte säkert det kan bli ett plus. Får försöka tänka så.

Nu ska trötta jag bege mig ut på kalla stan och leta efter en ny vinterjacka. Brrr vad kallt det är. Hoppas alla andra håller sig hemma. Not! 😉

”Implantation is complete, cells that will eventually become the placenta and fetus have begun to develop”

Vaknade tidigt i morse bara för att vår katt jamade. Kände mig kissnödig. Men hade nog klarat hela natten om jag inte vaknat. Drömmer mycket och intensivt så jag vaknar helt svettig.

Idag börjar jag känna mig nervös. Det är så nära. Känner jag verkligen något egentligen? Försökte sova på mage men brösten ömmade för mycket. Jag har aldrig ömma bröst innan mens. Visst det kan ha med progesteronet att göra men kommer det verkligen då efter 8 Crinone? Andra som har eller haft ömma bröst får det direkt. Eller?

Innan jag åt frukost kände jag en stark smak av metall i munnen. Det är så märkligt för jag kände samma på samma dag förra gången. Kan kroppen härma bara för att jag läser min gamla dagbok innan jag lägger mig? Tycker ju det är så intressant. Men borde kanske inte.

När jag hade gått en promenad till jobb idag fick jag som lite kramp där nere. Det var nog inte i livmodern utan längre ner. Svårt att säga var. Men det kändes så konstigt. Lilla Olga, fäst dig inte för nära livmodertappen. Det är mindre bra. Men hoppas du har hittat en jättefin plats nu och fäst dig ordentligt. Där ska du nu vara i ca 37 veckor till.

3 timmar tills det är helg. Längtar så. Orkar inte jobba just nu. Tänker för mycket. Imorgon kanske vi ska till IKEA. Eller så ska jag köpa en ny vinterjacka för den jag hade förra året sitter som korvskinn. Hade glömt att jag gått upp 4 kg av hormoner och graviditet. Sen på söndag blir det julstäd, julpyntning och julbak. Har inte bestämt vilket bak det blir ännu. Kanske lussekatter eller tryfflar.

Hoppas ni alla får en supermysig helg och vissa av er med julmys. 😀

”Implantation continues”

Igår när jag skulle lägga mig så hade jag lite smått ont i huvudet. När jag vaknade satt den kvar. Tänkte först sjuka mig men nä. Så farligt var det inte. Jag tog en panodil och senare försvann den som tur var. Var även uppe denna natt och kissade. Tror jag gick lite halvt i sömnen för kommer inte ihåg det helt klart. Men jo, det gjorde jag.

Igår kände jag stark ångest men idag känner jag mig lite lycklig. Även om jag inte kände några symptom i förmiddags. Trodde jag. 2 timmar efter frukost började jag känna mig lite småyr och illamående. Åt en banan så mådde jag bättre igen. Är verkligen hungrig idag. Det är väl inget man kan framkalla? Eller? Så varannan timme har det blivit mat på jobb. Åt makaroner och sojabollar för en timme sen och är redan sugen på något igen. Är jag bara galen eller är där kanske en liten liten bebis i magen?

Ett tag kändes det som att jag skulle få migrän men den kom aldrig som tur är. Men jag är såååå trött. Vill hem och sova. Men sen när jag väl kommer hem så är jag pigg igen. Konstigt det där. Men säkert inte idag då det är tvättkväll. Suck!

Får äta några pepparkakor till. 😉

”The blastocyst attaches deeper into the uterine lining, beginning implantation”

I natt vaknade jag igen och var kissnödig. Det behöver ju inte betyda något men det händer inte så ofta annars. När jag var gravid förra gången så hände det varje natt. Sen är det dessa (ursäkta) flytningar. Ni som följde mig under förra graviditeten kanske minns att jag skrev att jag trodde jag läckte fostervatten. Vilket det inte var utan ökade flytningar. De har jag fått igen. Men det står visserligen som biverkning på Crinonen. Men det bryr jag mig inte om. Sen har jag mått illa till och från idag men det är min mage som bråkar. Det är jag nästan 100 på. Annars känner jag nog inget särskilt. Är fruktansvärt trött. Men det är en biverkning.

Igår kväll så kände jag som små stick och nyp i tjejmagen. Kan det ha varit liten som fäste. Visserligen tyckte jag att det kändes lite för långt ut på sidan. Men vet inte riktigt var livmodern börjar. Hade tydligen precis samma på rd4 förra gången fast på andra sidan. Märkligt! Men lite kul.

Jag har känt mig så positiv fram tills nu. Tiden har gått fort. Men nu har man kommit in i de jobbiga dagarna då det antagligen borde ha fäst. Men innan man kan känna det. Men jag är fortfarande gravid tills motsatsen bevisats. Så det så!

”The blastocyst continues to hatch out of its shell and begins to attach itself to the uterus”

Det är lite dumt att skriva om ruvardagen på morgonen. Men jag tycker det är så bra att ventilera lite tankar innan jobb.

Igår hade jag lite molvärk till och från. Jag nyser en del. Känner även lite pirr i bröstvårtorna ibland. Men allt är säkert bara Crinonen. Jag kände mig så lycklig igår. Jag kände mig gravid. Jag känner att humöret går upp och ned. Men det kan säkert bero på oron.

I natt vaknade jag och var kissnödig. Det känns ömt i blåsan. Blev lite glad över att behöva gå upp. Vem blir det? Det var ett stort symptom med Edda. Men det behöver inte betyda något. Förra gången började jag känna av en extrem hunger på dag 4-5. Spännande! Man kan inte låta bli att jämföra. Fast att jag vet att det är dumt.

Har en lugn dag på jobb idag. Ska försöka sticka lite eller läsa. Får se.

”The blastocyst begins to hatch out of its shell”

Uppdatering på kvällen:
Det sticker och hugger på vänstra sidan. När jag läser min egen blogg från förra IVFen så kände jag exakt samma denna dag fast på höger. Märkligt!!! Hoppas det är Olga som borrar sig fast ordentligt.

Vad skönt att få vara lite ledig igen. Idag. När klockan blev 16 igår blev jag överlycklig. All ledsamhet försvann. Jag körde inom och hälsade på Edda i ösregnet. Måste sett tokigt ut när jag stod där helt blöt och försökte tända ett ljus. Men jag ville att hon skulle få träffa Olga och hålla tummarna för en lillasyster eller lillebror. När jag skulle köra igen lyckades jag komma åt tutan. Pinsamt, mitt på kyrkogården. Men det var ingen där, tror jag.

Jag vaknade tidigt och kände ett starkt molande i livmodern, tror jag i alla fall. Det kändes som mensvärk. Det satt i ett tag och släppte inte förrän jag hade gått upp och kissat efter sambon gått till jobb. Sen var jag klarvaken, i mörkret. Klart att man spekulerar lite. Kände så i början av graviditeten med Edda. Men det var nog inte under ruvardagarna. Tröttheten är enorm. Men det är väl progesteronet. Igår skulle vi handla och det kändes som att jag skulle kunna stå och somna. Idag fick jag för mig att jag kände metallsmak i munnen. Hade skrivit det i bloggen på rd4 förra gången så kanske. Det sägs att vissa kan känna en metallsmak i munnen när embryot fäster. Idag borde det bli en blastocyst i alla fall. Innan har man hört att embryot kan fästa på dag 2-5. Men det beror ju på hur många dagar det var när man fick tillbaka. I mitt fall 2 så tar nog säkert 5 i alla fall.

Funderar på om jag ska baka något idag. Har inte blivit något efter drömmarna. Kanske maränger? Eller kanske pepparkaksmuffins? Bra terapi när man inte kan släppa tankarna på vad som finns där inne i livmodern.

Idag gick jag in på en bloggväns blogg och blev så ledsen då någon hade skrivit en så taskig kommentar om bloggarens unga ålder och dåliga mående pga att hon har svårt för att få barn. Barnlängtan har ingen ålder, ofrivillig barnlöshet gör lika ont om man är 15 eller 67. Så tänk er för innan ni skriver något sådant. Jag kanske inte heller hade kunnat få barn när jag var 20. Jag vet faktiskt inte. Jag åt p-piller i över 10 år. Kanske de har gjort mig infertil?

Jag har inte träffat den rätte förrän nu. Så det kan se så olika ut. När jag var 25 trodde jag att jag hade hittat den rätte och frågade om vi skulle skaffa barn. Vi hade bott ihop ett tag. Han svarade 100% nej. Han vill inte ha några barn. Efter ett tag bröt jag upp med honom för jag kunde inte tänka mig ett liv utan barn. Såklart spelade lite annat in också. 3 månader efter hade han gjort en mycket yngre tjej med barn. Gissa om jag blev ledsen. Men är idag glad då han inte är någon jag vill leva med. Idag har han 2 barn med olika tjejer. Där ser man!!! Jag undrar ofta om vi hade kunnat få barn. Men nu spelar det ingen roll för jag har träffat världens bästa som jag ska gifta mig med.

”The cells of the morula continue to divide, developing into a blastocyst”

En ny dag med liten i magen. Varje morgon man vaknar så myser man till lite av ett lyckorus. Hoppas du är kvar och mår bra.

Har börjat känna av Crinonen. Biverkningar som nedstämdhet, irritation och att jag känner mig ledsen. Jag vill inte känna mig ledsen. Jag vill vara glad. Kommer inte ihåg att jag mådde så förra gången. Kanske är det en rädsla för hur det ska gå som gör att jag känner mig så här.

Igår blev jag väldigt irriterad på sambon. Skulle jobba kväll och för att inte bli för trött så ville jag sova en timme. Under denna timmen så är han inne i sovrummet 4 gånger och sen sista gången säger han att han ska ut och handla. Då var nästan min sovstund över och jag kände mig helt knäckt. Trodde inte han skulle komma tillbaka innan jag skulle gå. Men det gjorde han. Med lite jobbmat till mig och godis så då kändes det mycket bättre.

Sen kan jag må dåligt på jobb ibland. Kanske därför jag ofta känner att jag inte trivs även om jag har lyxigaste jobbet. För er som inte vet så hjälper jag en person i hemmet som inte klarar sig själv. För det mesta kan man pyssla med egna saker så det känns kul. Ibland åker vi iväg och gör roliga saker. Vi hade bestämt att vi skulle åka till ett speciellt ställe och jag tänkte att vi kanske kunde göra det nästa vecka. Men då har denna person åkt dit med en annan av mina kollegor. Blev så ledsen. Men det förstår inte denna person och det är ju inget man säger eftersom det är jobb. Sen kan denna person favorisera 2 personer och bli jätteglad när de ska jobba. Jag vet inte vad personen känner för mig men jag känner att vi har roligt. Sen kan personen prata illa om en 3:e kollega och det känns inte så kul. Undrar vad personen tycker om mig. Jag tar så lätt illa vid mig och blir ledsen. Jag anser mig själv vara en väldigt trevlig och rolig person. Men det är inte kul att känna sig mobbad, ja för det är nog så det känns ibland. Jag försöker hitta på roliga saker men det är svårt när de andra tar det roliga ifrån mig. Ja ja det löser sig kanske. Jag är kanske inte så rolig just nu för känner mig väldigt fokuserad på IVF och bebis. Får se om det blir något julbak nästa vecka för det är något jag är duktig på i alla fall. Tråkigt att ni fick läsa detta men har ingenstans att ventilera då jag aldrig träffar mina kollegor själv. Jag vet att man inte ska ta illa upp men jag är sådan.

Åter till bebisgörandet. Igår när jag kom till jobb fick jag lite ont i högra ljumsken. Det ilade ner i benet. Kanske är äggstocken som är svullen. Hade flest ägg på den. Det gjorde lite ont när jag skulle gå till bilen. Är fortfarande lite uppblåst om magen. Ser lite smågravid ut. Men ibland känns det bättre. Har inte lika stora problem med att gå på toaletten denna gång. Ibland känner jag som lite mensvärk och får för mig att lilla Olga fäster men det är för tidigt. Nästa vecka!!!

Nu ska jag jobba lite till. Sen blir det söndagsmys med sambon och bonussonen.

” The embryo continues to grow and develop, turning from a 6-8 cell embryo into a morula” (gäller ett 2-dagars embryo vid ET)

http://www.nyufertilitycenter.org/ivf/embryo_transfer

Jag tror progesteronet gör mig trött. Eller så är det bara för att IVFen är över. Jag kan inte fatta att den är över. Jag är så lycklig. Jag är ”gravid” igen. Ja jag kommer att kalla mig gravid tills motsatsen bevisats. Jag somnar i alla fall på soffan kl 22. Vilket sen gör att jag vaknar tidigt på morgonen.

Eftersom det tar 5 dagar för ett embryo att bli en blastocyst så kommer den att fästa tidigast på måndag. Sen tror jag det senast blir på torsdag. Vi får se om jag kommer att känna något. Snälla lilla söta du, väx och bli en fin blastocyst så du kan fästa.

Det hela känns helt overkligt. Jag har vaknat upp från alla mediciner och det hela känns mer som en dröm. Tänk att Eddas syskon är där inne. Hoppas lilla Olga myser för det gör jag.

Jag ska jobba hela helgen. Tråkigt. Hade hellre velat vara hemma och myst med familjen. Men helg-OB är rätt bra så det får jag göra. Jag mår hyfsat bra nu. Känner mig t om lite rastlös. Äggstockarna känns fortfarande lite ömma. Helst när jag ligger på sidan. Sover mest på rygg just nu bara för det och det gillar jag inte riktigt. Inte när jag sover borta i alla fall. För nästa natt ska jag och Olga sova borta. Det kommer nog gå bra.

Ruvare, tänk, jag är ruvare. Så overkligt. Går runt och fånler.

Glömde nog skriva att det andra embryot inte klarade sig. Så det blev inga till frysen denna gången heller. Undrar vad det är som gör det. Tror ni man får göra icsi om det skulle bli en nästa gång? Ja till ett syskonförsök då för denna gång kommer att gå vägen. Det skulle kännas bra att göra en ny utredning för det var 2 år sedan sist. Om nu mina ägg är bra och sambons spermier bra. Varför blir inte fler befruktade? Känns konstigt!!!