Jag lever. Men det är väl allt. Jag känner mig väldigt besviken och ledsen. Jag var ganska säker på att det skulle gå vägen denna gången. Men så gjorde det inte det. Då faller man ännu längre ner märkte jag. Jag försöker fokusera på att min kropp antagligen inte var riktigt redo ännu, efter operation och allt.

Nu ska jag ta en paus på en obestämd tid. Kanske jag uppdaterar ibland om jag har något intressant att skriva om.

Planen är att först operera bort den kvarvarande stenen i gallgången. Jag har en telefontid med läkaren på måndag. Så förhoppningsvis innan semestern. Sen kommer semestern och då ska vi vara i stugan ett tag. Jag ska dricka vin och tänka på roliga saker. Sen i augusti kanske vi tar nya tag. Då kanske vi är redo igen. Vi får se helt enkelt.

Jag är sjukskriven imorgon också. Sen kanske det ska bli skönt att komma tillbaka. Om det går. Jag blöder ganska mycket men har inte fått ont ännu. Bara väntar på att det ska komma igång mer. Kanske lagom till torsdagen då så jag måste stanna hemma. Vi får väl se. Det kanske inte blir någon syndaflod med hemsk smärta denna gången. Det hade ju varit skönt att slippa.

Tack så hemskt mycket för alla fina kommentarer. De värmer!!!

Ta hand om er! Jag pausar från allt som har med IVF att göra. Jag kommer antagligen att kika i mailen ibland men även där kommer det att antagligen ta tid innan jag svarar. Hoppas ni har överseende med det.

Kram på er!

(Lilla Stjärna! RIP!)

Minus!!!

Jag bryter ihop och har hamnat längst ner på botten. Jag vet inte hur jag ska ta mig upp igen… vet ni?

Någon undrade varför jag väntar ett MF pga av en skugga på ett test. Ett plus är ett plus. Ett plus som försvinner innebär antingen missfall eller en kemisk graviditet.

Min mens skulle kommit i måndags. Idag är det lördag. Jag småblöder, fick svagt positivt och har ganska starka graviditetsymptom. Så därför väntar jag tyvärr på ett MF. Det kan också varit en kemisk graviditet. Men då brukar mensen komma som vanligt. Det jag har nu är inte mens. Det är något rött vattnigt utan klumpar. Något jag hade vid min förra graviditet också som tyvärr avstannade runt vecka 10.

Vad har jag för symtom då? De senaste dagarna har jag känt mig extremt hungrig, osugen på mat, illamående och yr. Helst på morgnarna. Något som tyder på graviditet är min förhöjda kroppstemperatur. Tro mig, jag känner min kropp. Vi har snart försökt i 5 år. Jag har varit gravid vid alla mina IVFer, inklusive denna. Det är bevisat med blodprov. Jag ska nog fråga min klinik efter ett blodprov.

Jag är så jävla bitter! Förlåt!

Igår kväll mådde jag inte så bra. Fick ett gallstensanfall igen. Blir så trött. Eftersom plusset syntes då så vågade jag inte ta min medicin. Min man fick ringa 1177 och fråga. De avrådde mig att ta den vid tidig graviditet. Så jag fick nöja mig med alvedon. Behöver jag säga att det inte hjälpte så bra?

I natt har jag svettats mängder. Har vaknat flera gånger helt plaskblöt. Såg det som ett bra tecken på en graviditet. Men plusset var i morse som bortblåst. Inte en endaste antydan till ett extra streck längre. Dessutom blödde jag rött. Det kändes väldigt kört och jag blev så ledsen igen.

Men jag hade inte tid att sörja. Det var dags att träffa folk igen. Något som jag har svårt för just nu. Det var inte heller vilka som helst utan en gravid och en nyfödd bebis. Det kändes extra jobbigt idag. Jag blöder antagligen pga ett missfall och ena tjejen sitter och klappar sig på magen. Det måste vara typiskt mig att bli utsatt för det just nu. Jag träffar ju nästan aldrig gravida eller nyfödda nu för tiden. Eftersom jag inte orkar.

Nu är jag hemma igen och känner att jag befinner mig på botten. Jag orkar inte med detta misslyckande. Hur ska jag orka upp? Vad finns det att se fram emot? Förra sommaren var det skönt med en paus. Men jag vill inte ha en paus. Jag vill vara gravid.

Snyft!

Någon som har blivit överstimulerad vid graviditet? Idag har jag väldigt ont runt höger äggstock. Det blir värre och värre. Det ilar ner i benet. Det värker riktigt. Kan det vara överstimulering? Smärtan jag kände innan idag kan ha varit vätska som rann ut. Det påminde nämligen om smärtan jag får ibland vid ägglossning. Kan det vara därför jag blöder rött och tunt blod? Det känns inte som mens.

Berätta gärna era erfarenheter så ska jag ha koll på vikten.

BTW… Vad hungrig jag är hela tiden.

Bara för att jag fick se den där skuggan på testet så blir jag mer orolig. Jag har ont och småblöder lite. Det gör ont i svanskotan. Jag hatar detta. Jag har småblött sedan i måndags. Men då har det ändå känts ok. Jag trodde det var kört. Nu har jag fått hoppet tillbaka och därmed har rädslan blivit större.

Jag var så dum och tog ett digitalt test mitt på dagen. Det stod Inte Gravid. Vi får väl hoppas att det bara var alldeles för tidigt för det. Jag kunde väl sparat det tills imorgon. Nädå! Nu ska jag tydligen må dåligt i onödan. Så dumt!

Igår var vi på kalas. Det skålades i champagne och även jag drack lite. Jag tänkte ju att det var kört.

Jag har resonerat som så att på förra kliniken som vi gick på. Där tog man blodprov tidigare som i tisdags. En dag efter min BIM. Låg inte hcg över 50 då så fick man komma och ta om testet en vecka senare för att se så det ökade som det skulle. Eftersom testerna visar plus när det överstiger 25 så har jag ju sett mig som inte gravid då.

I morse tog jag ett test som vanligt. Ett fult minus igen. Jag kröp ner i sängen igen och kände mig så ledsen. Ångesten var så fruktansvärd. Jag såg mig själv framför mig ligga och gråta hela dagen även om jag har tusen saker som måste fixas.

Mannen gick till jobbet och jag tog fram det förbannade testet igen. Som inte alls var förbannat längre. Där är ett supersvagt streck. Ja ett andra streck. Jag vet att man inte bör rätta sig efter något som syns efter 5 minuter. Men många gånger förr har Testlagrets test visas plus när dem torkat, och det har stämt. Nu använder jag Graviditetskollens. De är lite svårare att avläsa så här tidigt eftersom där är ett fönster som skuggar sig själv lite. Men visst fasiken är där ett nytt streck som jag inte sett innan. Tyvärr är det för svagt för att synas när man fotar. Men jag gör ett test. Ser ni det?

Förlåt Lilla Stjärna för champagnen igår. Vi säger att vi firade plusset. Fast på ett lite dumt sätt. Det ska INTE hända igen. Promise!!!

Jag var bara tvungen att ringa mannen och berätta. Så nu får han en fin fredag på jobb. Även om de flesta har klämdag och är lediga.

Vågar vi hoppas?

Godmorgon!
I natt har jag drömt sådär intensivt och verkligt igen. Den handlade om dagens kalas vi ska på. Vi åkte hiss som gick sönder, katterna var med fast lösa och en massa andra konstigheter. Jag kanske borde stanna hemma? 😉

Dessutom var jag uppe och kissade i natt igen och tempen är högre än efter ÄL. Men negativt test. Jag blir nog mer galen för varje dag som går.

BIM var i måndags och jag blöder bara väldigt sparsamt. Så ingen mens ännu. Min slemhinna var väldigt tjock och fin och vill den komma ut så kommer jag att blöda massor. Det har då inte hänt ännu så jag måste väl erkänna att hoppet finns kvar.

Men det börjar bli lite sent för ett positivt test där allt kommer att gå bra. Kan embryot ha fastnat fel? Då blir hcg mycket lägre än normalt. Detta oroar mig massor. För visst känner jag mig lite gravid fortfarande.

3 dagar till test. Sen borde jag veta. Hjälp vad länge!!!

Jag vaknade vid 3 och var kissnödig igen. Sen i morse så visade testet fortfarande negativt. Det kom lite rosarött blod med morgon-Lutinus som brukar rinna ut.

Jag skulle iväg en sväng och handla och kände att det var lika bra att ta både alvedon och storbinda på. För nu var det på väg.

Väl hemma igen så hade det bara kommit pyttelite brunt Lutinus. Vad vill kroppen? När alvedonen gått ur kroppen så känner jag att det gör ganska ont. Mensvärk. Det gör mer ont i svanskotan än där fram. Hela bäckenet känns ömt.

Jag tror nog Lilla Stjärna fäste en liten stund. För det kändes det som. Så nu väntar jag väl på ett missfall då. Samma som vid IVF 2. Den blödningen var inte kul. Den började hastigt och istället för att bli mindre i slutet så blev det mer. Binda och tampong räckte inte. Det här ser jag inte fram emot. Helst inte när jag måste vara lite social i helgen.

Hjälp!!!

Hoppas ni får en trevlig Valborg. Vi ska nog inte göra något speciellt. Jag orkar nog inte. Känner mig bitter och ledsen. Jag som varit så positiv och hoppfull denna gången. Så blev det bara skit av det.

I natt har jag haft väldigt mycket mensvärk. Även svettats floder kändes det som. När jag vaknade vid 8 så tog jag ett nytt test. Fortfarande helt blankt.

Under dagen har det kommit rosa Lutinus. Har försökt att inte bry mig om det så mycket. Men nu precis så fick jag rött på pappret. Antar att det är kört nu. Vet inte riktigt hur jag ska reagera. Känner mig helt likgiltig.

I natt fick jag även gallkramp 2 gånger. Men det släppte snabbt igen. Men sen idag på förmiddagen så kom det tillbaka. Det gjorde så ont så jag kräktes och kallsvettades. Det släppte inte heller. Så för att inte svimma så tog jag en Spasmofen. Jag vill inte ta läkemedel när jag ruvar. Men det var ett måste. Efter en timme kände jag fortfarande av krampen. Nu känns det bättre men det skaver lite. Det känns som att stenen sitter fast. Inte så bra. Lyckas vi inte med denna IVF så ska jag göra den där operationen. Jag ångrar såååå att jag inte gjorde den innan. Men hur skulle jag veta att den kvarvarande stenen skulle ge så här mycket besvär? Läkaren trodde ju inte det. Jag blir så trött!!!

Usch vad deppig jag känner mig. Ni tycker säkert att jag ger upp för tidigt. Men jag känner inget längre. Jag är en av dem som känner av en graviditet direkt. Det är en känsla i kroppen som inte går att beskriva. Den bara finns där. Den känslan är borta. Den försvann i förrgår. Undrar om det blir vanlig mens eller missfall denna gången. Jag har inte tid att störtblöda och ha ont denna veckan. Jag vill inte. Jag måste vara social denna veckan och träffa folk. Hur ska det gå?

När ska man köra igång ett nytt försök? Antar att det måste gå en mens mellan. Då hinner vi nog inte innan sommaren. Kanske i augusti? Jag vill inte vänta för länge. Tror nog det blir Menopur nästa gång. Känns säkrare tror jag.

Hur ska jag orka mig igenom ytterligare en sommar utan att vara gravid? Hur ska jag orka med jobbet? Jag vill bara säga upp mig och vara. Jag orkar inte mer.