Denna veckan har jag ganska fullt upp. Förutom idag. Idag är det slappdag vilket passar perfekt i detta vädret. 

Tisdag: Då ska vi göra både ultraljud och flödesmätning på Specialistmödravården. Det längtar jag efter. Ska bli kul att se hur mycket bebisen har växt sen sist. Då vägde han 1200 g. Undrar även lite hur han ligger just nu. Känner en fot tydligt ibland. 

Onsdag: Åter ett besök på Specialistmödravården. Fast denna gång hos läkare. Lär antagligen få göra ett CTG först också. Ska ta upp lite saker som Sertralin och förlossning om vi hinner. Tror inte vi får fler planerade besök sen.

Torsdag: Tredje dagen på Kvinnokliniken. Bör kanske flytta dit? Nej! Ska träffa kuratorn igen. Det var ett tag sen sist.

Fredag: Eventuellt kommer en fin vän på besök. Jag ska få en massa bebisgrejer av henne. Så snällt! Hon har också kämpat länge med att skaffa barn och lyckades till slut med ÄD utomlands. Hennes lille prins börjar bli stor nu även om han föddes alldeles för tidigt. Det ska bli så kul att träffa dem. 

Till helgen vet jag inte alls vad som händer. Vi ska äntligen få spjälsängen så den kommer det väl att pysslas med en del. Så kul!!! 

Annars mår jag ok. Förutom någon extrem magknip som kommer och går. Kanske bebisen sparkar mot tarmarna? Det gör så ont ibland att det svartnar för ögonen. Usch! Jag har något skumt med andningen också. Jag kippar typ efter andan ibland. Även i sömnen. Kan det vara bebisen som sparkar mot lungorna? Det känns lite läskigt. Är lite andfådd igen också. Skulle blåsa upp min sittring och höll på att svimma. 

Nu ska vi vila lite!

Helt plötsligt har jag fått en massa energi och vill göra saker. Kanske det är den sänkta dosen Sertralin som gör det. Har känt mig glad i två dagar nu och vill pyssla och ha mig. 

Imorgon ska jag till kuratorn. Har haft lite semesterpaus. Efteråt ska jag ner på stan och träffa Votivi Filii för en fika. Vi har skrivit till varandra i något år nu men aldrig träffats då vi varit på olika plan i livet. Men nu ska det äntligen bli av. Ska bli kul!!!

På onsdag är det dags för ultraljud och läkarbesök på Specialistmödravården. Det ser jag fram emot. Måste skriva ner lite frågor. Hoppas vi får en bra läkare. Vet inte alls om vi kommer att få gå dit fler gånger.

Resten av veckan vet jag inte riktigt vad som händer. Försöker fixa lite fikadejter. Jag kom på att bussar går ju överallt i stan och det får bli det sättet jag får förflytta mig med de närmsta månaderna. Funderar på att köpa ett månadskort. Det kan det kanske vara värt för att komma ut lite. Jag behöver det!!!

Har börjat fundera lite på kurser att gå. Kvinnokliniken har en Vänta barn-föreläsning som vi tänkte gå på. Tyvärr får man ingen rundvandring längre. Sen sista månaden får man gå någon via sin MVC. Funderar på om man kan få gå den lite tidigare då jag är rädd för att bebis kommer att komma tidigare. Sista månaden känns lite sent. Det ska finnas en amningsföreläsning också som lät intressant. Har ni gått en profylaxkurs? Tyckte det var väldigt dyrt. Har man nytta av den? Kom gärna med tips!!!

Lillebrors byrå börjar bli full!

Nu är det en ny vecka igen. Jag har känt mig väldigt lugn ett tag nu. Fram tills igår. Ibland känner jag inte fosterrörelser så tydligt och det skrämmer mig. Han som kan vara så vild ibland. Fast nu börjar det ju bli mer trångt där inne. Så han kan kanske inte slå volter på samma sätt som tidigare. Nu bör man iaf känna varje dag. Annars bör man åka in. Det har ju faktiskt inte gått en dag utan att jag känt något alls. Imorgon ska vi till BM så då får vi förhoppningsvis lyssna på hjärtat igen. När börjar BM mäta magen egentligen?

Idag ska jag till kuratorn igen. Hon har haft semester så det var ett tag sen jag var där nu. Det känns bra att hon är tillbaka.

På fredag ska jag till vårdcentralen och diskutera mina mediciner. Tar mest Sertralin just nu. Skulle vilja testa att sänka dosen lite. Jag får sånt öronsus av det. Får se vad läkaren säger.

Ny vecka igen. De jobbiga veckorna har börjat. Det börjar närma sig veckan vi förlorade Edda, vårt första barn efter första IVFen. Det känns lite skrämmande. Jag var i vecka 21+3 när det upptäcktes att hon inte längre levde. Troligtvis dog hon någon gång mellan 19+3 fram tills dess, för då gjorde vi RUL och allt såg bra ut.

Jag försöker ändå att tänka på att samma sak absolut inte kan hända igen. Att navelsträngen slagit en knut på sig. Men det kan ju såklart hända andra saker.

På torsdag är det RUL. Jag längtar så!!! Sen kommer det dröja ett tag innan vi får göra ett ultraljud. Vi har redan bestämt att vi ska göra ett TUL. Tydligen gör man inte det längre. Inte ens vid IVF. Men med vår historia så tyckte barnmorskan att det skulle vara bra.

I lördags gick vi en lång promenad. Det var kanske lite dumt. För efter det har jag haft väldigt ont. Mest fram denna gången. Jag har en konstig smärta som sitter från blygdbenet och upp en bit. Foglossning? Ligament? Livmodern som trycker på? Någon som känner igen detta? 

Imorgon ska jag träffa min gamla kurator. Det ska bli skönt att prata av sig lite.

Det är så jobbigt med att ha börjat känna fosterrörelser tydligare. När jag inte känner något så blir jag livrädd. Riktigt jobbigt! Längtar tills jag känner mer regelbundet.

Hur har det varit för er? Jag vet att vecka 17 är tidigt.

Idag ska jag på sista KBTn. Känns lite konstigt. Tidigare har man fått vänta i 3 månader och sen frågat sin läkare om en ny remiss. Nu har de ändrat det till 1 år. Helt galet! Som tur är så är jag välkommen tillbaka till min gamla kurator som jag gått till efter Edda. Känns tryggt! För tänk att vara utan samtalskontakt så länge. Visst, man kan gå privat. Men vem har råd med det?

Idag känner jag mig glad igen. Jag gillar dessa dagar. Solen skiner och det är faktiskt väldigt varmt ute. Hoppas verkligen att våren är här för att stanna nu.

Något som också gör mig glad är när jag kan hjälpa till, känna att jag gör något meningsfullt. Att min hjälp uppskattas. Igår skrev jag ju ett blogginlägg på Barnlängtansbloggen om ensamheten man kan känna när man är ofrivilligt barnlös. Inlägget fick bra respons och några har kontaktat mig och vill starta upp träffar i sin stad. Det blir jag så glad för. Träffarna har hjälpt mig så otroligt mycket mitt i allt kämpande och jag hoppas så att det kommer att hjälpa er också.

Jag undrar så när Kvinnokliniken kommer att kontakta mig. När är det ok att ringa och tjata? Jag har fortfarande ont. Idag skulle jag testa att vara utan smärtstillande, men det gick inte. Jag har så ont i urinblåsan. Jag springer på toaletten hela tiden för det gör ont när den blir full. Jag har även ont där bak, runt svanskotan. Jag blir så trött, både fysiskt och psykiskt.

Imorgon är det dags för ett besök hos kuratorn igen. Det var ett tag sedan. Egentligen skulle detta vara sista gången som jag går till henne. För jag skulle ha börjat hos en terapeut med KBT istället. Men det har jag inte orkat ta tag i. Jag hade en på gång men han hade inte sin praktik i denna stad. Det kändes inte bra att behöva åka iväg för en sådan här sak. Så nu måste jag leta vidare. Jag tycker det är så svårt. Hur vet man att de är bra? Hur vet man om de är rätt? Antagligen inte förrän man har testat. Jag får väl sätta mig ner och gå igenom den där listan på 1177 igen.

Jag hoppas det blir sol och värme imorgon också. För då ska jag luncha med en av mina IVF-vänner. Hon som har blivit mer än bara en IVF-vän. Jag är så glad att vi fann varandra. Vi är lika gamla och har liknande intressen samt det bästa, vi bor i samma stad. Det är så svårt att hitta nya vänner i vår ålder.

På söndag är det äntligen dags för en IVF-träff igen. Denna gången måste den bli av. Jag får må hur dåligt som helst. Jag SKA dit. Jag vill så gärna träffa er igen. Det är skönt att få stöd, men även att kunna ge stöd. Som det ser ut nu så blir vi 6 stycken. 4 gamla och 2 nya. Spännande!

Hoppas ni alla har det underbart i vårvärmen! <3

Idag har jag varit hos kuratorn. Vi pratade mycket om jobb. Av vilken anledning jag inte trivs. Vi kom fram till att det är lite olika saker som gör det. Att min brukare är ganska deprimerad och kritisk. Att jag jobbar ensam. Samt allt som jag varit med om under tiden jag varit där. Alltså inte något positivt alls. Hon tyckte det skulle vara bra för mig att byta jobb. Orkar jag inte förflytta mig helt så kanske jag kan gå ned i tid och ha något annat som extrajobb. Det låter lite roligt. Så nu sitter jag och kikar efter deltidsjobb. Men det blir inget aktivt sökande förrän vi misslyckats ytterligare en gång. Det ska vi ju INTE denna gången. Så då får det bli efter min föräldraledighet.

Jag har känt mig lite nervös idag. För idag var det dag 5 och dags för Orgalutran. Men det gick jättebra. Jag tyckte att Menopuren kändes värre. Orgalutranen kliade bara lite en stund efter. Menopuren bränner mer. Hoppas det kommer att kännas så bra alla dagar nu.

En sprutkväll kvar innan VUL. Det är spännande och skrämmande. Men äggen växer. Jag känner det tydligt.

Detta roar jag mig med, en lill-lördag som denna!

I morse vaknade jag och kände mig ganska ok. Jag har haft väldig ångest i några dagar. Men idag kändes det lite bättre. Precis som om någon stress hade försvunnit.

Jag började dagen med ett besök hos kuratorn. Det var väldigt givande idag. Nog det mest givande samtalet vi har haft. När vi avslutade samtalet förra gången så tog jag upp en sak som hon tyckte var viktig att prata vidare om idag. Ni vet det där att när man pratar med folk, att man alltid försöker göra sig till lite. Att verka glad fast man inte är det. Man tar på sig den där falska fasaden och går ut och möter världen med ett leende, fast att man egentligen är jätteledsen och bara vill stanna hemma. Överallt när man ska träffa nya människor så tar man på sig den här fasaden. Att det då är så fruktansvärt svårt att släppa den och bara vara sig själv när man ska träffa kuratorn, eller kanske läkaren. Jag har svårt för det i alla fall. Det är ju fruktansvärt dumt att göra sig till för en kurator eller läkare. Men gör man det dagligen annars så är det svårt att släppa den där fasaden. Det pratade vi om idag. Varför man alltid måste vara så himla perfekt överallt. Hur jobbigt det är.

På grund av detta så kom vi in lite mer på djupet idag med samtalsterapin. Egentligen på ett område som inte hon kan hjälpa mig med. Men som ändå var bra för oss båda att prata om. Jag nämnde att jag mer eller mindre alltid har mått dåligt. Att jag antagligen har behövt en samtalskontakt under flera år. Jag har mycket att prata om. Saker som fått mig att må dåligt i livet, som fortfarande finns kvar där och gnager i mig. Hon rekommenderade mig att kontakta en terapeut också. För att gå in på de här gamla djupa sakerna som fortfarande får mig att må dåligt. Det kändes så fruktansvärt förlösande att prata om det, och då hann jag bara med en tiondel av allt jag behöver prata av mig om.

Var hittar man då en terapeut någonstans? Jag har aldrig gått till någon. Har ni något tips? Ska man gå via Vårdcentralen? Det viktiga för mig är tydligen att ha en regelbunden kontakt med någon som jag trivs med. Kan jag ta itu med allt det här gamla så kanske allt det nya känns mindre jobbigt. Det känns logiskt när man tänker på det så.

Efteråt gick jag till gymmet och tränade. Det är fantastiskt skönt att göra det efteråt. Att få rensa tankarna lite. Jobba med kroppen. Ta ut sig lite.

När jag kom hem hade jag fått 2 bra brev med posten. Ett från IVF-kliniken med den nya planen samt en mapp med information från Adoptionscentrum. Jag ska läsa igenom den där mappen lite mer noga sen när mannen kommer hem. Det känns så spännande. Overkligt och spännande!

Nu får vi hoppas att resten av dagen också blir bra, även om det står tvätt på schemat.

Igår var jag hos kuratorn igen. Det var ett tag sen. Det kändes väldigt bra. Nackdelen med att det går så lång tid mellan gångerna är att man har så mycket att prata om. En timme går snabbt. Tyvärr får jag vänta 4 veckor till nästa gång igen eftersom hon nu ska ha semester. Men så blir det ju på sommaren.

Vi pratade mycket om att jag känner mig nedstämd. Vilket kanske inte är så konstigt. Jag har pausat livet och väntar på en operation. Det enda jag vill är att bli frisk och få göra nästa IVF-försök. Allt annat där emellan känns bara likgiltigt och tråkigt. Lite mer än en månad till, sen kan jag kanske fortsätta med livet. Man får hitta på småsaker att se fram emot under tiden.

Vi pratade om saker som gör mig glad. Resor kom jag fram till. Då tyckte hon vi skulle planera en ny sån. Jag och min man har sagt att vi ska åka på bröllopsresa om vi misslyckas med nästa IVF. Vilket vi inte ska. Kuratorn menade på att det är ju bra att passa på att åka utomlands innan bebisen kommer. För sen är det svårare. Jag som tänkt ta det lugnt när jag blir gravid. Men jag kan ju inte låsa in mig i 9 månader bara för att jag är rädd. Då blir jag ju deprimerad av det. Vi får se helt enkelt.

Vi pratade även om att jag har svårt för att finna glädje i vardagen. Jag känner mig sällan glad. Alltid är det något som gör mig antingen ledsen eller arg. Ibland vet jag inte ens varför jag känner mig ledsen. Jag har heller ingen ork att göra något roligt. Men när jag väl gör det så känns det inte roligt. Jag tänker genast på nästa steg som kan få mig att må bättre. Mycket har nog med barnlösheten att göra. Jag blir matad med familjeaktiviteter överallt. Helst på Facebook. Alla gör roliga saker med sina barn. Det är nog det enda som kan få mig att bli glad. Att få ett barn och göra roliga saker med det. Jag känner mig så ensam.

Nej nu ska jag jobba vidare!

Idag gick jag upp tidigt för att ringa till Vårdcentralen. Prick 8 ringde jag. Kom först till en telefonsvarare. För tidig! Testade igen. Tut tut tut klick! What? I en timme gjorde det så. Så många ringde så att jag inte ens kom fram. Lite senare kom en annan telefonsvarare som sa att det var många som ringde just nu och att man fick försöka senare. Helt galet! Så det blev ingen akuttid idag. En vanlig tid lär man inte få på två veckor eller något. What to do? Jag sjukskrev mig ändå. Jag gör ett nytt försök imorgon.

Under dagen har jag mått lite bättre än igår. Men känner ångest så fort jag ska gå utanför dörren. Men gjorde det ändå för var tvungen att hämta mina nya test. När jag gick blev jag väldigt andfådd och det värkte på vänster sida. Säkert äggstocken. Något annat nytt är att jag drömmer väldigt intensivt och verklighetstroget. Som att jag träffade 2 olika läkare som gjorde narr av mig. Det var så verkligt så att jag knappt vågade ringa. Jag svettas även när jag sover. Dessa 2 symptom har jag känt de andra gångerna innan också. Är det bara Lutinus?

Inget nattkissande ännu i alla fall. Det har varit mitt stora symptom vid graviditet. Men det lär dröja någon dag till.

Imorgon ska jag till kuratorn för första gången på länge. Kan en kurator sjukskriva en?