Taggarkiv: Kvinnokliniken

Add Comment Register

Trött!

Hej alla fina läsare!

Tack för alla fina kommentarer. De värmer så otroligt mycket ska ni veta. Men jag får ursäkta mig att jag inte är så bra på att svara på dem. Jag sitter oftast och läser och skriver från mobilen nu när jag mår dåligt så det känns lite klurigt att svara på alla. Är det något ni förväntar er eller räcker det att jag tar upp era frågor i ett nytt inlägg?

Igår mådde jag inte alls bra. Hade fruktansvärt ont. På kvällen kände jag mig helt yr och konstig samt hade lite svårt för att andas. Det var lite läskigt. Jag kände av det idag också och gör lite ännu. Kanske är det den där gasen som trycker på. Jag vet inte. Minns inte att jag kände så förra gången jag gjorde en titthålsoperation. Då hade jag mest bara ont.

Idag har jag mått lite bättre och inte haft riktigt lika mycket smärta. Men jag har varit otroligt trött. Det känns som att ögonen går i kors hela tiden och jag har slumrat till några gånger. Magen har också kommit igång ordentligt idag så nu ikväll har jag mer ont igen.

Jag ringde till Kvinnokliniken i förmiddags om att jag behövde mer mediciner igen. Jag fick en väldigt låg styrka förra veckan och de räckte inte så långt nu när jag har mer ont igen. Smärtan påminner mycket om den som jag haft vid mens. Alltså värre. Inte så konstigt kanske. Operationen var mycket diagnostik men de passade även på att rensa lite där inne. Det stället som jag har haft smärta från de senaste månaderna har tillfälligt blivit värre. Så jag antar att de hittade orsaken och har grävt just där. Hoppas det ska bli bättre snart. 

Angående medicinerna så fick jag prata med en mindre hjälpsam sköterska idag. Jag var så trött och orkade knappt prata. Hon skulle lägga ett meddelande samt uppmanade mig att vara ute i lite mer god tid nästa gång. Lätt för henne att säga. Jag var inte så klar i huvudet i fredags och igår ringde jag flera gånger utan att få svar på ett akutnummer. Så jag har ju försökt. Hoppas jag får tag på någon bättre och mer hjälpsam imorgon.

Nu ska jag hoppa, eller nej det var kanske att ta i, asa mig in i duschen så jag luktar lite gott när mannen kommer hem. 

:)

Min operation!

Idag har jag varit på Kvinnokliniken och gjort en titthålsoperation för att ställa diagnosen Endometrios. Jag tänkte berätta hur min dag har varit. För nu känner jag mig lite piggare.

Klockan ringde 6. Som jag trodde så blev det inte många timmars sömn. Tror jag la mig vid 1:30 och kunde såklart inte somna direkt. Men det gick till slut.

Jag tog en dusch igen och använde Descutan schampo och tvål för att rengöra kroppen så mycket som möjligt. Det är ett bakteriedödande medel. 

När klockan var 7 så tog jag och mannen bussen dit. Jag kände mig ganska lugn trots allt. Men såklart rädd för att de inte skulle hitta något. Det var nog det värsta faktiskt.

Eftersom klockan bara var lite över 7 när vi kom dit så slapp jag registrera mig i kassan och stå och trängas bland alla nyblivna föräldrar. Det var skönt. Så vi gick direkt upp till våning 2 där Dagkirurgi ligger.

När klockan var 7:30 så kom det en supertrevlig sköterska och hämtade mig. Där fick jag de där supersexiga trosorna, skjorta och långa strumpor att ta på mig. Jag fick även ett band med mitt namn och personnummer runt armen. Jag hade med mig ett urinprov. Förstod inte riktigt varför. Men de skulle ta ett graviditetstest. Lite onödigt kanske. Sedan fick jag hoppa i ett par gummitofflor och följa med till uppvaket. Där fick jag en säng med fönsterplats med vy ut över Pildammsparken. Det var ju trevligt.

Allt gick väldigt snabbt här. Jag fick en Oxycontin (morfin) samt en Postafen (mot illamående). Läkaren kom in och pratade lite snabbt med mig. Sedan kom en yngre man och ställde lite frågor och körde mig till operationssalen.

Där fick jag träffa en massa människor. Kommer inte ihåg vad alla var. Jag fick hoppa upp på en brits och lägga mig. Där fick jag en infart i armen för det hade jag inte hunnit få. Jag fick en syrgasmask att hålla själv eftersom jag bad om det. Den känns lite otäck då det är tungt att andas i den. Sen sprutade de in något medel i armen som jag blev helt snurrig av och till sist sövmedlet. Jag försökte hålla ögonen öppna så länge jag kunde. Sen sussade jag gott.

När jag väl vaknade sedan så var jag redan tillbaka på uppvak. Jag kände mig redan väldigt kissnödig och jag hade ont. Då fick jag mer smärtstillande. Somnade nog till en stund igen. Men jag är sådan att jag inte sover så länge efteråt. Jag blir ganska pigg. Vill veta vad de gjort osv. Kanske kontrollmänniskan i mig. Läkaren kom in och pratade med mig. Förstår inte riktigt varför de gör det så snabbt. För jag kommer inte ihåg allt han sa. Men jag minns att han sa att jag hade endometrios. Men att det inte såg så farligt ut. Jag glömde att fråga var det satt. Så jag ska fortsätta med Enanton ett tag framöver. Det var ju tur att jag inte har gått på det i onödan. Jag minns också att han sa att där var en del sammanväxningar, troligtvis efter min galloperation. Så kanske är det det som bråkar också med tarmen. 

När han hade gått igen så fick jag ostmackor med marmelad och kaffe. Jag frågade när jag fick gå hem. Då var klockan kanske 10-11. Jag fick låna en telefon för att ringa min man. Men han svarade aldrig. Han hade glömt att sätta på ljudet. Han trodde inte att det skulle gå så snabbt. De sa efter lunch. Sköterskan fick gå och hämta min väska så jag kunde ringa från min mobil. Till slut fick jag tag på honom.

Så efter att jag hade kissat och ätit så fick jag gå och klä på mig igen. Jag fick lite mer smärtstillande för att orka ta mig hem. Det behövde jag inte ens fråga efter. Vad snällt. Så när jag var påklädd och gick ner så kom min man precis. Då tog vi en taxi hem.

Sedan har jag mest legat i sängen och slappat. Jag har känt mig lite smålullig i huvudet. Smärtan påminner om efter ett äggplock. Förutom att det även gör ont i mina 4 hål på magen. Ja där är 4. Jag hittade ett till. Ha ha! Livmodern har gjort ont och höger äggstock.

Jag har gått in på Mina Vårdkontakter och läst min journal. Det är alltid så svårt att tyda. Men vad jag förstod så har jag Endometrios i Fossa Douglassi (mellan livmoder och tarm), något som jag anat. Där fanns också på sidorna runt. Samt ett myom på livmodern. Det tog de inte bort. Kanske det också gör ont? Äggstockarna såg fina ut och de kunde inte hitta något där. Skönt!!! För det är nog värst eftersom det kan påverka fertiliteten. Där fanns en del sammanväxningar. Som mellan tarm och bäcken. Det kan vara det som gör att det gör så ont vid avföring. Det har jag ju sagt att det känns som. Tänk vad bra man känner sin kropp. Där stod också något konstigt som jag tror betyder att äggledarna är öppna. Men jag är inte säker. De har tydligen rensat så gott de kunde och tagit biopsier att skicka iväg. Jag kommer att få svar inom 4 veckor. Jag måste ringa min läkare så att hon kan förklara lite mer.

Ikväll har jag sovit en stund, tittat på Netflix, ätit godis och läst bloggar. Sängen är skönast så nu ligger jag här igen.

Jag känner mig ganska glad men framförallt lättad. Endometrios är ingen rolig diagnos att få. Men för mig känns det bra. Nu kommer jag att få mer förståelse.

Tack för ert stöd och uppmuntrande kommentarer! ❤️❤️❤️❤️

Ny sjukgymnast & Enanton3

Idag har jag varit hos sjukgymnasten på Kvinnokliniken som är specialiserad på Endometrios. Jag var både nervös och förväntansfull. Hon var både trevlig och superbra. Jag fick börja med att fylla i några papper och berätta om mina smärtor. Hon tyckte också att det lät som typisk endometrios. Hon ställde lite frågor som t ex hur det känns att ha sex. Fick erkänna att det inte händer så ofta längre då jag oftast får ont. Både långt in och i mynningen. Jag sa att det i mynningen säkert berodde på torra slemhinnor men hon berättade för mig att det var väldigt vanligt bland endopatienter att ha ont även där. För musklerna drar ihop sig och försöker skydda en från att stoppa in något eftersom det gör ont. Kändes ju logiskt. Även att det fungerade på samma sätt i ändtarmen. Hon berättade att jag kunde få göra en töjning av musklerna just i ändtarmen. Det lät lite läskigt så jag får fundera lite. Hon hade full förståelse för det. Jag fick sen klä av mig lite så hon fick titta på min kropp. Även lägga mig ner på en brits där hon drog och slet lite i benen. Efter det så fick jag testa en TENS för den skulle jag få med mig hem. Det kändes otroligt skönt. Men efteråt fick jag väldig kramp. Det kunde bli så de första gångerna. Hon frågade mig om jag tränade något. Fick skamset erkänna att det inte blev så ofta. Hon rekommenderade vattengympa. Samt att hon tyckte det var väldigt bra att jag gjorde yoga på Wii Fit (Nintendo TV-spel). De har yoga på Kvinnokliniken. Nästa gång den startar så ska jag ev få gå på det. Låter jättebra. Fast jag är lite rädd för att där kommer att vara en massa gravida.

På vägen hem passade jag på att lämna lite blod inför operationen. De ville ha min blodgrupp och blodvärde. Denna gång krävdes det ett stick i armen och ett i handen. Jag förstår inte varför de envisas med att försöka sticka mig i armen när jag säger att det inte brukar gå.

När jag kom hem så var jag bara tvungen att testa TENS igen. Där finns lite olika program så jag får pröva mig fram och se vilket som känns bäst. Det är bra att variera lite eftersom de går olika djupt.

   
 

Sen i eftermiddags var det dags för Enanton nummer 3. Det gick bra även om det var samma sköterska igen. Jag bad henne knipa åt fläsket innan hon stack. Så nu bör jag vara mensfri i 4 veckor till.

Läkare & KBT

Idag har jag varit på KBT igen. Det kändes jättebra. Vi pratade en del om sjukvården. Hur illa bemött man blir ibland. Helst när vi förlorat Edda och de tyckte att det bästa var att börja jobba direkt igen. Det är hemskt att behöva bli tvingad till det när man är i chock och sorg. Men även depression. För det kan bli mycket sämre. Vi pratade också om jobb. Att när min sjukskrivning är slut så ska jag försöka börja arbetsträna lite. För det är dumt att gå från 0 till 100 direkt. Det kommer nog inte gå så bra. Så man får känna efter lite. Det här med att söka nytt jobb är kanske inte det mest optimala just nu. För jag kommer inte att må bättre fysiskt av det. Det är svårt att få jobb som sjukskriven också. Efteråt kände jag mig väldigt glad och nöjd.

Sedan ringde äntligen min läkare från Endoteamet i Malmö. Hon är så bra. Inga konstigheter. Hon sa att vi får ta en månad i taget. Samt höll med om arbetsträningen. Jag ska ringa Försäkringskassan och höra hur det fungerar så fort jag har pratat med min arbetsgivare. Men först måste jag bli fri från Oxikodon. Jag kommer att fortsätta trappa ut Oxycontin eftersom jag känner att den inte hjälper så mycket ändå. Så får jag lov att ta Oxynorm vid behov så länge det inte blir varje dag. Skulle jag ha behov av det varje dag igen sedan så får jag byta till Oxycontin igen. Det känns bra. Sen ska jag få prata med en sjukgymnast som är kopplad till Endoteamet också. Eftersom hon möjligtvis har mer erfarenhet av endometrios. 

Så nu kan jag pusta ut. Det är stressande att behöva jaga läkare hela tiden. Ännu mer stressande att bli nekad vård och mediciner.

Jag har fortfarande knivsmärtor som kommer och går. Känns inte alls kul. Hoppas de försvinner snart.

Fredag igen!

Är det bara jag som tycker att tiden går fort? Tänk att det redan är den 7 augusti. 

Det har fortfarande inte ringt någon läkare. Jag blir så trött. Jag behöver hjälp både med sjukskrivning och med mina mediciner. När jag trappade ner Oxikodon i lördags så får jag abstinens efter ca 8 timmar. Känns inte så bra. Så jag undrar om jag ska ta en Oxynorm vid behov eller öka dosen Oxycontin igen. För abstinens ska man inte ha. Jag vill ju bara bli av med skiten. Abstinens känns som huvudvärk och kallsvettning. Som sjukdomskänsla. Det kommer ungefär vid samma tid varje dag.

Smärtan känns lättare. Jag tror att något får min inre ringmuskel att tokkrampa. Men vad vet jag inte. Jag blöder inte. Men har en så kallad portvaktstagg mellan ringmusklerna. Kanske den stör? Eller kan det vara ev endometrios som stör? Jag kör hårt med Diltiazem som är kramplösande. Men märker att jag blir lite irriterad där inne. Då gör DET ont. Så vårdcentralen fick sig ett uppgivet mail.

Snart är det helg och festligheter. Vad ska ni hitta på?

Ett samtal

Idag ringde min telefon med skyddat nummer. Jag kände att jag var tvungen att svara för det kunde ju vara någon läkare. Det var tjejen jag pratat med några gånger förra veckan på Kvinnokliniken. Hon hade pratat med någon läkare.

Jag nämnde att jag varit på gynakuten och fått hjälp. Jag frågade också om sjukgymnastiken. Men läkaren hade tydligen glömt bort det. Anade det då hon var så stressad. Jag nämnde också att min sjukskrivning går ut på söndag och att jag för tillfället mår sämre pga blödning. Så det är omöjligt att jobba tyvärr. Tråkigt! Jag fick också ett nummer till väntelistan för operation. Men de hade bara telefontid i en halvtimme så jag kom aldrig fram. Det var upptaget när jag ringde. Typiskt. Jag gör ett nytt försök imorgon.

Jag börjar må lite lite bättre igen. Men det krampar både bak och fram. Känner mig helt stel i bäckenet. Hoppas jag får en tid hos sjukgymnast snart. Vill helst gå på Kvinnokliniken då de känner till mitt fall. Annars har min man hittat en som är jättebra som även gör akupunktur. Med vårdavtal dessutom. Henne får jag gå till annars.

Idag händer inget särskilt. Vi ska tvätta. Roligt? NOT! Det regnar ute. Kanske vi åker och veckohandlar lite. Kylskåpet ekar tomt.

Vad hittar ni på idag? ❤️

Endometrioscentrum

Så äntligen kommer det här inlägget som nog många av er har väntat på. Jag har inte riktigt orkat tänka på det ens. Smärtan börjar äntligen lätta och jag försöker leva livet så bra det går. Men nu känner jag mig redo att skriva ner mitt läkarsamtal.

Den 2 juli var jag då på Endometrioscentrum i Malmö. Något som de öppnade för några år sedan men som de sedan fick stänga ner igen pga personalbrist eller pengabrist. Jag vet inte riktigt vad.

I alla fall så fick jag träffa en väldigt trevlig och sympatisk läkare. Hon hade verkligen tagit sig tid och läst igenom min journal och även remissen som min IVF-läkare hade skickat. Det kändes så otroligt skönt att slippa ta allt från början igen.

Vi gick igenom min historia och hon tyckte också att det lät som typisk endometrios. Så för att verkligen säkerställa detta och kunna ge mig bäst behandling så bokade hon in mig för en laparoskopi. Tyvärr är det ju mitt i sommaren nu men hon trodde att det skulle ta ca 2 månader. Mer än 3 månader bör det inte ta i alla fall för att hålla vårdgarantin.

Hon gjorde också en grundlig undersökning. Hon kunde inte se någon typisk endometrios med VUL men berättade att man inte kunde se det om det var små härdar. Små härdar kan göra minst lika ont, om inte mer. Hon gjorde också en lite obehaglig undersökning där hon stoppade ett finger i slidan och ett i anus. Usch! Detta för att kunna rucka på slid- och tarmvägg för att försöka känna om där var knutor. Men det kunde hon inte känna. Men där finns en förändring som är värd att kollas upp. Hon tog även ett cellprov eftersom det var 3 år sedan jag tog det sist.

Sedan diskuterade vi mina mediciner. Jag sa att jag behövde hjälp med nedtrappning av Oxikodon. Då frågade hon mig om jag ville starta direkt eller vänta. Jag valde att starta direkt. Man trappar ner ett steg varannan vecka, så det tar tid. Men hon var första läkaren som sa att jag både gick på låg dos samt inte hade tagit de så länge. Så olika läkare kan tycka. Hon är inte själv smärtläkare men har god kunskap och en läkare i Lund att fråga om det skulle vara något. Tyvärr finns det ingen smärtläkare i Malmö.

Sedan diskuterade vi Synarelan. Hon tyckte att jag skulle ta Enantonsprutor istället som är en depotspruta som varar i 4 veckor. Det blir en mer jämnare dos då så kanske jag kommer att må bättre av det. Jag har hämtat ut sprutorna nu så måste ringa en distriktsköterska som får hjälpa mig att ta den. Spännande!

Sen tyckte hon att jag skulle sänka dosen på östrogenplåstren. Så istället för 50 mg tar jag nu 25 mg. Det räcker. Min slemhinna var nämligen något tjock ännu. Hon trodde att plåstren störde lite.

Till sist så valde hon själv att sjukskriva mig en månad till eftersom jag måste trappa ner medicinen. Jag får inte jobba med den. Så fort jag är fri från morfinet så ska jag börja jobba. Äntligen! Hoppas nu bara att Enanton räcker för mig så jag slipper blödningar.

Behöver jag någon hjälp med något så kan jag bara ringa till Kvinnokliniken så hjälper antingen denna läkaren mig eller någon annan. Det känns tryggt.

Äntligen har jag hittat någon som tar mig på allvar!!! Jag är så glad!!!

Undrar ni något så är det bara att fråga. 😀

  

Kvinnokliniken

Idag var det dags för den stora undersökningen på Kvinnokliniken. Jag hade förberett mig väl och hade t om skrivit ut papper med min historia så vi kunde diskutera den.

Vi var lite tidiga och det tog emot att gå in på ultraljudsavdelningen där. Senast vi var där var när en specialist skulle titta på Edda som konstaterade att hon inte längre levde. Dessutom var väntrummet fyllt med diverse gravida kvinnor. T om ett litet barn var där idag. Jag mådde inte så bra där.

Sedan kom en sköterska och hämtade oss. Jag fick fylla i ett papper och sätta kryss på olika smärtgrader, både utan hormonbehandling och med. Jag kände mig lite förvirrad och visste inte riktigt när i tiden jag skulle tänka på. Läkaren kom in och hjälpte mig.

Jag fick berätta lite kort om mina smärtor och sa att jag nu gick på Synarela för eventuell endometrios. Sedan fick jag hoppa upp i gynstolen.

Hon började med att titta med ultraljudsstaven. Jag sa att jag var lite nervös då det hade gjort så ont sist. Hon kunde inte se någon endometrios mot tarmen i alla fall. Inte heller i slidan. Hon gjorde en undersökning även där och kände och tryckte. Sen gjorde hon ett snabbt ultraljud även på magen. Jag vet inte vad hon skulle hinna se där egentligen.

Sen ville hon göra ett ultraljud igen med staven för att leta upp var det gör ont. Vi hittade det. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte kunde ligga still. Men jag var tvungen att försöka. Flera gånger tryckte hon mot stället och till slut började jag gråta. Smärtan var enorm. Hon frågade om hon skulle sluta men jag sa nej. Jag ville veta. Hon såg några förändringar där längst in. Men pga smärtan så minns jag inte riktigt vad hon sa. Hon kommer att skicka ett resultat av undersökningen till min läkare på kliniken. Hoppas vi kan diskutera det snarast.

Min läkare på IVF-kliniken hade bara beställt ett ultraljud så jag fick tyvärr ingen chans att få mer hjälp där. Vi fick bara 20 minuter på oss. Jag blev så ledsen när hon sa det och undrade vad som hände nu. Hon sa att min IVF-läkare fick skicka en remiss till Endometrioscentrum om hon kände att hon inte kunde hjälpa mig. Jag blev så förvånad, för ja, det FINNS faktiskt ett endometrioscentrum i Malmö. Det som alla säger har lagts ned. Men denna läkaren visste, för hon var med där. Det känns positivt i alla fall.

Men tyvärr fick jag ingen hjälp med varken sjukskrivning, smärtstillande eller fortsatt utredning där. Det fick min IVF-läkare hjälpa mig med. Kan hon inte det så får jag gå till Vårdcentralen. Men ja, ni vet ju hur dåliga de är på sådant här. Så nu vet jag faktiskt inte var jag ska vända mig. Min IVF-läkare är bara på kliniken jämna veckor, såklart är det ojämn nu.

Jag får göra ett försök och ringa kliniken imorgon. För vi måste gå vidare. En operation är inte aktuell eftersom vi försöker skaffa barn. Läkaren sa även att detta inte skulle gå att operera. Så frågan är hur man ska få bort det onda då. Det gör mig lite ledsen, nej, det gör mig mycket ledsen. Ska man kunna upptäcka endometrios på tarmen eller urinblåsan så måste detta göras när jag har mens. Men det ska jag ju inte ha på ett tag, så det går ju inte. Läkaren menade på att behandlingen är ju den samma, med eller utan diagnos. Så det är bara att fortsätta med Synarela och hoppas på att bli bättre snart.

Jag funderar annars på att ringa Vårdcentralen imorgon för att få en akuttid och kräva att de beställer en koloskopi till mig. Bara för att utesluta att det inte är något som sitter längre in i tarmen. Men det kändes väldigt tydligt att det är någonstans i slidan det gör ont. För så här ont KAN jag inte ha. Jag måste få rätt på det NU. Jag kan inte bara ligga i sängen och ta morfin och hoppas på att det ska gå över. Jag måste få reda på vad det är som gör så fruktansvärt ont.

Armbågarna utåt, jag ska kämpa mig fram och inte ge upp. Men inte idag. För efter undersökningen fick jag mer ont än vad jag hade innan. Jag somnade med värmedynan, helt utslagen. Men nu känns det lite bättre igen. När och hur ska detta sluta?

Jag märker förresten att era kommentarer hamnar i skräpposten. Så bli inte oroliga om de inte syns direkt. Jag märker också att mina kommentarer på bloggar som har WordPress inte heller syns. Så de har nog också hamnat i skräpposten. Så kika där! :)

Cykeldag 25

För fjärde cykeln i rad så har jag fått migrän på dag 25. Hoppas verkligen inte att detta betyder att jag kommer att börja blöda också.

Hur mår jag annars då?

Av Synarelan mår jag OK än så länge. Blir väldigt lätt varm och svettas. På nätterna vaknar jag ibland av att jag badar i svett. Sådär mysigt alltså. De andra gångerna har jag inte riktigt haft sådana här extrema svettningar. Jag blir lätt andfådd som vanligt. Vet inte riktigt vad det beror på. Humöret är OK än så länge. Känner mig inte riktigt så inne i dimman som jag brukar göra annars av sprayen. Skönt! Jag orkar vara lite social i alla fall.

Av Oxikodon däremot så kan jag få humörsvängningar. Helst när den börjar gå ur kroppen. En biverkning av morfin. Det gör att jag lätt känner mig ledsen. Men när jag vet vad det beror på så är det inte så farligt.

Av Sertralinet känner jag att jag nog ligger på rätt dos nu. Det blev så stor skillnad på att gå ner från 75 mg till 50 mg. Jag känner mig mycket gladare. Så jag tror faktiskt att jag håller den dosen ett tag. För att sätta ut den helt känns lite läskigt. Helst med Synarela i kroppen samt den kommande behandlingen. Men jag har fortfarande lite lätt öronsus. Det är lite jobbigt. Darrningarna och muskelryckningarna verkar ha blivit bättre. Jag har nämligen inte tänkt på det.

Jag har ont ännu. Från bäckenet enda ner till hälarna. Jag tog ett bad igår. Det var enormt skönt. Så det ska jag göra lite oftare.

Idag är det en vecka kvar tills besöket på Kvinnokliniken. Har ni några tips på vad jag bör berätta och fråga om? Jag ska skriva upp lite punkter att ha med. Tror att min man får följa med. Jag blir så lätt nervös annars och glömmer hälften.

image

En fin dag

Idag var det dags för ett besök hos kuratorn. Vi kom fram till att det nästan var 2 månader sedan jag var där sist. Vad tiden har gått snabbt.

Jag pratade om lite allt möjligt. Hon märkte att jag mådde bättre. För jag pratade inte bara om nuet. Jag orkar ta mer än en dag i taget. Jag orkar tänka framåt. Det är ett bevis på att man mår bättre.

Jag känner att jag faktiskt mår bättre. Trots all smärta och andra motgångar så kan jag faktiskt tänka mer klart. Jag gör upp planer framåt i livet och jag både orkar och vill träffa folk. Det har hänt något på de här två månaderna. Det gör mig glad.

Vi pratade även om mina smärtor såklart. Hur jobbigt det är. Väntan på kallelsen. Oron som allt detta för med sig. Att det tär både fysiskt och psykiskt.

När det var 10 minuter kvar så började brandlarmet tjuta. Så vi fick avsluta snabbt. Jag hann berätta att jag hittat en terapeut för KBT. Det var faktiskt igår. Jag kikade igenom listan på 1177 och fastnade för en kvinna. Jag mailade och hon svarade snabbt. Hon hade en tid till mig den 11 maj. Det här gör också mig glad. Jag orkade ta tag i det här. Jag vill så gärna testa KBT och jag hoppas på att det kan hjälpa mig. Om jag vill så får jag gå en gång till hos kuratorn. Det var upp till mig. Jag får fundera. Det känns lite sorgligt att lämna henne. Till sommaren har jag gått till henne i 3 år. Hon har funnits där sedan vi förlorade Edda.

Efteråt så gick jag för att möta upp en vän för lunch. Då ringde telefonen. Dolt nummer. Det var kuratorn. Hon ville bara säga att jag kommer att få en kallelse nästa vecka till Kvinnokliniken för en undersökning den 20 april. Hon hade gått in till ansvarig och frågat efter min remiss och fått den att hoppa före några steg i kön. Jag började nästan att gråta. Hon tog mig också på allvar och såg att jag inte kunde gå runt så här i ovisshet. Tänk att det finns människor som bryr sig.

Sen blev det lunch med fina E. Vi har inte setts på ett tag. Det var trevligt som vanligt. Jag försökte vara utan smärtstillande idag. Det gick sådär. Jag kände mig inte på topp pga smärtan. Men man vill ju gärna göra ett försök.

När jag kom hem så somnade jag av utmattning. Jag sov i två timmar. Vaknade av smärtan. Så fick tyvärr ta smärtstillande igen.

Hoppas tiden går snabbt till den 20 april!!!