Taggarkiv: ledsen

Add Comment Register
Annons

Svängigt humör!

Hej!

Hoppas ni har en mysig helg!!!

Jag mår lite sådär. Vissa dagar känns det helt ok och andra svänger humöret som bara den. Svårt att säga om det enbart är min sänkta dos Sertralin som gör det. Eller om gravidhormonerna börjat göra sig kända. Det kanske känns mer när dosen är lägre? Jag vet inte. Känner mig jätteledsen ibland och har enorm ångest. Funderar på om jag ska öka dosen lite igen. För så här vill jag inte må. Jag ger det några dagar till.

Skulle träffat några vänner idag men känner mig inte på humör. Har en massa halsbränna också. Vad jag klagar va? Vill inte göra det. Jag är ju överlycklig att jag är gravid och bebis verkar må bra. Tänk, nu är det bara 12 veckor kvar!!!

Nästa vecka ska jag träffa kuratorn igen. Sen blir det UL och läkarbesök. 

Nu blir det lite Netflix här!

Annons

Att känna efter för mycket!

Igår mådde jag sådär. Oroar mig hela tiden. Det är jättejobbigt. Jag går och känner efter extra mycket nu. Vilket håller på att göra mig galen. Jag känner mig ledsen och rädd. Försöker känna efter om jag känner att det känns fel eller om det bara är rädslan som tagit över helt. Jag kan inte säga vilket.

Jag funderar på att kontakta barnmorskan. För det är inte roligt att må så här. Vad tycker ni? Man ska väl göra det om man oroar sig? Eller hur?

Jag har börjat få mer ont. Kanske är det det som skrämmer mig. Jag fick det med Edda också vid denna tiden. Men det kanske är normalt och hade inget med det som hände att göra. Vad vet jag?

Jag får lätt ont bak. Det är ok. För då är det antagligen bara fogarna, ligamenten och/eller SI-lederna. Men det gör ont fram ibland också. Jag vet att det sitter en fog där också. Men det känns ibland som ett tryck nedåt när jag går. Det känns inte bra.

Idag testar jag mitt magstöd. Det känns ganska bra. För oftast känns det som att tarmarna trycker på mot livmoder och urinblåsa. Så då hjälper det att lyfta upp magen lite. Är det förresten normalt att känna så?

Annons

Sprutdag 6

Hej!

Nu är 6:e sprutan precis tagen och den sista innan VUL. Imorgon klockan 10:30 är det dags. Håll gärna en tumme eller två att allt ser bra ut.

  
Jag har börjat känna mig lite ledsen. Antar att det är Menopuren som gör det. Det känns som PMS. Eller så är det rädslan för att misslyckas som håller på att ta över. Jag måste erkänna att jag är livrädd för att misslyckas. För jag vet inte hur jag ska kunna överleva det.

Idag har jag känt mig rätt öm om äggstockarna när jag var ute och gick en runda. Det är inte skönt att gå snabbt om man säger så. Det verkar ju positivt. 

Hur många dagar brukar ni ta sprutor? Jag har tagit allt mellan 8-13. De flesta runt 9-10 dagar.

Usch vad jag är nervös för imorgon. Men det kommer säkert gå bra. Det är vår favoritläkare som är där imorgon.

Kram ❤️

Annons

Sömnlös i Skåneland

Klockan är 2:59 och jag kan inte sova. Jag funderar på vad jag vill göra med mitt liv. Det känns som att det är dags att byta jobb. Men jag vet inte om jag orkar med det just nu. Samtidigt som mitt nuvarande jobb ger mig ångest. Det ger mig inget längre. Det känns helt tomt och meningslöst.

Jag funderade ett tag på att börja plugga. Men jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. När vet man det egentligen?

Det enda jag vill är att bilda familj, som många andra av er läsare. Det är det enda som intresserar mig just nu. Men det är ju inget man kan tjäna pengar på. Jag måste tyvärr jobba och tjäna pengar för att ha råd att bilda den där familjen.

Orättvisan!

Jag känner mig fruktansvärt deprimerad just nu. Antagligen är det bara medicinerna som gör det. Jag orkar tyvärr inte må så här hela sommaren. Men vad har jag för alternativ? Jag vill ha tillbaka min kropp.

Tiden bara går. Tick, tack, tick, tack…

Annons
Annons
Annons

Prova något nytt?

Åter igen halvligger jag i min säng och känner mig uppgiven. Jag vaknade med mindre smärta och blev glad. Jag tog senast smärtstillande igår klockan 13. Trodde det skulle kännas bättre idag. Men nej. Efter toalettbesök så gör det fruktansvärt ont igen.

Tycker inte ni att det är konstigt att min läkare bara skickar hem mig med dessa smärtor utan att göra något åt det? Jag fick tjata mig till en koloskopi och har gjort ett tag. Är hon kanske för okunnig? Jag funderar starkt på att kontakta en annan läkare. Men frågan är om jag ska gå till vanliga akuten eller be om en annan läkare på vårdcentralen. Vad hade ni gjort?

Egentligen borde jag göra detta idag eftersom jag har så ont. Men jag ska på KBT ikväll och kan inte boka om det. Vill så gärna gå på det. Jag hoppas att mina smärtstillande hjälper tills dess. För just nu orkar jag inte ens sitta upp ordentligt.

Jag känner mig så fruktansvärt uppgiven. Så pass så att jag har sjukat mig 2 pass utan läkarintyg. Jag mailade min IVF-klinik om hjälp. För jag vet inte om det är tarm- eller gynrelaterat. Kanske båda? Ett VUL gjorde mer ont än en rektoskopi. Men efter avföring blir det värre. JAG ska ju inte behöva googla mig till en orsak. För jag är ingen läkare. Varför lyssnar ingen på mig och hjälper mig? IVF-läkaren ska i alla fall ringa upp mig. Men vad kan hon göra? Kan hon beställa en magnetröntgen? Jag ska fråga.

Jag känner mig just nu som ett omöjligt fall. Det gör ont men ingen hittar varför. Det gör t om sjukt ont.

Jag orkar inte mer nu!!! Det blir nog akuten imorgon. :(

image

Annons

Natt-tankar

Det är ganska skönt att sitta uppe ensam. Jag fick migrän innan idag och sov i 3 timmar. Så nu är jag inte så trött. Klockan är 3:13 och det är helt tyst.

Jag känner mig lite besviken. Hade hoppats på att läkaren kunde hitta vad det är som gör så ont. Men nu är jag tillbaka till ovissheten igen. Jag vill bara må bra och kunna börja leva igen.

Imorgon är jag sjukskriven också. Sen är det väl meningen att jag ska börja jobba på lördag igen. Jag måste göra ett försök. Min läkare har lite svårt att förstå att jag inte kan eller får jobba med morfin i kroppen. Det känns väldigt självklart för mig. För jag får inte vara påverkad på jobb. Man kan inte tänka klart då. Tänk om något skulle gå fel bara för att jag inte kan koncentrera mig helt. Nej! Det känns för riskabelt när man har ett så stort ansvar för en annan människa som är i stort behov av min hjälp fysiskt. Jag skulle kunna få sparken.

Jag frågade om det fanns något annat smärtstillande till mig. Men det finns bara de tre sorterna, paracetamol (som inte hjälper), antiinflammatoriskt (som min mage inte tål samt som jag inte bör ta när jag planerar en graviditet) och då opioider. Det finns inget annat val för mig.

Jag testar att vara utan smärtstillande ofta när jag går här hemma. Men då är smärtan så stark så jag inte orkar göra något. Den tar över hela mitt liv och jag kan bara sitta i min mjuka säng med värmedynan. Det är inget liv. Därför väljer jag ofta att smärtstilla. För att orka göra små saker som att laga mat, gå och handla eller bara kunna sitta i soffan normalt och titta på TV. Ibland går vi ut och går en runda, min man och jag. Det känns bra ett tag. Sen tar smärtan över och jag blir trött.

Vilket liv!

T om min läkare tyckte att jag har fått utstå för mycket nu. Hon tyckte det var ett under att jag orkar ta mig ut och kämpa, orkar prata för mig. Idag fick hon se mig utan smärtstillande för första gången på ett tag. Hon såg och förstod hur ont det gjorde. Jag var blek och skakig.

Jag vill inte må så här mer!!!

Annons

Ledsen :(

Jag kunde inte somna i natt heller. Funderar på om det är östrogenplåstret som gör det. Visserligen så sov jag mer än halva dagen igår.

Idag har jag känt mig seg. Det blir jag alltid dagen efter ett migränanfall. Hela kroppen blir helt slut. Jag tog mig ändå ut på en liten promenad. Men fick gå hem igen för det började regna. Börjar känna av den där spraybubblan nu känner jag. Att jag mår dåligt av Synarelan. Jag som hade hoppats på att slippa det. Gick hela tiden och hoppades på att inte träffa på någon jag känner. För jag känner mig så osocial. Hatar den känslan. Jag hade i alla fall tur och slapp det.

Jag har försökt vara utan smärtstillande hela dagen. För tanken var att vi skulle hem till några vänner och dricka vin och snacka skit. Men när klockan var 18 så låg jag i fosterställning i sängen och grät. Då FÅR jag faktiskt ta Oxikodon. Varför lida? Jag gjorde ändå ett försök. Så tyvärr måste vi stanna hemma idag. Det gör för ont. Jag blir så ledsen. Ville bara klä mig fint, sminka mig och göra vid håret. Men framför allt, träffa vänner. Vänner som jag saknar. Men de var förstående. Jag berättade om smärtor och alla mediciner. Jag får väl berätta mer ingående en annan dag när vi ses.

Hoppas ni alla får en mysig valborg. Nu ska jag väcka mannen som somnat på soffan och göra lite god middag i alla fall. Det blir Quesadillas. Mmmm!

image

Annons

Bitterfitta!

Ja det är jag. Min familj och mina vänner tröttnar nog snart på mig. För vem vill umgås med någon som är konstant bitter och osocial? Som inte vill komma och hälsa på. Förstår dem? Eller kommer jag att förlora dem? Våra föräldrar vill att vi ska hälsa på, men vi orkar inte. Mina vänner vill umgås, men jag orkar inte. Har jag inte ont så är jag ledsen. Vem vill prata eller umgås med en sådan där?

Idag såg jag en artikel som någon delat på Facebook. En pappa som tyckte synd om sig själv för alla måsten han har med sina barn. Hur dåligt han mår både fysiskt och psykiskt. Som ni kanske förstår så bubblar bitterheten inom mig. För jag skulle hellre mått sådär dåligt över att jag måste behöva lämna barnen på dagis istället för att inte ha några barn. Jag kan förstå att man sällan får någon egentid när man är förälder. Men hur kul är det att ständigt gå runt och känna sig ensam och ha en enorm längtan? Känna att något saknas och att man inte känner sig hel.

Jag har börjat fundera mycket på det där hur en graviditet går till. Jag om någon vet hur den fungerar in i minsta detalj. Kanske några av er känner igen er där? För mig känns det logiskt att det är svårt att bli med barn. För tänk så mycket som ska till för att det ska fungera. Men hur kommer det sig då att vissa blir med barn utan att vilja det? Hur är det ens möjligt? Varför har dem lätt för att bli gravida? Bitterheten!

För att må lite bättre nu när jag inte ska eller kan göra något aktivt försök på ett tag så försöker jag göra allt det där som jag inte bör göra annars. Jag äter choklad i massor. Jag röker en cigarett ibland för att det är OK. Jag dricker kaffe. Jag äter skräpmat för att jag inte orkar laga mat. Jag äter smågodis i massor. Nästa helg ska jag dricka öl, kanske i massor. Det var längesen. Så det kommer väl att sluta med att jag blir för full och måste gå hem. Men det är helt OK. Jag tillåter mig att göra sådana saker som är tabu när man försöker bli gravid, helst med IVF. För att jag kan. För att jag får. För att jag vill. För att det får mig att må bra.

Vad gör ni för saker mellan era försök som man inte ”bör” göra när man försöker bli med barn?

image